Men åh..

...så var helgen redan slut. Jag fattar inte att tiden kan gå så himla fort! Nyss var det ju fredag. Och så plötsligt måndag. Vi hade en jättefin helg med underbar brunch på lördagen (maken överträffade sig själv så pass mycket att det han ordnade inte ens hann fastna på bild, så gott var det!) och en trevlig tur till lekparken igår eftermiddag. Det enda negativa är att förkylning gjorde en kovändning och attackerade igen bakifrån. Nu sitter jag här och snörvlar igen. Jag tror att jag slutade med mirakelmedicinen alldeles för tidigt. Typiskt.

Idag efter jobbet ska jag och maken faktiskt joina ett gym, hör och häpna. Efter noga överläggningar kom vi fram till att pensionera vårt löpband som varit oss trogen i två år. Egentligen inte så himla trogen. Redan efter ett år började den väsnas så mycket att den blev utkastad ur lägenheten. Det var grannen bredvid som ansåg att han inte ens kunde vara i sin lägenhet de 30-40 minutrarna som jag sprang på bandet tre dagar i veckan (före klockan 20.00). Trots att hyresvärden var här och lyssnade av. Maken tyckte det var bäst att flytta skrället. Grannen kunde ju vara seriemördare med yxa och det ville han inte riskera. Jag fick tack och lov flytta den till en samlingslokal som inte ligger så långt bort. Där har den stått i ett år, men den fungerar inte lika bra längre. Så antingen köpa en ny, eller joina gym med mer redskap. Gymmet vann. Så idag är det dags. Vi får se om jag kan börja träna, förkylning är ju inte att leka med direkt när man tränar. Jag kanske ska dricka hel burken med mirakelmedicinen på samma gång? Chocka kroppen liksom?

                                                     Bild lånad