Krutgumma

Jag ska erkänna med en gång att det var fåfängan som fick mig att börja träna för en drygt två år sedan (träna på allvar vill säga). Det var dödstråkigt att inte vara nöjd med sig själv, känna sig otymplig och ful. Därför började jag träna. Allteftersom har dock fokuset förflyttats lite. Självklart tränar jag för att få den kropp jag vill ha, men också för att jag mår bra i skallen av att träna. Det känns skönt, man blir pigg och huvudet töms på tankar. Man känner sig också starkare på så många sätt. Kroppen klarar av mer nu. Inga ryggskott som jag fick två gånger tidigare, jag börjar ana lite muskler i armarna som kanske till och med börjar synas så småningom, konditionen är superbra och jag blir knappt andfådd när jag springer långa sträckor eller går upp för trappor. Vilken känsla!
Men inte bara alla dessa fördelar utan också fördelen i framtiden gör att jag fortsätter träna. För framtiden tänker jag ofta på. Jag vill nämligen bli en sån där krutgumma som fortfarande kör bil, hajkar i berg och reser till främmande länder när jag är 70 bast. Jag vill ha en frisk ålderdom med äventyr. Vägen dit tror jag går genom träning, bra kost, livsnjutning och en positiv syn på det mesta.
Jag satsar på att kunna vara lika snygg som Helen Mirren i bikini när jag är i hennes ålder, på att kunna baka bullar dygnet runt (som så behövs) till barnbarnen, gå ut i skogen på långvandring (också med barnbarnen så klart) och åka skidor i backe. Det där med skidor kan bli tufft med tanke på att jag aldrig åkt utför för att  jag är så jäkla rädd. Jag har ju några år på mig att börja i alla fall. Tack och lov.
Krutgumma. Smaka på ordet. En sån ska jag bli. En bloggande krutgumma.

Hittade på nätet när jag sökte på krutgumma :p

Kan handla om mig i framtiden.