torsdag 4 mars 2010

Lärare

Jag måste säga att jag är glad att fick lite medhåll i mitt inlägg angående lärare och omdömen! Ibland känns det som att ingen lyssnar och ingen bryr sig, fast skolan är så otroligt viktig. Utan skolan, vad skulle vi göra då? Utan lärare som är engagerade? Jag tänker på min egen skoltid och på de lärare som inspirerade mig. Tack vare dem visste jag redan tidigt vad jag själv ville göra i framtiden.
Jag läste också nu att lärare i Sverige tjänar näst minst i Europa. Det är skandal! Pengar är inte allt, men för att höja statusen på ett yrke som läraryrket (för att få in fler och ännu bättre människor i yrket) behövs en förändring. Och den börjar med oss lärare och föräldrar. Sverige är alldeles för socialistiskt ibland, inget får vara "orättvist". Ska lärare få höjd lön, måste en annan arbetsgrupp också få det. Naturligtvis kan man inte sätta en prislapp på ett viktigt arbete, men när en busschaufför i Helsingfors (trust me, jag tycker att busschaufförer gör ett bra jobb och jag inser att de är viktiga i ett samhälle, men behöver de 4-5 års högskoleutbildning med CSN-lån?) tjänar mer än en lärare i Stockholm, då måste man inse att något är fel.
Pengarna är en sak, sedan har vi också arbetsbördan. Förutom att undervisa ett antal klocktimmar per vecka finns massor med uppgifter att göra. Planering av lektioner, utvecklingssamtal, skriva omdömen, rastvaktsschema, personalmöten, föräldrasamtal, elevvårdskonferenser, kamratstödjargrupper (och alla andra grupper som kan finnas i en skola), arrangera olika temadagar med allt vad det innebär. Listan kan göras lång.
Men det är vi som måste kämpa för oss själva, ingen annan gör det. Jag är socialist, jag vet inte hur man gör :p

Inga kommentarer:

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...