söndag 5 juni 2011

Girighet

Ni har väl hört om pojken i Kina som sålde sin njure för att köpa en ipad, iphone och en laptop? Det låter lite som en sån där Urban legend eller nån annan dålig historia, men tyvärr är den sann. Det är fruktansvärt tragiskt. Jag undrar lite var vi har hamnat? Var det detta mänskligheten ville åstadkomma? Denna girighet?
Människor som skuldsätter sig för att köpa det senaste inom teknik, för att åka på drömresan, köpa drömhuset, inhandla de senaste märkeskläderna och inreda sitt hem enligt den senaste trenden. Nu också människor som är beredda att sälja sina organ för att kunna köpa det de vill ha. Varför? Var kommer detta ifrån?
Vad är det som gör att den där datorn är viktigare än att köpa mat? Varje dag blir vi bombarderade av reklam för både det ena och det andra. Man ser vad grannen inhandlar, bästa kompisen, avunden sätter rot i själen och börjar gro, man vill ha, ha, ha, ha. Hela tiden ha. Kosta vad det kosta vill /nu finns det givetvis människor som har råd att göra detta och de som väljer att prioritera annat så klart/, man måste ha det där som "alla andra" har. Det blir lite som när man var barn och skulle fråga sina föräldrar om att få göra nåt eller köpa nåt och argumentet var men "alla andra" får ju. I verkligheten var det kanske 2-3 av ens klasskamrater, inte "alla andra".
Jag tror att dessa saker man köper skänker en viss lycka - i en dag eller två. Den där känslan av att ha köpt nåt man så gärna vill ha, oavsett om det är en iphone, något klädesplagg eller en möbel, känns bra. Absolut. Men erkänn att den känslan är snabbt övergående. Efter en dag eller två är känslan som bortblåst och det nya  är nu gammal skåpmat.
Jag tror inte att grejer, saker gör oss lyckliga. Jag tror inte att de där Cheap Monday- jeansen är lösningen på  världens olycka. Det finns de som har i princip ingenting och ändå är världens lyckligaste.
Jag tror på familj, vänskap, upplevelser tillsammans, kärlek, vardagsunder och närhet. God mat och gott sällskap. Lite sol eller sitta inne med en film när det regnar ute.
För tänk själva. När man ligger på sin dödsbädd /oavsett när det må ske/ tror ni att man önskar att man köpt den där jäkla Iphonen eller den där snygga märkesklänningen eller att man jobbat lite mer? Nae, det kan ni glömma. Man önskar givetvis mer tid med sin älskade familj och sina vänner.
Tänk efter före nästa inköp. Behöver jag detta? Blir jag lyckligare?  Kan jag göra nåt vettigare för pengarna som att bjuda familjen på fika eller skänka dem till behövande?

19 kommentarer:

Duktiga Tjejen sa...

Håller 100% med och är glad över att jag faktiskt inte är särskilt materialistisk! Saker gör mig Inge lyckligare (men ibland lite gladare) men aldrig att jag skulle offra något för en sak! Jag köper bara saker då det Inge riktigt påverkar ekonomin, eller resor dårå- men upplevelser tar msn nog oxå med sig till graven och skapar den man är.

Husfrun sa...

Den världen är skrämmande, där vi konsumerar i en ond spiral. Vill ha mera. Det senaste.
Lite så är vi nog till mans, men jag lever hellre nära naturen. En dröm är att vara självförsörjande...
Men tänker på killen som sålde sin njure. Vad gör han den dagen han vill uppdatera sin teknik?

Anonym sa...

ja de är en fin tanke något för vår familj kanske

mintekopp sa...

Håller helt med dig. Har missat den där tragiska historian om pojken, men ändå är det inget som förvånar mig..tyvärr! Det är en fasligt materiell värld vi lever i, vilket verkligen inte är något som skänker lycka. Det kan vi bara få av vänner, familj och människor som verkligen betyder något för oss. Tack för ett viktigt och fint inlägg! Hoppas att du får en underbar Söndag!

Monika Häägg sa...

Vi har vår identitet genom våra prylar. Genom vårt sätt att leva och vad vi har runt omkring oss. Vi vill vara en del av gruppen. Inte bryta mot den. Jag tror att vi skulle bli mycket lyckligare om vi vågade gå emot de normer och koder som finns i samhället. T.ex. läppförstoring, fruktansvärt fult men alla vill ha det.Alla vill vara en del av gruppen. Bra att du skriver om detta!

Monica sa...

jag får ont i hjärtat när jag ser sånt, det som ligger bakom, det han gjort, och etiken eller den som inte fanns hos kirurgen och människorna runt om.

Malin sa...

Tänker mycket på det där. Speciellt instant gratification. Att man måste ha det NU. Undrar vad det skall bli av alla barn och ungdomar som inte vet hur man kämpar sig till något, som bara ger upp och börjar på nytt så fort något inte går som det skall. Har en liten historia om två pojkar i sonens klass. Zach 7 år kommer från en mycket välbärgad familj och är bortskämd. Han ställer sig två cm från Hugh 7 år och säger Jag fick min första Ipod när jag var 4! Hugh som har föräldrar som har råd, men som inte vill ge sina barn elektronik säger lugnt till Zach Vilken tur du har Zach, och går därifrån! Go Hugh säger jag bara. Inte lätt att stå emot.

Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen sa...

Skulle mobilkommentera förut, men det försvann.
Konsumtionssamhället har gått lite för långt i sin hets.

Jag vill lite grann tillbaka till den där oskyldigheten i mellanstadiet, när ett par röda tajts var ett par röda tajt. Punkt. I färger. Oavsett VAR de var köpta.

Jag skiter totalt i märken och grejer. Blir inte impad, vet inte ens vad det är för jeans du refererar till??? ;-)

Pinsamt blir det också när folk köper kopior för att..... ge sken av att de har pengar de inte har?

När människor har pengar "på riktigt" behöver de inte skylta med det. Jag älskar att se när man kan se märken och liknande på personer som är diskret klädda, det är diskret framtoning osv. Man behöver inte trycka upp det.


Vad gäller "njur-donationen". Tragiskt. Både för honom, när han blir äldre och inser vad det innebär (kanske söker donator då till sin familj?) och även för kliniken, pga hans ringa ålder........

Steel City Anna sa...

Det är verkligen en hemsk nyhet som man gärna vill tro inte är sann ...

Min plats i solen sa...

Hej vännen!

Ja, det låter verkligen som en av alla de där vandringssägnerna men jag såg också den där artikeln i tidningen så jag antar att det är sant. Tragiskt men samtidigt är det inte förvånande. Tyvärr har vi ju skapat ett samhälle där pengar och status tycks vara det enda som räknas. Sorgligt!

För även om vi har det bättre ställt i vårt land än någonsin tidigare i historien och den materiella standarden är hög och vi lever längre så tycks många ha tappat något viktigt på vägen. Att de stora värdena i livet ligger i det lilla, det vardagliga. Familj, vänner, en god hälsa, kärlek, tak över huvudet, mat på bordet och ett meningsfullt arbete. Och tid. Tid att tillbringa med dem man älskar, de som betyder något för en. Inte prylar.

Ha en fantastiskt fin sommar vännen, snart har du ett välförtjänt sommarlov att njuta av. Härligt! Och hur går det med boken? Jag håller tummarna och hejar på dig hela vägen. Ta hand om dig!

Stor Kram
Lotta

Anneli sa...

Usch ja. Det kommer så mycket ont med prylfixering och utseendefixering. Jag kämpar hårt med att hålla barnen ifrån sådant. Inte lätt alltid, när de pumpas fulla av lögner från tidningar och tv, men jag ger inte upp :) Ropen skallla, mer mänsklighet åt alla!!!

Katarina sa...

Intressanta ämnen, stora ämnen och inte helt enkla. Ang. organ försäljning, så är det en stor grej i den fattiga världen, för de rika, från väst som reser hit och köper det de behöver, då sjukvården inte fungerar hemma i deras rika länder!

Jag tycker inte man kan "klandra" den fattige som säljer sina organ, de lever ett liv långt från vårt bloggande, med PC och internet osv. De flesta säljer sina kroppar, prostitution eller ett eller flera organ för att överleva eller för att förörja sin familj.

Ett ex. är på Filipp. där 70 % av landets 90 milj. människor lever under FN´s existens nivå, dvs. 7 kr/dag. Jag tror inte jag behöver säga mer.. Jag förstår att får man chansen att göra sig pengar, på det enda man har, så gör många det. Att sedan att en mobil telefon livar upp tillvaro, ja, den är ju så eländig sedan förrut. Så jag kan till viss del förstå detta.

På Filipp. har man kanske inte ens ris för dagen, men en mobil har många i sin hand.

Våra värderingar och erfarenheter är mycket annorlunda, än hur jag har försökt att förstå deras liv och leverne, så inser jag att jag troligen aldrig kommer att förstå. Just för att vi har så olika förutsättningar i livet och möjligheter.

För en svenska är kanske idag en PC och internet i bostaden en allmän nivå, vi lyfter liksom upp levnadsnivån, steg för steg. Jag blir faktiskt lite leende, då jag läser olika forum att folk inte har pengar, men pengarna har de ju satt i bla. ett internet och en pc.. osv..

Jag funderar på om saker gör mig lycklig eller lyckligare. Det är fint att svara, nej. Men visst, jag är uppriktig, visst är det roligare när ens TV fungerar, datorn fungerar eller att jag inte har några hål i skorna och jag kan välja mellan olika mjölksorter eller smöraskar osv.

Medans andra inte har en enda val möjlighet, de kan inte ens välja om de ska gå till sängen hungrig eller mätt. För många går till sängs hungrig och jag använder internet och PC för att diskutera deras liv och val de "väljer " att göra. Som om man ska tacka nej till de där 500 usd. om jag ger dem mitt organ eller inte.

Jag tänker ofta på mina studenter och de andra barnen jag stöttar, det känns aldrig tillräckligt, än hur jag gör. Jag är ganska säker på att om några av de fick frågan om att sälja ett organ, så skulle nog svaret bli. Ja!

När jag kommer till Sverige, så kommer jag att fundera på alla dessa lågpris butiker, vem som gjort grejerna och vart? Vem som har transporterat dem? Osv...

Bra att du tar upp detta ämne, som har så olika betydelser för olika människor runt om i världen.

Saltistjejen sa...

Visst är det så att många försöker att "köpa sig lycka". tyvärr fungerar ju lycka inte på det viset. Rikedom är så mycket annat. MEN jag måste säga att jag tycker att en hel del prylar som självklart är helt onödiga för vår "överlevnad" eller så ändå gör våra liv enklare, roligare och lättare. På olika sätt. Och jag är ändå glad över att jag har haft råd att köpa en del av dessa saker. Som dator, mobiltelefon, läsplatta och lite annat. Jag tror inte jag är i grund och botten lyckligare som person med dessa saker, men jag tycker helt klart att det ger mitt liv en guldkant och en frihet att göra saker jag annars inte skulle kunna. så på vissa vis kan jag ändå förstå att vissa verkligen otroligt gärna vill ha dessa saker även om de egentligen inte har råd. Det är sorgligt att läsa om personer som kan tänka sig offra sin njure eller på annat sätt göra något väldigt drastiskt för att få en pryl, men jag tror ibland att det är väldigt "lätt" för oss som faktiskt har möjligheten (om vi verkligen vill) att tänka på detta viset. Alltså att säga att saker och prylar minsann inte gör oss lyckligare. Vilket är sant när det gäller det mest grundläggande planet av lycka. Den som EGENTLIGEN betyder något. så som du säger. Där är det ju endast hälsa och att ens nära o kära mår bra och att man får träffa dem som betyder något. Men jag tror som sagt att vi ibland "sätter oss själva på lite väl höga moralistiska hästar" också. Lätt att säga att vi inte blir lyckligare av prylar när vi HAR dem eller skulle KUNNA prioritera att köpa dem. Men allvarligt talat, vem av oss skulle ärligt vilja byta bort sin tvättmaskin, sin diskmaskin, dammsugare, mobil eller dator? jag tror inte det är sååå många ändå. Självklart om man hårddrar det och får ett val av tvättmaskin eller livet? Men så fungerar det ju inte riktigt.... Så svart-vitt är ju inte livet eller verkligheten.
Ibland är det bra att ha i bakhuvudet ändå. Tror jag. Detta att det är rätt naturligt att även folk som INTE har tillgångar på det vis vi har, också kan vilja ha enormt höga önskningar och drömmar. jag tror inte det handlar om girighet alls. Jag tror det är ett mänskligt drag att vilja sträva efter något bättre. Och jag tror det är detta som drivit människan att utveckla teknik och annat så snabbt om man tänker evolutionärt sätt. Om det är bra eller dåligt i rent filosofisk mening kan jag inte svara på, men jag tror det är lika stor del av vårt evolutionära genetiska arv som att vi strävar efter kunskap och utveckling.
Men visst är det sorgligt att detta kan ge sådana hemska konsekvenser.
Stor Kram!

Trillingnöten sa...

Duktiga: ja, det är sant. Resor ger en annan slags tillfredsställelse. Man behöver heller inte resa långt för att uppleva saker heller...

Husfrun: Eller hur, det undrar jag med. Det är så väldigt ytligt hela grejen...

Anonym: För oss alla :)

Mintekopp: Ja, det är sorgligt på så många plan!

Monika Hägg: Jag håller så med dig. Det är viktigt att våga vara sig själv och inte sträva efter andra...vi är såna som du säger, av naturen.

Monica: Ja, hur gick det till? Vem såde han till? De hittade inte förövaren när de letade....

Malin: Du har verkligen en poäng med detta! Verkligen. Genast och nu är nåt som genomsyrar hela grejen...Vilken supercool kille!!

Skrotis: Åh, vad jag håller med! det där med att kunna ha på sig vad som helst, utan märken eller stil när man är liten är nåt jag saknar....nu ska det vara coolt och häftigt och dyrt!

Trillingnöten sa...

Anna: Ja, verkligen. Man kan inte fatta.

Lotta: Ja, verkligen. Vi är ensammast i världen enligt undersökningar och det finns många, många ensamhushåll i ex Stockholm. Det är sorgligt. Boken går bra. Jag ska fila över sommaren och skicka in den i höst! Spännande. Hoppas du också får en fantastisk sommar vännen!

Anneli: Ju fler vi blir desto lättare kommer att det bli. Bra kämpat! :)

Katarina; Precis! Våra perspektiv ändras så drastiskt beroende på varifrån vi kommer, var vi bor nu och den standard vi har. Det är också klart att människor i mindre bemedlade länder blir påverkade av de länder som har mer pengar och deras konsumtion. Återigen är det att vara "som resten av världen". Jag har full förståelse för att folk har det svårt överallt och framförallt förståelse för att folk säljer organ för att överleva, samtidigt som det är svårt att förstå organdonation för att få den senaste tekniken.
Här i Sverige kan man kalla sig fattig om man inte har råd med det som "alla ska ha".

Saltis: Kloka ord som alltid! :) Det är klart att det är lättare att säga saker som i inlägget för att man har det så pass bra som man har det iaf. Jag tänker mer på hur det ser ut i Sverige och i västvärlden, där många har ganska mycket men strävar efter mer hela tiden. Vem behöver byta sin telefon var tredje månad eller ens varje år? Vem behöver köpa det dyraste av allt och vägra köpa second hand eller kläder som inte är av nåt märke. De fattigare länderna påverkas av västvärlden oh det är väl både positivt och negativt! :)

PhilaBound sa...

Ah jag har typ tusen fragor till dig men tankte att du kanske skrivit om allt det jag vill veta sa du kanske kan lanka det/dem inlaggen till mig. Typ om hur ni hamnade i Sverige allihopa och hur din man trivs sarskilt med tanke pa att han ar mork (misstanker jag, efter att jag sett er gulliga dotter =.) Min man hatade Sverige och var typ deprimerad hela den korta tiden han bodde dar. och om ni har tankt att flytta tillbaka till NY, isafall nar och var i NY?..som sagt tusen fragor haha

Freedomtravel sa...

Problemet med nya prylar är att de gör en lycklig... en liten stund. Sedan går det över. Men ofta tar det ganska lång tid innan människor upptäcker det där, att lyckan bara är tillfällig. Att riktig långvarig lycka handlar om nåt annat. Och under tiden hinner vi konsumera mängder... och i värsta fall sälja vår njure. Även om jag vill tro att det där är en skröna...
Sedan kan ju vissa prylar verkligen vara bra och underlätta, särskilt om man kanske inte har så mycket. Man ska inte underskatta att det underlättar att ha pengar och är svårt att vara fattig. Däremot tror jag knappast att vi som redan är ganska rika blir lyckligare av en ny mobil... (jo, en liten stund då... ;))

Camilla sa...

Håller på att läsa ifatt alla bloggar.

Jag håller helt med dig i det du skriver. Visst är det hemska att "vi" tror att vi kan köpa oss lyckliga, eller jobba oss lyckliga. Vänner, familj och naturen är det jag blir lycklig av och försöker vårda.

Trillingnöten sa...

Freedom: Jo, en stund kanske :) Men inte så länge. Jag tror också att en mobil kan skänka lycka till någon som knappt har nåt. Och underlätta, men för oss som kan köpa en nästan närsomhelst...nae.

Camilla: Helt rätt!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...