Om det inte vore för en sak.
Det verkar som om jag krymper för varje år. Går det utför efter 25-årsstrecket or what? De små pluttarna som gick i sexan en gång i tiden, och som var alldeles lagom kortare än mig själv, är helt plötsligt bra mycket längre! Hur gick det till? Dessutom har killarna en mörkare och djupare röst som dundrar i korridoren. Denna förvandling på ibland bara ett halvår.
Tjejerna är numera unga kvinnor med en mognad i sitt sätt och ett lugn (och även de är längre än jag. What is going on? Återigen, är det jag som krymper?)
Mitt hjärta växer när jag ser dessa ungdomar. Vilken glädje att få se dem mogna och bli vuxna! Det är stunder som dessa då jag vet att jag valt rätt yrke. När eleverna kommer tillbaka och är glada och stolta! Jag kan knappt vänta på att få träffa dem om 10 år eller så. Vad har de då uträttat i livet? Jag förväntar mig stordåd!
| Lånad. |
Inlägg
7 kommentarer:
Visst är det en fantastiskt härlig känsla när man se hur dom växer upp och blir vuxna!
Å, det är ju därför jag vill vara lärare - inte för att få känna mig kort alltså - utan för allt det andra :)
Åh vad härligt. Helt klart det bästa med läraryrket!
Blir riktigt rörd när jag läser om dina elever som kommer tillbaka och hälsar på dig. Det är ju precis så det skall vara. Med glädje skall eleverna minnas sina år i skolan och gärna göra återbesök.
Du förstår vad ni betyder mycket för varandra. Jag är säker på att deras hjärtan växer lika mycket som ditt när de får träffa dig igen!!
Vi brukar skämta och säga att det är hamburgarna som gör dagens ungdomar så långa...
Du är en mycket bra lärare eftersom dina elever vill fortsätta hålla kontakten med dig, även sedan de har slutat skolan. Härligt att läsa!
Kram Kim
Härligt! Förstår att det måste vara ett väldigt givande yrke, tänk att få vägleda de små liven till att bli kloka och trygga. Viktigt!
Skicka en kommentar