tisdag 8 december 2009

Det här med julklappar...

Förr i tiden var det så mycket lättare att hitta julklappar till folk. På min tid, när jag var 10-15 år gammal var det dyraste man kunde önska sig en bärbar CD-spelare, eller en freestyle som det så käckt hette (och som ungdomar nu bara rynkar pannan åt och undrar från vilken sida istiden man kommer). Idag önskar sig mina syskon, som nu är i den åldern, pengar till specialcyklar, systemkamera, ps3 (playstation 3 för er gamlingar), mobiltelefoner, datorer, utlandsresor, mopeder...ja, ni förstår vad jag menar. Vad hände med de där oskyldiga drömmarna om en ny bok vars pärmar knakar lite lätt när man öppnar den för första gången och en dofta av "ny bok" slår till näsvingarna? Vad hände med de mjuka paketen som visade sig vara strumpor eller annat smått och gott, kanske inte det mest spännande, men ack så nödvändigt?
Jag kommer så väl ihåg när jag sparat ihop pengar under två månader för att köpa en årsalmanacka med Turtles på (det var den första omgången av Turtles kan jag tillägga). Jag var kanske 9 år gammal och hade sparat min veckopeng sedan februari då jag sett den där almanackan. Nu var det slutet på mars och påsk och i påskpresent hade jag fått en tia eller två. Då hade jag äntligen råd att köpa den och fick skjuts ner på byn (asså, den där byn var så liten att det fanns en lanthandel, och bara en lanthandel) för att köpa den. När jag väl kom till kassan med dyrgripen sa kassörskan att jag fick den för halva priset eftersom det gått ett par månader in på året. Det första jag tänkte var att, jäklars, jag kunde ju ha köpt denna tidigare i så fall...
Det var tider det. Lanthandel, spara pengar, det högtidliga med att köpa en sak för eget ihopsparade pengar...Jag är väl bara gammal.

4 kommentarer:

Mimmi sa...

Oj... kan man som syskon onska sig sant av varandra? Vem har rad att springa och kopa sant till sina syskon?

Jo min syster har en diagnos men far ingen respons fran larare.. jag har en diagnos men far inga mediciner, haha, elandet slutar aldrig. Nee det arklart att symptom kan skilja sig en del men det finns fortfarande saker som ar samma pa alla som har ADD/ADHD, ibland maste man bara pilla lite pa ytan for att se dom. Pratar jag med nagon annan, oavsett kon, som har ADD sa ar det som om vi pratar om varandras liv for det ar likadant.

I skolan finns det inte sa mycket larare hade kunnat gora for att hjalpa mig om jag ska vara arlig, medicin ar det som forhopnningsvbis kan hjalpa mig. Annars.. ja.. kortare instruktioner, ge mig micropauser var 10 minut och skona mig nar dom bestammer sig for att ha hoglasning eller titta pa film lektioner. Det klarar jag inte av! Den enda skolan som har varit hjalpsam for mig och mott mina behov ar Sundbybergs Folkhogskola estet linjen, det var helt underbart, larare som gav mig struktur och visade hansyn till mina behov, forstod att jag inte kunde passa tider och att 10 min sen inte ar hela varlden och sen blandningen av aktiviteter framfor allt. Ena lektionen hade vi liksom bok och papper.. nasta holl vi pa med lera. Det blir stimulerande pa ett helt annat sett.

Va bra med en liten skola. Visst har det sina nackdelar som begransad personal men a andra sidan kan ju ni larare ha en helt annan uppsyn for precis som du sager behover ju alla hjalp ibland och lite extra uppmarksamhet.

Hehe jo blir langa, snabba svar.. jag ar ju i skolan och misslyckas totalt med att gora det jag ska. Har inte gjort nagot alls jag ska gora, helt seriost. Kanner mig verkligen vuxen och ansvarsfull, haha.

Saltistjejen sa...

Ja tror det är nyttigt och viktigt att få längta också. Och hoppas jag kan förmedla dettta till min dotter. Detta innebär såklart ine att alltid neka allt men att ibland någongång riktigt få känna längtan efter något så att man sedan upskattar och kan känna den lycka och tillfredsställelse det ändå är när man får det man längtat efter.
kram!

my sa...

Så sant med godiset! Inte snällt alls av affärerna!

Och jag håller med dig - det verkar som om det underbara med att spara ihop till något eget, oavsett hur litet, har gott förlorat. Alla mina elever önskar sig saker som kostar hutlösa priser och de verkar dessutom redan ha allt. Utom de som inte har någonting och de önskar sig heller ingenting. Ledsamt!
Fram för en jul med mindre saker och pengahysteri och mer kvalitetstid, samvaro och mys för alla! :)

Trevlig blogg du har förresten. :)
/m

Trillingnöten sa...

Saltis: Visst är det en så härlig känsla när man faktiskt får köpa det man längtat efter och sparat till! Det är så viktigt att fömedla. Det är svårt i dagens samhälle, men jag tror att vi måste hålla på ordningen lite!

My: Tack för den! Och jag håller med. Elever önskar sig nya saker, flashiga saker fast de redan har allt. Det är överkonsumtion så det heter duga! En ny mobil fast de precis fått en...helt sanslöst.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...