För ganska många år sedan nu såg jag en intervju på TV som satt sig fast i hjärnan. Jag kommer inte ihåg vem som intervjuades eller vilket program det var. Det jag kommer ihåg är en specifik sak som den intervjuade sa och som jag tyckte lät så himla vettigt.
Föremålet för min fascination blev ordet "men". Ofta, ofta när man till exempel berömmer någon eller något kan det låta så här: "Vilket bra jobb du gjort med att måla bordet, MEN jag ser lite missade ställen här och var" eller så här "Jag tycker verkligen om din uppsats, MEN du har många grammatiska fel". Ärligt, hur ofta säger man inte på det sättet?
Den intervjuade menade att allt som man säger innan MEN är en lögn. Och när man läser exemplen ovan kan man förstå varför. Först ger man en komplimang och sen drar man fram handen man gömt bakom ryggen för att ge en örfil i form av negativa kommentarer. Efter den intervjun har jag verkligen tänkt på just det och jag försöker att undvika ordet MEN så ofta jag kan i sådana sammanhang.
Hör vilken skillnad det är på att istället säga: "Vilket bra jobb du har gjort med bordet! Oj, jag ser några ställen som är missade!" och på "Jag tycker verkligen om din uppsats! Här och var har du några grammatiska fel som du kan rätta till". Det gör stor skillnad! Prova själva nästa gång ni funderar på att dra fram det där onödiga "MEN".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
verkligen något att tänka på!
/ Kram Ida
Väldigt bra tips!! :) Jag är nog en men-människa rätt ofta så jag kan behöva mig en tankteställare. haha.
Bra skrivet och tänkvärt! Kram Kim
Hej vännen!
Bra sagt! :) Och du har helt rätt. Tänk om fler kunde tänka på vad det där ordet MEN har för innebörd och vad det lilla ordet kan göra med andra människor och deras självkänsla.
Själv är jag väldigt noga med att inte använda det där lilla ordet, förutom då jag pratar om mig själv och mina egna handlingar. Jag tyckte att det blev så tydligt när jag gick och utbildade mig till pedagog. Som pedagog har man en sådan otrolig makt och det är viktigt att man både är medveten om det och talar om det. Som pedagog har du makten att höja eller sänka en elev. Och i alla lägen bör man höja en elev och då hör inte ordet men hemma i den ekvationen. Man ska höja det någon kan eller har presterat inte det någon inte kan eller inte har presterat. Det är en milslång skillnad och ett litet ord som "men" kan spela en oerhörd skillnad.
Ha en fin kväll!
Kram Lotta
Ida: tack! Kram!
My: Oooo, du Men-människa :p
Kim: tack!
Lotta: Ja, det är verkligen viktigt att tänka på just MEN i situationer med barn. Jag har själv hemska minnen från första klass! Jag försöker ständigt tänka på det i mina möten med elever. Och jag hoppas att jag lyckas!
Skicka en kommentar