När jag nästan var klar, tack och lov, kom en kvinna in och satte sig vid bordet bakom mig. Hon beställde nån smörgås och fick in den så småningom. Och till min fasa, verkligen!, smaskade hon något fruktansvärt när hon åt. Det var riktigt ruskigt. Det värsta jag hört vill jag våga påstå. Om jag hade suttit på andra sidan restaurangen hade jag fortfarande hört hennes smackande. Att folk äter med munnen öppen och smaskar är något av det värsta jag vet. Hela min kropp skriker av obehag när jag ser och hör någon som äter så. Fortfarande får jag ilningar i kroppen av att tänka på kvinnan på restaurangen. Kvinnan ska vara glad att jag satt med ryggen åt henne, för jag hade inte kunnat låta bli att ge henne dödliga blickar om jag fäst mina ögon på hennes smaskande fejs...
Usch, vad neggo jag blev. Var nog tvungen att avreagera mig. Så finns det ju värre saker i världen, som krig, vapen, olycka och sånt...och smaskande människor...
Inlägg
5 kommentarer:
Ja, smaskande människor hör definitivt dit. Det gör de! Fy.
Själv mår jag riktigt illa och blir arg om någon har ett för högt näsljud. Kan störa mig till vansinne. Men som sagt, i-landsproblem ... Icke desto mindre kan jag inte sluta irritera mig.
Jag har ett mardrömsminne av klenig röra i en mustasch.
Är det så, förresten, att det är okej att prata med mat i munnen där borta i USA? Som man jämt ser på filmer? Här är det en dödssynd.
Onej vad hemskt! Jag skulle antagligen bett att få ta med mig maten och gått därifrån. Jag klarar inte av smaskande människor. Fyy! Stackars dig!
Yogautmaningen dyker upp snart men inte riktigt än.
kram dorro
Det där med telefonen håller jag med dig om. Nu när jag har den som sällskap kan jag tänka mig att sätta mig själv på ett fik. Förut var det det värsta jag visste att sitta själv på restaurang eller fik.
Skicka en kommentar