Så här efter valet funderar man ju. Trots att man sagt att man inte ska göra det. Det är oundvikligt helt enkelt. Det känns som att man vill göra nåt. Nåt konstruktivt, nåt nyttigt och nåt upproriskt.
För vet ni vad, jag läste precis en bok jag fick i födelsedagspresent som handlar om löpning. Det har ju inget med valet att göra i sig, men författaren brukar upprepa ett mantra då han springer långa sträckor (som ett maraton). Pain is inevitable. Suffering is optional.
(Översatt: Smärta är oundvikligt. Lidande är valfritt.)
Detta kan appliceras på det mesta i livet. Livet är fyllt med smärta av olika slag, beroende på hur man själv definierar smärta. Det behöver inte handla om enbart den fysiska smärta man kan uppleva utan också den emotionella. Varje situation i livet kan inte upplevas som fantastisk, lycklig och smärtfri. Det är en omöjlighet. Man får kämpa i livet helt enkelt. Det kan handla om de där envisa tentorna som ligger och dräller efter en, det kan handla om att behöva träna för att må bra eller äta rätt, det kan handla om att sluta röka eller om att be om förlåtelse, att vara sjuk eller olyckligt kär...Allt detta kan orsaka smärta inom en. MEN att lida av denna smärta är helt frivilligt. Det handlar om att försöka tänka rätt, försöka göra det bästa av den situation man hamnar i. Tänka positivt och vända det onda till nåt gott.
Som det här valresultatet. Det är en smärta att behöva ha ett sånt parti med att styra Sverige. Det känns rent ut sagt för jävla dåligt. Man skäms. Man våndas. Man vill bara sparka på de idioter som röstade på dem. Ja, jag erkänner att jag känner så.
Dock kan vi välja om vi ska lida för detta. Det behöver vi inte. Nu är det som det är. Nu går i in i den här mandatperioden med stolta ryggar och kämpar MOT främlingsfientlighet. Vi enar Sverige helt enkelt. Vi visar omvärlden att vi inte står för dessa åsikter. Som tjejen som startade demonstration på Sergels Torg. Nu är det upp till oss att göra nåt. Gör nåt varje dag som visar var ni står. Bär en anti-rasismknapp synlig, prata med människor, skriv i bloggen eller FB...
Fram med kämparglöden!
Är ni med?
I love this place!
5 timmar sedan
4 kommentarer:
Visst är det så. man kan välja att sitta och bli bitter över att man har ont eller så kan man försöka utvinna energi och kämpaglöd ur den. Så är det oftast. Jag tror att detta valet för många kan innebära ett uppvaknande också. På olika plan. Och det kanske kan bli positivt i slutändan. Man kan iallafall hoppas på det.
Stor kram!
BRA sagt! Funderar på att gå med i ett parti faktiskt...och nej...inte SD:)/Cj
Bra sagt! Du har så rätt, så rätt. Ett uppvaknande som kanske kan leda fram till ett nyare och mer positivt Sverige. Ett Sverige som vägrar att acceptera att vi numera har fått en rasistisk stämpel på oss.
Kram på dig
Lotta
Saltis: Ja, verkligen! Vi gör nåt positivt av det som hänt! Tillsammans är vi starka :)
CJ: What? Inte SD?? :p Jag också. Jag vill vara med i nåt...jag vill sparkas och bitas...
Lotta: Absolut Lotta! Vi måste visa omvärlden att vi är bättre än så, att det bara är ett fåtal som är idioter och inte majoriteten...kram!
Skicka en kommentar