Jag är en gammal tant

Jag har insett att det bara fattas löständer och dålig syn för att jag ska kunna titulera mig pensionär. De senaste åren har jag märkt små små förändringar som nu plötsligt tagit fram stekpannan och drämt mig i bakhuvudet.
Borta är tiden när jag kunde parta halva natten och sen gå pigg och fräsch till jobbet dagen därpå. Borta är tiden då jag kunde gå ut både fredag och lördag och festa utan att hamna i koma veckan efter. Borta är tiden då min hud glänste som nyproducerad honung i solskenet (okej, det där var kanske nåt som aldrig hänt tidigare heller, men ja, ni fattar). Borta är mitt tjocka, bångstyriga, kopparfärgade hår som jag hela tiden klagade på...
Nu säger jag istället hej till tidiga kvällar (efter klockan 22 är jag väck i skallen), grått, livlöst, tunt hår, glåmig hy med begynnande rynkor i varje vrå, knakande leder, tantinfall som att köpa Allers varje vecka innan jul och tvångstittande på "På spåret". Jag är bara glad att allsången inte kickat in ännu...dock är det ju faktiskt ca 7 månader kvar och mycket hinner hända innan dess...Jag kan ju fått rollator och inkontinens.