Så kom den. Vi åkte tunnelbanan till Metropolitan och fick stå i en ganska lång kö in för att få hämta biljetterna. Maken var aptrött. Han hade jobbat hela natten och bara sovit nån timme, stackaren.
När vi stått en stund ser jag en poster utanför ingången med den opera vi skulle gå på, om jag inte missminner mig var det Askungen. Jag tyckte postern såg lite konstig ut så jag fortsätter titta på den och upptäcker att jag gjort ett stort misstag. Jag hade inte köpt biljetter till en opera utan till en BALETT! Herrejösses. Hur ska man kläcka det till maken som redan är i halv koma?
Det gick hyfsat. Han var väl inte själaglad, men det skulle vara helt okej.
Efter en lång stund får vi våra platser. Högt upp. Och då menar jag så högt att det varit läge med en kikare. Så högt att området säkerligen kallades "nose bleed section".
Vi väntade på att alla skulle hitta sin plats och under tiden kikade jag i programmet. Då såg jag att föreställningen skulle vara i TRE akter och inte två som vi trott. Varje akt var ca 45 minuter lång! Vilken miss!
Vi hade i alla fall fortfarande hopp om att det skulle bli bra. Ända tills Askungen började. Nu finns det säkert människor som läser min blogg som älskar balett. Jag måste i alla fall på säga vad jag tycker. Det SÖG. Det var såååå tråkigt. Jag fattade ingenting. Eller lite kanske. Man känner ju till historien om Askungen tack och lov, men dansandet. Det var vackert emellanåt. Absolut. Men inte i 45 min X 3. Maken somnade och jag kunde inte vänta på att få gå ut därifrån. Det var verkligen ett lidande utan dess like. Dessutom såg man ju inte jättebra från där vi satt. Jag tror dock inte att det faktum att baletten var urtråkig hade ändrats om vi suttit närmre. Aldrig mer balett.
Om inte vår dotter bestämmer sig för balett. Då får jag ta skeden i vacker hand och älska balett. Vad gör man inte för sina barn?
Inlägg
4 kommentarer:
Oj! Nja det lät inte så kul. fast jag gillar dans och balett även om jag sett otroligt få uppsättningar av ngt egentligen. Men tyckte ni ändå inte det var en upplevelse att VARA på MEt! DET tyckte jag de ggr jag varit på opera där, även om jag inte är någon operafantast. Sådan oerhört vacker byggnad. Och ofta speciell stämning.
Jag tycker helt klart ni ska ge Met en chans till men testa kanske inte balett då. Även om jag tror att jag faktiskt skulle föredra just balett framför opera...?
Kram!!
Hej vännen!
Oj, nu fick jag mig ett riktigt gott skratt! ;) Jag kan riktigt se er två sitta där långt uppe vid taket och vara fullständigt uttråkade. ;) Du beskiver det hela underbart och målande. :)
Jag har själv aldrig varit på balett så jag har ingen aning om hur jag själv skulle reagera. Men jag är imponerad av att ni stannade kvar i alla tre akter trots att ni tyckte att det var pest. Då kan man ju verkligen säga att ni gav det en ärlig chans iallafall. Och nu vet ni ju att balett inte är er grej. Och skulle det vara så att er lilal tjej blir prima ballerina är det bara att bita ihop och vara stolt och glad. ;)
När jag läste till lärare fick vi i uppgift att gå på en föreställning/konsert eller konstform som vi aldrig hade varit på och som vi aldrig skulle ha gått på annars. Då drog jag med maken på opera och det var faktiskt riktigt bra. Trots att jag inte fattade ett dyft av vad de sjöng var jag fullständigt trollbunden och fast. Så opera kan jag tänka mig att se fler gånger. :)
Ha en riktigt trevlig helg och sköt om dig!
Kram Lotta
Jag är inte helt övertygad om att opera skulle varit roligare :)
Saltis: Javisst var det en upplevelse med The Met! Absolut! samtidigt som man blev besviken kanske att det inte var opera som man sett fram emot...det kanske var det som gjorde att jag helt tappade intresset för balett? Å andra sidan hade jag ju aldrig sett balett om detta inte skett...Ingen förlust kanske :p Men nån gång ska jag gå på opera! Nån gång! Kram
Lotta: Precis så hade jag tänkt att opera kanske skulle vara! Att man blir trollbunden och hänförd! Inte som baletten...:( Gå gärna på balett, men med EN akt :)
Anna J: Det återstår att se! hehe.
Skicka en kommentar