Han finns nu på min dator, ungefär samma stil. Den första utgåvan allstå, inte trean som såg annorlunda ut med den där lilla Yoshi man kunde rida på till exempel. Till en början var det en kul grej att ladda ned och lattja lite.
Nu, mina vänner, är det blodigt allvar. Jag har en akilleshäl; värld 3-4. En jäkla boss som vägrar dö, hur jag än försöker. Nu är det ett bra tag sen jag spelade spelet. I början på 90-talet kanske. Ja, faktiskt. 15-20 år är lång tid att inte spela. Ni hör hur jag försöker finna förklaringar till mitt misslyckade spelande.
Jag tror nog inte att jag ska spela nåt spel överhuvudtaget. Jag blir som besatt och måste klara det. Hur många gånger det än tar. Det är inte bra för karaktären att skrika "Dö din idiot!" i soffan dagligen. Verkligen inte. Speciellt nu när jag snart har semester. Då har jag ju i princip hela dagarna att spela. Och jag som ska skriva den där boken också i sommar. Och umgås med familjen. Och sola. Vet ni. Jag får väl köpa ett sånt där portabelt Nintendo. Måste bara komma på vad det heter också...Just nu känner jag mig som hundra år. "Jag kommer ihåg på den gamla goda tiden" med raspig och darrig röst a la 92-åriga Agda. Dagens ungdom skrattar väl rått åt våra spel som på vår tid var nymodighet där de själva sitter framför datorn och spelar WOW eller CS eller Assassins Creed eller med trådlösa kontroller på deras fancy WII-spel.
Nu ska jag klara den där satans världen. Dö boss! Dö!
Inlägg
12 kommentarer:
Hahaha! Jag är för gammal för Super-Mario tror jag. Har nästan aldrig spelat dataspel faktiskt. Maken däremot har spelat åtskilligt men det är helt klart inte så mycket nu sedan vi fick E. Det finns liksom ingen tid till det....
:-)
Åh vilken nostalgi! :) Det där spelade man ju en hel massa som barn! Grymt kul, men jag skulle nog även jag bli fast om jag började igen.
Haha härligt! Spela på bara, super mario är fantastiskt roligt! Dom gamla versionerna är bäst! kramar
Hmmm...nu vet jag inte ens om jag törs göra ett inlägg...första "dataspelet" som vi hade hemma var "Packman" på små svarta kasettliknande saker som vi stoppade in i en svart låda, kopplad till tv:n, och där satt vi, massor av människor som trängdes i soffan medan den där gubben sprang omkring och käkade äpplen och blev jagad av gröna spöken - men kul var det!!
hihi, klockrent! Du kan ju trösta dig med att jag aldrig klarat mig längre än till trejde banan på supermario. Men jag tycker det är skoj ändå.
Håller tummarna att du klarar den där banan nu! :)
Själv var jag mer inne på Sonic the Hedgehog :)
Och till Anna kan jag säga att jag sparade alla spelmoduler och spel vid den stora röjningen här:-). Och jag minns som igår när de fick "låna" vår dubbelsäng och sitta så de alla fick plats när de spelade, och så rara, snälla och ordentliga de var de små liven:-) och turades om, Anna hade nån dubbelmanövergrej minns jag.
Har aldrig spelat Super-Mario. Är för gammal för det, tror jag. På min tid spelade man "pingis": En boll som for fram och tillbaka över skärmen och så skulle man träffa den med ett litet streck på varje sida av skärmen...
Men jag vet vad Super-Mario är för något, för barnbarnet spelar det.
Ha det så kul!
Kram Kim
Jag har aldrig varit mycket för att spela... men vi har precis införskaffat ett Mario-wiispel och visst är det nostalgi. Kanske jag ska sätta mig nån kväll med barnen :)
Kram Husfrun, fortfarande utan att kunna länka! Eller...?
Love it!! Jag har faktiskt ett sånt där gammalt nintendo. Herregud vad roligt det är att spela super mario! Både 1an 2an och 3an. Unerbart!
ha, ha, Härliga nostalgi! Alltså Super Mario det var bra längesedan, men så roligt!
Saltis: haha, nej det är sant. Hade vi inte lilla N skulle det bli mer :)
Sara: det är superkul! :) och risken är stor att man blir fast!
Stef: Ja, jag gillar verkligen ettan och tvåan, men trean är lite för avancerad för mig :)
Marina: Oj! Ja, det var ju lite annat! haha. Men vad kul! Jag vet ju vad det är så klart. Säkert kult det med :)
My: Ja, men då känns det genast mycket bättre :p
Steel City: Jaså? nae, det var inget sånt här. Det finns ju två läger och vi befinner oss i varsitt nu... (tänk dig gamla västernfilmer när två ska duellera och vinden blåser och nån visslar lite, haha)
Monica: Wow! Vad ku! Fungerar det alla måntro?
Kim: Du ser! Vad kul att höra! :)
Husfrun: Nu gick det att länka! Halleluja!
Mrs C: Helt underbart! Så kul är det :)
Mintekopp: Jag älskar nostalgo :)
Skicka en kommentar