Omvälvande!

Det är nog det man kan säga om det år som passerat, 2012. Året då mycket hände. Det började med att vi fick igenom ansökan till mitt Green Card och började planera flytten till New York. Maken åkte i förväg och jag och N var ensamma kvar hemma i Sverige. Det var fyra riktigt långa månader. Vi bestämde i all hast att faktiskt flytta till sommaren och inte vänta i ovisshet på "om" och "när" och "eventuellt". Jag sa upp mig från mitt jobb jag haft och gillat under fyra år. Sa adjö till fina vänner och familjen (mest N eftersom jag skulle komma tillbaka en sväng senare).
Vi flög till USA, återförenades med maken och spenderade en lång och härlig sommar tillsammans. Samtidigt sökte jag jobb i mitt nya land vilket också var en väldigt ny upplevelse. Nya rutiner, nya arbetsställen, nya frågor och förfaranden. Jag flög tillbaka till Sverige i tre veckor, lämnade N för mer än en natt, för första gången någonsin. Avslutade lägenhet och vårt liv i Sverige. Sa återigen adjö till familj och vänner. Passade på att fylla 30 år. (Jisses!)
Dagen före hemkomst till New York fick jag ett jobberbjudande som jag tackade ja till. Dagen efter hemkomst började jag arbeta som förskollärare på en skola i närheten där jag bor. Helt nya rutiner, familjer, arbetskollegor, språk och erfarenheter. N börjar skolan (även om det heter Kindergarten så är det nästan som att gå i åk 1) under hösten och lär sig läsa. Jag är så fascinerad av att se henne växa och utvecklas!
Vi gör flera utflykter under hösten och njuter av att vara tillsammans. Stormen Sandy drar förbi och ger oss en vecka utan el (och ledighet från arbetet!). Halloween firas för första gången på riktigt och vi har också vårt första utvecklingssamtal för lilltjejen.

See you next year!

December kom och gick lika snabbt som vanligt, så också julen med den.
Nu står ett nytt år utanför dörren. Vad kommer det nya året att bjuda på?
Lite saker vet jag:
- massa collegeprov under våren 
- förhoppningsvis legitimerad lärare i NYC under sommaren
- Ns börjar ettan i höst

Jag önskar er ett fantastiskt nytt år! Må det nya året bringa er alla lycka, glädje, uppfyllda drömmar, frid och underbara upplevelser!

Moderskeppsbesök och bio

I fredags var vi på besök till IKEA. Denna gång åkte vi till det IKEA som ligger i Brooklyn. Dit kan man åka båttaxi och så klart passade vi på att göra det. N har aldrig åkt båt tidigare och tyckte det skulle bli väldigt spännande!

På taxin

Hej då Manhattan!

Frihetsgudinnan i fjärran.

Hej moderskeppet!

Klart man är lite stolt när man ser den svenska flaggan vaja i vinden bredvid den amerikanska!

PÅ väg hem fick vi se solnedgången över East river. Vackert!

World Trade Centers nya byggnad upplyst på södra Manhattan

En alldeles lagom halvdagstur, med sitt i soffor vi inte ska köpa, ligg i sängar vi inte behöver och så en kasse med saker "som bara slinker ned", som sig bör. Och så lite köttbullar så klart!

Ikväll var en annan kväll med middag och bio. Vi valde att se "Les Misérables" och det var inget vi ångrade. Jag är, ska jag erkänna, inget stort fan av musikal på film (gillar bättre på scen) där man sjunger fram replikerna. Jag är dessutom ingen sån som brukar fälla tårar när jag är på bio (men hemma i skydd av mörkret och mina fyra väggar händer det att nån tår slipper ut), men i slutet av "Les Misérables" var det nästan som om tårarna aldrig ville sluta. Det var verkligen mäktigt. Ska ni se en enda film i år (just ja, bara en dag kvar! Nästa år då) så måste det bli denna!

Lite lördagsmys

Ikväll bänkade jag ned mig i soffan med datorn och kikade på årets första avsnitt av "Stjärnorna på slottet", som väldigt praktiskt avlöste sista avsnittet av "Så mycket bättre" som avslutades förra lördagen.
Och jag kan inte förneka att båda programmen är riktiga feelgood-program. Avslappnade, roliga, uppfriskande och helt avsaknad av våld och andra ruskigheter. Inte heller så mycket naket (även om några deltagare ibland försöker sig på en "nakenchock"). 
Efter årets upplaga av "Så mycket bättre" har jag helt ändrat åsikt om Darin till exempel. Några av er kanske kommer ihåg ett "hatinlägg" om en av Darins låtar för nåt år sen? Jag kan nog säga att jag gjort en kovändning. Fram för mer Darin säger jag bara!

Och hörrni, tänk att 2012 snart är över! Har det inte gått snabbt? Två ynka dagar kvar. Jag ser fram emot det nya året väldigt mycket. Vad för spännande kan hända då? Det återstår att se!

Testar att mobilblogga

Med min flashiga telefon har jag laddat hem bloggers app. Och nu får vi se om det fungerar.

Och så ett random foto för att testa att lägga till bilder.

Genialt

Jag är verkligen ingen vän av reklam. Reklam är fördummande och helt sjukt tråkigt. Jag blir galen ibland av all reklam som visas.
MEN. Och jag säger MEN med stora bokstäver, ibland kan man hitta en riktigt bra produkt. Kolla denna liksom:

Om ni inte kan se vad det är kan jag tala om att det är en tejphållare som man fäster runt handen och sen drar man ut färdigklippta små bitar och använder till att fästa papper på paket till exempel. Hur många gånger har man inte svurit när man stått där och försökt få av en tejpbit samtidigt som man trycker till en vikt kant på papperet? Antingen så slutar det med att man biter av tejpbiten i brist på annat eller så har man lyckats dra ut en låååång tejpbit (utan att lyckas ha av en bit, den sitter alltså fortfarande fast i rullen) och sedan tryckt ihop den så man ändå måste klippa av och dra en ny bit.

Men detta! Måste ju vara genialt helt enkelt. Detta får dagens i-lands-skutt!

Årets mest stereotypa?

Ni har väl sett amerikanska filmer där polisbilen stannar utanför en donut-shop för att ladda med lite kaffe och ett dussin donuts? Häromdagen var vi och "fikade" på Dunkin Donuts. Och vilka är det som förärar stället med ett besök om inte farbror polisen!

Och ett gäng brandmän. Apropå brandmän så ser vi ideligen brandmän i brandbilar som far förbi. Ibland i mindre bilar. Och många, många gånger stannar de till vid en mataffär och handlar några kassar mat. Jag är helt seriös. Jag ser framför mig ett gäng brandmän som står i köket på stationen varje dag och lagar lyxiga luncher. Kanske tävlar de mot varandra i matlagningskonst? För att vara ärlig känns det skönare att de är i köket och lagar mat istället för att behöva släcka bränder. Bränder är inte roligt för nån. Så har de dagar där de kan lyxa till lunchen betyder det att det är lugnt i området.

Och så var det dagen efter

Tiden går rätt snabbt så här vid jul. Hela december flyger förbi i ett ögonblick och framför allt julen. Nu står snart ett nytt år för dörren!

Igår hade vi en alldeles lagom dag med vårt julfirande. Som sig bör, öppnades julklappar på morgonen här.

Här är lillans nya pyjamasklänning. Det blev en improvisation eftersom det inte riktigt fanns det vi letade efter. Tomten lämnade paketet vid sängen med ett litet brev som tack för lillans brev till honom.

En hög med julklappar att dela ut.

Inte alltid lätt att veta vad allt är. Regnbåge ur skallen på paketet? Vad betyder det? Vi ska i alla fall bygga en vulkan!

Böcker fanns så klart också. Atlas och grejer. N är väldigt intresserad av länder och flaggor. Och planeter.

Vårt lilla julbord. Alldeles lagom blev det.

Och en ensam liten julmust från IKEA som fanns kvar. Riktigt god!

Det blev en lugn och fin jul. På morgonen blev det Skype med familj här i USA och lite senare Skype med familj i Sverige. Vi fick till och med se tomten! Kan ni tro! Tänk vad fantastiskt det är med teknik. Kunna fira lite jul med familj som är på andra sidan landet eller till och med över Atlanten. Det är så bra! Inte som att vara tillsammans, men nästan. Som tur var så firade en del av min familj jul igår på juldagen, bra tajmat.

Idag blir det en runda till affären och sen ska vi se "Love Actually" som sig bör dagen efter julfirande.
God fortsättning!

Kvällen före vår dopparedag!

NU kan julen få stiga in och firandet kan börja.

Vi har pepparkakor på speed. Helt nyktra var vi när dessa dekorerades. Jag svär.

Saffransbullarna bullade.

Både stora och små så klart. 

Tomtens kakor och mjök är färdiga och står under granen.

I paketet ligger en teckning till tomten. Samt en sked till tomtemor så att hon kan röra runt i julgröten. Omtänksamt!

Paketen är inslagna och färdiga. Underskatta aldrig vilken enorm tid det tar att slå in paket. Och vänta inte till sista sekunden heller.

Ett speciellt paket ska läggas inne hos dottern under natten. Det är ett paket direkt från tomten. Hon skrev ju ett sånt fint brev förra veckan och hon önskade sig ett glittrigt nattlinne. Tomten kanske inte direkt hittade ett vanligt nattlinne, men det blev glitter och glamour i alla fall!

Ha en fin juldag på er!

ps. Och KAN ni tro, det snöar just nu!

GOD JUL!!

God jul alla goa vänner där ute! Och framförallt till fina familjen som nu sitter hemma i Sverige och firar på olika sätt. Vi saknar er mycket idag!
Här är det fortfarande en del förberedelser som sker inför vårt julfirande imorgon. Köttbullar som ska rullas, stuffing som ska fixas, sås som ska kokas, paket som ska slås in.
Ha en jättefin julafton och njut av ert sällskap och den goda maten!
Kram!

Tiderna förändras. Eller?

Tänk vad tiderna förändras egentligen. Vår värld ser annorlunda ut nu jämfört med förra året,  och året före det, för tio år sen, tjugo, hundra år sen.
Samtidigt, har vi en alldeles för stor tro på att tillräckligt med förändringar redan skett ? Att allt och alla redan accepteras, att inget längre är stigmatiserat i vårt samhälle?
Jag läste tidigare idag den här artikeln som handlar om en big shot inom pokervärlden som "kommit ut". För mig kändes det väldigt föråldrat. Vem ska behöva "komma ut" i dessa tider egentligen? Är inte samhället redan i fas med accepterandet av "annorlunda" personer, som inte kan sorteras i "normfacket"? Vare sig det gäller homosexuella, blonda, svarta, rörelsehindrade, korta, långa, smala, tjocka...

Kanske är det bra att ibland bli påmind om att världen må vara annorlunda nu än för 10-20 år sen, men att vi faktiskt ännu inte rott allt i hamn. Det finns fortfarande människor som spottar på HBT-personer, som skriker glåpord efter svarta personer, som ler hånfullt mot de svagare i samhället, fastän vi inte vill erkänna det.
Jonas Gardells bok (Torka aldrig tårar utan handskar) påminner oss också om hur det var, för inte alltför länge sen, en tid som många vill förtränga och blunda bort.

I min värld är vi i alla fall redan i hamn med acceptansen. Min värld ser på olikheter med vänliga ögon, nyfikna ögon, öppna ögon. Min värld öppnar sitt hjärta för alla slags människor oavsett kultur, sexuell läggning, hudfärg, åsikter, klädstorlek eller andra saker som kan tänkas vara "annorlunda". Min värld accepterar alla utan att blinka eller ifrågasätta.

Ta en sekund och tänk efter hur DIN värld ser ut.

Äntligen lite julstämning!

Tänk vad en liten gran kan göra! Idag gick vi och köpte en fin gran och släpade hem. Plus lite julpynt. Allt sånt, förutom några som vi sparar år efter år, blev kvar i Sverige. Riktigt nöjda blev vi när resultatet stod klart.

Vi har som tradition att N sätter upp stjärnan i toppen. Så och i år givetvis.

Candy canes är också en viktig tradition.

Och så här blev det till slut. Det blev färgade ljus i årets gran.

N har fixat en julklapp till tomten som hon lagt under granen också. Förra söndagen skrev hon ett brev till tomten. Hon ritade en teckning och skrev sin önskelista. Det blev inte direkt en lista, utan en enda önskan. Ett nattlinne som ser ut som en klänning med glitter och grejs på. Nu har hon ordnat en julklapp till tomten OCH tomtemor så klart. På julaftons kväll ställer vi ut hemgjorda pepparkakor och lite mjölk till tomten. Vi får se om tomten fått Ns brev :)

Inte bara det. Jag hämtade också ut ett paket från syster yster som kom tidigare i veckan. Proppat med choklad, lakrits, lösgodis, present till dottern, te. OCH saffran! Imorgon blir det saffransbullbak så det står härligan till! 

Julen kan komma nu. Vi är redo. Well, julklappsinslagningen är inte färdig, inte heller julmaten. Vi firar ändå på tisdag, som alla andra i USA, så vi har lite extra tid på oss. Tack och lov!

Där satt den!

Julledigheten alltså! Idag var det sista dagen innan jullovet och det kändes enormt skönt. Vi avslutade med ett "Holiday Party" med föräldrar och barn. Det var lite jobbigt att ha det sist på dagen en fredag när man jobbat hela veckan och hela fredagen. Jag var helt slut efteråt. Det roliga var att de allra flesta föräldrar kom! Det var bara en som in dök upp alls (förutom de vars barn inte går på fredagar, de var hemma helt). Alla fick ta med sig lite godsaker och det slutade med äppelpaj, cupcakes, mina chocolate chip cookies, andra kakor och dricka till det.
Jag fick en hel del julgåvor och det är jag tacksam för. Jättekul! Inget man förväntar sig, men roligt ändå. En tjej ska dessutom sluta eftersom familjen flyttar till en annan stat och det är alltid ledsamt. Jag fick ett fint kort på henne och mig tillsammans som farvälgåva. Vackert, men jobbigt!
Plus en massa godsaker. Lär gå upp ett par, tre kilo under dessa dagar kring jul, men vad gör det? Resten av året räknas ju också, och det året har ju varit ganska bra!

Det här lovet inleds med mys framför TVn eftersom jag är helt slut. Vi hörs imorgon!

Nymodigheter

Jag ska erkänna att jag älskar teknik - när den är som bäst. Jag är inte rädd för vad tekniken har att erbjuda. I alla fall inte so far. En gammal moster till mig brukade säga att "det där internettet kommer att bli vår undergång". Fast det tror inte jag. Jag är teknikfreak, helt enkelt. Speciellt när det gör att min vardag underlättas. Som detta:

En maskin som finns på en lokal affär. Man kan skicka sina bilder från telefonen via bluetooth (tar SEKUNDER) och få de utskrivna på nån minut. Seriöst. Helt utan hjälp från personal. Tada! Minuter mina vänner!

Det finns också självscanning på många ställen and I love it! Jag hatar nämligen att stå i kö. Jag känner enorm press att stå där och vänta. Dels blir jag irriterad på folk framför. I know, det är nåt jag måste arbeta på. Jag lovar, jag försöker verkligen att tänka positiva tankar, men det går inte. Småprat mellan den som står framför mig och kassören, nej tack. Låt mig komma fram och betala (men jag småpratar gärna själv ibland med kassörskan...erm...dålig ekvation det där. Men så är jag inte så bra på matte heller).

Och folk bakom mig stressar också. Nä, självscanning ska det vara. Snabbt. In och ut bara. Och så slipper man småpratet om man inte vill. Ibland är man bara inte på humör.

En nymodighet för New Yorkers är dessa:

Jag vet! Hur länge har inte vi haft dem i Sverige? Jag kommer då inte ihåg nåt annat. Men i olika delar av stan har det blivit lite dålig stämning kring dessa. Vadå, gå och betala i en automat med kort och kontanter och ta en lapp och sätta i bilen? Hur obekvämt som helst!

Dessa hade de förr:

Nä, jämna mynt är ju SÅ mycket bättre? Hallå. Jag är värsta kortfanatikern och har typ aldrig kontanter. Bojkottar alla affärer som INTE tar kort. Välkommen till det nya milleniumet säger jag bara. 

Något som jag dock är ganska tveksam till är detta:

Små TV-apparater vid bensinpumparna som visar reklam? Som om man inte får nog av reklam från TV hemma, radio, mobil, väggar, pelare? Nä. Så mycket älskar jag inte nymodigheter att jag under den minut jag tankar bilen också får tillgång till reklamfilmer...

To be an American

Amerikaner har en helt annan relation till sin flagga än vad vi svenskar har. Här ser man amerikanska flaggan så gott som dagligen på olika ställen. Man är stolt över att vara amerikan, man vill visa sin patriotism. 

Utanför dörren

Flagga på bilen (detta är förresten gubben som brukar rocka runt i bilen!!)

Grannens dörr.

Vattengrejen (fire hydrant)

I fönster.

Kan ni föreställa er svenska flaggan uppvisad på detta sätt? Visst är det svårt? Lite trist att vi inte är lika stolta över flaggan och Sverige som vi borde vara.
Inte bara det, varje morgon, i alla fall här i NYC, får barnen vända sig mot den amerikanska flaggan, med handen på hjärtat och säga "Pledge of allegiance".

I pledge allegiance to the Flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.

Som svensk är det lite hjärntvätt över det hela. Samtidigt kan jag förstå hur det enar en nation som har så många olika nationaliteter inom landsgränsen. Även om man är kines, svensk, mexikan, tysk, förenas man under en nation och känner en slags stolhet och privilegium att bo i USA, samtidigt som allas olikheter "accepteras". Anledningen till att jag skriver "accepteras" inom citationstecken är att det är en generalisering, som med allt annat. Inget är universiellt tyvärr, utan beror på situation, inblandade personer, plats och liknande.

Hur skulle en Pledge of allegiance för svenska flaggan se ut tror ni?

Julklappstips!

Jag har rotat runt lite på affärerna här i "byn" och sett en hel del intressant saker som kanske skulle kunna förtjänas att kallas julklappar.

Vi gillar sötsaker minsann! Och en sån här manick kan ju vara bra att ha!

Perfekt för en som knappt kan räkna till hundra. (jag alltså)

Seriöst! Är det långt till jobbet kanman plugga in en sån här i bilen!

Fast akta er för att åka fast för snatteri. Då kan man "vinna" en gratis åktur i en polisbil!

Ägg med skal är så 2011. 2013 är snart här. Skal är fett ute.

Vanliga näsdukar är lika ute som ägg med skal.

Fast en sån här skulle ju seriöst vara bra! Slippa allt fluffet under resten av tröjan när man bara vill minska urringningen lite!

På uppdrag av Monica, har jag försökt att fota det "värsta" julspektaklet här i det stora landet i väst. Men jag ska tala om att det är svårt. Det mesta av spektaklet är nere runt turistområdena och dit åker jag knappat frivilligt den här tiden på året. En förälder till ett barn i min barngrupp åkte i lördags klockan 09 på morgonen. Hon sa att det var mycket folk, men när de åkte hem vid lunchtid kom rusningen...Så jag tror inte att det blir foto på det i år. Här upp, där vi bor, är det lugnare. Det finns ett och annat hus som pyntar. Men min kamera fotar bara ljusprickar på natten...Inget snyggt.

Snyggt va?

Julgranen i vår lobby. Julpyntet tycks öka i mängd för varje dag som går.

Inget jag skulle sätta upp till jul!