Idag får jag alltså äta sötsaker igen och "skräpmat". Faktiskt är jag lite nervös. Vad ska jag göra? Hur ska det gå? Jag börjar fundera på de här tre månaderna. Hur känns det i kroppen? Är jag sugen på nåt? Ska jag äta nåt sött? Behöver jag det? Vill jag? Just i denna lilla stund, i min morgonbubbla, tänker jag inte på sötsaker alls. Känner inget alls när tanken på en cupcake eller pepparkakor far förbi. Å andra sidan vet jag att suget kommer så småningom, vid någon tidpunkt. Ska jag äta nåt då? Eller ska jag vänta tills jag hittar nåt jag verkligen är sugen på? Hör och häpna mina vänner. Jag tänkte precis på choklad, min all time favourite, men jag kände inte att jag ville äta choklad. Nästan så att jag mådde illa vid tanken. Tänk om det alltid kunde vara så! Det vore perfekt.
Om jag ska utvärdera den här tiden utan sött? Vad ska jag skriva? Många frågor och så få svar. Jag känner att mitt sötsug har tagit en bra vändning. Nu är jag inte alls lika beroende av tanken på godis, bullar, kakor och annat. När suget väl kommer är det lättare att skjuta bort, eller helt enkelt bota med något nyttigare som en frukt eller kanske en god smörgås. Sötsuget tenderar att anfalla när jag är hungrig och mitt blodsocker är nere i botten. Det är väl så det ska vara? Ofta när jag ätit godis (och alldeles för mycket sådant) har kroppen känts konstig dagen efter. Nästan som att man är bakfull. Det har jag sluppit nu och jag saknar det inte.
Det som förvånat mig mest är hur folk, i alla fall på jobbet, propsar på att man ska äta sötsaker på möten till exempel. De blir nästan förnärmade om man tackar nej, oavsett om det är de som bakat och tagit med eller inte. Nu på slutet har folk fattat och sagt att "ja, men jag vet att du inte äter!" Det har känts skönt. I Sverige finns en sån stark fikakultur och gärna ska det vara en bulle till varje kopp kaffe/te. Att någon sen kommer och säger "nej, tack" blir som en chock. Kan man kanske tänka att fika med annat än bullar och kakor? Vad sägs om lite fruktsallad och grädde? Hemmagjord bananglass? Mina nyttiga chokladbollar? Nötter och frukt? En riktigt god smörgås med gott pålägg? Havregrynsgröt? :)
Kanske är det mest för att de själva är llite avundsjuka som de propsar på att jag ska äta fikabröd. De vill också "kunna" motstå.
Jag kommer att äta sötsaker igen. Det är jag säker på. Nu ska jag hålla det inom rimliga gränser och bara äta om jag är sugen och äta det jag är sugen på. Inte vad som helst som råkar vara i närheten när suget faller på. Jag vill innerligt kontrollera sockermonstret som härjar i min hjärna och min kropp. Tämja den där besten som vill förstöra. Kanske blir det så att jag så småningom slutar äta godis igen. För all framtid? Eller bara för ett par veckor? Nu vet jag att jag kan och att jag är stark. Det går. Världen går inte under och det finns så mycket annat att njuta av i matväg att det räcker och blir över.
Nu är utmaningen i alla fall över. Rock on!
Inlägg
11 kommentarer:
Nej, choklad kan man nog aldrig vara helt utan ;) Däremot har jag tappat allt vad sötsug heter iom min lchf-kost. Perfekt!
Kram.
Önskerubrikerna blev en riktig utmaning. Idag skriver jag en av dina önskerubriker.
Kaffe och havregrynsgröt...njaej, kanske inte...;)
Jag vet inte vad denna sötsugsutmaning har gått ut på riktigt, men det låter som om du har gjort ett bra jobb!
Intressant och du kanske ibland vill ha något som inte är sååå sött, lite blandning, finns ju också. Vi fikade häromdan på hembakt som nån annan gjort och jag är nästan äcklad än;-), låter ju hemskt men det där vrålsöta är rent äckligt tycker jag, jag vill ha lite friskhet i som frukt och bär och lite socker bara i bakverken och osötad grädde, sen är en hembakt kanelbulle aldrig fel om jag gjort den själv:-). Känner igen allt om matkommentarer på jobbet, aldrig och jag säger aldrig har jag kommenterat folks matvanor och tackar de nej så accepterar jag direkt utan att fråga varför. Men tror aldrig jag själv blir bemött så, och att äta ihop väldigt många dag ut och dag in är ingen avkoppling heller. Folk har svårt antagligen med sina svagheter och har nåt inre tvång att få ut dem:-).
Vad himla duktig du har varit! Tre månader är sjukt länge! På mitt jobb har vi bullar väldigt sällan till kaffet, mina kollegor är typ sundheten själva och det är bra (men får mig oftast att känna mig lite dålig, hehe...). Ät inget i onödan nu säger jag bara, njut av ickeberoendet och tänk på stackars mig som knappt har en uns av din karaktär!
Härligt att du fixade det! Jag har också perioder när jag äter mindre sött och då sjunker faktiskt suget! Tror att man liksom "får ur sockret ur systemet" lite och detta gör att man inte blir lika sugen. Bra! :-)
Hoppas du kan fortsätta på en bra nivå och hitta en bra balans nu.
Kramar!
Vad duktig du har varit som har hållit upp från sötsaker så länge! Och skönt att du verkar ha blivit av med ditt sötsug!
Party on!!! Vad duktig du har varit som har klarat av det som du bestämde dig för att göra. Bra jobbat!
Husfrun: Vad skönt att slippa suget!
Anna: tack för att du sa det!
Marina: Utan sötsaker och socker i 12 veckor och det gick ju bra. Kanske inte gröt nej :)
Monica: Så sant! Det är nästan som att man förolämpar de som har bakat genom att inte äta...men måste man alltid tänka på andra? :) Du har en bra inställning!
Duktiga: Vilka toppenkollegor du har! :)
Saltis: Visst är det så! Normala sockernivåer...det tar tydligen lång tid för mig att bli normal :)
karin: Håller tummarna att det fortsätter så!
Anneli: Tack!!
Du inspirerar och jag slutar aldrig imponeras av din beslutsamhet när du bestämmer dig för något. You rock! :)
Kram Lotta
Det ar jakligt strongt gjort, jag ar imponerad! Jag borde forsoka gora nagot liknande, jag ar sockerberoende som attan. Har i alla fall forsokt hugga ner i veckorna, som att ha Lordagsgodis igen...! :-)
Skicka en kommentar