När man vant sig vid Kindle

Jag har haft min läsplatta - Kindle- i snart två år. Under dessa två år har jag läst ytterst få fysiska böcker. Alltså böcker man kan bläddra i. Och det märks för jag har blivit så bekväm!

- Att ha en stor otymplig bok i väskan att ha med på pendeltåget går bort. Jobbigt!

- Jag försöker konstant trycka på ord jag inte vet betydelsen av för att få upp ordlistan. Så kommer jag på att det är en bok - och ingen Kindle - som jag håller i. Besvikelse.

- Min Kindle har belysning så att jag slipper ha lampa på när jag ligger i sängen om kvällen att läsa. Nu när jag läser en "riktig" bok måste jag GÅ UPP UR sängen för att släcka lampan (har ingen lampa nära vår säng tyvärr)...så oskönt när man är lite trött och vill somna på en gång...

- Jobbigt när man måste stå i kö på att en bok som är upptagen på biblioteket och som ännu inte finns i Kindle-edition...Man vill ju ha boken omedelbart! Inte om två veckor eller mer. Jag står i kö på en bok nu. Jag är nummer 654 av 1200...Jättekul!

Livet med Kindle är så bekvämt! Till man är tvungen att ladda batterierna som tar slut halvvägs till jobbet en tidigt måndagmorgon...

En vecka är ett år

Först och främst måste jag tacka för alla bra förslag till julkalendrar! Det lutar nog åt att det blir en gemensam kalender som jag ska göra iordning under nästa helg då vi har långledigt för Thanksgiving. Fyra dagar ledigt! 

Den här veckan har varit lång men samtidigt kort. Hur kan det vara så? Sonen har nämligen också börjat på förskolan! Så det har varit intensivt och nervöst. Än så länge går han bara två dagar i veckan så ska vi utöka så småningom. 

Tisdagen var hans första dag och det gick bra. Vi åkte tåg tillsammans till skolan. Sen fick han spendera en stund i mitt klassrum i väntan på att skolan skulle börja. När det var dags gick vi upp tillsammans och jag lämnade honom med hans lärare. Det gick bra. Under dagen var han sen lite ledsen då och då, men tröstades snabbt. Sov bra och allt.

Onsdagen var en annan visa. Allt gick bra på tåget. Men sen när vi närmade oss skolan såg han att vi skulle tillbaka och han började gråta så snart vagnen var parkerad. Dock har vi ju möte på morgonen med alla lärare så han fick följa med till en annan byggnad. Då lugnade han ner sig och lekte med en annan liten pojke under tiden vi andra hade möte. Därefter gick vi tillbaka till vår skolbyggnad. När jag lämnade honom började han gråta, men lugnade sig ganska snart hörde jag. Under dagen kan jag sedan spionera lite på honom, vilket känns bra! Skönt att ha honom så nära. 

När jag hämtade upp honom sen sprang han till mig. Jag hade precis sett honom leka med ett par barn och vara helt okej, men så snart jag plockade upp honom så började han gråta och skälla på mig. "H gå hem" sa han. 

Jag vet ju hur det här fungerar eftersom jag jobbat med alla åldrar. Andra dagen är alltid värre än den första och sen får man se hur det rullar på. Alla barn är så olika!

Här är han efter första skoldagen!

Det lackar...

...mot jul! Första advent är bara ett par veckor bort och likaså första december. Jag vette tusan vad jag ska göra för julkalender i år. Nu är det ju både dottern och sonen som ska få öppna. Ska man ha en gemensam eller en varsin? Vad ska den innehålla? Vissa år har vi haft aktivitetskalender, men i år vet jag inte om vi hinner med det eftersom vi har lite mer att göra. Dock är jag emot att bara ge små presenter eller godis varje dag. Har ni tips på julkalendrar? Funderar på att hänga upp ett snöre med paket de kan öppna. Paketen kan innehålla olika saker, men gärna nåt som inte är slöseri men samtidigt roligt och annorlunda...En blandning av upplevelser och saker kanske?

Jag tycker det är roligt att pyssla och ska försöka fixa nåt under Thanksgivinghelgen då jag är ledig fyra dagar!

Lucia comeback!

Jag jobbar ju på en skandinavisk förskola va. Ni förstår kanske vad det innebär nu när det så sakta lackar mot jul? Ja, precis. Lucia!
Det är med blandade känslor som jag går in i Luciaförberedelser. För er som följt bloggen ett tag vet ju om att jag arrangerade Lucia i flera år på min gamla skola i Sverige. Med blandade resultat. HÄR kan ni läsa om 2010, som gick till historieböckerna som världshistoriens mest kaotiska firande.

Nu ska galenskaperna börja igen. Nu uppdaterat med yngre barn! Visserligen är det inte jag som håller i trådarna, men jag måste öva med barnen. Lära dem sånger, gå i procession. Icke att förglömma: de flesta barn och föräldrar pratar inte svenska! Ni kan ju förstå hur det är att lära dessa barn svenska sånger! Det blir gött.
Sen ska det lussas på ålderdomshem och i kyrka i närheten.

Lucia är fint. Att titta på. När man slipper deltaga. När man slipper förbereda.

Halloween 2015

Då gick det av stapeln igen, Halloween! Det känns som att det var igår som förra årets Halloween var. 2015 var ett bra år för att fira eftersom Halloween inföll på en helg. Vanligast är att det är em vardag då man måste rusa hem efter jobbet för att klä ungarna och sen ut för att gå Bus eller Godis. Nu kunde vi förbereda hela dagen i lugn och ro och vi kunde även göra det mysigt inför firandet med barnens kusin. Vi bakade häxfingrar och fladdermuskakor. Till middag åt vi mumiekorvar, grön pasta och tomatsås. Och så en massa godis till efterrätt så klart!

Spökbordet

En av trapporna vi såg på vår promenad

Lite fingrar med blodsås!

N klädde ut sig till Hermione från Harry Potter och Hugo fick bli den enda superhjälte han har koll på; Stålmannen. Vikingklädseln funkade inte tyvärr. Det får bli ett annat år!

Det var också roligt att komma ut innan mörkret föll, det blev liksom bättre bilder då. Det finns ju en charm i att gå i mörkret också så klart. Alla ljus och läskiga skuggor. Det blir ju nästa år igen! Då infaller Halloween på en måndag. Vardag igen.

Apropå måndag. Det är visst måndag imorgon igen!