Äntligen sommarlov

Sommarlovet har varit efterlängtat kan jag tala om. Den sista drog sig liksom fram. Det blev svårare och svårare att vakna på morgonen för både mig och dottern. Att dottern nu har sommarlov betyder att jag får en lugnare morgon när jag gör mig klar för jobbet. Bara EN lunch att förbereda, bara mina kläder att oroa mig för, inga lappar som ska skrivas under eller lämnas in, inga läxor att fixa (sommarläxa, men nu har hon ju hela dagen på sig istället för nån timme när hon kommer hem)...Jag ser fram emot att få käka frukost på morgonen igen! Det har jag inte hunnit under skolåret. Ibland kommer jag till jobbet och känner att magen är tom och undrar varför. Sen kommer jag på att jag faktiskt inte fick i mig nåt innan jag gick hemifrån.

Dessutom kom dottern hem med fantastiska betyg. Ja, här får man betyg från förskoleklass. På gott och ont. Vi brukar säga till dottern att de bara betyder att Ns lärare visar oss vad N behöver öva mer på så att vi vet hur vi ska kunna hjälpa henne hemma. Och N har jobbat hårt under året, verkligen. Hon kom hem med högsta betyg i alla ämnen. Än så länge älskar hon skolan och att lära sig. Hon älskar att läsa och har nyligen börjat läsa tredje boken i Harrpy Potter-serien. Varje kväll läser hon en timme eller mer. I avslutningspresent fick hon en Kindle läsplatta av sin farbror som hon nu är tokig i. Bara tanken att man kan ladda ner många böcker är fantastisk tycker hon!

 För mig är det fortfarande 5 veckor av arbete som gäller innan jag får lite ledigt och vi far till Sverige!

Gloria

Häromveckan städade vi ganska rejält hemma. Det känns som om vi hamnar efter hela tiden, med barn, jobb, läxor, matlagning, så kommer liksom städningen sist på nåt sätt. Förutom det allra mest nödvändiga givetvis. Jag har funderat på att helt sluta städa till barnen är typ arton. Jag plockar undan och går in i sovrummet för att lägga in en borste eller nån leksak och när jag kommer ut fem sekunder senare är det en drös med saker framdragna igen...Bara att börja om. Sonen är fenomenal på att stöka till. Han är högt och lågt, mest högt faktiskt.

I alla fall så slängde jag en planta vi hade i fönstret eftersom det såg lit vissen ute (alltså den var helt torr och krispig liksom). Efter en stund kommer dottern.
- Mamma, var är Gloria?
- Eh...Gloria? Vad pratar du om?
- Ja, min planta i den rosa krukan.
Ridå. Hon hade alltså döpt alla plantor. Och nu hade jag mördat Gloria.

En minut senare fick jag ett sms på telefonen så jag tar upp den och skriver ett sms tillbaka. Varpå dottern utbrister irriterat:
- Oh, great! Now you are putting this on Facebook and Instagram too!

Ungar alltså!

Sommarläger

Här i USA, i alla fall på många ställen i landet, är det många barn som går på sommarläger. De flesta föräldrar har två veckors semester eller mindre varje år och med tanke på att sommarlovet är över två månader långt är det svårt att få ihop för många familjer. Därför är det populärt med sommarläger. Om ni nu går och inbillar er att det är billigt och bra, i stil med svenskt fritids, kan ni helt enkelt bortse från alla de tankarna. Många läger kostar tusentals kronor per vecka. Så klart finns det också viss ekonomisk hjälp att få beroende på vilket läger, men det är långtifrån alla som får det. Det finns, i alla fall i New York, läger som är nästan gratis för barn (för att hjälpa de allra fattigaste), men oftast är de inte ultimata (personaltäthet, utbildning av personal, läge där lägret är etc). Det finns också läger som tar barnen utanför stan till lägerplatser med sjöar, pooler och liknande. De flesta läger håller till vid skolor som är stängda under sommaren, eller i parker i närheten. Inte som man kanske ser på film där man bor i stugor under flera veckor och badar och springer runt i skogen. De finns också, men just här är det vanligare med dagsläger.

Lånad från jessicashaven.com

Vår skola (där jag jobbar) har också sommarläger. Barnen är i förskoleåldern, runt 3.5-5 år, och de flesta barn har gått på skolan under terminerna. Det kommer två barn utifrån som aldrig varit hos oss. Under veckan som var har vi gjort iordning rummet för lägeraktiviteter. I år ska vi ha tema färger och varje vecka kommer att ha en tillägnad färg som vi koncentrerar oss på. Jag har aldrig jobbat på ett sommarläger förutom en vecka under någon sommar då jag jobbade på ett turistmål i Sverige. Då var det lite äldre barn. Jag har i alla fall hört att det är roligt. Vi går ut mycket så klart eftersom det är sommar och här i New York har många lekplatser vattenspridare och liknande eftersom det blir så varmt. Så barnen får ha på sig badkläder och leka i vatten!

Vårt klassrum blev i alla fall rent och fint. Vi har många djur i klassrummet. Vi har så klart vår klasskanin som helt enkelt heter "Bunny" och så har vi fiskar, en eremitkrabba och ett akvarium med massa sniglar.



Jag ska hålla i veckan med färgen orange, så har ni några bra idéer på mellanmål med orange tema eller aktiviteter så är ni varmt välkomna att dela med er! :)

Mer svenskt och bloggtips

För snart två år sedan bestämde jag och Anna. som skriver "My bite of The Big Apple" att vi skulle träffas för första gången. Men med en liten bebis hemma, lilla H som var ganska nyfödd, blev det svårt att få till. Förra våren var det både sjukdom och en stukad fot (Annas fot! Sån himla otur det var!) som satte käppar i hjulen. Det har alltså inte varit en lätt sak att träffas! Som tur är kommer Anna relativt frekvent och i höstas fick vi till en snabb träff mellan jobb. Jag fick träffa både Anna, men även Eva, som skriver bloggen "People in The Street". Vi träffades på en diner och snackade en stund, drack kaffe och hade det väldigt trevligt.

Igår var det dags igen. Anna befinner sig i New York än en gång och vi fick till en träff igen! Kan ni tro! Inga sjukdomar, inga stukade ben och bara massa solsken (till slut!). Vi mötte upp vid tunnelbanan där vi bor i The Bronx och vi gick en sväng först och sedan åt vi en brunch på ett diner. Riktigt god Lox Benedict som seriöst höll mig mätt till middagen, något som är ytterst sällsynt. Jag är en sådan som blir hungrig med jämna mellanrum. Och med jämna mellanrum menar jag ett par timmar.

Vi satt och snackade i några timmar och hade det mycket trevligt! Så himla roligt att få prata svenska. Ens modersmål är verkligen viktigt tycker jag. Jag pratar så klart svenska med mina barn, men det blir inte samma sak. Dels svarar i alla fall N ganska ofta på engelska, fastän hon kan svenska, dels är det ett helt annat intellektuellt utbyte att prata med en vuxen. Ni fattar ; )

Dessutom är ju Anna väldigt, väldigt trevlig att umgås med! Om ni vill kan ni gärna kika in på hennes blogg också, speciellt om ni är intresserade av New York och att resa. Den är mycket välskriven och det ligger många timmar bakom de vältänkta och välformulerade inläggen!

Här skulle jag lagt in alla bilder som jag (inte) tog...

Spiraler spiraler

Sista veckan för barnen på skolan (under sommaren kommer några att gå på vårt sommarläger, men de flesta försvinner till andra läger, resor och senare i höst till andra skolor) och vi lärare har pysslat med att sätta ihop en årsbok att ge dem. Det var inte lätt och inte gjort i en handvändning direkt. Vi har pysslat personliga sidor åt barnen, åt lärarna, knåpat ihop massa bilder från allt vi gjort under året och sedan satt ihop dessa 22 böcker med spiraler i ryggen. Det tog lite tid! Men nu är det klart!
Nu ska vi njuta av de sista tre dagarna med barnen. Avslutning och sedan förberedelser inför sommarlägret som börjar om en vecka.

Hoppas ni har det bra!

Sveriges Nationaldag

Den startade ganska träligt, med regn och lite kyla, men avslutades med solsken och värme!
Vi hade en picknick planerad med en svensk tjej K (och hennes dotter A) som bor på andra sidan Hudsonfloden, och vi fick helt enkelt styra om till ett café i närheten istället. Det var första gången vi träffades faktiskt, lite som en blind date ; ) K tog modet till sig och mailade mig för några veckor sedan och på den vägen är det! Hennes dotter är dessutom i samma ålder som N, vilket också var alldeles strålande. De hade fantastiskt roligt tillsammans medan jag och K kunde prata om ditten och datten och lära känna varandra lite mer. Lillebror hängde med oss så klart och han uppförde sig hyfsat lugnt i alla fall. Det är alltid svårt att veta med honom. Han är både högt och lågt ibland och har ett jäkla humör. Men all in all så gick det bra med honom ända till slutet då han var så trött. Han satt i vagnen på väg hem alldeles tyst och stilla. Rörde knappt en fena. Det är ett bevis på att han var helt slut.

Vi hade en underbar nationaldag i parken med K och A och vi hoppas på fler träffar snart! Inte nog med att de bor nära (i New York-mått mätt), så bor de också ett stenkast från ett IKEA. Vilken lyx! Så kanske att det blir en resa tillsammans till Moderskeppet så småningom! Det skulle sitta fint det med.
Jag vill inte lägga ut några bilder på A då jag inte frågat om lov, men här är några bilder på mina små från gårdagen:

Notera svenska flaggan på armen! Och så Pippi så klart.

Klättra är det bästa som finns

Två månader

Om nästan exakt två månader sitter vi på ett plan till Sverige. Just nu känns det helt overkligt. Jag ser fram emot det så mycket samtidigt som jag redan nu fasar över avskedet när vi åker hem. Säga hej då till familj och vänner. Hur var det nu? Leva i nuet? Jag hatar avsked.

Det finns många utlandssvenskar som säger att de inte har nån hemlängtan. Att de är helt acklimatiserade i sitt nya land. Och så i nästa mening framgår det att de åker hem flera veckor varje sommar! Klart att de kanske klarar sig utan längt mer än  andra (som jag) som åker tillbaka ungefär vart tredje år....

  Jag saknar nog inte Sverige längre, utan det är familjen som lockar och som jag saknar ruskigt. Att inte få se min systerdotter och systerson växa upp på nära håll, att inte få se mina barn leka med dem regelbundet. Och ska jag vara ärlig så hugger det ibland i hjärtat när vi på Skype pratar med syskonbarnen och de är hos morfar och har det roligt. Något som mina barn inte får uppleva på samma sätt....

Men snart är det tre veckor av familjemys och kanske så mycket mys att man hinner tröttna på varandra  😉