Amatörsångare

Det finns massor med amatörsångare här i New York och jag lyssnar både frivilligt och ofrivilligt på dessa. Ibland kan man stöta på någon som både spelar och sjunger riktigt trevligt i tunnelbanan i väntan på att tåget ska komma. Ibland åker någon spelman med på färden och underhåller. Man vet aldrig vad man kommer att uppleva nere i tunnlarna. På gott och ont. Mest på gott.

Något som jag (fast inte längre) förvånades över var hur många som lyssnar på musik öppet, utan att bry sig om att stoppa i hörlurar. Emellanåt är det någon som har ljudet på högt i lurarna också (och man kan ju undra om inte hörseln tar lite stryk) så alla runt hör.
Det konstigaste av allt är dock de som väljer att sjunga med i det de lyssnar på. Högt och tydligt. På tåget, på gatan. Majoriteten är verkligen inga skönsjungande människor. Och texterna kan man ju diskutera ibland också.

Där ni bor, hur är det där? Sjunger folk högt på gatan (nu menar jag inte de som faktiskt spelar och sjunger för att samla ihop några slantar, utan vanligt folk som lyssnar på musik!)? Har folk hörlurar?

Kan inte låta bli

Jag har hakat upp mig på en sång och kan inte sluta nynna på den...Jag är sån där periodare vad gäller musik. Ibland lyssnar jag massor och verkligen njuter av musik, får värsta kicken. Ibland klarar jag inte av musik alls, det blir för mycket brus i min redan överkokta hjärna. 

Men nu, just nu, lyssnar jag gärna på denna låt av Passengers:

En magisk sommarkväll

Jag och min vän S trotsade hettan igår och begav oss ut på äventyr i Central Park på kvällskvisten. Varje år gör New York Philharmonic Orchestra (orkester) en turné kring de större parkerna i New York och spelar gratis för invånarna. Givetvis sponsrat av diverse människor och företag. Ändå. En tradition sedan 1964. Det är roligt för de/oss som kanske inte brukar köpa biljetter och ta oss till konserter.

Gårdagen var riktigt het, uppåt 30-35 grader men kändes som varmare. Det var ändå riktigt behagligt i skuggan och där vi satt.

Så här tomt var det när vi kom runt halv sju på kvällen. På den här sidan. Bakom oss satt massor med andra. 

När konserten var på väg att börja hade folkmassan ökat något!

När mörkret började lägga sig blev utsikten om än vackrare. Det här är fotat bakom oss.

Konserten avslutades med ett magnifikt fyrverkeri.

Alldeles magiskt var det att sitta i mörkret i parken och lyssna på denna fantastiska konsert. De är enormt duktiga att spela.
Ikväll spelar de i vår stora park nära där vi bor. Men vi har annat för oss i eftermiddag/kväll. David Letterman står på schemat.

Mello, mello, mello!!

Jag kom på igår att det faktiskt finns ett "förprogram" till Eurovisionfinalen och eftersom jag verkligen ser fram emot finalen, passade jag på att titta på första avsnittet igår via nätet. Lite förvånad blev jag allt när jag såg att formatet var helt annorlunda i år! Vanligtvis har det varit Christer Björkman som programledare och sen representanter från våra nordiska grannländer. I år var det istället Niklas Strömstedth som ledde programmet samt Rikard Engfors (pensionerad yrkeskvinna som han själv beskrev sig) och en kvinna som tydligen skriver om musik, som "tycka-tillare". Jag vet faktiskt inte vem hon är.

I alla fall blev jag glatt överraskad med Niklas som programledare. Jag vet att han lett ett annat program, men jag har inte själv sett det. Därför var det extra spännande att se honom. Och jag tycker att han är en riktigt bra programledare. Lugn, harmonisk, bra röst och schyssta kommentarer. Gillart!

Det var endast tio bidrag som visades i första avsnittet, de resterande 29 kommer i de tre återstående programmen. Hittills måste jag säga att Danmarks bidrag leder med hästlängder! Verkligen.



Jag är dock fortfarande lite tveksam till att det numera är tillåtet att lyssna på bidragen i förväg. Jag vet att det varit så i flera år redan, men jag menar, "förr i tiden" (säger gumman Agda!) var det mycket att se fram emot eftersom man inte hört något lands bidrag innan själva finalen. Å andra sidan kan det gynna vissa låtar som måste ha några lyssnarvändor för att man ska uppskatta den som den bör bli uppskattad.

För övrigt anser jag att Sverige inte har en chans att vinna i år. Tyvärr. OM nu Robin går och tar hem det hela - skitbra! Inte mig emot. Men i mitt tycke är låten alldeles för "plain", tråkig och ointressant. Långt ifrån Loreens låt från förra året...

Har jag närt ett Darin-fan vid min barm??

I morse vid frukosten frågade N om vi kunde lyssna på en låt. Låten skulle låta så här:

- I wanna dance with somebody, I wanna kiss with somebody, I wanna marry with somebody...

Okay? Med den melodin som N sjöng så lät det som en gammal 80-tals dänga med Whitney Houston. Kanske med något annorlunda text.
Jag letade fram Whitneys video på datorn och mycket riktigt så var det den låten MEN det skulle INTE vara hon som sjöng den. Istället skulle det vara en kille med mörk mustasch som sjöng...
Vi kollade på TV-serien "Glee"s version, men icke. Vi hittade en man som också sjöng den, men han hade ingen mustasch.

Till sist sa N att hon kunde minsann leta upp den själv. Hon tröttnade på min inkompetens.
N tog fram Bolibompas hemsida. Där såg jag en av programledarna som råkade ha lite mustasch (skäggstubb) och utopade:
- Där är han ju!
- Men mamma, that is not a star, that is Janko. 
Eh, sorry?

Sen klickar hon vant in på den sidan hon sökte (Malins mello där hon intervjuar de medverkande i melodifestivalen) och klickar på det program där DARIN var med. Det var HAN hon sökte efter, killen med mustasch!
3 minuter in i programmet får man se Darin som fyraåring där han sjunger - I wanna dance with somebody!

Inte nog med det, hon kunde sjunga till ALLA Darins låtar...

Nu tittar hon på Erik Saades program...och säger: I like that boy. 

What to do?!

I'm gonna pop some...

N är ett stort fan av musik och lyssnar på i princip samma sak som oss. Dock är hennes favorit fortfarande Michael Jackson. Den cruschen verkar inte gå över alls.
Nyligen nynnade N på den senaste låten vi upptäckt:



Sen började hon sjunga låten:

- I'm gonna pop some popcorn, got 20 dollars in my pocket!

(Ni som vet texten vet ju också att texten går: I'm gonna pop some TAGS)

En liten barnvänligare variant av låten kanske, med popcorn menar jag?

En anna bra låt av samma team är denna:




Love.

JAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Need I say more? Loreen!

Nya favoriter

Här hemma blandas det musik för fullt. I flera månader var favoriten Adele. Det var "never mind, I'll find someone like you, I wish nothing but the best for you too" för hela slanten. Och alla andra låtar med av henne för den delen. Till slut var det en ren pina att lyssna på Adele, hur bra hon än är.
Sedan gick vi, och med vi menar jag dottern, över till Lady Gaga och "Born this way". Jag skojar inte om dessa låtar, när de var populära hos dottern, spelades 20-30 gånger per dag. Det var nästan så jag rev mitt hår när låtarna kom på radio eller när dottern drog fram mobilen för att slå på musik.
Nu har intresset återigen bytt fokus. Nu är det Majkel Jacksing som gäller. Och bara han. Favoritlåten so far, som vi lyssnar till på väg till förskolan. Och så hem igen så klart är:



Vilken lycka när vi dessutom hittade denna version av "Bad":



Perfekt för en dansälskande liten tjej som också är lika förtjust i musik. Till en början var det svårt att övertyga henne om att Jacksing hade fler än en bra låt. Tack och lov har hon vidgat sina vyer något och lyssnar nu även på "Beat it" och "The way you make me feel". Vi får se när jag börjar slita mitt hår när Jacksing kommer på radion/mobilen...Med den här farten tar det nog inte lång tid...

Fredag! (hoppar och skuttar och hoppar lite till)

Äntligen fredag! Veckan har känts så lång! I tisdags trodde jag det var onsdag och i onsdags var jag säker på att det var torsdag. Well, jag hade fel. Nu är det äntligen fredag i alla fall. Och dagen på skolåret som jag aldrig ser fram emot - Nobeldagen. Visserligen är det den riktiga Nobeldagen imorgon, men mig veterligen går inte barnen i skolan på helgen. Inte ännu i alla fall. Därför firar vi idag istället. Vi har byggt med kikärtor och tandpetare, skrivit sagor och röstat fram bästa kompis. Det genererar tre priser i klasserna: Bästa uppfinning, Litteraturpris och Fredspris. Allt väl så långt. De fina luncherna från tidigare år har alltid involverat panik, stress, väntan, spill och vissa år brand. Jag undrar hur det ska slå ut detta året? Kanske skolan till slut faktiskt brinner ner? Eller det blir Nobelmiddag istället för Nobellunch. Vem vet?
Rapport kommer imorgon.

För övrigt är det visst snö nu för tiden. Typiskt. Jag har kommit på att det inte är så mycket snön jag ogillar. Faktiskt. Mer kylan. Det ÄR inte kul när det är minus 10 grader. Speciellt inte på morgonen när man ska åka bil till jobbet och man får klättra in via baklucka eller passagerarsätet. Och när man dessutom är så effektiv att klättra att man vet exakt vilket ben man ska veckla in var för att så smidigt som möjligt komma in i förardelen. Rutin gott folk!

Ha en härlig fredag! Bjuder på en annan favorit från X-Factor US

Jag är frisk och det är fredag!

Jovisst! No more förkylning. Kanske lite hes, men herregud, halsontet är borta och hade jag trott på Gud hade jag nog sagt ett tack eller två. Love this. Det är inte förrän man är sjuk som man uppskattar att vara frisk. Faktiskt. Nu låter det som om jag haft nåt värre än en förkylning och så är ju icke fallet. Men en förkylning kan minsann ställa till en massa omak i alla fall. Speciellt om den har sällskap med en ögoninflammation.
Idag är det dessutom fredag. Bara drygt tre veckor kvar till julafton och lite ledigt. Fram tills dessa är det mycket som ska ordnas. Och mycket mys som ska mysas. Gillar!
Eftersom det är härliga fredag bjuder jag på ett gott julrecept HÄR Gjorde den till julen 2008 och förra julen. Supergott!
Och detta:

The Balkan girls they like to party

Tro det eller ej, men igår kväll var jag på partaj. Det är verkligen inte nåt som händer väldigt ofta, jag börjar bli för gammal. En kollega fyllde trettio i veckan och bjöd in på stor fest och jag bestämde mig för att gå. Egentligen hade jag ingen större lust, lusten var större för två månader sen när hon gav mig inbjudningskortet. Jag hade lovat att gå så jag gick i alla fall. Det brukar bli roligt när man väl är där. Och det blev det.
Min kollega är från Serbien, liksom de flesta av hennes vänner och så klart hennes familj och man och sånt. Därför var festen väldigt, vad ska man säga, Serbisk!
Tjejerna hade alla mycket korta klänningar och skyhöga klackar och massor med smink. Vid vårt bord satt vår udda samling av människor från vårt arbete. Två medelålders muslimer med slöja, en 50-årig svensk med make och barn, en karltokig nästanpensionär, en afrikan och så jag. Typ. På det serbisk musik. Ett band spelade lite och nån sjöng. Jag passade på att dansa sån där serbisk ringdans. Ni vet när tjejerna står i mitten, håller händerna och gör steg. Och jag var lost. Jag har liksom koordination som en snigel. Jag stod nästan längst fram och kämpade som en idiot med att se logiken i stegen. Till slut ryckte min väns svägerska in och visade mig. Då gick det mycket bättre, trots att jag var tvungen att titta ned på fötterna hela tiden för att inte förlora takten. Sedan skulle armarna med lite också, men det var nästan omöjligt. Till sist tröttnade de som stod först och försvann och där stod jag och skulle leda ledet och tappade bort mig totalt, förvirringen som uppstod var monumental. Fötterna rörde sig åt alla möjliga håll och paniken växte. Min väninna kom snart till min räddning tack och lov!
Det var en riktigt intressant och trevligt kväll med många nya intryck, god mat och annorlunda musik.

På väg till festen lyssnade jag på musik på min mobil (stereon i bilen funkar inte så klart). Och plötsligt kom en låt som kastade mig tillbaka nästan 20 år i tiden, till mellanstadiedisconas era i början på 1990-talet.



"No limit" var väldigt populär liksom denna pärla:



Tänk att jag kan tänka på detta som i "min ungdom"! Nästan tjugo år sen och mellanstadiediscona var det mest spännande som kunde hända. Man bara längtade till nästa disco och planerade månader i förväg. Vad som skulle planeras vet jag inte. Vi hade typ samma kläder på oss, gick med samma personer och lyssnade på samma musik...Det var roligt att ha nåt att se fram emot i alla fall. Och efteråt var discot det stora samtalsämnet i flera veckor i skolan....

Ha en fin söndag!

Mitt svenskhjärta

Jag vet inte riktigt vad som händer med mig när jag hör svensk folkmusik nuförtiden. Ja, typ Orsa Spelmän alltså. Så snart jag hör de mjuka härliga tonerna sprider sig en varm känsla i kroppen. En slags trygghet uppstår och jag mår så bra för en sekund. Jag vaggas in i musiken och njuter. Och precis innan det börjar spritta i benen kommer jag på mig själv. Människa! Stå och njuta av folkmusik! Du borde veta bättre! Det går ju inte för sig. Det är inte hippt. Inte coolt. Och ni vet ju alla vilken hipp och cool person jag är. Alltid uppdaterad med det senaste ( jag hoppas ni inte missar den ironi som osar här) och slänger med fräcka nya ord direkt tagna ur ungdomarnas munnar. Det går inte för sig att bli alldeles försvenskad och pensionerad vid inte ens trettio fyllda. Det är väl inte långt till att jag står och suktar efter Christer Sjögren och hoppas på att Vikingarna gör en comeback inom hans levnadstid. Och ja. Jag vet vem Sjögren är och Vikingarna. Shoot me.
Folkmusik är bara ett första steg ned i träsket.
Nu sitter jag ju inte hemma och dunkar folkmusik dagarna i ända om ni skulle tro det. Det är mest när det dyker upp nåt på TV eller i radion som det blir sån musik i öronen. Och så på midsommar förstås. Det är ju rena rama högtidsstunden för en folkmusikjunkie som jag.

Äsch, det går väl för sig egentligen, att gilla folkmusik. Men lova mig, om jag börjar prata väl mycket om den där Christer Sjögren, kan ni väl vara bussiga och varna mig så att jag kan vidta åtgärder?

Jag har inga kläder men sjunger ändå

Varje kväll när jag går igenom min garderob för att hitta kläder till arbetsdagen är det precis så jag känner. "Jag har fasiken inga kläder". Fast det hänger en hel rad med tröjor, jag har lådan full med byxor, några klänningar som hänger och dinglar. Ändå hittar jag aldrig nåt att ha på mig. Det är som att jag bär samma kläder hela tiden. Fast jag gör ju inte det egentligen. Sen går tanken "Asså, men, jag hade ju på mig den här förra måndagen och nu är det liksom tisdagen veckan efter. ALLA kommer ju att tro att jag har samma kläder på mig varje dag." Herregud, vad man gör sig själv viktig!
Egentligen är det ju helt klart så att ingen kommer ihåg. Om jag börjar tänka på mina kollegor och vad de har på sig kan jag faktiskt inte dra mig till minnes vad de hade på sig igår ens, ännu mindre vad de hade på sig i måndags. Varför skulle de bry sig om vad jag har på mig nu? Är jag universums mittpunkt här eller?
Sen tror jag inte att det hade spelat nån roll om jag hade en walk in closet med rader av kläder. Jag skulle nog ändå hitta favoriter och inte veta vad jag skulle ta på mig.
Notis: Jösses ,vad glad jag är att blogger har automatiskt sparande när man skriver inlägg. Jag tryckte just på krysset och tog bort fönstret av misstag. Gah! Orka skriva igen liksom. Speciellt detta viktiga inlägg!

Jag har också nyupptäckt radion i bilen. Med musik. Tidigare har jag lyssnat på CD-böcker och kommer väl att göra det igen runt nästa vecka om jag känner mig själv rätt. Musiken går för fullt just nu. Jag har inte lyssnat så mycket på musik på sista tiden och jag har därmed inte hört varenda radiolåt hundrafemtioelva gånger ännu, därför känns musiken ny och fräsch för mig. Jag sjunger med högt och kommer riktigt in i grooven. Då är det irriterande när det bryts för reklam. Jag avskyr verkligen radioreklam. Hurtig, hemska jinglar och supertrist. Då tappar jag dessutom fokus på mitt sjungade. Inte bra. Till idag har jag därför fixat Robyns nya skiva som jag ska rocka på hela vägen till jobbet. Nu blir det PARTYFREDAG! Möte vid närmaste skrotbil för häng och massa bra dunk (ni märker ju hur enormt hipp och cool jag är!)
Party on nu då. All day long (så kan ni gå i säng tidigt och vila ut ikväll istället.)

Bild lånad. Fast det är okej. Jag är universums mittpunkt. Så ni vet.

Tänk vad lite lugn och ro kan göra!

Vilken skillnad onsdag var mot tisdag! Jag kunde lugnt sätta mig i bilen och glida till jobbet. Alla lektioner och planeringar gick som smort, det bara rullade på hela dagen. Därefter var det planering och sedan arbetsplatsmöte med fika. Jag och en kollega blev firade. Hon har redan fyllt och jag fyller ju i helgen. Vi fick ett varsitt presentkort på en butik med fina smycken. Det uppskattas verkligen! Jag gillar smycken och grejer men är alldeles för snål för att köpa till mig själv!
Jag ska bjuda på lite tårta en dag i slutet på nästa vecka. Just nu är det ju ramadan och det är flera på skolan som deltar. Då känns det bättre att bjuda när den är över nästa vecka istället.

I övrigt måste jag säga att när man jobbar går veckorna oerhört snabbt. Jag kan inte fatt att det faktiskt redan är torsdag idag. I och för sig trodde jag att det var torsdag igår av nån anledning, men det tror jag beror på att tisdagen var så hektisk! Så snart man kliver upp är det nästan så att det är dags att gå och lägga sig, så intensivt är läraryrket emellanåt.




En av mina favoritsångare i min favoritstad New York. En passande låt för en torsdag!

Happy Thursday!

Favoritlåt

Nu tänkte jag att ännu en önskerubrik skulle sitta fint. Idag är det ju fredag och lite extra festligt. Därför tänkte jag att temat Favoritlåt som önskats av Steel City Anna skulle passa bra. Kicka igång helgen liksom.

Som alltid när det gäller just det där med "favorit" blir det svårt. Livet är fyllt med så mycket härligt att det är svårt att skilja ut en favorit ur någonting. Musik är och har alltid varit viktig för mig. Det går perioder då jag lyssnar på massor med musik, hittar mycket nytt och där jag vältrar mig i favoriter av alla de slag. Sedan finns det perioder då jag knappt lyssnar. Det är som att jag är mätt på musik och inte orkar ta in och njuta av den. Då undviker jag musik helt. Det finns musik som triggar negativa känslor hos mig, som påminner mig om perioder i livet då jag kanske inte mådde så bra. Då stänger jag av. Och så finns det musik som känns så positiv att man bara vill spricka av glädje. Man är så beroende av alla sinnen i livet! Smaker, lukter, syner och ljud som hela tiden påminner en om saker man varit med om. Medvetet och omedvetet. Har ni varit med om att en lukt till exempel fått er hjärna att tänka på nåt speciellt, kanske inte en exakt händelse, men den påminner om nåt?

Just ja. Musik pratade vi om. Att välja en favoritlåt är omöjligt. Kanske om jag hade fått uppdraget att välja en favoritlåt från varje band och artist jag lyssnar på, hade det varit möjligt. Jag får välja ut några stycken i alla fall, men ha i åtanke att det bara är en bråkdel av all favoritmusik som finns!

En sång som jag gav till min man som "Song of the week" för snart fem år sen. Den påminner mig väldigt mycket om när och hur vi träffades.

Och den här fick jag av maken lite senare och är nog min favorit ibland våra "Song of the week".






Det här är en ny favorit som jag har. Lite så känns det ibland. Det finns ett party i min skalle, det är bara att joina mig!






Coldplay. Älskar! Det här var den första sången jag hörde med just Coldplay och är än idag en favorit med dem.






Också en ny favorit. Jag gillar Lady Gaga och det här är den absolut bästa sång hon gjort.






Norah Jones. Need I say more? Jag gillar egentligen inte jazzigt, men Norah går alltid ner. Jag blir alltid så lugn när jag lyssnar på hennes musik.


Det var en "liten" lista på mina favoritlåtar. Jag kan lova att den verkliga listan är mycket, mycket längre än så här. Det finns mycket bra musik i världen! Har ni någon favoritlåt ni kan tipsa om som kanske blir min också så småningom?

Schlageryra och söndag

Då var årets schlagerkaos över! Det var en intressant blandning av korsikansk opera (La France) och trädgårdstomtarnas hämnd (Moldova). Jag hejade lite på Danmark och så Sverige förstås. Det gick ju bättre för Sverige än Danmark i alla fall. The Borat country gick upp i ledning och seglade iväg. Italien och Grekland hamnade förvånansvärt långt upp, trots väldigt dåliga låtar. Och vi i Europa grannröstade, precis som sig bör. Så klart! Jag blev dock lite besviken på rösterna från Azerbaijdjan. Med tanke på all hjälp till vinsten (hehe) så var vi värda åtminstone en tio poäng!

Idag återstår VM-finalen i hockey. Det ser ut som att det blir så att jag tittar på den. Det regnar nämligen ute (konstigt vore om det regnade inne). Idag är jag faktiskt lite glad att det regnar. Som vanligt på söndag är det städdag och gym som gäller. Då är det mindre roligt om solen lyser och det är 25 plus. Faktiskt.

Sen undrar jag lite om människorna på vårt bostadsbolag är lite av tankeläsare. Bland annat har centrifugen i den stora tvättstugan (vi har två, ett mindre rum och ett större) varit paj i flera månader. Först skulle nån del beställas och sen skulle den bytas ut. Inte mycket har hänt på den fronten. Förra söndagen när jag var nere och tvättade kollade jag på väggar och golv och funderade på när det senast blev renoverat, eller i alla fall ommålat. Det är flagande färg, slitna dörrar och trösklar, urgamla maskiner som inte ens centrifugerar och nån som till och med läcker lite vatten. Det är rosthål i lilla tvättstugans centrifug och det är allmänt sunkigt.
I onsdags fick vi hem en lapp. Tvättstugan ska renoveras nu i slutet på maj! Kanske skulle jag tänkt dessa tankar redan för fyra år sen när vi flyttade in?
Nu hoppas jag bara att det går smidigt och snabbt som sjutton med den där renoveringen. Det lär bli kaos med tvättider när bara den lilla stugan kan användas till en början under arbetet. Det var svårt att få tider innan, nu lär det bli rena rama huggsexan!

Okej, dags för morgongröt och morgonmys med dotera. Kram på er!

15.23

Ingen domedagstid. Bara så att ni vet. Och inget aprilskämt heller för den delen. Bäst att klargöra en dag som denna. Jag älskar aprilskämt om de är riktigt bra. Och brukar skämta med mina elever. I dag kan jag inte göra det eftersom jag är på sista dagen på Barnpilotutbildningen. Jag har i alla fall sagt åt min vikarie att försöka hitta på nåt trevligt åt barnen ;)

Nej, 15.23 läste jag igår, är den tiden då sötsuget är som värst på dagen. Då när suget kickar till ordentligt alltså. I alla fall enligt Aftonbladets artikel. Och för mig kan det stämma. Jag har kollat på klockan när jag blivit sötsugen under veckan som gått och hon brukar vara mellan 15.00-15.30 ungefär när jag blir så där supersugen. Oftast är det när jag kommer till stationen och ska åka hem med tåget.
Vidare stod det att suget kan bero på tristess och att nåt gott kanske inte är så bra för figuren men kan göra under för humöret. Det håller jag med om.
Nu har jag satt mig på en sötsaksutmaning igen. För att just utmana mig själv. Jag är en sockerjunkie utan dess like och jag måste detoxa mig lite då och då. Jag gör det för att må bättre. Med socker mår jag inte lika bra, det har jag märkt tack vare de här utmaningarna som jag brukar göra. Skillnaden är stor med och utan socker.
Den här gången ska jag köra längre än en månad om jag annars brukar ha som mål. Nu blir det nästan 3 månader fram till sommarlovet. Ska bli intressant att se om jag kan stå emot suget 15.23 varje dag!
Egentligen borde man sluta helt med sött, för alltid, for ever. Men jösses, vilket trist liv det skulle bli! Nej. Jag får stå emot sockersuget och försöka hitta en balans i vardagen istället. En bulle i veckan räcker gott och väl ...(NOT! Ljug och båg var det där. Dagens aprilskämt!)

Ha en superfin fredag! Och jag bjuder på en till sång idag för att det är fredag. Den här ska barnen sjunga på skolavslutningen och när jag hör den vill jag bara dansa  och sjunga :)

Helt oinspirerad

Idag är det blankt i skallen. Helt tomt. Jag har liksom inget på lut att skriva om alls, som jag normalt brukar ha. Det brukar bubbla av saker som vill komma ut på pränt i bloggen, som måste ut, där och då. Nu är det stilla. Inga vågor av tankar som kluckar mot pannbenet...inte ens en vind som blåser stilla. Så kan det vara ibland tydligen. Nu har det inte hänt mig så ofta på det 1,5 år som jag skrivit. Därför kanske det inte är så konstigt att det sker just idag. Speciellt som tankarna surrar kring tentan på lördag och lite annat som händer.
Måste ju i alla fall berätta att rektorn verkar ha vaknat på helt rätt sida igår. Jag får åka på den där läskonferensen nästa vecka! Så den 8 april far jag till hufvudstaden (Ja, Stockholm :p) för att lära mig mer om läsutveckling. Dessutom är det lite böcker och material som vi ska få beställa till skolan. Bara så där. Vad har hänt med rektorn? Jag ska inte klaga!

Ja, ni ser. Trots att jag inte hade inspiration till att börja med så dök den upp lite där halvvägs. Visst är det lustigt?
Jag avslutar detta "oinspirerade" inlägg med dotterns nya favoritlåt som hon plötsligt sjunger lite hipp som happ. Det har blivit mycket musik på sista tiden på bloggen, kanske för att det är vår?

Inte bara en utan två

Städningen gick över förväntan igår. Hann bara med köket tyvärr. Men då blev det verkligen HELA köket. Lite trist är det att göra vårstädningen redan nu eftersom jag vägrar tvätta fönstren. De har inte ens börjat sopa vägarna rena från sand och grus ännu. Och när de väl börjar blir fönstren dammiga igen. Undrar när de ska ta bort sanden? På många ställen nu är det verkligen mycket sand. Det börjar kännas lite som en strand där man går till affären. Bra träning i om man vill springa. Lite Baywatch-varning faktiskt.

Jag hittade en väldigt rolig lista på flera ställen på nätet som jag tänkte dela med mig av nu. Tyvärr kan jag pricka för varenda grej i princip. Pinsamt?

You know you are from Sweden when: 

• Everytime you see a swedish Brand/actor/company/phone/car/furniture store you feel compelled to point that out to your Non-Swedish friends (with barely hidden pride in your voice)
• You seriously want to HURT Non-Swedes who ask 'how's life in SWITZERLAND?
• People ask you if you have polar bears on the streets and you try to spread the myth further by saying it is true
• You go seriously sentimental when entering an IKEA store, outside the borders of Sweden.
• You love complaining about Sweden when you are there and state "it's much better in Sweden" when you are abroad
• You know at least 10 Abba songs by heart
• Whenever discussing international problems you always, without exception state that "why don't you do it like we do it in Sweden?"
• You take your shoes off when entering a house, and don't get why non-Swedes find that funny
• You don't consider a congregation of trees being a "real" forrest unless it takes at least 20 minutes to drive through it
• It annoys the hell out of you that there is no good translation for the word "lagom" in any language
• You don't mind walking instead of taking the car
• Generally, you prefer writing in pencil, so you get thoroughly confused and insecure when told to write in pen during exams in schools abroad
• You answer the phone by saying your first name and not just "hello"
• You actually miss “Knäckebröd” when you are abroad but never eat it in Sweden since it's too dry
• You insist that Swedish chocolate is the best in the world, despite what the Belgians and the Swiss might say.

Jag avslutar inlägget med min måndagslista så klart!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• jag haft en jättefin helg och fått mycket gjort
• jag vårstädat köket och i helgen blir jag klar med resten också
• målaren är försvunnen och dammet borta
• jag har tenta i helgen som kommer. Då blir den äntligen klar : )
• jag är så gott som frisk från min förkylning och kan träna ikväll!
• det är mycket bra som händer på jobbet och med eleverna
• pappa äntligen håller på att fixa bilen min
• jag har en helt fantastisk familj som jag älskar mer än nåt annat här i livet!

Söndag

Mellofestival. Erik Saade vann. Jag har egentligen ingen åsikt om vem som skulle vinna så det var väl bra med det. Maken tyckte att Sanna skulle gå vidare. Men bara för att hon har ett så där "svenskt" utseende; en tvåmeterslång kvinna med blont hår. Nu fick vi Erik. Jag hoppas han lyckas charma Europas alla tonårstjejer så att de röstar på honom. Vi får se i maj helt enkelt.

Ett lite annorlunda problem som jag har numera är att jag inte kan sova längre än 06.30 eller 07.00 (om jag har tur) på helgerna och när jag är ledig. Jag vaknar upp och kan inte somna om. Trots att jag är trött. Trots att jag senare på dagen gärna vill sova en stund. Är det för att jag normalt går upp mellan 05 och 05.30 när jag ska till jobbet? Är det solen som är på väg tillbaka som gör att jag inte kan sova? Jag vet inte, men irriterande är det. Jag blir liksom aldrig utvilad som jag borde. Tips mottages gärna. Inget om att gå och somna senare eller tidigare. Jag har prövat. Inga problem med att somna på kvällen. Aldrig. Jag somnar och sover som en stock. Det är på morgonen som det blir problem.

Idag blir det städning, gymmet och matlagning. Skönt med ett rent och fint hem : ) Och skönt när allt är klart med tvättning och städning! Ha en skön söndag!