torsdag 13 december 2012

Vad är det med Lucia egentligen??

De senaste fyra åren har jag förfasat mig över Lucia. Mest på grund av att det varit JAG, en av de mest omusikaliska människorna jag känner, som stått för Luciaplanerandet på mitt förra jobb. Som nött Luciasånger tills jag sett grönt så snart jag hört en antydan till Luciatoner, och som slitit av mig hårtussar under desperata försök att se till att 30 barn i olika åldrar lyckats hitta Luciakläder, stått rätt, sjungit på rätt plats och läst dikter högt nog...
Det har varit fyra höstterminer med enorm Luciastress. Jag är då inte skapt att bli musiklärare för fem öre (musiklärare har dessutom flera Luciatåg att arrangera varje år. Jag hade ETT.)

Men i år. Då har jag saknat det där nötandet. Saknat att sjunga om Lusse Lelle och elva nätter, Staffan, Goder Afton och sockerbagare med stygga barn. Tre pepparkaksgubbar och tusen juleljus, Mörka nätter och små tomtar som trippar fram under natten och käkar gröt.
Faktiskt har jag saknat det så till den milda grad att jag "arrangerat" ett mini-Luciatåg med dottern. Inga ljus, inga linnen. Dock en vit prinsessklänning och en vacker dotter. Vi har övat på lite sånger under några veckor och dottern var så glad att få framföra sina fem sånger. Nästa år drar vi upp det ytterligare ett snäpp. En luciakrona! Vi kikade på lite Luciafirande på youtube och N blev fascinerad.

Det verkar som om väldigt många utlandssvenskar lider utav Sverigelängtan just denna dag. Inte lika mycket till midsommar och jul, som till just denna dag. Kanske är det för att i princip ALLA varit med om Lussefirande ända sedan barnsben och jag är ganska säker på att så gott som alla varit i ett Luciatåg vid något tillfälle? Nio års grundskola och andra aktiviteter. Det är svårt att missa sånt.
Själv var jag med i kören i skolan i många, många år och varje Lucia var det "turné" runt ålderdomshem, affärer, kyrkor och aulor för att visa upp det vi övat på sedan augusti. I sexan var jag dessutom vald Lucia. Mest för att jag hade långt tjockt hår. Inte det allra roligaste när man skulle tvätta ur håret på kvällen. Stearin är inte att leka med.
 Det var ändå härliga tider!
Vackert är det dessutom. Alla levande ljus och härliga sånger i vintermörket, lyfter upp själen otroligt mycket.

Så idag har jag saknat Sverige...

5 kommentarer:

Marina sa...

Här har jag inte haft tillstymmelse till lucia, och av någon anledning har jag inte heller saknat det. Det känns liksom inte rätt ändå när det är ljust och 30 grader varmt...

Monica sa...

Det är lite speciellt säkert för vi har så otroligt mörkt nu och sen att se dessa ungar och tonåringar sjunga för full hals i arla morgontimma, nästan så jag är förvånad att de är vakna och motiverade. Och så många duktiga barn det finns, roligt att se.
Kul med dottern och dig, kanske maken fick vara stjärngosse, nästa år kan du utöka och lära upp några grannar kanske:-) och lussa i hela huset:-). Nu börjar nedräkningen till det stora firandet, hoppas du hinner med och får det riktigt juligt. Lite dalande snöflingor önskar jag er också!

Husfrun sa...

Som lärare om något år är det något jag inte INTE tänker ansvara för - sång och musik ;) Stackars barn i så fall :)
Men jag förstår om du saknar det trots allt. Det är mysigt.

Jojjo sa...

Jag saknade barn att gå och se lussa i år... syskonbarnet den yngsta hade lucia på dagis i tisdags, 06:30. Kändes inte så lockande att åka fem mil enkel väg för det. Fick dock bilder, alltid något!

Saltistjejen sa...

Visst saknar man lucia.
Ska ni på Svenska Kyrkans Luciakonsert nu på lördag?+ SÅÅÅÅ FINT!!!!!!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...