Ett mirakel...

Jag uppskattar verkligen att ni alla verkar stå ut med min schizofrena hjärna och därmed mina splittrade blogginlägg! Då fortsätter jag på samma sätt som tidigare helt enkelt och är det nåt speciellt ni vill att jag ska skriva om så säg till. Jag är ju ganska flexibel :p

Idag ska jag behandla två saker. Ett mirakel har skett go vänner! Igår fick jag nämligen glädjande nyheter! En musiklärare har anställts till skolan! Och det betyder att jag är frisläppt från rollen som musiklärare. Tack och lov säger jag bara. Ni har kanske läst om det horribla Luciatåget? Nu höll vi ju på med sommaravslutningen, men det ger jag gärna vidare till musikläraren. Gäääärna! Och vet ni! Hon kan spela instrument. Piano minst. Kanske till och med gitarr! Jag tänkte ju dra fram min flöjt när jag hörde det så vi kunde jamma lite (typ "Spanien är ett land där man dansar tango"), men så ringde det in och jag var tvungen att gå in på lektion. Otur, otur. Det får bli en annan gång. När jag skaffat flöjt till exempel.

Nummer två. Jag vaknade ganska utvilad i morse. Sträckte på mig lite. Hörde regnet utanför mot fönstret. Tittade på klockan och insåg att det var dags att pallra sig upp och göra sig iordning. Jag smyger ut för att inte väcka maken och tar mina kläder på vägen som jag redan förberett kvällen innan (det ni!). Ut i hallen smyger jag. Vänder mig om när jag ska stänga dörren försiktigt. Jag står vänd mot köket och ser plötsligt ut genom köksfönstret. Jag stannar mitt i en rörelse. Kan liksom inte röra mig. Tittar lite misstänksamt ut på spektaklet. Blinkar lite med ögonen. Funderar på om jag fortfarande ligger i sängen och sover och drömmer? Min hjärna kan liksom inte ta in det ögonen ser. Det går inte ihop med min verklighet. DET SNÖAR! och snön ligger kvar på marken. DET SNÖAR! Ska man ha vinterjacka idag då, eller hur fungerar det här? Jag är confused helt enkelt. Jag hoppas att det blir varmare framåt eftermiddagen. Please?