Eller i alla fall färdigkört. Vår fantastiska bil, född 1989 och vit (ungefär så mycket kan jag om bilar) har vi haft i tre år. De första två åren utan så mycket krångel. Det senaste året desto mer. Senaste gången var nån gång i januari. När det inte är nåt allvarligt fel på den fungerar den utmärkt. Den startar minsann i minus 25 om det skulle vara så. Om man kommer in i själva bilen vill säga. För låsen fryser gärna. Ibland har jag fått krypa in genom bakluckan på bilen (tur att man har en kombi). Det går som sagt bra i normalt tillstånd. Värre var det när jag var höggravid och skulle till jobbet. Till och med en kombi kan tyckas trång i såna lägen.
I alla fall. Nu är det dags igen. Alltid när jag ska börja pendla till jobbet igen. Alltid. Vi åkte in till "storstan" igår för att kolla läget och handla lite. Det började redan när bilen skulle startas. Den liksom skakade till innan den startade ordentligt och när jag sedan skulle gasa upp tog inte gasen ordentligt. Det löste sig efter en stund och vi körde på. Det gick bra tills vi skulle upp i parkeringshuset. Jösses! Jag trodde seriöst att vi skulle fastna halvvägs. Bilen gick sakta, sakta, gasen tog knappt. Det kändes nästan som att den rullade uppför och kunde börja rulla baklänges nedför när som helst. Första våningen var dessutom full och därför fick vi åka till nästa - ytterligare panikminutrar innan vi var uppe. Som tur var gick det hela vägen, men det var på håret.
När vi sedan skulle vidare till utanför storstan börjar bilen skaka lite mer och knackande ljud uppstår. Den helvetiska röda batterilampa lyser också lite smått. Vi bestämmer oss för en hastig reträtt hemåt istället för att riskera att bli fast nånstans i ingenstans. Tack och lov kom vi hem. Och jag ringde Bildoktorn (aka pappa) för en diagnos. Han ska försöka hinna kika på bilen innan måndag.
Jag är så nära att skrota skrället och börja cykla istället. Man får ju motion på köpet! Fast cykelpendling skulle innebära ett fåtal smärre problem.
Ett: hur lång tid tar det att cykla 4 mil enkel resa varje dag och sen tillbaka? Dessutom i minus 20 och tre decimeter snö?
Två: hur tungt kan det vara att ha samåkerskan på pakehållaren? i 4 mil? i minus 20 grader och tre decimeter snö?
Vad tror ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Ach det låter inte så farligt, sätt lite stödhjul på den med snökedjor så blir det säkert bra! Nä men skämt åsido, jag cyklar alltid och jag älskar det, men jag älskar det inte lika mycket när jag måste cykla i snö, det är halt och trögt och allmänt läskigt! Och inte fan cyklar jag 4 mil!!!!
Om det inte blir några problem med 20 minusgrader och 3 decimeter snö blir det garanterat det när du ska ha samåkerskan på pakethållaren!...
Hoppas du hittar en bra lösning på problemet!
/ Kram Ida
Jag tycker du ska köpa en cykelkärra till samåkerskan så löser det sig...
Neej, 4 mil verkar väl långt att cykla. Jag cyklar i stort sett varje dag men då är det bara 5 km.
Allt går väl egentligen bara man vill, frågan är väl om man vill cykla i snöstorm bredvid de stora fälten på vägen till ditt jobb =) Kram! Maria J
Cykelkärra tycker jag låter som en utmärkt idé!;)
Äntligen har även jag hittat hit! Vilken fin och klurig blogg du har!
Solklar "favorit"!
Fick ditt sms häromdan, och har tänkt sen dess att jag ska svara men det har liksom inte hunnits med...
Har praktik augusti ut, men sen åker jag jättegärna med igen (vilken "kärra" det än blir ;)).
Kramar från samåkerskan!
Hoppla! Det låter kanske lite väl komplicerat :) Men ni kanske får satsa på en spark i vinter istället!
Stef: Ja, snökedjor bör införskaffas om vädret blir som förra året i alla fall...Cykla har jag inte gjort på flera år, men det ska nog gå bra tror jag :p
Ida: usch, att du tror att det blir problem! :p Ja. nu blir jag lite osäker om mitt val av åkdon är det rätta!
Camilla: Bra idé med cykelkärra! Det underlättar balansen om inte annat :D Hade det varit 5 km jag skulle cyklat hade det varit ett lätt val. 4 mil....nja. Tåg kan man ju inte åka.
Maria: Jo, men visst! Ännu härligare på öppet fält och snöstorm! Jag gillar utmaningar :p
Samåkerskan: Du är hjärtligt välkommen!! Jag ser fram emot september nu när du kommer med :) Jag hoppas du inte blir avskräckt bara, när du nu kan läsa om "alla" bilproblem...eh...men vi kommer fram på ett eller annat sätt! Kram så länge!
Mrs C: Spark låter ypperligt. Kanske man kan sätta fast en motor på åbäket också...hmmm....då kan det gå lite fortare.
Skicka en kommentar