Jobbångest

Igår var sista dagen på mitt påsklov. Nu kommer den där jobbångesten och knackar på axeln. Bara någon dag kvar och sen in i ekorrhjulet igen. Det är alltid värst på söndagen, men sen när måndagen är avklarad inser man att det inte var så himla farligt i alla fall. Och sen rullar det på. Måndag, fredag, måndag, fredag. Och tiden bara rusar iväg.
Det finns en dikt som jag tycker är väldigt talande. Den är skriven av Kaj Beckman. Visst känns det igen?

Det som händer nu

Det som händer nu

- just nu -

är förbi på en sekund.

NU blir FÖRR

och SEDAN blir NU

och hela livet

bara rusar förbi.

Själv springer jag efter

Med andan i halsen.