Man får sig liksom en tankeställare och börjar fundera på hur man är som lärare, vad som påverkar en och hur man själv hade det under sin skoltid. För sanning är att man har otrolig makt som lärare. Man påverkar dessa barn för all framtid. Jag som oftast är barnens allra första lärare får ju dessutom en alldeles speciell plats. För, handen på hjärtat, hur många kommer inte ihåg sin första lärare? Förmodligen har alla ett minne av den lärare som tog emot en i ettan, när man var alldeles ny och vettskrämd. I alla fall jag.
Det allra tydligaste minnet jag har från min första lärare är hur hon mottog mitt skrivna arbete om solen. Jag tror det var under vårteminen i ettan, då man precis börjat skriva förståeliga texter för första gången. Vi arbetade med rymden och jag skulle rita solen och sen skriva en kort text om densamma. Jag var stolt och lycklig när jag gick fram till henne och visade. Den enda kommentaren jag fick var: "Du får skriva om, du har skrivit snett". Seriöst, vem bryr sig om det står lite snett och vint? Jag hade skrivit det allra finaste jag kunde och ritat en bild. Skrivglädjen kom liksom av sig lite.
Å andra sidan har jag också fantastiska minnen av andra lärare som för alltid följer mig. Min historielärare på gymnasiet till exempel. På den första lektionen vi hade med honom imponerade han stort på oss alla när han kunde alla våra namn! Vi hade aldrig träffat honom tidigare, men han hade pluggat på. Fantastiskt! Han hade dessutom jättebra och lärorika muntliga förhör på varje kapitel som man såg fram emot, dock en aningen nervös för direkt efter kom han med ett betyg.
Efter en termin tog han mig åt sidan och frågade varför jag inte hade VG eller MVG i historia. Han såg att jag hade potential och han var besviken att jag inte gjorde mitt bästa. Det var verkligen en väckarklocka. Han såg mig, han visste att jag kunde och han brydde sig. Efter det sparkade jag mig själv i häcken och fick till slut ett starkt VG och kom från gymnasiet med ett väckt historieintresse (läste det på universitetet också) som håller i än idag.
Det försöker jag applicera på mina elever. Jag tänker på Anders (historieläraren) när jag ger mina elever en spark i baken. I mitt klassrum är det förbjudet att använda orden "Jag kan inte". Jag vet inte vad det betyder, för alla kan. Mer eller mindre.
En annan lärare, min engelsk-och fransklärare på högstadiet, var också fantastisk. Hon pratade alltid de språk som hon undervisade i vilket gjorde att vi lärde oss båda språken väldigt fort och det var spännande att komma dit. Ingrid sa en gång att om hon lyckas så ett frö hos en av sina elever under sin karriär - då har hon lyckats. Hon ville så frön. Och det gjorde hon hos mig. Hon inspirerade mig att bli lärare och det är på grund av henne som jag arbetar som lärare idag.
Nu sår jag mina egna frön. Jag vet hur positivt jag kan påverka "mina" barn och det ämnar jag göra varje dag!
Inlägg
6 kommentarer:
Det märks verkligen att du älskar ditt arbete och vill göra det bästa för dina elever! :-) Man blir glad av sådant! och nog sår du frön alltid...!
Kramar!!
Ja, Trillingnöten, vad ska man skriva,,,,en av mina utbildningar är faktiskt ett yrke inom skolväsendet, fast med äldre individer,, Men, om jag ska vara ärlig så har jag inga minnen från någon av mina lärare från min egna skoltid.Så de har antagligen inte gjort några bestående intryck eller men i mitt liv.
Hoppas det går bra idag och att du får fira med chockladen!
Ha en bra dag i snö blåsten!
Det känns tryggt att veta att det finns sådana fantastiska människor som du i skolan. Som förstår att dra nytta av sina erfarenheter av sin egen skoltid. Härligt!
Härligt! Jag blir så glad när jag läser vad du skriver om ditt jobb. Jag önskar verkligen att mina barn har så engagerade lärare. Tyvärr är inte alla lärare lika pedagogiska, positiva och engagerade.
Nog har jag också positiva (och mindre positiva) minnen från mina lärare. Men jag har också minnen från barnens lärare. Äldsta sonen hade en så underbar mellanstadielärare. Efter föräldramötena var jag avundsjuk på sonen som fick gå i skolan hos henne. Jag ville också hålla på med allt det spännande hon berättade om. Då måste man ju ha lyckats...
Skrev kommentar nyss, kom upp nåt konstigt meddelande, nytt som jag aldrig sett förut. Men skrev bl a att man minns sin första lärare tills man dör;-)
Jag hoppas att dagen var bra? Förhoppningsvis intressant och givande och kanske också lite nervös? :)
Skriv precis hur rmycket du vill om ditt arbete som lärare. Det visar ju bara att du är engagerad och brinner för ditt yrke. Och jag tror att det är viktigt att minnas både de bra och de dåliga lärare man själv har mött och ha det med sig i ryggsäcken i sin egen yrkesroll. Både vad man inte vill bli och vad man vill sträva mot. För visst är det så att man som lärare påverkar framtiden och vilket avtryck man lämnar beror mycket på en själv. Dina elever ska vara glada att de har en sådan engagerad och varmhjärtad lärare som du. :)
Kram Lotta
Skicka en kommentar