Tiderna förändras. Eller?

Tänk vad tiderna förändras egentligen. Vår värld ser annorlunda ut nu jämfört med förra året,  och året före det, för tio år sen, tjugo, hundra år sen.
Samtidigt, har vi en alldeles för stor tro på att tillräckligt med förändringar redan skett ? Att allt och alla redan accepteras, att inget längre är stigmatiserat i vårt samhälle?
Jag läste tidigare idag den här artikeln som handlar om en big shot inom pokervärlden som "kommit ut". För mig kändes det väldigt föråldrat. Vem ska behöva "komma ut" i dessa tider egentligen? Är inte samhället redan i fas med accepterandet av "annorlunda" personer, som inte kan sorteras i "normfacket"? Vare sig det gäller homosexuella, blonda, svarta, rörelsehindrade, korta, långa, smala, tjocka...

Kanske är det bra att ibland bli påmind om att världen må vara annorlunda nu än för 10-20 år sen, men att vi faktiskt ännu inte rott allt i hamn. Det finns fortfarande människor som spottar på HBT-personer, som skriker glåpord efter svarta personer, som ler hånfullt mot de svagare i samhället, fastän vi inte vill erkänna det.
Jonas Gardells bok (Torka aldrig tårar utan handskar) påminner oss också om hur det var, för inte alltför länge sen, en tid som många vill förtränga och blunda bort.

I min värld är vi i alla fall redan i hamn med acceptansen. Min värld ser på olikheter med vänliga ögon, nyfikna ögon, öppna ögon. Min värld öppnar sitt hjärta för alla slags människor oavsett kultur, sexuell läggning, hudfärg, åsikter, klädstorlek eller andra saker som kan tänkas vara "annorlunda". Min värld accepterar alla utan att blinka eller ifrågasätta.

Ta en sekund och tänk efter hur DIN värld ser ut.