Sommarminnet jag helst vill glömma

Nästa rubrik kommer från fina Anneli som önskade denna: sommarminnet jag helst vill glömma. Det är klart att jag måste ta det som kom upp direkt i skallen när jag läste förslaget. Jag har faktiskt inte så många hemska sommarminnen, förutom detta.

När vi var små var vi ofta ute i Sverige på semester, både nära och långt bort. Vid det här tillfället var det tur att det var nära hem. Hela familjen skulle åka till en stugby några mil bort och sova över en helg. Jag var väl 14 år vid tillfället ungefär. Det var ett riktigt mysigt ställe med nära till vattnet. Stugan var också trevlig, stor och rymlig. Jag och två syskon fick dela ett rum (vi är en stor familj och har alltid delat rum på nåt sätt). Eftersom jag drog nitlotten fick jag sova på golvet med allt vad det innebär. Allt väl så långt. Den allra första natten var riktigt hemsk. Jag sov ganska mjukt och skönt, men istället drömde jag hemska mardrömmar. Aldrig före och aldrig efter denna händelse har jag drömt så hemskt. Nu kommer jag inte ihåg den exakta drömmen, men den obehagliga känslan finns kvar när jag tänker på semestern. Jag vände och vred på mig hela natten och vaknade gråtandes, kallsvettig och alldeles skräckslagen. Det gick helt enkelt inte att somna om efter det, eftersom jag var livrädd att fortsätta drömma. Jag vägrade sova kvar en natt till. Som tur var skulle våra grannar hemifrån komma över dagen och grilla. När de åkte hem följde jag med och sov resten av helgen hemma. Tack och lov!

Visserligen inte ett så hemskt sommarminne som skulle kunna vara, men ändå minnesvärt för mig. Har ni nåt sommarminne som allra helst skulle glömmas bort?

Sommaridyll va?