När jag såg detta tema - bilar - tänkte jag genast att detta är helt klart för mig. Ni som följt bloggen ett tag har ju läst om mina biläventyr under senhösten och början av året. Det är upp och ned med bilar för min del.
Mitt körkort tog jag efter mycket om och men för ganska exakt 6 år sedan. Jag hade övningskört av och till sen jag var 16, men liksom inte riktigt haft lusten, viljan, tiden - och - pengarna. Till och med på den gamla goda tiden för sex år sedan var det dyrt. Jag är SÅ glad att jag inte måste ta det idag! Jösses! Snart måste man ju betala för att få sätta sig som passagerare i en bil innan man har körkort. I alla fall. Till slut tröttnade jag. Jag bestämde mig. Jag sa till min körskollärare att nu har jag gjort teoriprovet och klarat det, nu vill jag ha en tid att göra halkan och sedan köra upp. Körskolläraren började protestera vilt. Jag var ju inte redo att göra detta! Många körlektioner var kvar innan jag ens kunde tänka på att köra upp.
Ha! sa jag och skrattade faran i ansiktet. Det enda gubben tänkte på var pengarna som han skulle förlora. Jag fick köra upp och klarade det!
Att köra ensam för första gången var fantastiskt, men ack så skrämmande. Skulle jag åka utan en annan person i passagerarsätet som sa åt mig varje sväng och stopp? Lilla jag? Men vilken frihet! Underbart!
Min första bil var en skruttig vit liten Ford. En farfarsbil helt enkelt. Född på åttiotalet liksom jag, så jag kände mig trygg och säker. Den var hiskeligt ful, men startade i alla väder och tog mig dit jag skulle. Tyvärr sålde jag den och köpte en annan bil som skulle vara bättre än min skitbil. Ni såg ju redan på ordet TYVÄRR att det inte var ett så bra köp. Det blev en röd liten Golf. Den gick bra i nån vecka och sen brakade den ihop lite i taget tills det inte fanns någon återvändo. Jag skulle ju till New York då i alla fall så det var skitsamma. Men numera hatar jag Golf och skulle aldrig i livet äga en sån igen. Sorry!
I NY körde jag automatiskt för första gången. Jag fick hämta den på hyrbilsstället och provköra autmatisk för första gången på MANHATTAN. Jag var lite skraj, men det gick bra. Dock tycker jag inte att det är riktig bilkörning utan en växelspak. Det är då man får den där körkänslan. Visst är det bekvämt med en automatisk, men det är ingen utmaning!
Idag kör jag ju bil varje dag. Vi har en skrotig bil som jag hoppas ska överleva tills vi lämnar landet nästa sommar. Jag ber till bilgudarna varje dag och offrar lite tändstift och bensin då och då för att bilen ska överleva.
Årets julkort
2 dagar sedan
2 kommentarer:
Hahaah! Jag tänkte faktiskt på dig och dina biläventyr med din nuvarande bil som man fårr följa på bloggen! :-)
Haha, i den röda golfen skjutsade du oss från en bröllopsfest en gång vid Måns Ols, minns du? ;) Är det helt bestämt att ni ska flytta till NY? :( Ska ni alltid bo kvar där eller kommer ni flytta hit igen??
Skicka en kommentar