Att gå ut...

Igår eftermiddag kom jag hem, helt slut efter en lång dag på jobbet. Ungarna var helt galna igår av någon anledning. Normala är de endast onsdagar :) Måndag är de lite upp och ned för det var helg. Tisdag lite vana vid skolan. Onsdag tillbaka i rutiner. Torsdag, har nästan hela veckan gått och ungarna är trötta. Fredag är allt i kaso eftersom det är roliga timmen sista timmen och de är urtrötta efter mycket plugg. Så onsdagar är ju bra!

Jag påbörjade middagen och satte mig i soffan en stund. Då kommer N in i vardagsrummet med sin jacka i handen. "Ut", säger hon. "Nej", sa jag. "Det är kallt och middagen är snart klar".
Jag menar att hon får gå inomhus med jackan ett tag och sätter på henne den. Hon blir nöjd någon minut och sen säger hon "UT" och pekar mot hallen. "Nej, vi går ut i morgon, det går inte nu", svarade jag. Hon stegar ut i hallen och kommer tillbaka med sina gummistövlar som hon försöker sätta på sig. Jag säger till henne att ta med ut i hallen igen för vi ska ändå inte gå ut. Hon tar upp dem i famnen, kramar dem med en hand och bara tittar på mig. Och tittar. Och tittar. Hon vägrar gå ut med dem. Jag får hjälpa henne efter en stund och självklart är det som om hela världen är emot henne och hon  störtgråter!
Jag märker att det händer oftare och oftare. Hon har definitivt fått en egen vilja! Det är jättekul samtidigt som är det är lite jobbigt att inte kunna förklara så att hon förstår. Hon förstår inte att det inte är så bra att gå ut när man är jättetrött och har 39 graders feber till exempel. Blir det bättre, ni som har äldre barn och vet? :)