Det där med åldernojja är nåt som går i vågor hos mig. När jag var yngre tyckte folk att jag såg äldre ut och när jag väl var "äldre" (alltså, runt 20), tyckte folk att jag såg yngre ut. En gång var jag och en kollega på det turistmål jag arbetade på under min studietid, bjudna som representanter från vår stad att besöka vänstaden i Estland. Under den första frukosten undrade en medresenär om jag hade mina föräldrar med mig. Då var jag 21. Men efter det gick det utför. Gråa hårstrån började dyka upp runt 25, numera har jag också rynkor under ögonen. Jag färgar håret. Om jag inte gjorde det skulle nog håret vara nästan grått. Och jag är inte ens 30. Än. Jag färgar håret för glatta livet och skjuter upp det oundvikliga lite längre. Faktiskt fick jag dock höra av en ny kollega, 10 år äldre än jag, när vi diskuterade barn. Hon hade tre barn, min andra kollega likaså. Då vänder sig den nya kollegan mot mig och säger att "Du är väl så ung att du har väl inga barn än?" Jag älskar min kollega. Förmodligen är det mina nya glasögon som täcker rynkorna under ögonen. Inget ont som inte har nåt gott med sig.
I dagens samhälle är det viktigt att se ung ut, inte nödvändigtvis vara ung. Det är fruktansvärt sorgligt att så många känner ett behov av att göra ingrepp och spruta in både det ena och det andra för att förlänga sin ungdom. Och ändå slutar det allt som oftast med att resultatet inte blir så bra. Till och med unga tjejer runt 16-20 använder botox och annat jox mot rynkor. Då är det nåt som är riktigt fel.
Ibland bryr jag mig inte om att åldras. Jag tycker att det är skönt att åldras tidvis. Man får mer respekt som "äldre". Man blir mer tagen på allvar och ens åsikter räknas på ett annat sätt. Dessutom har jag samlat massor med erfarenheter i min livsryggsäck som jag har stor användning för varje dag. Vid dagens slut kan jag packa ned lite till för framtida behov.
.Det jag alltid varit rädd för är döden och den är ju tämligen förknippad med ålder av uppenbara orsaker Så åldersnojja, ja. Det har jag. Tack och lov att det sker relativt gradvis så man hinner vänja sig! Sen är det ju tydligen så att de som firar flest födelsedagar statistiskt sett lever längst.
Inlägg
9 kommentarer:
fortsätt du att fira dina födelsedagar med ett leende - varje tid har sin tjusning heter det ju...
Vad vi gör för skönhet är ju lite sorgligt ibland (läs gärna inlägget på vår blogg idag på tal om detta!). Däremot tycker jag att åldrandet gör tydligt för en att livet inte är oändligt, att kroppen inte kommer att hålla för evigt... och det kan ju kännas lite trist ibland ;)
Åldrande,vissa dagar stör det mig men oftast inte. De grå hårstråna får vara. Varför motarbeta dom med massa miljöfarlig färg. Det finns större bekymmer med åldrandet.
Jag tycker det är rätt skönt att vara lite äldre. Precis som du skriver så tas man lite mer på allvar. Dessutom vågar jag mer föra fram mina åsikter och stå för det. Jag har insett att alla är olika och tycker att det är en tillgång.
Det jag tycker är tråkigast med mitt åldrande är att mina föräldrar åldras lika mycket som jag och deras tid kvar blir kortare och kortare. Det tycker jag känns riktigt jobbigt de dagar jag tänker på det. Ändå ska jag naturligtvis vara glad att jag har båda föräldrarna kvar och att de är förhållandevis unga.
Känner igen mycket av det där! Speciellt just rädslan för döden... Och det har ju med åldern att göra. Annars har jag aldrig förstått skräcken över rynkor och grått hår eftersom jag själv automatiskt har mer respekt för äldre. Men... nyligen upptäckte jag en rackarns massa grå hårstrån och det var inte sådär jättekul ändå liksom. Ska nog tona håret snart. Har min naturliga hårfärg (någon slags brun, då syns de vita en del). Min kille har dock fått en hel del hårstrån, men hans bror var HELT gråhårig innan 30!
Det viktiga är hur man åldras, att man gör det man vill och tar tillvara på livet. Då tror jag att man blir mindre rädd.
Jag brukar tänka att ålder bara är en siffra på ett papper, det är hur man känner sig som är det viktiga! Och jag tror jag är den eviga 26-åringen! :D
Hahaha jag tycker det är helt UNDERBART att läsa ditt inlägg med frasen "äldre" (alltså, runt 20). Hahahaaaaaa! För mig är runt 20 otroligt ungt!!!! På gott och ont. Man är öppnare för många saker i livet, lite mer naiv, men med en härlig "såklart-det-går-attidtyd". Mest på grund av att man ännu inte levt tillräckligt länge för att ha fått så många smällar här i livet. Och nu menar jag inte enbart oerhört dramatiska saker. Utan mer det vi också kallar livserfarenhet. Vid 20 idag är man fortfarande ett barn nästan tycker jag. Men självklart är allt kulturellt betingat också. idag är ju många 40-åringar mer som barn eller tonåringar än vad deras föräldrar var då DE var 40. I väst. Tittar man i andra delar av världen är det stor skillnad. Där kan en 10-åring vara "gammal" med tanke på vad det barnet varit med om och vilket enormt ansvar många av barn i fattigare länder måste ta.
Jag tror inte åldern har så mycket med själva åren att göra utan är mer beroende av vad vi varit med om i livet. Och hur vi ser på oss själva. Förutom i vissa fall då de faktiska åren ju spelar roll och det är rent biologiskt. Och främst för kvinnor och då i fråga om fertilitet. Men i övrigt tror jag att det handlar om så mycket mer än åren i sig.
Sedan är det så att vi lever i en kultur där det anses bättre att vara ung och SE ung ut. Just som du beskriver. Jag färgar också mina grå hårstrån, även om de kom betydligt senare än dina. och självklart tänker jag till viss del på hur jag klär mig och ser ut i största allmänhet. Men jag skäms inte för att jag snart är 40. Jag tycker det känns helt okej faktiskt. jag har levt 40 år fyllda med underbara, fantastiska men även otroligt jobbiga och sorgliga händelser och upplevelser. De är en del av mig. De ÄR jag. Inte skulle jag vilja ha några av dem ogjorda...
Men visst, det enda jag tycker känns jobbigt då jag tänker på livets ändlighet är att jag en dag inte kommer att finnas för min dotter. DET känns jobbigt jobbigt jobbigt, och DÅ kan jag ibland ångra att jag inte skaffade barn som 16-åring. För då hade man ju kunnat följa henne betydligt längre. Men å andra sidan hade det då inte varit HON och dessutom hade inte JAG varit en lika bra mamma då. DET kan jag lugnt säga. :-) Så istället får man försöka att ta vara på den tid man har tillsammans. Så gott man kan.
KRAM KRAM till dig och hoppas ni får en riktigt sön helg tillsammans!!!
Att bli äldre är rätt skönt faktiskt. Jag såg ut som 15 ungefär när jag var sektionsledarBMA på blodcentralen, (Sveriges största dessutom) med ansvar för blodgivarna, jag var 23 så det var väldigt ungt med det ansvaret. Långt blont hår som jag hade i två flätor för att hålla det på plats, nätt som en balettdansös:-) och väntrummen fylldes med hundratals militärer som skulle testas och sedan ev bli blodgivare. (De som inte svimmade vid åsynen av mig eller nålen;-). Alltså en del frågade efter chefen, det var jag:-), men jag fick respekt och kunde hantera både arbete och uppkomna situationer, svårast var att vara ledare för ett gäng tanter som var i 50-årsåldern, en till kollegeBMA fanns alltid med, resten var undersköterskor som försökte göra livet surt för oss. Tjänsten var inget jag sökte heller utan blev headhunted=du är den som klarar det, så du är tvungen. Men det är bra med utmaningar, vad man lär sig och nu är det skönt som sagt att vara lite äldre, även om ett nytt problem kan uppstå med åldern, yngre kan ha en uppfattning idag att äldre inget kan och helst ska gå hem och dra ett täckte över sig, jaja. Vi har ju en kompetens som en del aldrig får men det är en annan historia.
Och ålder är bara en siffra, läste nyss om kvinnor som har lite kul kläder och stil, stylisten sa att män däremot, de ser ju ut som på 1800-talet fortfarande:-). Och förr blev man nog tant tidigt:-). Kul att läsa dina upplevelser om åldern, 30 år är en bra ålder, inte tonåring utan fått både livs-och yrkeserfarenheter, hunnit med studier som man kan ägna tid åt igen senare, det är ju aldrig för sent. Trevlig helg önskas dig och tuffa tjejen:-)
Precis så, de som firar flest har fått vara med längst! : )
Vad roligt du valde den med åldern! Jättefin och ärlig text, jag imponeras ofta på ditt sätt att bolla med bokstäverna. Skriv din bok!!!
Skicka en kommentar