Makens födelsedag

Idag firar maken sin födelsedag, på Nobeldagen. Det var ju givet att han skulle gifta sig med en svensk, tycker ni inte?
Jag vill passa på att bara bekräfta hur fantastisk min man är och hur glad jag är att han är min och bara min (för jag är girig). Från den första dagen vi träffades har vi alltid haft roligt tillsammans. Vi har samma sorts humor (för det mesta, jag kan sjunka ner i ganska låg humor ibland. Ni vet "höhö"...). Under vår första dejt hade vi ett djupt samtal om våra löss. Ni fattar. Jag är lyckligt lottad som fick träffa min man :)
Han älskar barn, precis som jag, och vi drömmer båda om en stor familj. Han är en underbar pappa till vår dotter och skulle offra allt för oss. Det har han ju gjort genom att flytta över halva jorden för att vi ska kunna starta ett liv tillsammans. Varje dag förklarar han sin kärlek för mig och vår dotter genom det han gör och säger. Inget knussel om tvättning, städning, matlagning eller sopkastning. Det är bara naturligt att vi hjälps åt. Faktiskt är han mycket bättre på detta än jag. Han är nogrann, har tålamod och vilja att gör allt rätt och riktigt. Medan jag är slarvig och tröttnar snabbt.
Han ger de bästa kramar och kyssar och avgudar marken jag går på. Det är precis så det känns. Han muntrar alltid upp mig när jag känner mig nere eller misslyckad och han ger mig självförtroende.
Fast han själv inte gillar överraskningar är han en mästare på det själv. Ni vet den där vardagliga överraskningen som man så väl behöver. Ett gulligt meddelande på morgonen, en extra kram under dagen, en massage för en öm rygg som arbetat hela dagen. Det är himla viktigt i ett förhållande.
Jag är ärlig när jag säger att alla borde vara avundsjuka på mig som har en så fantastisk man :)
Älskling, jag älskar dig och jag är så glad att du valde just mig att spendera resten av ditt liv med. Grattis på födelsedagen!