Vilsen i skogen

Ja, det blev intressant. Idag fick jag sällskap av syrran ute i bushen. Riktigt tragiskt gick det. Vi skulle springa nåt spår och syrran uppgav att hon visste vad hon gjorde. Det började väldigt bra. Vi sprang längs spåret men så kom det ett vägskäl och vi hamnade på en stig i skogen. Stigen var väl inte riktigt tillrättalagd och den var riktigt lerig och jäklig. Vi kutade som dårar runt och hoppades på det bästa.
Till slut kom vi ut på det rätta spåret igen och sprang åt ett håll. Vi visste inte riktigt åt vilket håll vi skulle springa så jag stannade en kvinna på vägen. Hon pekade åt ett håll och sa att man springer runt där. Syrran var helt slut vid det laget och skrek (nästan i alla fall), samtidigt som hon viftade bort tjocka svärmar av envisa myggor som hotade att förgöra oss: Var är utgången?? Kvinnan fattade inte riktigt vad tusan hon menade och syrran skrek en gång till: Var är utgången!?
Jag försökte förklara att hon menade hur man kommer till civilisationen. Till slut fattade kvinnan och pekade åt ett håll. Vi sprang iväg från kvinna och myggor och syrran såg ut som hon skulle dö vilken sekund som helst. Vid nästa uppförsbacke var syrran redo att ge upp. Hon skrek att hon skulle dö och att jag kunde springa själv mot "utgången" och lämna henne. Jag saktade ned och försökte uppmuntra henne att springa. Hon fortsatte oja sig hela vägen fram till "utgången", samtidigt som hon kastade av sig vindjacka och tjocktröja som hon av någon oförklarlig anledning hade tagit på sig inför springturen.
När vi väl kom ut var det dags för mygginvasion  en dryg kilometer. Miljontals myggor som försökte äta upp oss. Det var förjävligt! Syrran räknade till ca 75 000 myggbett vid hemkomst. Kan vara aningen  överdriven siffra, men samtidigt hotade hon att dö på vägen så jag förlåter henne.