Jag mådde riktigt illa när jag läste detta. Det finns helt enkelt vissa som inte borde få bli föräldrar. Så är det. Detta kom fram och treåringen får förhoppningsvis en bättre barndom nu.
Vad händer med alla de små barn som inte har den turen? Som fortfarande lever i skräck hemma? Som fortfarande älskar sin mamma och/eller pappa, och som inte kan förstå varför de inte blir älskade tillbaka? Som istället för kramar och pussar får förnedring och hånfulla ord?
En vuxen som blir misshandlad har ändå möjlighet att välja. Stanna kvar eller gå. Visserligen ett svårt val för många, men faktiskt en möjlighet. Ett barn har inte det. De förstår inte vad som händer, kanske inte ens vet hur det SKA vara att vara barn.
Inlägg
13 kommentarer:
Å, jag läste artiklarna i går genom en annan blogg. Det gör så ont - och du satte verkligen ord på det: ett barn som älskar och inte förstår varför det inte blir älskat tillbaks.
Sånt där gör riktigt ont i hjärtat och jag vet hur det sätter sina spår för min barndom var inte den bästa...kram
usch, som sagt, det gör ont när man tänker på barn som far illa.
Just nu, med en liten underbar korv småsnackandes på golvet bredvid mig, kan jag inte för mitt liv förstå hur en förälder (eller random människa överhuvudtaget för den delen) kan misshandla eller vara medvetet elak mot ett litet oskyldigt barn. Nej, jag kan bara inte greppa det...
Usch, det är så hemskt att det inte finns ord för det... vill inte ens klicka på länken och se det med egna ögon, folk skrämmer mig! Det borde banne mig vara "körkort" på att skaffa barn!! Minns ett avsnitt jag såg av biggest loser där en kille blivit verbalt och fysisk misshandlad av sin styvfar (bl.a. slagen med skiftnyckel) - han trodde det var normalt, att det hände i alla hem. Inte förrän en kompis i skolan såg blåmärkena och blev helt chockad förstod han att det var fel. Så han började äta som 9-åring tror jag det var, för att bli stor så att han kunde "slå tillbaks". Förjävligt, man blir så arg!!!
Usch, så vidrigt är det.
Förr, innan jag fick barn, läste jag ofta böcker om barn som for illa. Pojken som kallades Det till exempel, men nu skulle jag nog inte klara av det, mår så himla dåligt att att läsa om föräldrar som skadar sina barn på än det ena, än det andra sättet. Vidrigt.
Så fruktansvärt vidrigt. Jag klarar inte av att läsa om sådant alls. Drömmer fasliga mardrömmar efteråt. Barn ska få vara barn och vara älskade. Nu ska jag krama min lille kille lite extra.
Kan bara hålla med. Helt galet! :-((
Läste det också och inget förvånar längre vad folk är i stånd till, stackars barn, så utlämnade de är, rent hemskt och konstigt med de som satt med och var lika tokiga, men någon hade ju anmält så kanske var det en i sällskapet. Hoppas man inte lyssnar för mycket på mammans bortförklaringar nu, jag mådde också illa av att läsa.
Det gör så ont i hjärtat att läsa sådant, stackars försvarslösa barn! Dessutom blir jag så jäkla förbannad på att världen är så, jag och min man som är hur barnkära som helst kan inte få barn och så finns det andra idioter (ursäkta) som knappt kan ta hand om sig själva och ändå skaffar de en hel drös med barn som sedan tvingas växa upp i kärlekslösa familjer.
Kram på dig!
sån´t som är så otäckt hemskt så det är svårt att tro att det faktiskt kan hända!
På något sätt blir jag inte längre förvånad...så sorgligt..när folk pratar om "husdjurskörkort" innan man skaffar hund eller katt, funderar jag ibland på om man inte skulle göra det på människor också..även om jag tyvärr inte tror det skulle hjälpa alla barn..men kanske många?
Ibland blir jag nästan mörkrädd över hur en del barn blir behandlade. Ingen människa ska behöva uppleva kränkningar. Varken barn eller vuxen, Och vi måste alla ha vardagsmodet att inte blunda när vi ser någon blir kränkt.
Kram Lotta
Det finns faktiskt inget som gör mig argare! Maktmissbruk på det mest fruktansvärda sätt! Jag undanhåller mig dock från att berätta vad jag tycker att man ska göra med sådan så kallade människor. För mig är det ren ondska.
Skicka en kommentar