Ibland har man i-landsproblem, det är bara så. Man tänker på att man vill ha vissa grejer, men man har inte råd att köpa dem eller att man inte klarade av en tenta eller två. Man klagar på huvudvärk och lite stress. Man kan inte bestämma sig för vad man ska ha till fredagsmys eller vem som ska bestämma hyrfilm.
Visst är det hemskt egentligen? Vilka kontraster det finns i världen. På ena sidan klotet finns det människor som inte har mat för dagen och riskerar att dö av svält. På den andra finns det människor som dör för att de har för mycket mat. De har ätit ihjäl sig. Ser man en snedfördelning så säg?
På en liten del av klotet finns det människor, som dör i krig, som inte ens visste varför det krigas i deras land.
På den andra har man knappt hört talas om landet i fråga. Så vem bryr sig där?
Då kan man tycka att ens egna puttiga bekymmer på jorden bara är en fis i rymden egentligen fast de just då känns enorma.
Ändå vill man göra nåt. Vad? Vad ska man göra? Skänka pengar går ju. Vet man dock att dessa pengar når fram? Ska man leva som en hippie i nåt kollektiv och äta vegetariskt och vara supermiljöveten? Det är ju bra i och för sig, men hjälper det människor just nu? Hjälper det en människa vars barn riskerar att dö i svält att jag äter min tofu och syr mina kläder själv? Ibland känns det som att man är så maktlös. Går det att förhindra att människor dör i onödan egentligen? De kanske dör i nödan? De får ge sina liv i nödiga krig och nödiga svältkatastrofer av någon nödig orsak som ledare i andra länder bestämt. Ibland vill man bara göra nåt. Men vad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Visst är det som du skriver att problem i ett I land ofta har stora proportioner,i jmf. med vad som händer någon annanstans, just för att inget händer!
Jag bor själv i just dessa värdar, i ett fattigt land i en rik subdivison på Filippinerna. För egen del tycker jag det är värst att man tror att det är ingen ide att inte göra något, för det är det. Jag engagerar mig själv i en skola på landet som jag har "adopterat", mitt och andras stöd gör stor skillnad för många barn där. Det vet jag! Så nu kan man absolut inte sluta.
Det är nog bland det bästa besluten i mitt liv jag gjort någonsin. Men, visst funderar jag ofta, vad mer kan jag göra, utan att bli administratör av bistånd.. Jag ser barn och familjer dagligen som troligen inte ätit på nån eller några dagar, det är mycket smärtsamt.
Tack för att du påminner oss! Det kan vi nog alla behöva
Kram Katarina
Du kan ju bli en glad veggo hippie som skänker pengar?! hahah kramar
Ett jättebra och superviktigt inlägg!
Jag tror på att leva ett bra liv och njuta av allt det goda livet bjuder på. Jag tror också på att inse hur lyckligt lottade vi är. Det allra minsta vi gör har betydelse. Ha fadderbarn, skänk till olika organisationer eller bara lägg småpengar i en bössa. Allt har betydelse.
Kramar!
Hej vännen!
Tänkvärda ord! Och visst är det så att man ibland kan känna att det verkligen är i-landsproblem man har om man jämför med hur många människor har det runt omkring vår jord.
Jag tror att man får göra det man kan helt enkelt. Man kan inte ta på sina axlar att lösa alla världens problem ensam. Det går inte. Men genom att vara tacksam och medveten om det man har och kanske öppna sitt hjärta för att även kunna hjälpa andra tror jag att man kan göra ganska mycket.
Själv tror jag att utbildning är en av de viktigaste sakerna för att få ett land och ett folk på fötter eller hjälpa dem på väg mot demokrati eller liknande. Utbildning för både flickor och pojkar. Därför valde vi att skaffa fadderbarn genom PLAN som arbetar just med utbildning och att förbättra för hela byar genom att bygga brunnar och hjälpa kvinnor att starta egna företag etc. Det kändes som att vi rent konkret kunde göra skillnad för åtminstone en människa som hade det svårt.
Det finns så mycket man kan göra med små medel. Ensam kan man inte göra allt men tillsammans blir vi starka.
Kram på dig
Lotta
Katarina: Vad kul att du kikade in! Du gör ju ett fantastiskt arbete! Det måste vara skönt att få göra nåt "hands on". Visst, skänka pengar är ju viktigt och gör nytta, samtidigt som det är skönt att få göra nåt på plats. Underbart! Tack för inspirationen!!
Stef: hahahaha. Jag ser mig själv i en liten stuga mitt inne i skogen, gnagandes på nån liten morot....hehe.
Anneli: Du har så rätt! Ibland tappar man bara suget och vet inte hur man ska påverka saker och ting...Kram!
Lotta: Verkligen! Bra och tänkvärda ord :) Vi kan alla göra nåt och det är fantastiskt viktigt. Det där med PLAN ska jag kolla upp. Just nu är vi världsföräldrar, men det skadar inte att göra mer! Utbildning är ju verkligen viktigt. Superbra idé! Kramar
Skicka en kommentar