Nu har det kommit så långt att varenda människa är medlem. Jag svär! Drottningen av England, President Obama, varenda människa jag känner typ. Allt finns på Fejjan. Nu har det blivit svårt att INTE vara medlem! Det finns en hel del tävlingar på internet man inte kan delta i eftersom man måste gå med i nån grupp eller posta nåt på Fejjan för att få vara med. Det finns vissa tester man inte kan göra eftersom man måste ha ett Facebook-konto. Folk påminner en ständigt om att man måste bli medlem. Vad är det som händer? Är detta en konspiration? Är alla människor hjärntvättade?
Det känns lite så att till slut kommer föräldrar att vara tvungna att signa in sina bebisar när de anmäler barnets namn till Skatteverket. De får kryssa i en ruta där de accepterar ett alldeles eget Facebook-konto till barnet. Fejjan kommer med andra ord att ha world power till slut. Kom ihåg att det var här ni hörde det först i alla fall! Jag varnade världen.
Nu till frågan. Oavsett om ni brukar läsa mina inlägg eller om det är första gången eller ni bara passerar förbi för att ni sökte på nåt skumt på google, handen på hjärtat nu, hur många av er är medlem på Fejjan?
Bild lånad,
Inlägg
10 kommentarer:
Jodå jag är medlem. Knappt aldrig inne...jo för att kolla när vi har pocketbyte i vår lilla klubb därinne.
Att utelämna sin vardag och även vara så intresserad av andras göranden...nej, det är not my cup of tea.
Ha en bra dag.
Kram
Jag var en av de där som stretade emot FB så länge det bara gick. Jag kände at det inte var min grej. Efter ett tag märkte jag att mina vänner slutade höra av sig via mail och andra sätt eftersom jag inte var med på FB. Det var det nya kommunikationssättet. Då bestämde jag mig för att gå med och testa det. Med ens var alla vännerna väldigt aktiva igen. Hrm. Men som du säger var det väldigt mycket vad folk åt till frukost,middag etc. Ingen djupare konversation precis. För ärligt, vi har inte samma förhållande till alla människor vi känner. Därför hamnar också samtalen på någon ytlig nivå som ska funka för både nära vänner och människor man gick med på lekis och inte träffat på 20 år. Inte den typ av kontakt jag vill ha med mina vänner och i kombinationen med att ALLT registreras och ägs av FB valde jag att för några månader sedan gå ur FB. Jag var nästan aldrig ute på FB i slutet och då såg jag ingen mening med att behålla kontot. Mina vänner och jag kommunicerar nu via kanaler som möten i verkligheten, telefonsamtal, mail, sms och vanlig post. Räcker gott och väl för mig. Hellre ett personligt mail 3 ggr om året än daglig information om vad någon ätit till middag.
Däremot något som var väldigt positivt med FB var att jag återknöt kontakten med riktigt fina vänner som jag tappat kontakten med genom åren så som det kan bli med familj, jobb, resor och liknande. Vi har hittat varandra igen, träffas och håller kontakten. En vinst som bara det var värt att gå med i FB för. Men när det väl var gjort tappade FB i intresse för mig. Jag kände att jag inte kunde tillbringa hur mycket tid som helst framför datorn. Det finns ett liv utanför datorn också och jag kände att jag fick välja mellan FB och bloggen och valde då bloggen. De eventuella bekantskaper som jag tappade kontakten med då jag gick ur FB är ju inga riktiga vänner iallafall utan precis bara bekantskaper som det kanske var en mening med att man tappade kontakten med en gång i tiden.
Jag har inte ångrat att jag gick med men inte heller att jag några månader senare gick ur igen. Nu vet jag vad det handlar om och att det inte är min grej.
Kram Lotta
Jag är medlem på facebook, tycker det är ett roligt forum att hålla kontakten med både nya och gamla vänner :) Har till och med fått med pappa i facebook, den du! =)
Ja är inte med. Vågra väga fejjan haha! nej skämt åsido så är jag itne meot FB. inte alls. men jag ha ännu inte känt ngt behov att vara med där. Flera av mina vänner är itne med och är de det är de typ aldrig aktiva. vissa är såklart jätteaktiva men som sagt ännu inte alla. Jag tycker det känns som om det säkert rä ett jättebra sätt att ha kontakt med folk när man som vi bor tomlands, men jag har inte riktigt orkat att ta tagi i FB. har nog med bloggen. och ärligt talat skriver jag hellre mail än läser korta uppdateringar. men jag tror det är en personlighetssak också. Sedan vet jag att många av mina vänner skaffade konto när deras barn gjorde det. för att kunna ha lite koll liksom. och M har konto på FB även om han inte är speciellt aktiv där. Men han berättar ibland om det hänt ngt med ngn av våra gemensamma vänner. Så jag blir lite uppdaterad den vägen ändå.
Kram!!
Räcker upp handen! Jo, jag är med. Har lite delade känslor inför det. Ibland skriver jag och ibland bryr jag mig inte. Man klarar sig utan facebook, men visst har jag fått kontakt med en del "gamla" vänner också.
Jag är också en av de där fejsbokgalningarna. Och jag är faktiskt väldigt väldigt glad att jag är med på facebook. Faktiskt.
Home is where your heart is heter det ju, men efter att ha lämnat mitt hjärta lite överallt i världen så börjar det nu bli svårt att hålla kontakt med alla vänner via andra medium. Därför är facebook helt otroligt bra för mig. Klasskompisar från Pakistan och Tanzania (som jag visserligen, som sagt, inte sett på tio år, men som jag dock delat extra speciella minnen med och som nu har återblivit kära vänner), familj, svärfamilj, de bästa vännerna (från typ fjorton olika länder), värdfamiljer osv osv... Jag har ett troligt kontaktnät och en otrolig extended family på facebook!
Dock inte sagt att jag inte håller med dig om att det är lite läskigt. och att visst, ibland är det inte jätteintressant att veta vem som ätit macka eller tittat på glee, eller har fått en gris till sitt facebook-spel. Fast å andra sidan så fyller de där statusmeddelandena ungefär samma funktion som twitter eller bloggar eller vad som helst: kommunikation, att dela med sig, att inte vara ensam i en värld så löjligt stor och läskig att hälften kunde vara nog. :P
Jag gillar facebook!
Intressant och instämmer i det mesta, ärligt fattar jag inte vilken eller vilka funktioner facebook fyller i de flesta fall. Gick med när jag hade lite tid över tror jag:-) och satt och fifflade med datorn. Lite med tanke på att dotter vår bor i England. La själv upp lite album och det var bra när datorn kraschade, lättare att plocka upp dem där än från lilla minnet som ligger nånstans. Men addar i princip ingen:-) utom drottningen förstås;-). Hittade halva klassen från gymnasiet och de mig, tänkte, nej inte vill jag höra när de klappar katten:-). Däremot hittade jag en väninna via hennes dotter som också bor utomlands och nu vet vi båda var vi finns men addade inte på facebook. Har också ett par i släkten som addar alla, har nästan alla politiker i vänlistan, Beatrice Ask, Bodström m fl, och undrar lite varför de gör som de gör? Gäller från båda håll menar jag då. För mig är det obegripligt. En annan släkting med 675 vänner bloggar från utlandet, aldrig kommenterar de på hennes blogg, ger nån uppmuntran eller så. Jag tycker ordet vän blir förstört, ihåligt, utan värde. Hittade dotterns fröken från småskolan, hon uppdaterar när hon släppt ut katten;-). Och nån svarar: åh vad mysigt;-). Det är ju frivilligt men ett konstigt forum tycker jag. Och en hel del skyddar inte sina uppgifter heller, tror män är sämre på det, kanske inte fattat hur man gör;-). En blogg är så mycket roligare och mer levande och både ger och tar, kräver lite mer kreativitet, så tycker jag.
JAg är med och medelaktiv. Diggar fejjan. Har vänner från hela världen där jag har vÄnner och älskar hur värdsnyheter kommenteras samtidigt ifrån Afrika, Sydamerika, Europa och Luleå. Obama blev president och alla mina sudanesiska (bodde i Sudan ett halvår) vänner diskuterade huruvida det var bra eller ej.Mycket intressant samhällsbarometer. Under svenska valet gillade jag hur svenska folket plötsligt var helt öppna med vilka de röstade på. Något nytt. Folk skriver inte bara, om än oftast, om vad de äter till frulle.Men det är ok tycker jag. Hänger bara där ibland. Jag använder mest fejjan som en mail +. Har fått bra kontakt med folk jag saknade.
Sen måste man inte ha sitt riktiga namn om man inte vill. Och där precis som alltid på nätet bör man vara försiktig med uppgifter, bilder etc.
Bloggen är en annan sak tycker jag. Fyller inte riktigt samma funktion.
Anna: Tack för att du svarade :) Jag håller med helt enkelt!
Lotta: Visst kan det vara bra på det sättet! Och som du sa, ibland finns det en anledning till varför man gått skilda vägar!
Mina jag: Oj! Ja, men det är aldrig försent!
Saltis: Ja, mina bekanta vet om att jag inte är med och uppdaterar mig ibland :) Vissa meddelar ju allt där och säger inget IRL :)
Camilla: Det kan liksom vara både och...
My: Ja, det finns ju fördelar med FB också, absolut! Speciellt om man har mycket folk runt om i världen!
Monica: Jag fattar heller inte vad man ska med 500 vänner och 300 varav kändisar och annat som inte bryr sig ett skit om dig och vad du gör :p
Emma: Jovisst kan FB också vara positivt! Att hålla kontakt med familj och vänner på andra sidan jordklotet. Kanske är jag också lite skeptiskt då jag själv inte har det. Det har gått lite långt :P
Jag tycker det är ett jättebra sätt att hålla kontakt med vänner och bekanta och det är ett bra sätt att nätverka också. Tycker det är mysigt att veta att mina vänner sitter och fikar eller ska köpa en ny kofta och har personligen inte bli addad av så många som bara addat mig för att ha en till på sin lista. :)
Beklagar sorgen... Thomson RIP! :)
Kram!
Skicka en kommentar