Ett "litet" sommaruppehåll blev det visst

Sommaren ja. Här är det fortfarande över 30 grader varmt dagligen. Ingen tillstymelse till höst än så länge. Min sommar så här långt har varit mycket händelserik. Så händelserik att jag måste punkta lite.

• Syrran M kom på besök i nästan två veckor. Mycket turistande eftersom jag råkade vara ledig ett par dagar. 
• Jag blev amerikansk medborgare! Den 12 augusti svor jag in mig i landet och räknas numera som amerikan. Känns bra faktiskt. Skönt att slippa behöva tänka på att förnya Green Card och sånt där. 
• Syster J kom också och hälsade på tillsammans med sin kille. Tyvärr jobbade jag, men ändå hann vi ses två utav dagarna. Mysigt!
• Jag har jobbat som en tok hela sommaren på sommarläger på min skola. Mycket utomhus, så jag har fått en fin solbränna. Även på benen! Värt att nämna!
• Senaste veckan har jag lärt känna min nya lärarkollega som jag ska jobba med under kommande år. Vi har fixat vårt klassrum och haft studiedagar hela veckan. Inklusive förstahjälpenutbildning. Trots att jag gjorde den förra året, känns det som om man börjar om från noll varje gång. Lite läskigt!

Detta är sista helgen innan skolan startar igen på måndag. I år kommer jag ha en något yngre grupp än förra året. Det blir spännande. Anledningen till det är att sonen min ska gå i den åldersgrupp som jag brukar undervisa i. Jag är inte så sugen på att ha honom i min klass! Just nu är han rebellisk så det heter duga! Jag kan se honom samla alla barn till en gemensam revolution mot mig...Det vore ju något.

I alla fall njuter jag av lugnet före stormen! På måndag smäller det. Sen brukar det plötsligt bli juni och sommar igen av någon anledning. Så snabbt känns det som  att det går.

Beachdag

Bronx Zoo. Familjen i bakgrunden är också svensk!

Glass på Coney Island

Coney Island

Ceremonien för medborgarskap. Man får en flagga också!

Högtidlig dag för 174 nya medborgare

Ta ett kort på mig mamma! Inne på Target...

Semester!

Ja, så var det så dags. Semester! Årets första och enda. Som jag har sett fram emot detta. Fast ändå inte. För jag vill ju inte att den ska ta slut. Det känns så bra att längta efter något liksom och man vill ju inte att det ska ta slut. Men nu är det ingen återvändo. Den är här. Och jag ska ta väl tillvara på den. Njuta av varje sekund.
Idag börjar det bra med bio med dottern och min vän K och hennes dotter. Det ska bli roligt. Vi ska se "BFG" (Stora Vänliga Jätten på svenska" som är baserad på en bok av Roald Dahl. Jag älskade den när jag var liten och kommer till och med ihåg att vår lärare i åk 2 läste den högt för oss. Mina lärare var väldigt duktiga på att hitta bra böcker att läsa för oss och var dessutom fantastiska på att läsa högt. Tre starka minnen har jag från min lågstadietid. "Godnatt Mr Tom" om en pojke i England under andra världskriget. "SVJ" om en vänlig jätte som räddar barnen i världen från elaka jättar. Och så "Gullivers resor".

Några fler planer inberäknar systerbesök och lite turistande med det, lite doktorsbesök man skjutit upp och så mycket vila så klart. Kanske stranden nästa vecka och eventuellt kompisträff. Inte illa. Jag har på känn att dessa två veckor kommer att gå fort som vanligt när man är ledig!

I Sverige

När vi var i Sverige passade vi på en dag att besöka dotterns förskola där hon var i 1.5 år innan vi flyttade till New York. Det kändes först lite konstigt och jag vågade nästan inte gå in på förskolans bakgård. Tänk om de inte skulle känna igen oss! Just på gården såg jag till en början ingen lärare som jag kände igen, men så plötsligt dök det upp ett bekant ansikte! DÅ kändes det genast lite bättre. Hon välkomnade oss med öppna armar och visade oss till dotterns avdelning och hennes lärare som alla var kvar! Det var fantastiskt att se hur de kom ihåg dottern och att de blev så glada att se oss! Ännu roligare var ju också att få presentera lillebror! Han trivdes som fisken i vattnet och gick loss på leksaker och böcker och trolldeg. Och dottern kom ihåg både lärare och rummet. Hon frågade efter sin favoritleksak; pippihuset som hon alltid brukade leka med.
Jag är verkligen glad att vi gick dit och hälsade på! Det är en fin förskola det där och mycket fina lärare som jobbar. Lärarna lovade att de är kvar när vi kommer nästa gång ;)

Bland vikingar

När man är svensk måste man ju se till sitt arv. Och även undervisa sina barn om hur Sverige en gång såg ut. Vi gjorde en ganska spännande resa, där vi upplevde lite stenålder, vikingatid, medeltid och så även lite nyare tid.
I Västerås besökte vi Anundshög med omnejd. En gammal vikingagrav är detta.

I Västerås reste vi i tiden vid ett tidigare besök till Vallby Friluftsmuseum där vi besökte folk från 1600-talet och hur de bodde och gick i skola. 

N var ju så himla fin när hon frågade om det var SÅ HÄR jag bodde när jag var liten! Mjo. Nästan alltså. Nästan!

Fick gå i skola lite också.

N insisterade på att mitt vardagsrum MÅSTE ha sett ut så här när jag var liten!? 

Hamra med spik. Så oamerikanskt det kan bli. Man kan ju bli stämd för mindre liksom! TÄNK OM ungarna skulle hamra fel, spika fast spiken i handen, slå nån i skallen med hammaren? Ojoj!

Junibacken

2011 åkte vi till Junibacken i Stockholm med dottern. Det var en riktigt bra resa, då vi även bodde på hotell över en natt. I år åkte vi också till Junibacken, nu med TVÅ barn! Tänk vad livet förändras ganska snabbt. Det är fantastiskt egentligen! Denna gång sov vi inte på hotell utan det blev en dagsresa med tåg. Vilket gick bra det med så klart.
Det var många besökare på Junibaken även denna gång. Är det någonsin lite folk där kan jag undra?
Lillebror hade så roligt. Han visste inte riktigt vad han skulle göra av sig själv ibland bland alla människor och saker att göra. Till och med Sagotåget åkte han utan att knussla det minsta!

Stockholm är ju bara för vackert! Vi hade tur med vädret även där. Det regnade en fem minuter eller så och sen försvann regnet. När vi åkte därifrån kom solen tillbaka igen!
Här nedan är lite bilder från förra besöket då dottern var något mindre ; )

Sista veckan

Så är då sista veckan av Sverigevistelsen påbörjad. Idag är det måndag och på söndag åker vi hem. Hem till New York. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Skönt att komma hem till lägenheten, att varva ned, att förbereda inför jobb-och skolstart, att sova i sin egen säng, att ha flygresan över Atlanten gjord och avklarad. Så himla tråkigt att lämna familjen och vännerna som tagit så väl hand om oss här. N och H har haft så roligt med sina kusiner och sysslingar, mostrar, morbröder, morfar, mormor...Vi njuter av sällskapet ordentligt för vi vet ju inte när vi ses nästa gång. Ena syrran och systerdotter har i princip lovat att komma över framåt vårkanten. En annan syrra kikar på biljetter till sommaren...så vi får se om vi får nåt främmande nästa år!

Vår sista vecka är i princip fullspäckad. Idag for vi till Västerås för en heldag som turister. Imorgon blir det Uppsala och onsdag ska vi besöka ena syrrans jobb och sedan fika en hel massa plus grilla med mor min. Sedan är det bara några dagar kvar,

Jag fasar redan för vårt avsked. Jag pallar inte sånt...Oavsett hur förberedd jag är blir det alltid en hink med tårar. Blir det någonsin bättre? Ni som vet menar jag...

Sweden

Hemma i moderlandet igen alltsa! Och det kanns helt naturligt. Det ar som om kroppen kommer ihag och liksom landar och slappnar av. Jag trodde det skulle kannas konstigare men det foll sig helt naturligt. Det var sa fantastiskt att se alla familjemedlemmar igen ocksa. Nastan som om vi sags igar fastan det var tre ar sedan! Tack Skype! Det ar sa harligt att se barnen leka med sina kusiner och sin morfar, busa med mostrar och morbrodrar. Vara svenska sma barn. Kunna ga pa samma gator som nar dottern var liten, kunna peka ut affarer och saker vi brukade gora tillsammans, Och nu med lillebror i slaptag.
Vi har drygt 2.5 vecka kvar och mycket mer att gora innan vi far hem! Bilder kommer sa smaningom!

Packat och klart

Nästan. Packa gör vi först om några månader, men biljetter är klara! Vi kommer till Sverige några veckor i sommar! Det känns nästan lite overkligt faktiskt. Jag (eller vi för den delen) har inte varit till Sverige på tre år. Jag längtar att få träffa hela familjen (och de vänner jag har) mest av allt. Det längsta jag varit ifrån både Sverige och familj är ett år i taget. Redan då kändes det konstigt att komma tillbaka. Till lugnet, till naturen, till alla människor. Jag undrar hur det kommer att kännas nu, efter tre år? De flesta har ju heller inte träffat sonen, det blir första gången för dem.

Det känns i alla fall himla härligt att ha nåt att se fram emot nu!

Från Barnens Museum

Barnens Museum

Välkommen 2015!

Nytt år. Igen! Ibland känns det som om ett år går fruktansvärt långsamt, ända fram till det nya året. Då plötsligt är det som om det gångna året bara flög förbi! Så här i efterhand alltså.

Vi har haft ett fullt jullov detta år också. Vi flög fram och tillbaka till Seattle. Det var sonens första flygtur och jag måste väl säga att det gick ganska bra! Han är helt klart ett livligare och rörligare barn än storasyster i samma ålder. Vill gärna klättra, gå, klänga och stå, hoppa. Ja, allt man kan göra med kroppen. Att sedan försöka hålla honom relativt stilla och lugn i 6 timmar...Ni förstår. Vi hade dessutom mellanlandning i Chicago och därmed också lite tid att "slå ihjäl" på den flygplatsen. Summa summarum, det gick bra! Han grät en skvätt då och då, men vi lyckades hålla det till ett minimum. Han kunde till och med sova ett par timmar. Dottern, hon är ju en van resenär, var duktig som alltid. Det enda som var jobbigt var resan hem då vi flög på natten. Hon kunde inte riktigt sova i sin flygstol och var riktigt fördärvad ett tag. Till sist vaknade hon ordentligt och kunde spela lite spel på sin dator och då lugnade allt ned sig.

Sedan tisdags, då vi kom hem, har vi hunnit sova (lite jetlag fortfarande) och fira nyår med baluns. Visserligen med barnens kusin som enda sällskap, men ändå väldigt roligt. Vi lyckades få till nyårsdans med faster och farbror i Seattle via Skype och ha vårt årliga teparty.

Nyårsdagen är alltid en festlig dag då barnens kusin (samma som ovan) och farbror fyller år. Födelsedagsfest med andra ord.

Idag är det en lugn dag och sedan blir det en fylld helg igen. På måndag är det "back to work"...Det känns i alla fall som om vi har haft ett alldeles strålande lov med mycket äventyr och det känns bra så här inför det nya arbetsåret.

På flygplatsen på väg till Seattle

Vi åkte till en trädfarm för att hugga vår julgran

Dekorera julgranen också så klart. 

Juldagens morgon. Med paket under granen,

Sonen festklädd för julfirande

Det finns många i Seattle med skandinaviska förfäder och därför finns det också ett stort museum; Nordic Heritage Museum

Vi spenderade fler timmar på museumet.

Lucia fanns också där så klart!

Sleepless in Seattle. Space Needle som gjordes för the World Fair 1962. Vi åkte inte upp denna gång. Vi åkte skridskor istället.

Nyårsfirande!

Årliga nyårskortet!

Blinkande glasögon hör ju till!

2015 bjuder på en hel del saker. Projektet "100 dagar av riktig mat" har kickat igång. Gårdagen var en dag av prövningar i och med kalasfestligheter. Att försöka stå emot pizza och tårta, på samma dag är inte så lätt. Dottern är ju också med på detta projekt och ja, när man inte är utsatt för frestelser är det lätt att tycka att det går galant. När man sedan är där, är det svårare. Trots det lyckades dottern nöja sig med den fruktsallad som vi tog med oss. Superbra!

En resa hem till Sverige står också på schemat i sommar. Tänk att vi inte varit hemma på tre år då! Det ska bli så skönt att få komma "hem" och mysa ett tag med alla systrar, brorsor, syskonbarn och vänner. Föräldrar också så klart! Äntligen!

Jobbmässigt får vi se hur det blir. Jag älskar de jobb jag har nu, men i längden vet jag inte om det fungerar tidsmässigt. Hellre skulle jag vilja ha ett jobb med bra lön och inte två jobb. Till hösten kan det bli nytt jobb, men det är inte säkert ännu. Jag ska börja söka i alla fall.

I övrigt ser vi fram emot att lillebror fyller 2 år i september och storasyster börjar trean i höst...Tänk!

Jag hör om supersommar hemma i Sverige

Ja, rapporter kommer in från alla släktingar och vänner om att det är riktig supersommar i Sverige i år! Det var på tiden! Grattis! Jag har till och med fått klagomål på att det är FÖR varmt?! Att man VILL ha regn, och gärna moln. Vad är det för fasoner? : )

Här är det faktiskt lagom varmt än så länge. Inte lika kvavt som förra sommaren, men fortfarande obehagligt kladdigt ibland. Man vet aldrig vad augusti kommer att bjuda på. Nästa månad kommer dessutom syster J på besök och det ska bli så himla kul! Hon var ju här i julas också, men bestämde att hon skulle komma även nu i sommar. Det tackar vi för!

Själva njuter vi av lediga dagar för fullt. I torsdags gick vi till parken på kvällen och dansade tahitisk dans. Varje torsdag under juli anordnar parken barfotadans med olika musikteman. I torsdags var det Tahitisk dans alltså och det var riktigt roligt. Vi dansade en timme och lite till.

N med de duktiga dansarna

Liveband dessutom,

Lillebror var med på ett hörn han med.

Dottern och jag gick ensamma på ett disneyevent i fredags morse. The power of doing good-tema med piraten Jake och prinsessan Sofia som underhöll hundratals barn under hela fredagen. Jag och dottern for tidigt på morgonen med tunnelbanan och fick stå i kö i nästan en timme för att komma in. Trots biljetter (som ändå var gratis tack och lov). Väl inne fick barnen delta i olika stationer. En station om att återvinna, en annan om att hjälpa sina medmänniskor, en tredje om att ta hand om djur etc. Sist kom de två figurerna ut och hade en liten show för barnen. När allt var klart fick alla barn en present. N valde en Sofiadocka och var alldeles överlycklig.

Området var inhägnat. 

Här fick N sätta upp lappar om att hjälpa andra.

Jake och N

Jake och Sofia. Det enda jag kunde tänka på var hur varmt de stackars människorna måste haft det i de där enorma dräkterna!

N valde att ta hand om en bevingad häst. 

 Idag var jag med om nåt riktigt roligt, men det kommer i ett annat inlägg!

Avstressad

Ni kan bara gissa hur avstressad jag är just nu. Vaknar senare, vilar, tränar, äter gott, myser och bara tar det lugnt. Absout ingen stress. Jag känner mig 20 är yngre...ja, kanske inte riktigt, men jag känner mig väligt avslappnad. Härligt! Solen skiner, jag får vara med maken och dottern och bara vara. Det var länge sen! Så om jag inte är så aktiv på bloggen vet ni varför. Jag njuter av vilan helt enkelt. 100% semester. Inga måsten. Bara vara. Härligt! Passa på att njuta ni med! Sitt inte här och häcka :) Ner i solstolen och läs en bok.

Busy

Tillbaka imorgon eller så. Jobbar, packar, städar, tvättar...säger adjö....städar lite till och panikpackar saker jag glömt. Försöker kommer ihåg allt som ska tömmas och sorteras, kastas...Jag har inte tid med det här! Nu måste jag kila!!

Sommarminnet jag helst vill glömma

Nästa rubrik kommer från fina Anneli som önskade denna: sommarminnet jag helst vill glömma. Det är klart att jag måste ta det som kom upp direkt i skallen när jag läste förslaget. Jag har faktiskt inte så många hemska sommarminnen, förutom detta.

När vi var små var vi ofta ute i Sverige på semester, både nära och långt bort. Vid det här tillfället var det tur att det var nära hem. Hela familjen skulle åka till en stugby några mil bort och sova över en helg. Jag var väl 14 år vid tillfället ungefär. Det var ett riktigt mysigt ställe med nära till vattnet. Stugan var också trevlig, stor och rymlig. Jag och två syskon fick dela ett rum (vi är en stor familj och har alltid delat rum på nåt sätt). Eftersom jag drog nitlotten fick jag sova på golvet med allt vad det innebär. Allt väl så långt. Den allra första natten var riktigt hemsk. Jag sov ganska mjukt och skönt, men istället drömde jag hemska mardrömmar. Aldrig före och aldrig efter denna händelse har jag drömt så hemskt. Nu kommer jag inte ihåg den exakta drömmen, men den obehagliga känslan finns kvar när jag tänker på semestern. Jag vände och vred på mig hela natten och vaknade gråtandes, kallsvettig och alldeles skräckslagen. Det gick helt enkelt inte att somna om efter det, eftersom jag var livrädd att fortsätta drömma. Jag vägrade sova kvar en natt till. Som tur var skulle våra grannar hemifrån komma över dagen och grilla. När de åkte hem följde jag med och sov resten av helgen hemma. Tack och lov!

Visserligen inte ett så hemskt sommarminne som skulle kunna vara, men ändå minnesvärt för mig. Har ni nåt sommarminne som allra helst skulle glömmas bort?

Sommaridyll va?

Att se framåt

Att leva i nuet. Visst låter det vackert? Leva här och nu. Det finns inget förflutet och ingen framtid. Det finns bara här. Nu. Tiden står stilla. Njuta. Carpe Momentum. Jag är en sådan som har svårt att njuta här och nu. Mina tankar far alltid framåt. Det kan vara en minut från nu, en timme, en dag, en vecka, ett år. Att stanna upp är för mig oerhört svårt. Jag försöker och blir bättre på det. Ännu är jag inte i hamn. Visserligen skulle det vara svårt att ständigt leva i nuet. Aldrig tänka på morgondagen, eller på minuten efter nuet. Lite som att vara galet carefree, till den grad att man riskerar sitt liv, sin framtid. Kanske skulle det vara skönt att slippa oroa sig för det som komma ska.
Nuet är så flyktigt på nåt sätt, att det blir svårt att greppa. Jag lovade mig att bli bättre på detta under året och ännu är ju inte året slut. Faktiskt.

Jag gillar också att ha nåt att se fram emot. Något att längta till. Något man kan låta tankarna beröra när något känns tungt eller när vintermörkret sänkt sig som en filt över jorden (i alla fall vår del) och hotar att kväva en.
Jag har tur som har en make som också gillar att "fira" olika saker. Bara så där. Bara vi. Något att planera och se fram emot. Som alla årsdagar (när vi träffades, bröllop, förlovning etc) och Halloween, kanske Thanksgiving i år, jul, nyår, Alla Hjärtans Dag...Lite festliga tillfällen. Eller tillfällen man själv gör festliga på något sätt. Det gör mörkret lite mer uthärdligt. Kanske en resa, en utflykt eller en trerätters middag. Bara för att. Inget speciellt tillfälle.
Jag gillar att göra planer. Att planera och fixa. Det är något jag gärna gör och tar på mig. Göra det där lilla extra som bryter vardagen. Jag skrev ju tidigare om att lyxa till vardagen lite mer. Och det ska jag minsann göra i höst och vinter. När jag jobbar ser jag också fram emot helgen. Det är en skön känsla tycker jag och nästan det bästa med att jobba och ha rutiner. När man är ledig flyter alla dagar in i varandra. Ibland vet jag knappt om det är onsdag eller lördag. Idag blev jag förvånad att affärerna verkade tömmas på folk runt halv tre. Sen insåg jag att det var lördag och fullt normalt.

Nu ska jag leva i nuet med min dotter och make på min sista semesterdag. Imorgon börjar allvaret igen. Ny kollega, gamla kollegor, nya elever, gamla elever om en vecka och så lite nytänk. Alltid bra med nytänk. Men nu som sagt, dags att fånga det flyktiga och undanglidande nuet...