torsdag 15 april 2010

Chicken

Man vet att vintern och kylan varit väääldigt lång när ens dotter knappt känner igen gungan. Maken och N var ute på promenad i förrgår och avslutade den med lite gunging på den lokala gungan.Förra sommaren älskade hon verkligen gungan och kunde sitta jättelänge. Så maken sätter henne i gungan och skjutsar på lite lätt (för att vänja henne). Panik utbryter. När gungan gungar tillbaka mot maken får N tag i hans tröja och håller fast för glatta livet. Hon säger med eftertryck "No!", "NEJ!", "NO!", alla språk hon kan för att maken verkligen ska fatta. Och för säkerhetsskull ger hon upp ett tjut som hörs till nästa kvarter och tårarna sprutar. Det blev ingen mer gungning för hennes del. Vi får köra ett bootcamp helt enkelt, för att åter vänja henne vid lekparken och gungan. Men ärligt, 6 månader måste vara en evighet för en tjej på bara lite mer än två år.

Dessutom kan vi behöva lite hårtips för dottern. Hon har ju alltid haft ganska lite hår, och ganska kort. Nu börjar det växa på riktigt och det växer himla konstigt. Det är långt, men har mycket lockar som gör att det inte ser lika långt ut som det är. Dessutom samlas lockarna i små "klumpar" över huvudet. Det ser alltid ut som hon just klivit upp ur sängen, no matter hur mycket man kammar och borstar. Värsta trollhåret. Hur kan man tygla detta? Man kan inte sätta upp det vill jag bara säga! Jag ska skaffa lite bättre och nyare bilder men dessa ni ser i inlägget kan ge en idé om hur håret beter sig...

3 kommentarer:

Sara sa...

Tycker hon ser jättesöt ut i sitt vilda hår!! :-)

Saltistjejen sa...

Hahahaaaaaa! Ja du det där med NO och nej är lite kul! E säger båda No och Nej när hon verkligen vill visa att hon INTE vill något. Upprepade gånger dessutom. Nu på senare tid ahr hon även börjat vifta med pekfingrarna framför sig när hon säger no eller nej. Så sött att vi ofta börjar skratta och då börjar hon skratta själv också! :-)
Ang hår så är det knepigt. E´s hår ser nästan alltid ut som om ho har en "bad hair day" hon med. Ofta jätterufsigt just där bak. Hon ahr jul lite lockigt hår, om än itne som din sötnos, men tillräckligt för att det ska "risa till sig". Vi försöker med tofsar men oftast vill hon INTE ha det. På dagis kan hon ibland vilja ha det och då sätter de upp tofsar där, men ofta är det som sagt inte ngt hon vill ha. För vår del handlar det nog framförallt om att hon hela tiden får hår i ögonen vilket irriterar henne. Din lilla gosing verkar ju ha tillräckligt kort hår än för att detta inte ska vara ngt problem. Så tja, jag vet inte. Ofta tycker jag att barn ska kunna få vara lite vilda o rufsiga så länge de är bekväma med det och itne har några problem. Tids nog kommer din lilla tjej att få ljuvliga kroksruvslockar tror jag!! :-) Tills dess kanske hon kan vara lite vildvuxen? :-)
KRAM!!

Trillingnöten sa...

Sara: Tack och lov :)

Saltis: det är fantastiskt kul med NEJ just. Vad roligt att E har börjat med fingret också!! Det är ju pricken över iet. Var har hon fått det ifrån? N gillar också att använda "Stop it", med korthuggen röst och lite tystare, mellan tänderna typ...hmmm.

Du har rätt med håret. Det had varit jobbigare om hon var irriterad över det också, men nu är hon ju inte det :) Vi får hålla tummarna att det blir riktigt fint sen!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...