Julklappar

Jag och syster C var ute och shoppade igår. Vi handlade massor med julklappar. Och jag är inte ens klar ännu. Jag brukar alltid börja med en budget. Som jag efter en timme redan spräckt - varje år. Och sen säger man att man inte ska köpa nåt åt de över 18...well...det är svårt att hålla. Det blir nåt symboliskt i alla fall. En porsche, en Miamikryssning...ja, ni vet. Nåt litet.
Jag och C var in på en liten affär som har massor med goda smasikgheter och tänkvärda presenter. Den vanliga ägaren var inte där. Hon var utbytt mot en finnig (äsch, det lät bara bra med finnig) tonårskille med ipodhörlurar i öronen. Vi var nummer tre i kön och den som stod först höll på att få sitt inköp paketerat i ett fint paket. Bra, tänkte vi, han har snart klar med det pyttepaketet. C gick hem med sina grejer medan jag skulle betala i kassan under tiden. Det lilla paketet tog tid att slå in. Det var ju ett presentkort och lite pyttligt att hålla på med. Klart! Nummer två blev expedierad. Hon hade två mindre böcker som också skulle slås in. Killen i kassan måttar boken på ett inslagningspapper och inser att det är för litet. Han går vidare till det lite större och bestämmer sig för detta, river av en bit och börjar slå in. Boken lägger han på papperet, han viker ena sidan av papperet. Han vänder på boken, vänder på boken igen. Han viker papperet, men ångrar sig och vänder boken igen...så här håller det på. I 20 minuter för att slå in två små böcker. När det andra paketet bara hade snöret kvar att viras om sa kvinnan att hon kunde ta med snöret hem och fixa det själv. Tack och lov! Jag tyckte det var plågsamt att se denna paketinslagning och killen var nog ännu mer besvärad. Varför sätter man den stackaren i kassan under juletid? Nu måste de betala terapi till både killen och oss kunder ett år framöver.