tisdag 28 februari 2012

Avslöjande

Jo, det var ju nåt som jag undanhållit för er en längre tid. Något som gjort att vi farit till Stockholm då och då det senaste halvåret och som nu faktiskt är så gott som färdigt. Nu är det bara resten som ska klaffa så småningom, men det är svårare att planera.
Så här ligger det till. Vi har ansökt om visum till USA för min del, ett så kallat Green Card. Det har betytt en hel massa papper att samla in, andra papper att fylla i, läkarundersökningar och besök till Amerikanska Ambassaden i Stockholm för inlämnande och sedan för "intervju". Intervjun var jag grymt nervös inför. Vad skulle de fråga? Vad skulle de säga? Man har ju sett på film liksom!
Well, om jag säger så här, jag tror det underlättades att vi varit gifta i 4,5 år faktiskt för sammanlagt fick vi 5-6 frågor som var väldigt allmänna. Sen var det liksom klart. Efter en vecka skickade de hem passet till mig med visumet i plus en packe med papper som jag måste visa upp i tullen när jag reser in i USA nästa gång. Därefter kommer mitt Green Card att skickas till mig via posten.

Anledningen till att jag berättar detta just nu är att vi är i startgroparna att starta vårt nya liv i USA. Först var det tänkt att vi alla skulle flytta till sommaren eftersom vi trodde att jag måste flytta inom sex månader för att få mitt Green Card. Tydligen är det så att man måste åka in i landet bara inom sex månader. Det lyfter ju en stor börda från våra axlar. På söndag denna vecka flyttar maken till New York för att hitta jobb. Det kan ju ta ett tag då arbetssituationen ser ut som den gör överallt i världen just nu. Jag och dottern stannar här. Det kommer att bli en enorm förändring de närmsta månaderna. N måste gå på förskolan många timmar om dagen och jag jobbar och är som ensamstående. Maken blir ensam på andra sidan Atlanten (lite släkt har han ju så klart, men han är utan oss).
Mitt hjärta gör ont bara av att tänka på att vi ska vara ifrån varandra så länge. Sist när maken åkte var han borta 6 veckor. Det kändes överkomligt. Nu är det närmare 4 månader.
Jag orkar inte ens tänka på det just nu. Jag tar dagen som den kommer fram till söndag. Och så får var jag tänka på att vi gör det för att få en bättre framtid. För oss. Några månader som vi offrar för att vi ska starta ett nytt liv i ett annat land. Det kommer att gå bra. Det känner jag på mig...
Så om jag verkar lite nedstämd då och då, vet ni varför...


26 kommentarer:

Dorro sa...

Usch då det låter inte alls roligt. Förstår att det kommer bli tungt utan mannen hemma men som du säger ni får offra för att få något annat som ni längtar efter. Vad roligt att allt ordnat sig så bra med visum och green card och att ni kan göra detta nu. Snart är ni tillsammans och under tiden peppar vi dig här på bloggen.

Många kramar

Sara sa...

Fy så jobbigt att vara ifrån varandra så länge! Men som du säger så är det ju för något bra.

Vad roligt med flytt till USA och att allt gått bra med visum. Fyra månader kommer säkert gå fortare än du tror.

Camilla sa...

Härligt att ni tar tag i era drömmar. Hoppas verkligen att det reder ut sig bra till slut, då är det ju värt 4 jobbiga månader. Du får skriva av dig på bloggen när det blir jobbigt.

Marina sa...

vad kul! jag är helt övertygad om att de där fyra månaderna kommer att försvinna i ett nafs - det går ju mot ljusare tider och tänk på det roliga som väntar! Var i USA tänker ni bosätta er?

Husfrun sa...

Såklart kommer det att bli tufft, men ändå är jag mest fascinerad och glad över att ni följer er dröm. Helt underbart häftigt är det. Att byta land är stort och modigt. Vad roligt och spännande för er.

Stef sa...

Åh jag förstår att det känns jättejobbigt, I know how it feels! Man får ta en dag i taget som sagt! Och så spännande att ni är i startgroparna nu! När det väl händer är ni där i ett nafs! :) Håller tummarna för att makens jobbsökande går bra!:) kramar

TRÄNINGSLYCKAN sa...

Det blir säkert jobbigt och tungt på ett sätt men samtidigt har du så mycket positivt och spännande att blicka fram och fokusera på!

Emmas sa...

Shit, det later askul!
Ok, inte att vara ifran varandra, det later hemskt, men att flytta till New York! Ah, jag hoppas verkligen att din man kommer att fa jobb snart sa att ni kan flytta sa fort som mojligt! Jag haller tummarna och tiden kommer att ga i ett nafs, det ar jag saker pa! Kram!

Helena Milton sa...

Det var nyheter, minsann. Jag förstår att det blir svårt att vara ifrån varandra men sett i det stora perspektivet är det en kort tid.

Sedan får ni ju förhoppningsvis ett mycket annorlunda och spännande liv i New York, alla tillsammans igen. Ta en dag i taget!

Duktiga Tjejen sa...

Den där green card-processen har jag oxå gått igenom... Fast då var det ett jäkla meck och svindyrt! Minns oxå nervositeten inför intervjun. Vi hade tagit med oss massa foton osv, och så frågade de typ ingenting "Vi ser att det är på riktigt bara genom att titta på er", haha.

Förstår att det måste vara förjäkligt att vara ifrån varann så länge! Kan han inte komma hem till er nångång där i mitten? "tur" att det åtminstone är detta helvår, när det är vår och snart sommar (för jag vet ju hur mycket du hatar vintern). Spännande ändå... Trots all tid ifrån varandra...

Katarina sa...

Visst har jag förstått att dina Stockholmsresor var för visats skull. Jag tyckte intervjun var rätt beige... Likaså läkarundersökningen..

Jobbigt att vara ifrån varandra, jag vet.. Jag har ju själv varit där.. Men det går, men det är nog ingen tröst ändå.. Snart är ni alla tillsammans igen! Lycka till nu, längtan kan vara något positivt.. Men du har ju ansökningsprocessen bakom dig.. Trist att det ska vara så dyrt,, speciellt när jag lämnat back my GC.. Jag hade ju re enter permit i 2 år,,

Jag är jätteglad för er skull, men förstår att det smärtar i hjärtat att räkna dagarna nu innan maken reser.. Stor kram!!

Monica sa...

Det låter jobbigt alltihop, men vet du klarar dig, det kommer att gå bra. Och du har lilla pigga dottern hos dig även om det är mycket arbete med allt, hon förstår nog med en hel del av detta och nu blir ni ett starkt team, lycka till önskas maken också, det är inte lätt någonstans idag men man växer av att kämpa och kan känna stolthet. Det ska man verkligen göra. Ha det så bra denna vecka, vad skönt du har sportlov nu.

Saltistjejen sa...

Jag förstår att det kommer bli riktigt jobbiga och bitivs tunga månader för er allihop. MEN ni kommer KLARA DET! Och det underlättar säkert att ni vet VARFÖR ni gör det hela och att ni kan se en gemensam framtid för er här!!! :-)
Det ÄR tungt att starta ett nytt liv på andra sidan jorden. Nu är det ju bra att din make har familj och släkt här annars hade det nog varit allra värst för honom. Jag önskar er ALL LYCKA TILL och du, kanske kan vi ses lite oftare "live" i efter sommaren då?!? ;-) Då ni förhoppningsvis är här allihop! :-)
KRAM!

Madeleine sa...

Men gud vad underbart!! Grattis. Hoppas allt går bra att du snart är med din make i N.Y.

Steel City Anna sa...

Vad spännande! Roliga nyheter även om det blir motigt till att börja med. Lycka till!

KaosJenny sa...

Nä men åh, både bra och dåligt... njut av varandra fram till söndag och sen får vi hoppas att allt går fort. Att var ifrån varandra är inte kul även om saknad kan vara bra också... KRAM

Emma sa...

ahaaa! När jag undrade om " Sberiges sista sportlov" sa var det för att jag tolkade det som "sista sportlovet i Sverige" just för att jag misstänkte att ngt var pa G. Men jag misstolkade det visst-och ända inte. VAD SPÄNNANDE och fyyyyy vad jobbigt att vara ifran varandra sa länge :-( Men tiden gar fortare än man tror. Sa är det. Ända är det glada nyheter i det stora hela tycker jag!

curlingmamman sa...

Fy, vad jobbigt att vara borta från varandra sålänge, får peppa dig när det blir för jobbigt ...kram

Jojjo sa...

Men åh, så mycket jag vill säga på en gång. Alltså VA KUL och spännande men flytten men USCH så jobbigt för er alla att vara ifrån varann! Blir allt lite avis, har alltid velat bo en tid i New York! Och angående visumansökan så var det säkert fördelar både att ni varit gifta ett tag, att ni har er dotter och att ni faktiskt bott i Sverige. Mig var de sannerligen inte snälla mot när jag ansökte om mitt, haha.

Hoppas den här tiden kommer gå fort och smidigt, tänk så härligt det blir sen när ni är tillsammans igen!

KRAMAR!

ZtorZillen sa...

Vilken häftig utmaning! Åh va modigt av er! Men jag håller med dig, det är en lång tid att vara ifrån varandra, å andra sidan som du säger..är det ingenting mot hur länge ni kommer leva tillsammans i Usa! Va underbart för er! *stor kram*

Malin-Charlotta sa...

Åh, det klart att det kommer att bli bra, min vän! Ni följer ju era hjärtan! Tänk på vart ni ska, vart ni siktar, gråt och slå hårt i backen när det känns tungt och skratta så tårarna rinner åt andra hållet när du är glad. Ut med all ond längtan och in med all rosa kärlek.

Vi finns här för dig, det är jag alldeles övertygad om <3

Västmanländskan sa...

Åh, vad spännande det låter! Ja, inte att ni ska vara ifån varandra, men det andra. Hoppas de fyra månaderna flyger förbi.

Lisa sa...

Det här i inlägget hade jag missat helt.
Shit, värsta grejerna på gång ju, så himla spännande! Men 4 månader, tung det förstår jag. Fast du, det kommer gå fort. Och tänk vad värt det är sen i slutänden, när ni lever det liv som ni vill leva.
Starka är ni, grymt att flytta så långt!

Beckis sa...

Men spännande ändå ju! Det kommer att gå jättebra och så här till våren går ju tiden fort också! Önskar all lycka till med alla bestyr och för framtiden! =)

Philabound sa...

Grattis till greencardet! Här går det precis tvärtom...Jag och sonen är hemma i sverige igen...lång historia, men vi blir kvar här nu. 4 månader gar fort! speciellt nu när våren äntligen är här.

Hjem Kära Hjem/ Anna sa...

Har inte fått med mig det här inlägget men förstått på andra inlägg att det ligger till på det viset!!
Hur går det nu, lgh, jobb för dig...eller ska du va hemma?? Gu så spännande alltså. Hoppas du fortsätter bloggandet från over there!

Klem Anna

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...