Varje kväll när jag lägger N i sin säng lägger hon sig på sidan och gör plats på kudden. Sedan pekar hon bestämt på kudden och säger till mig:
- Ligga sova här!
Lyssnar jag inte och inte gör som hon säger, säger hon det ännu högre och pekar om möjligt ännu mer bestämt på kudden. Jag önskar att jag kunde ligga där en stund, men jag får absolut inte plats i spjälsängen. Well, plats får jag, men jag är lite tung. Jag vill inte riskera att hela sängen brakar ihop.
Men så i morse tänkte jag att det skulle passa med lite gos i soffan så jag lägger mig där och säger åt henne att komma och ligga. Hon är inte sugen utan låtsas som hon inte hör. Efter en stund ger jag upp och så säger jag att vi ska gå och väcka pappa.
Då blir det minsann liv i rutan! Då måste hon lägga sig och gosa och sova i soffan. Jag lägger mig bakom henne och vi gosar för fullt. Hon låter mig hålla om henne en lång stund.
Till slut är klockan sent och det är verkligen dags att gå och väcka maken så jag går till sovrummet. Utifrån vardagsrummet hör jag N skrika:
- Ligga sova bu!
Jag ignorerar. Till slut blir rösten arg och ännu högre:
-LIIIIIGGAAAA SOOOOVAAAA HÄÄÄÄÄR!
Jag ropar tillbaka att hon kan ligga och sova i sängen med oss, men den envisa dottern vägrar.
Det har blivit lite så att hon är svartsjuk på mig och maken. Han får inte hålla om mig eller bara vara med mig. Hon kommer alltid emellan på nåt sätt. Tydligen brås hon på sin pappa (säger svärmor). Han brukade som liten säga att han var trött och lägga sig direkt efter middagen - i sina föräldrars säng. Allt för att hans pappa inte skulle sova bredvid mamma :p
Årets julkort
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar