måndag 25 april 2011

En annorlunda söndagskväll

Gårdagen var helt fantastisk när det kommer till vädret! Det var som sommar helt enkelt. Solen sken och det var över 20 grader till och med. Perfekt.

På eftermiddagen gick jag och dottern till lekparken. N hade på sig shorts och T-shirt och jag hade linne. Det var aningen läskigt att kliva ut i dessa kläder. Man förväntade sig att det faktiskt inte skulle vara så varmt som man föreställde sig, att vinden skulle blåsa och vara kall eller att ett regnmoln skulle dyka upp. Det gick dock bra. Det var varmt, skönt och härligt.
Vi lekte en stund i lekparken och sen hände nåt som gjorde att resten av kvällen fick vigas åt akuten. Nu låter det lite dramatisk, det var det egentligen inte. N klättrade upp och åkte rutschkana flera gånger. Den sista gången hon sprang upp förlorade hon balansen på andra trappsteget och halkade bakåt. Hon fastnade med foten mellan trappstegen, ramlade baklänges på rumpan och vred ankeln ordentligt. Först trodde jag att det bara var att hon skrapade upp knät och lite av låret så vi satt där en stund, jag på trappen och hon i mitt knä och hon grät en skvätt. Efter en stund satte jag ned henne på marken igen för att hon skulle åka kanan igen, men hon skrek och kunde inte stödja på foten stackaren. Det blev inte bättre heller. Skon kunde jag inte sätta tillbaka på foten för det gjorde för ont. N fick därför sitta i vagnen på vägen hem (tack och lov att jag tagit med den, jag tvekade först). Väl hemma såg vi att foten svullnat upp så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in eftersom hon inte ville röra på foten heller.

Akuten en söndag kväll i påskhelgen. Vilken höjdare! Vi väntade en timme på en sköterska för utvärdering. Det som slog mig var hur många de höll på att missa i väntrummet. De hade lappsystem för en första utvärdering som en sköterska skulle ropa upp. Först stod de nästan i hallen och ropade in i väntrummet runt hörnet. De som satt längst in hade ingen chans att höra när de ropades upp. De satt nära TV:n dessutom med det störande ljudet ringande i öronen. Flera nummer blev missade före oss. Ingen sköterska kom och hämtade de med aktuellt nummer och vi höll på att råka ut för samma sak. Sköterskan klickade vårt nummer 542 och precis då kommer någon in som behöver mer akut hjälp. Hon går givetvis till dem. Vi väntar fem minuter, så klickas nästa nummer fram och sköterskan ropar ut det. Då blir jag tvungen att gå fram och förklara situationen så den kan lösas. Det gäller att vara på sin vakt!
Därefter kommer en sköterska och ropar upp en Patrik Karlsson. Ingen svarar. Hon ropar igen. Då frågar en kille om det kan vara Patrik Pettersson hon menar. Sköterskan går och kollar. Mycket riktigt är det Pettersson.
Tre timmar senare väntar vi fortfarande på läkare efter den första utvärderingen. Sköterskan kommer in och ropar upp Tuva. Ingen svarar. Någon frågar om det kan gälla Tova. Japp, ytterligare ett misstag. Det gäller att hålla koll, gott folk! Speciellt i akutrum.

Vi fick så småningom en röntgen som visade en stukning, men inget mer. Tack och lov!
N var superduktig hela tiden. Väntade och lekte i sin stol, läste och pratade med människor. Hon var lite rädd när sköterskorna ville ta på hennes fot och prata med henne. Hon påstod också att hon var fem år gammal minsann. Vilken toppentjej vi har på alla plan. Helt fantastisk är hon. Sköterskorna som vi träffade, totalt 4 stycken var jättesnälla och gulliga allihop. N fick en ritbok och pennor som hon kunde ta med sig sen. I hissen på väg från röntgen frågade en sköterska, som precis gått på sitt pass, då var klockan strax före 23, hur länge vi varit där. Vi berättade att vi kom runt 17.00. Hon sa genast att hon skulle skriva upp vårt namn som akut för att få veta resultat och efter bara 10 minuters väntan i väntrummet ropade de upp oss och vi fick träffa en läkare. Snällt!
Efter åtta timmar, efter klockan tolv på natten var vi äntligen hemma och vi kunde krypa till kojs.

Skönt att det är en ledig dag kvar med sol och värme innan jobbet börjar imorgon. Jag tror att detta har varit den bästa påskhelgen på år och dar i form av värme, sol och upplevelser. Fantastiskt! Den känslan tar jag med mig på jobbet imorgon! Vilken start på veckan!
Ha en underbar Annandag Påsk mina vänner.

10 kommentarer:

Katarina sa...

Vilken tur att det inte va mer än en stukning. Det blev en lång dag för er på akuten. Man får hoppas att de som var i akut behov av vård denna dag fick den, lite snabbare än er...

Ha en bra dag och hoppas N. kan vara tillbaka i lekparken snart igen.

Kram

Carro's Blogg sa...

Du, det var inget kul att ni fick tillbringa hela kvällen på akuten. Det är tok för lite personal och ingen liten flicka ska behöva sitta längre än till läggdags!

Men men, det är ju gratis och den amerikanska sjukvården är inte att eftersträva heller!

Skönt att ni mår bra idag iallafall!

Saltistjejen sa...

Fy vad otäckt med vridningen! Tur det inte var annat än en stukning. Stackars lilla N. Oh akuten ja, inget roligt. Här drar man sig ju också för att åka in till ER om man slipper.
Hoppas ni får en fin annandag påsk nu och att N´s fot snart är bra igen!
Kramar!!

Malin sa...

Akuten är aldrig någon höjdare. Här i USA är det ofta många som inte är akut sjuka som går dit för vanliga åkommor, men eftersom de inte har försäkring så går de till akuten som måste ta dem. Blöder eller kräks man inte, så får man vänta länge. Vi har för det mesta lyckats undvika akuten, men varit där en gång med Mattias då han hade svårt att andas och en gång med Johannes som fick spricka i benet.
Hoppas N mår bättre och kan stödja på foten nu.

Min plats i solen sa...

Stackars lilla N! Men vad skönt att inget var brutet iallafall och att hon är vid gott mod. Däremot ät det ingen höjdare att sitta och vänta på akuten. Samtidigt är man ju tacksam över att kunna få hjälp och man vet att de jobbar häcken av sig där för att hjälpa alla så fort som det bara är möjligt.

Förtom besöket på akuten verkar ni ha haft et härligt påsklov och visst hade vi beställt det bra med det fina vädret? ;) Bättre kan man ju inte ha det när man firar påsklov. :)

Jag hoppas att du känner dig laddad och redo för jobbet igen i morgon och en något kortare arbetsvecka? Och hur går det med boken? Jag är så nyfiken! :)

Ha en strålande fin vecka vännen!

Kram Lotta

Kim M. Kimselius sa...

Skönt att höra att det inte var värre, men vad hemskt att det ska behöva ta så eländigt lång tid. Din dotter låter helt fantastisk!
Här har också varit bästa påskhelgen på år och dar, så varmt och skönt och riktig sommar, med shorts och t-shirts.
Ha det så bra!
Kram Kim

Anneli sa...

Stackars liten! Vad skönt att det gick så bra ändå trots att det tog så lång tid på akuten. Barnens kusin bröt armen på två ställen på påskafton men de behövde inte vänta lika länge. Det gick bra för honom också och han var riktigt stolt över sin gipsning när han kom tillbaka :)
Nu är det ändå vår och det mesta känns lättare :)

mintekopp sa...

Stakars liten! Tur att det gick bra trots allt och hoppas att hon är helt bra snart igen!

Camilla sa...

Stackars liten, att behöva vänta så länge på akuten. Tur i alla fall att det inte var värre. Hoppas att foten snart blir bättre.

Trillingnöten sa...

Katarina: Ja, verkligen! Det är skönt att det finns akutrum i alla fall :)

Carro: Nej, jag tycker också att barn ska ha lite förtur faktiskt. Jag och maken pratade om hur man kan effektivisera akuten lite :) Men så är vi ju inte insatta i hur allt ska fungera heller :)

Saltis: Ja, det var faktiskt läskigt. Tänk om den varit bruten!! usch...Ha en fin vecka och hoppas intervjun gick bra!

Malin: Ja, jag har varit nån gång i USA också, och det är väntan. Dock inte lika länge :) Maken sa också att han varit nån gång och då frågade läkarna om det var nån som hade försäkring. Det hade de och de fick förtur...så kan det gå... :)

Lotta: Nej, akuten är ingen höjdare, men jag är glad att den finns :) Boken går bara fint! Nus ka jag pickla med det sista så kanske nästa vecka kan den skickas in!

Kim: Visst har det varit fantastiskt? De tidigare påskarna har ju bidragit med massa vind och regn. I år var det underbart!

Anneli: Fy sjutton, stackars kusinen! Men säkerligen kul med gipset ett tag :) Lite kul att ha när han kommer till skolan (om han går i skolan) :)

Camilla: tack!! Ja, det var många olycksfall verkade det vara just den dagen. Eller hela helgen sa sköterskorna...Kanske det fina vädret?

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...