Vägen till jobbet

Som jag skrivit tidigare har vi en ganska lång resväg till jobbet/skolan varje morgon och sen tydligen lika lång väg tillbaka på kvällen...Vi börjar vår resa klockan 05.50 på morgonen. 

Lite sopor! Vi har en del utav trottoaren som inte tas om hand. Ingen byggnad äger den och staden har bara tid att skyffla bort sopor enstaka gånger då och då. Givetvis finns ingen soptunna så långt ögat kan nå....Just ja. För en vecka sen låg en död råtta här också. Såg helt oskadd ut. Förutom att den var död då. Mysigt. 

Och passerar en hel del på vägen.

 Vårt bibliotek till exempel. Som har öppet ända till kl 20 några dagar i veckan. Älsk på det alltså!

 Vi bor ganska långt upp i NY. Men ändå nära till allt. Lugnar och trevligare. Förutom när bilar exploderar och hemliga växthus likaså...

När vi åkt första tåget är det dags att byta till nästa som tar oss över till New Jersey. Jag jobbar alltså i en helt annan stat. Fast väldigt nära ; )

Här kan vi se Madison Square Garden. 

Och varje morgon hälsas vi av det ståtliga Empire State Building! Rain and shine. 

Det finns en hel del hemlösa man stöter på överallt...

Vi tar ett tåg som heter PATH. Det går under vattnet till New Jersey.

På väg till jobbet åker vi ganska många rulltrappor. 

 Och ser en hel del typiska NY-byggnader. Tidigare såg vi Empire State Building och Madison Square Garden. Här har vi Freedom Tower.

På en galleria som vi går igenom finns det numera en "Selfie Station" där man uppmuntras ta en selfie och hashtagga gallerian...

Och såna här bankomater finns lite överallt. Här är det inte lika kontantlöst som hemma i Sverige ännu. Man betalat mycket med kontanter och med check. Ska jag vara ärlig så gillar jag checkar. Skönt när man inte har cash hemma och måste betala nåt. Bara skriva en check och personen som tar emot checken kan scanna den i sin bankapp så sätts pengarna in på kontot. Perfekt!

 Värsta stället på hela vägen...som en barnfälla! Som man måste gå igenom. Eller ta en enorm omväg. Tror jag ska börja ta omvägen för jag blir ruinerad!

 Genom ett stort garage.

 Och så är vi framme vid jobbet. Ja, jag jobbar inte i avloppet, men denna hälsar en välkommen när vi nästan är framme!

Strax före 08 är vi framme!

Drumpf igen

The Donald (Trump) är på gång alltså. Jag är nästan mörkrädd. Han ser ut att få fler och fler väljare ju längre tiden går. Anonyma undersökningar visar att folk är mer benägna att rösta på Trump om de är anonyma (vilket man ju är under ett val!) än om de frågas rent ut. Så otroligt tragiskt. Vart är denna värld på väg? Jag tänker också på att Österrike är på väg att rösta på ett högerextremistiskt parti, SD blev tredje största parti i Sverige, Danmark och Frankrike ska vi ju heller inte glömma.

Det är fruktansvärt hur folk kan bli så blinda. Är det någon som kommer ihåg filmen/experimentet "The Wave"? Där en lärare lyckades skapa ett parti i sin skola, liknande ett nazistiskt parti, för att visa hur lätt det är att långsamt förändra synen på vad som är normalt och sedemera hjärntvätta folk att utesluta vissa grupper? Det var ju många som ifrågasatte HUR Hitler kunde få så många vanliga människor över på sin sida, HUR kunde folk vara så blinda? HUR kunde de bete sig som får hela bunten? Ja, gott folk. Är vi på väg dit igen måntro? En skock får som blint följer med alla andra?

Jag vägrar vara ett får.

2015 - året som gått

2015 var ett alldeles lugnt och bra år på alla sätt. Det startade lugnt och slutade lugnt. 2015 erbjöd mycket jobb och jobberbjudanden, många val.
Nya bekantskaper som har visat sig bli mycket goda vänner (Looking at you K! ;))

Vintern var lång och kall. Mycket snö och mycket slask. Våren blev extra välkommen med värme och grönska, liv.

Sommaren innebar jobb, men vi reste också till Sverige för första gången på tre år och fick träffa familjen. Värt guld! Sonen introducerades för majoriteten av familjen. Efter resan kändes det så himla bra. Batterierna var laddade och humöret var bättre.

I september fick jag erbjudande om nytt jobb - ett jobb som jag verkligen ville ha. Det var så klart en turbulent tid då jag var tvungen att säga upp mig från mina två andra jobb. Och sedan börja pendla mycket längre, till en annan stat. Det var dock ett bra val och jag trivs som fisken i vattnet än så länge.

Hösten gick snabbt. Swish! Och så var det jul!

Julen var lugn och fin. Mycket familj och mycket god mat. Lugna dagar utan krav. Inga måsten. Välbehövligt!

Nyåsafton blir likadan. Lugn och fin!

Ett bra år med andra ord!

 Kärlek!

Fyra veckor

Kan ni fatta att det är FYRA veckor kvar lite drygt innan vi landar i Sverige och får se familj och vänner för första gången på över tre år? FYRA veckor? Jag kan knappt bärga mig. Samtidigt är jag nervös så klart. Att flyga med sonen kommer inte att vara någon dans på rosor, det är jag övertygad om. Han är sprallig, rörlig och envis som synden. Å andra sidan flyger vi mot Sverige på natten så jag hoppas att han somnar på nåt sätt. Han har ju ingen egen sittplats denna gång (nästa gång måste han betala i alla fall, passar på nu när han är nästan gratis!)...Och samtidigt fasar jag redan för att säga adjö till alla fina människor när vi ska åka hemåt igen.
Jag saknar inte landet Sverige så mycket längre, men jag saknar alla mina nära och kära. Det är därför vi åker. Falukorv, lösgodis, prinsesstårta och natur i all ära, det ordnar sig alltid med det, men att vara ifrån mina fina syskon, syskonbarn, föräldrar och vänner - ja, det är det allra svåraste.

De här veckorna kommer att flyga fram. Samtidigt som jag vill att det ska gå snabbt vill jag heller inte att det ska gå för snabbt. Dels för att då är sommaren och semestern snart över, och dels för att då kommer de tre veckorna också att gå snabbt och vi måste fara hemåt igen.
Ett evigt dilemma det där med tid alltså. Varför kan man inte bara stoppa tiden när man vill eller stanna den om man behöver? Det skulle väl vara nåt? Kanske är det någon där ute som filar på det redan? Vem vet!

Nu är jag ledig från sommarlägret där jag jobbar ett par veckor, men är fortfarande barnflicka på seneftermiddagarna. Det känns nästan lite som semester ska jag erkänna. Ganska skönt att jobba två timmar om dagen (även om ens plånbok inte direkt växer utav att ha det så) istället för 9-10!

Hoppas ni har en härlig sommar så här långt!

Det här med kyla va

Årets vinter är kall här i New York. För varje år blir vintern värre. Samma sak hände när vi flyttade till Sverige 2007. Första vintern var en sån där mesig vinter, med slask, snö, regn om vartannat. Jag hade inte ens en riktig vinterjacka. Åren som följde blev bara värre och värre. Mer snö, mer kyla. 2009 kom snön i början december och stannade till april. Vi skämtade så klart när det började snöa utanför kyrkan (vi var på systersonens dop då) att snön smälter ju bort inom nån dag/vecka...Nähä. Inte det. 2010 kom snön i november och ja, så klart skulle snön smälta bort inom nån dag. Nähä. inte det. Minus 20- minus 30 var inte ovanligt under den vintern. När snön sedan kom i OKTOBER 2011 var det ingen som sa att den skulle försvinna inom en dag eller så...Det var så kallt att när man andades ute klibbade näsborrarna ihop.

2012 när vi flyttade hit till NY var det lite snö någon vecka här och där. Det var 20 plusgrader ett par dagar i januari och februari. En "snöstorm". Inget mer. Visserligen hade vi ju superstormen i oktober, men den kan absolut inte räknas som en snöstorm.
Förra året var det värre. Fler snöstormar och snö som stannade kvar länge, länge. Några dagar med värme i december, men de tog slut snabbt. Kallt ända in i april (för att vara New York. Kommer ihåg våren 2006 då jag befann mig i New York, min första vår här, åkte till Florida över första helgen i april och kom hem till knoppande träd. Har inte hänt de senaste åren).
Årets vinter startade ganska lugnt. Några kalla dagar i höstas och i december men så kom januari och BAM! Kyla och snö. Snö som inte försvinner. Kyla på närmare minus 20 emellanåt. Inte så kallt att näsborrarna klibbar ihop, men i alla fall. I Boston har de haft fyra snöstormar på lika många veckor. Nästan 2 meter snö har kommit.

Här varnar man när graderna sjunker till under minus 5 typ. Stanna inne! Var försiktiga! Klä er varmt! Folk kan dö! Till och med borgmästaren kommer ut och uttalar sig om att vara försiktiga. Det lustiga är att inför, under och efter varje större storm får borgmästaren gå ut och uttala sig om planen, hur man ska hantera denna storm och efteråt är det alltid en utfrågning om varför det gick som det gick. Folk är aldrig nöjda. VARFÖR stängde han skolorna när vädret inte ens var så hemskt (kanske var stormen till en början trodd att vara större än den blev), eller så frågar man VARFÖR han INTE stängde skolorna när det var så farligt ute!
Kan ni tänka er era kommunalråd stå till svars för hur de hanterat snö och kyla så snart det kommit lite snö? De skulle ju inte hinna göra nåt annat.
Annika skrev ett bra, ingående inlägg om varför snö blir så uppstyssat här i USA. Inlägget hittar ni HÄR.

Hittills har det inte varit så kallt här att näsborrarna klibbat ihop, men kanske nästa år? Det är onekligen så det ser ut just nu...värre vintrar på gång!

Bloggträff i Central Park

I tisdags for jag och barnen ned till Central Park för att äntligen träffa Saltistjejen och hennes två barn. Även om man bor i samma stad är det svårt att få till träffar. Vi bor ju heller inte jättenära varandra så att man spontant ringer och kommer över. Ibland känns avstånden här i stan väldigt långa, trots att det finns bra kommunikation med bussar och tunnelbana.

I vilket fall som helst. Vi träffades för en picknick och lite lek i parken. Jag och Saltis lekte väl inte lika mycket som vi pratade (;)) men desto mer lekte de stora tjejerna med varandra. Till en början var de lite blyga båda två, men efter en kvart eller så var den blygheten över och de lekte för fullt!

Sheeps Meadows i Central Park

Efter picknicken gick vi till en närliggande lekpark med massa vatten att leka i. Flickorna blev dyngsura till slut!

Här hade flickorna en låtsascamping med tält och grejer.

Medan tjejerna sprang runt och lekte pirater, prinsessor och spioner satt jag och Saltis och pratade i sällskap med våra små pojkar H och O på en filt i skuggan.
En alldeles skön och lagom eftermiddag i gott sällskap!
Verkligen jättehärligt och jättekul att få träffas! Nu hoppas vi att det blir en träff igen snart. Vart fjärde år känns väl lite väl långt? ; )

Goda nyheter!

Ni vet det där jobbet jag intervjuades för, för två veckor sedan? De ringde häromdagen och erbjöd mig jobbet! Vilken lycka!
Innan jag tackade ja, hade jag några fler frågor att ställa och det visade sig att jobbet är ännu bättre än jag trodde. Skolåret pågår mellan 1 september och 15 juni. Sedan finns det också ett "sommarläger" på skolan, men att arbeta på lägret är frivilligt och dessutom får man extra betalt för att jobba då. Skolan följer vanliga skolans terminsschema och vi är alltså lediga skollov under läsåret.
Jag tackade givetvis ja till jobbet!

Eftersom jobbet bara är deltid, måste jag skarva i med något annat jobb. Jag har hittat en trevlig familj i närheten där jag bor med en son på sex år som behöver tas om hand på eftermiddagarna. De verkar vara väldigt snälla och flexibla och de har erbjudit mig en tjänst. Det kan vara ganska skönt med två arbetsplatser så man får lite omväxling.

Just nu känns det väldigt härligt måste jag säga!

Måndag och fredag

På sistone har det känts som om det bara finns måndagar och fredagar. Helgen är över, måndag och skola igen efter två dagars ledigt. Jag försöker att bara göra mitt skolarbete på vardagarna då storasyster är i skolan. Dels för att det är lugnare och jag kan koncentrera mig, men också för att det är skönt att kunna vara tillsammans som en familj under helgen och göra det som faller en in, utan att behöva oroa sig för att man inte gjort klart nån uppgift som måste vara inlämnad. Givetvis händer det att man är tvungen att fila på nåt emellanåt, men förvånansvärt sällan.
Ja, och sen rullar veckan på och så är det plötsligt fredag igen. Och helgen far förbi snabbt som bara den och så är det måndag. Måndag och fredag alltså.

Morfar och N för nån månad sedan vid senaste snöfallet.

Nästa vecka börjar vårens höjdpunkt. Först och främst är det februari! En månad och sedan är våren på väg. Kan man säga lite optimistiskt. Så tänkte jag förra året också, men då visade det sig att det var ganska kallt ända in i maj nästan...när det ofta brukar värmas upp här i april.
Sedan börjar också melodifestivalen vilket jag ser fram emot. Ännu ett vårtecken för mig.
Jag hoppas att det inte blir som förra året då jag drömde mardrömmar om Martin Stenmarck...Kanske var jag lite för investerad i programmet?

Apropå vår har jag märkt att kvällarna börjar bli ljusare. Igår satt jag och tittade ut genom fönstret, blicken fastnade och jag tänkte att det var något som var annorlunda...tills jag insåg att klockan var nästan halv sex på eftermiddagen och solen hade ännu inte helt gått ned för kvällen. Det kändes riktigt bra! Plötsligt händer det liksom!

För övrigt är det snö här (som kom i tisdags) och den verkar ligga kvar ytterligare en vecka (om man ser till väderrapporten som visar låga temperaturer minst en vecka framåt)...väldigt onormalt faktiskt. Jag har visserligen saknat snö, men ändå. Förhoppningsvis är det lagom kallt imorgon så att vi kan gå och åka lite pulka igen!

Vackra ord

Häromdagen kikade jag in på en nyhetstidnings webbsida och fann vackra ord skrivna av Marcus Birro. Han kan verkligen konsten att använda ord och det blir fantastiskt vackert. I just den här krönikan handlar om barn i största allmänhet men framförallt om hans kärlek till sina egna. 
Krönikan heter "Barns hjärtan är som fönster mot evigheten". Är inte det vackert så säg?

"Mina barn håller mig upprätt och värdig. Mina barn återupprättar mig i en värld av ständiga nederlag och taffliga förödmjukelser. De är bättre versioner av mig själv. De är så storslaget sällsamma, nästan som andra väsen.

Jag ser på dem som vilda fåglar, som pilar i ett koger, en pojke och en flicka som kommer tippa den här världen bort från cynismen och elakheten, mot kärleken, och mot sig själva.

En pojke och en flicka som är fria medborgare i sitt eget lilla land och som jag, med all kraft jag kan uppbringa, försöker förbereda på att de en dag kommer bli tvungna att ställa sig i passkön till det här fruktansvärt märkliga vuxenlandet vi andra härjar runt i."

Jag blir alldeles varm när jag läser detta. Vill ni läsa hela krönikan kan ni klicka HÄR.

En "gammal" bild på N och H.

Random vardag

När jag snurrar runt i området, eller på "stan" (aka Manhattan) så tar jag alltid random bilder på saker eftersom jag har en tanke att blogga om det. Ofta glömmer jag bort bilderna och undrar sedan varför jag har just DEN bilden på telefonen? Varför tog jag den? Nu har jag hittat en hel del såna bilder som jag tänkte dela med mig av...Först ut:

 Någon som var väldigt sugen på att läsa nyheter att han/hon bröt sig in i en sån här automat. Automater som denna finns lite överallt och det är bara att lägga i några mynt så får man sig en dagsfärsk tidning. Mycket tillgängligt! Eller så kan man ju helt enkelt slå sönder "fönstret".

Jag och en vän gick på bio häromveckan. Första gången på väldigt länge som jag såg en skräckfilm på bio. Min vän och jag är de enda i vår vänkrets som faktiskt gillar skräckfilm och det brukar bli att vi går tillsammans. Sista gången jag såg en skräckis på bio var faktiskt sist jag bodde i NY med samma vän. I alla fall. Filmen hette "Evil dead" och den innehöll en hel massa blod. Jag har aldrig sett så mycket blod i en film.
När jag och min vän steg av tunnelbanan efter filmen och gick ut fick vi syn på detta som höll på att skrämma slag på oss!! Det visade sig dock vara vin till sist...I och för sig så representerar det ju Kristi blod i kyrkan...

Just nu blommar det för fullt här i NY. Det finns så himla vackra träd överallt, de tar nästan andan ur en.

N hittade en tussilago på väg till skolan som hon ville plocka åt sin fröken. Hon hävdar bestämt att hennes fröken Mrs L är ett geni och vet allt i hela världen. Jag låter henne hållas...

Den här tallriken såg jag på en affär när jag letade mammabyxor. Och tänkte genast på dig Monica :) Ugglor är ju fruktansvärt inne. Det får mig att osökt tänka på när lilla N skulle födas för snart sex år sedan. Då var det mycket populärt med såna där unisexkläder som skulle passa både pojkar och flickor. Ns första klädesplagg var faktiskt med ugglor. I väldig retrostil. 

På väg hem från ett gig på bussen genom Central Park. Jag svär, ALLA jag såg hade näsan i sin smartphone eller platta.

Här tittar små tomtar ut genom fönstret. Kvarglömda sedan julen förra året. De står bakom gardiner och persienner, så jag har inte sett dem förrän nu....

Lycka är att hitta sin lilla dotter i soffan en söndagmorgon, läsandes för sina mjukdjur. Tidigare brukade hon gärna väcka mig på morgonen och kolla vad klockan var. Numera smyger hon ut i vardagsrummet och läser...

Ps. Björnen ni ser i förgrunden är faktiskt min gamla björn som jag fick som liten. Den döpte jag till Joppe efter serien" Rädda Joppe - död eller levande" som var min favoritserie...

Många resor

Det blir många resor över stan så här när man flyttar till ett annat land. Det är mycket som ska registreras. I förra veckan åkte vi en timme enkel väg med buss för att skaffa mitt "personnummer" här i USA. Det kallas för Social Security Number. Jag har ett nummer redan men måste få ett nytt kort eftersom jag bytt namn (bidde ju gift) sedan jag fick det. Men mitt Green Card räckte inte att visa upp, utan jag måste ha bevis på att jag bytt namn, dvs ett vigselbevis från Skatteverket. Yay! Not. Så jag lejde syrran att gå dit och fixa ett så nu är det på väg med posten.  Det betyder ännu en resa till kontoret för social security. Plus att vi skaffat ett nytt kort till maken också. Det var en annan resa på två timmar tur och retur. 
Sedan ska dottern registreras nånstans i krokarna så att hon sedan kan börja i en skola i närheten i höst. Man måste registrera adressen så att man får tillgång till "kommunala" skolor i området. Därefter ska vi åka och fixa mina papper så att jag kan få något slags lärarjobb i höst. Jag vet redan att jag måste göra nåt prov och grejer för att få legitimation, men exakt vad måste vi ta reda på hos "Skolverket". Den resan är drygtn 1,5 timme enkel resa. 
Inte nog med det. ID-kort och körkort ska fixas dessutom. Några nätta resor det med med andra ord.
Ni ser. Tunnelbana och buss är våra bästa vänner just nu. Det positiva är ju att man får se en massa nya platser man aldrig varit på tidigare...

Perfekt dag

Idag har det varit alldeles underbart! Soligt, lagom varmt och ingen luftfuktighet att tala om! Om varje dag kunde vara så här...Vi passade på att ta oss till lekparken som ligger en dryg 15 minuters promenad från där vi bor. Dottern hade en helt fantastiskt rolig stund. På så gott som alla lekparker här i New York finns det vattenspridare/vattensprut där barnen (och vuxna om de är sugna så klart) kan svalka av sig och leka vattenkrig. 

Bild från nätet

Vi hade inte tagit med nån baddräkt, men N sprang som en tok i shorts och linne, runt, runt i vattenspridarna. Till slut var hon lika genomvåt som hon var genomlycklig! Vi köpte en vattenpistol som vi turades om att använda och jaga varandra med och det var riktigt härligt.
Efteråt gick vi hem och åt lite glass. Det var vi väl värda!