Det låter så mycket bättre...

De enda svenska programmen jag följer är "Så ska det låta" och "Stjärnorna på slottet". Och följer slaviskt. Jag kommer till och med ihåg det första året jag såg "Stjärnorna på slottet"....2007. För då var N precis nyfödd!

Årets säsong (eller nu är det väl kanske förra årets säsong!) av "Så mycket bättre" var riktigt riktigt bra. Jag hade inte hört talas om hälften av artisterna, men det gjorde inget. Härliga människor hela bunten. Det roligaste var i alla fall att Christer Sjögren var med. Vilken flasback! En walk down memory lane. Min mormor var så himla förtjust i honom och Vikingarna och brukade alltid titta på Café Norrköping när de var med. En gång, kommer jag ihåg, skrev hon in till programmet och berättade att hennes barnbarn (a k a ME!) minsann ÄÄÄÄÄÄLskade Christer och ville gärna stå på scen med honom...Eller hur? Vem var det som skulle vilja stå på scen med Christer? Jag eller mormor? Det hände aldrig i alla fall. Tack för det! Herregud! OM jag nu skulle gå och bli känd så kommer ju detta att dras upp i vartenda program där det ska vara lite lustigt.

"Hehehe, Jaha du, här är ett gammalt klipp på dig på TV (det enda faktiskt) med CHRISTER SJÖGREN! "

Jag kan se det framför mig när jag sitter i soffan hos Malou Von Sivers eller myser med Steffo vid hans bord i nån TV-ruta...Eller kanske när jag hjälper Ernst bygga om Christers gamla vedbod?

Och tänk, när jag såg på "Så ska det låta" kunde jag typ varenda sång Vikingarna någonsin gett ut. Kan ni tro?
Något lätt överdrivet, men ändå inte. Hur kan detta komma sig? Kommer ihåg sånger som jag inte hört på kanske 15 år eller så... När jag inte ens kommer ihåg vad jag åt till lunch.

Det bådar inte gott inför 2019....

Att städa eller icke städa...

Det fanns en tid då vår lägenheten, vårt liv generellt,  var alldeles städat, perfekt och tillrättalagt. Innan barnen föddes. Speciellt innan barn nummer två. Då, när han föddes, infann sig det ständiga kaoset. Lite som Dantes inferno. Kanske en dålig liknelse. Men faktiskt har jag funderat på att sluta städa till båda barnen är redo att flyga ut ur boet. Att det kanske dröjer en 20 år dit, det bryr jag mig inte om.
Seriöst. Det finns dagar ("dagar" kanske var att ta i. Snarare timmar, minuter eller sekunder) då vår lägenheten är så där undanplockad, ren, ordningssam, som vi vill ha den. Detta sker oftast en söndag på en skottdag då sonen sover mellan klockan 13 och 14. Oftast då också under en fullmåne som sammanfaller med en solförmörkelse. Ja, ni ser ju. Det händer inte så ofta.

Ni ser ju hur sonen far fram...Lite så här går det till dagligen. Ut med ALLA leksaker så att man kan se var allt finns. Lek med EN av dessa leksaker, häll ut en ny låda!

Här i New York, är det ganska vanligt, vanligare än där jag kommer ifrån i Sverige i alla fall, att betala för så kallade hushållsnäratjänster som städning, barnvakt, smågöra på huset/lägenheten eller gå ut med hunden om man nu har en sån.
I den familj jag bodde hos när jag var au-pair fanns en hushållerska som kom ett par timmar om dagen och plockade undan, tvättade kläder och lagade mat. För en nyinvandrad från Sverige kändes det otroligt främmande att ha någon som kom dagligen för att göra sånt man själv skulle hinna med.
Jag vande mig ganska snabbt ändå. Vad bekvämt det var! Någon som sopar och tvättar golven, ser till att tvätta (och vika tvätt! Icke att förglömma!! Mitt hatgöra!) och så laga lite mat på det, som är klar när man kommer hem.
Hade jag råd skulle jag inte dra mig för att kanske hyra in någon för månadsstädning i alla fall. Vad skönt  det skulle vara!

Som sagt, här där jag bor, är det relativt vanligt med att betala andra för sånt göra. Hur vanligt är det hemma i Sverige? Jag kollade runt lite på nätet och fann faktiskt många företag som erbjuder liknande tjänster. Som den här sidan Hemmiljö.
Och faktiskt märkte jag på den här sidan, och de andra jag besökte, att det inte var så dyrt som jag befarat för en månadsstädning...å andra sidan erbjuder de inte hushållerskor som också lagar mat för samma pris. Det kanske är för mycket att begära? ;)

Har ni funderat på att anlita någon som städar hemma hos er?

Värmer hjärtat

Igår eftermiddag fick jag en förfrågan om att sitta barnvakt. Inte åt vem som helst utan till en liten tjej (och hennes lillebror) som jag brukade sitta barnvakt åt för tre år sedan. Då var jag gravid med sonen och den lilla tjejen var då bara 2.5 månad gammal. Jag satt barnvakt flera dagar i veckan under sommaren 2013.

Idag fick jag således sitta barnvakt åt tjejen igen, som nu är 3.5 år och hennes lillebror som är 3 månader, alltså i princip lika gammal som storasyster var när det begav sig. Säg, är inte det lite speciellt?

Det värmer i hjärtat att få ta del av en annan familj på det här sättet. De är fantastiskt fina, både föräldrar och barn och uppskattar en väldigt mycket. Nästan så det inte känns som att jobba. Bara nästan ;)

Jag hade en enorm tur efter den där hemska jobbupplevelsen på förskolan jag först jobbade på då jag flyttade till NY. Efter att jag slutade där fick jag kontakt med en hel bunt fina familjer som tog väl hand om mig och senare två fina förskolor, varav jag fortfarande jobbar på den ena. Allt har sin tid som man säger. Och man lär sig mycket!

Semester!

Ja, så var det så dags. Semester! Årets första och enda. Som jag har sett fram emot detta. Fast ändå inte. För jag vill ju inte att den ska ta slut. Det känns så bra att längta efter något liksom och man vill ju inte att det ska ta slut. Men nu är det ingen återvändo. Den är här. Och jag ska ta väl tillvara på den. Njuta av varje sekund.
Idag börjar det bra med bio med dottern och min vän K och hennes dotter. Det ska bli roligt. Vi ska se "BFG" (Stora Vänliga Jätten på svenska" som är baserad på en bok av Roald Dahl. Jag älskade den när jag var liten och kommer till och med ihåg att vår lärare i åk 2 läste den högt för oss. Mina lärare var väldigt duktiga på att hitta bra böcker att läsa för oss och var dessutom fantastiska på att läsa högt. Tre starka minnen har jag från min lågstadietid. "Godnatt Mr Tom" om en pojke i England under andra världskriget. "SVJ" om en vänlig jätte som räddar barnen i världen från elaka jättar. Och så "Gullivers resor".

Några fler planer inberäknar systerbesök och lite turistande med det, lite doktorsbesök man skjutit upp och så mycket vila så klart. Kanske stranden nästa vecka och eventuellt kompisträff. Inte illa. Jag har på känn att dessa två veckor kommer att gå fort som vanligt när man är ledig!

2016 - året som kommer

Det är alltid så spännande att se framåt, att göra planer, att få vara förväntansfull och lite pirrig. Visserligen känns ju Nyårsdagen (som ju är 1;a januari) som en helt vanlig dag trots att det är ett nytt år, men det blir ändå en nystart. En andra chans på något sätt.

Under 2016 vill jag fortsätta att njuta av dagen. Jag har försökt att njuta av varje sekund på sista tiden. Inte bara tänka framåt. Maken påminde mig om ett citat från Dalai Lama häromdagen;

Det känns igen kan jag säga. Samtidigt är det svårt att få fason på sina tankar. Jag tror på en balans mellan att leva i nuet och att "oroa" sig inför framtiden. Oroar man sig aldrig kommer mycket att gå åt skogen! Viss framförhållning behövs. Att oroa sig för saker man inte kan göra nåt åt är dock något som jag ska försöka undvika.

Dessutom ska jag från och med idag leva sockerfritt. Så länge det bara går. Minst 100 dagar i sträck. Förmodligen mer. I slutet av 2015 blev jag diagnostiserad med en underaktiv sköldkörtel (ska utredas för autoimmun sjukdom ), vilket delvis förklarar min trötthet, min viktuppgång och svårighet att gå ned i vikt sedan sonen föddes. Nu ska jag försöka skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra och bättre. Det innebär en omläggning av kost och motion framför allt.

Några löften ger jag inte, mer än att jag lovar att arbeta med mig själv för att bli en bättre människa, liksom varje år. Jag hoppas att 2016 bjuder på många spännande upplevelser. Kanske en resa, kanske en flytt, fint väder, besök från Sverige, nya bekantskaper och bättre hälsa.

GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!

Junibacken

2011 åkte vi till Junibacken i Stockholm med dottern. Det var en riktigt bra resa, då vi även bodde på hotell över en natt. I år åkte vi också till Junibacken, nu med TVÅ barn! Tänk vad livet förändras ganska snabbt. Det är fantastiskt egentligen! Denna gång sov vi inte på hotell utan det blev en dagsresa med tåg. Vilket gick bra det med så klart.
Det var många besökare på Junibaken även denna gång. Är det någonsin lite folk där kan jag undra?
Lillebror hade så roligt. Han visste inte riktigt vad han skulle göra av sig själv ibland bland alla människor och saker att göra. Till och med Sagotåget åkte han utan att knussla det minsta!

Stockholm är ju bara för vackert! Vi hade tur med vädret även där. Det regnade en fem minuter eller så och sen försvann regnet. När vi åkte därifrån kom solen tillbaka igen!
Här nedan är lite bilder från förra besöket då dottern var något mindre ; )

Det är bara måndagar och fredagar nuförtiden

Jag svär, vad har hänt med veckans dagar? Det är ju bara måndagar och fredagar! Helgerna svischar förbi och veckodagarna likaså. Man är glad när det blir fredag och lika förvånad när det redan är måndag igen!
Det känns ibland som om jag befinner mig i ett parallellt universum.

I helgen var det full rulle. Vi for till New Jersey för att träffa min nya svenska vän K, hennes dotter A och make T. Vi tog tåget dit allesammans. Vädret var fantastiskt, lagom varmt, soligt, men inte så hög luftfuktighet. Tågresan gick ganska smidigt på vägen dit, vi åkte inte fel heller! K mötte upp oss på stationen, de bor nära så det var lätt att gå hem till dem. Eftersom de har en bakgård med barnpool tog det inte många sekunder innan alla tre barnen var iklädda badkläder och plumsandes i vatten medan vi vuxna försökte undvika att bli alldeles för nedblötta där vi satt bredvid! Det var inte alldeles lätt. Sonen var väl den som hade mest roligt, han är ju ett vattendjur som fullkomligt älskar vatten. Han passade verkligen på nu!
Vi hade en jättefin eftermiddag tillsammans! Barnen lekte så fint tillsammans och vi vuxna pratade, åt och hade det supertrevligt.

På seneftermiddagen tog vi tåget hem och vid tågbytet i Secaucus i New Jersey förbyttes familjetåget mot ett partytåg! Lördagkväll ni vet, och turistsäsong!
Tåget var så fullt att folk stod upp och trängdes i gångarna. Och med trängdes menar jag att vi var som packade sillar. Som tur var fick ungarna nånstans att sitta och jag var inklämd med vagnen vid en dörr. Det är en ganska kort resa ändå så det gick an!

Ungarna kom hem, trötta men glada och somnade ovaggade! En mycket lyckad dag med andra ord.
Som vanligt tog jag knappt några kort. Jag glömmer liksom bort när man umgås så där :)
På vägen hem tog vi lite buskort i alla fall

Packat och klart

Nästan. Packa gör vi först om några månader, men biljetter är klara! Vi kommer till Sverige några veckor i sommar! Det känns nästan lite overkligt faktiskt. Jag (eller vi för den delen) har inte varit till Sverige på tre år. Jag längtar att få träffa hela familjen (och de vänner jag har) mest av allt. Det längsta jag varit ifrån både Sverige och familj är ett år i taget. Redan då kändes det konstigt att komma tillbaka. Till lugnet, till naturen, till alla människor. Jag undrar hur det kommer att kännas nu, efter tre år? De flesta har ju heller inte träffat sonen, det blir första gången för dem.

Det känns i alla fall himla härligt att ha nåt att se fram emot nu!

Från Barnens Museum

Barnens Museum

April, april, din dumma sill!

Hur gick det i år? Blev ni lurade? Det var ingen som försökte lura mig. Förutom vår rektor så klart. Hon kom insvepande på onsdag morgon och sa att skolans styrelse beviljat en extra ledig påskvecka. Jag förstod genast att det var något i görningen så klart men hann inte ens avslöja hennes bluff innan min kollega skrikit rakt ut av glädje och kramat om rektorn! Det var en alldeles lustig syn vill jag påstå!
Rektorn kände sig lite elak när hon sedan berättade att det bara var en bluff! Vi andra skrattade dock gott!

Vänskap

Jag har ju inte direkt tagit tag i mitt sociala liv här i New York förrän nu. Eller har och har. Jag har gjort vissa försök så klart, men inte riktigt haft tid och ork att fullfölja. Jag har ackumulerat en mängd olika bekanta, vilket är viktigt också. Men så för två veckor sedan hände det! En potentiell riktig vän dök upp! Plötsligt händer det!
Jag och familjen gick till en, för oss, ny lekpark lite längre bort. Storasyster sprang omkring och lekte och lillebror hängde nära oss. Lillebror fick syn på en något äldre pojke som lekte i närheten och följde efter honom runt. Den pojken kunde gå, vilket lillebror inte kan ännu, så det var inte helt lätt att förfölja den nya bekantskapen!
Och pojken verkade intresserad av lillebror han med. Pojkens mamma stod i bakgrunden och tittade på. Efter en stund så kommer det naturliga att man säger hej till varandra som mammor och inleder lite kallprat. Men nu stannade det inte där. Vi fortsatte att prata lite mer och lite mer. Det visar sig att hon är en medeuropé, från Ryssland och har bott här i två år.
 Efter nån timme var det dags för oss att gå hemåt och pojkens mamma sa att hon verkligen hoppades att vi skulle stöta på varandra nån mer dag i parken.
DÄR la jag in min "stöt"! Jag föreslog att vi skulle byta telefonnummer i alla fall och det gick hon med glädje med på. Följande vecka träffades vi för en picknick i parken (en annan mamma hängde också på med sin dotter) och i veckan ska vi träffas igen.

Typiskt att detta sker tre veckor innan jag ska börja jobba...Verkligen. Bättre sent än aldrig heter det väl ändå.

Lillebror spelar boll

Hänger i parken med tjejkompis

Storasyster var med så klart.

Spännande tider är det med andra ord!

Och bilen tog oss...

...faktiskt till Coney Island i torsdags! Det är inte ofta vi åker till en strand. Jag är väl inte direkt en strandmänniska om jag ska vara ärlig. Jag strosar hellre i en gammal stadsdel och myser på nåt fik eller så. Med barn är det ju lite svårare. Inte så lugnt som man skulle vilja. Därför är det bekvämt att åka till en strand. Storasyster lekte i sanden och hittade så klart en tjej att leka med. De byggde sandslott och grejade. Maken hoppade i och simmade lite med dottern också ett par gånger. Själv lekte jag landkrabba med sonen under ett parasoll som vi köpte. Det var varmt i solen och lillebror fick kasta sand allt han ville istället. Vilket resulterade i att vi båda var fulla i sand. 

Vi hade tagit med lite gott att äta och dricka och njöt i flera timmar. När vi var redo att åka hem hade stranden fyllts av hundratals doppsugna besökare och det var ganska fullt på stranden. 

Vi körde över Brooklyn Bridge på vägen till Coney Island.

Jag och sonen. Han försöker så klart få tag på telefonen och knuffar bort mig under tiden.

Sanden yrde!

Under ett annat parasoll hade en pojke nån slags röd plastbil som H ville få tag på. Han försökte tre gånger att krypa över den varma sanden innan han gav upp och istället tittade drömskt mot bilen!

N var så klart redo för stranden!

Vi införskaffade hinkar och spadar att leka med.

Ganska lugnt mitt på dagen. Mer folk kom senare.

På Coney Island finns också massa karuseller. Vi åkte inget när vi var där denna gången. Nästa gång!

Sonen har upptäckt att han kan göra skuggor och passar på så snart han ser lite ljus!

Jättemysig dag! Veckorna som kommer blir också intensiva. Det är drygt tre veckor kvar till jag börjar jobba och det är både ångestfyllt och spännande på samma gång. Imorgon kommer syster J och hälsar på. DET ska bli superkul!

Inte är det väl augusti redan?

När storasyster slutade skolan för sommaren kändes det som om vi hade en hel evighet av sommar innan skolan skulle börja igen. Visserligen hade vi en del planerat, men inte så mycket. Bara lite spridda event under sommaren.
Dottern for först iväg till Seattle och sedan kom hon ju hem. Därefter var det bröllop (och umgänge med svägerska och svåger som bodde här) och så var jag och maken på fotbollsmatch på Yankee Stadium. Maken är en trogen Liverpoolsupporter och har varit i all oändlighet. I våras fick vi reda på att laget skulle komma till USA på en vänskaplig turné. Vi skämtade lite löst om att vi skulle kunna resa nånstans i USA och titta på nån match om det skulle vara så. Vi spekulerade också hur långt vi skulle kunna tänka oss att resa. När sedan spelschemat kom visade det sig att vi bara behövde bege oss ett stenkast eller två! De spelade nämligen på Yankee Stadium! Barnen fick vara hos kusinen med föräldrar medan vi tittade på Liverpool och Manchester City. Vilken stämning det var! Det var dessutom första gången maken fick se laget spela live! Extra roligt med andra ord. Nästa gång vi ser laget är det förhoppningsvis på hemmaplan i England i framtiden.

Laguppställning

Massor med Liverpool-fan!

Matchen fick avgöras genom straffar dessutom!

I torsdags kväll kom barnens kusin på 1.5 år för att stanna fram till tisdag. Föräldrarna har farit på en smekmånad och vi blir kvar här i New York (tarvligt att inte ta med oss på resan ; )) med tre barn. Vi har alltså fullt upp kan man säga. Tre barn är ingen lek som jag tidigare fastställt. Varken med en eller två närvarande föräldrar. Jag tänker osökt på dotterns klasskamrat vars mamma har FYRA små barn under 7 år. FYRA!? Jag beundrar henne djupt.
Vi har i alla fall roligt tillsammans. Vi har gått till parken, busat hemma, gått på lekland...mycket blöjbyten, städning, matlagning, läggning och annat dessutom. Det är ett under att man ens hinner ut ur huset emellanåt!

Kusinerna leker i lekparken, H kan ju inte gå ännu, men står väldigt stadigt.

Krypa genom tunneln går. OM kusinen visar vägen först. Inte annars.

N hade så roligt och tackade så hemskt mycket att vi tagit med dem till leklandet.

Om en vecka kommer syster J, då blir det så klart fullt upp. Och sen är det bara nån vecka kvar innan jag börjar jobba och skolan börjar! Vart har denna sommar tagit vägen?!

Söndagens äventyr

Jag och sonen var på äventyr i söndags morse. Vi mötte upp mammagruppen i parken arla morgon för att spela in ett segment för NBC News. Det har kommit ut en ny studie som visar att 5-10 minuters löpning om dagen minskar risken för hjärtsjukdomar och liknande med upp till 45 %. Vår grupp blev tillfrågad om vi ville intervjuas och filmas. Jättebra reklam för Moms in Training som samlar pengar till cancerforskning!

Resultatet av inspelningen visades på bästa sändningstid på måndagkvällen på Nightly news med Brian Williams.
Klickar ni på länken under bilden kommer ni direkt till klippet. Jag springer med lillsonen i vagnen. Lila tröja med beige keps. Vi är med till och från i hela klippet.

Länk HÄR.

Beroende

Jag har utvecklat allvarliga beroenden! Seriöst. Jag kanske måste spendera mina sista lediga veckor på nåt rehabiliteringshem.
Mitt första beroende består av serien "Breaking Bad". Jag är som vanligt sen på bollen och jag vet att typ alla redan sett serien och vet hur den slutar (inga spoilers tack!), men nu är jag med. På nån vecka har jag redan hunnit se 2.5 säsong. Maken var inte ett dugg intresserad av att se serien. Till en början. Sen råkade han sitta med ett avsnitt när jag tittade och nu är han fast. Jag kommer att lida av seriös abstinens när serien tar slut...

Mitt andra beroende är mattidningar. Varje gång jag går till affären händer det att en tidning slinker med i kassen hem. Jga älskar att leta recept, kolla på fina bilder, få tips. Men händer det att jag lagar nån maträtt ur tidningen? Nej! Fy skäms. Så jag har lovat mig själv. Om jag ska få köpa mattidningar måste jag laga minst ett recept ur tidningen, tills jag gjort det får jag inte köpa någon ny mattidning (som den beroende jag är har jag redan planer på att bryta den överenskommelsen jag har med mig själv...I am in deep!).

Mitt senaste fynd i hyllan

Det tredje beroendet är helt enkelt att ta en miljon foton på mina barn. Varje dag. Jag kan inte sluta. Datorn och mobilen är översvämmade med foton. Jag måste sortera och använda mig av fotona på nåt sätt. Förslag mottages tacksamt.

Och det allra sista beroendet är att lata mig. Jag är så himla lat just nu. Sonen har varit sjuk i två veckor (men är nu på bättringsvägen, tack och lov) och jag har inte kunnat göra många knop här hemma ändå. Har knappt varit ut, men har faktiskt tränat lite grann  den senaste veckan. Å andra sidan är det okej. Imorgon  natt kommer dottern hem och då blir det full rulle igen. Bäst att passa på att bara ta det lugnt.

Skumma telefonsamtal

Allt som oftast får jag telefonsamtal. Nästan aldrig från någon jag känner dock. Utan Felringningar. De kan också vara intressanta. Igår såg jag att jag missat ett samtal, men jag ringde aldrig upp och kollade vem det var. Okänt nummer är liksom aldrig spännande här.

Idag ringde personen från samma nummer igen och jag hann svara. Första gången lade personen på, men snart ringde han upp igen. Jag svarade återigen.

- Hello!?
- Eh, hello, svarade rösten, who is this?
- This is Trillingnöten. I think you have got the wrong number, I know you just called me and you also called me last night but I did not answer, fortsatte jag, who are you looking for?
- My wife.
- Well, I am married to someone else, so I am most certainly not your wife, svarade jag.
- I wish I was married to someone else too, sa mannen med ett skratt, well this explains why my wife did not have a missed call last night. I am sorry I disturbed you.
- Oh, no problem at all, svarade jag, artig som jag är.

Och sen la vi på. Lite mer spännande felringning än när personen bara lägger på i örat på en.

Maj, maj måne

Maj? Redan? Jag befinner mig fortfarande mentalt i slutet av februari, början på mars. Så känns det oftast på våren. Plötsligt händer det! Och så är det sommar. Den senaste veckan har det faktiskt varit varmt varje dag, inte så mycket vind. Värmen är här för att stanna. Idag regnar det dock, men det gör inte så mycket. Det känns ganska skönt tycker jag. Då uppskattar man solen mer när den är ute! 

Den senaste veckan har vi haft en del att göra. Bland annat åkte jag med dotterns klass på en teaterföreställning, s k chaperone. Detta bestämdes i november nån gång (alla föräldrar som vill kan inte följa med eftersom det inte finns plats, så därför lottas det ut bland de föräldrar som anmäler intresse) och ända sedan dess har vi båda sett fram emot detta. Vi åkte till Lehmann College för att se "The teacher from the Black Lagoon", en musikalisk föreställning om hur fantastiskt det är att läsa böcker. Skådespelarna sjöng och agerade sex stycken olika böcker under ca en timme. Författaren till boken "The teacher from the Black Lagoon", Mike Thaler (en äldre man nu), befann sig faktiskt i publiken och fick stäkka sig upp och mottaga rungande applåder! Lite extra roligt.

I skolbussen på väg till föreställningen

I väntan på att det ska börja.

Föreställningen var intressant och väldigt bra!

För övrigt, nu när vädret är så mycket bättre försöker vi gå ut på morgonpromenader (utom idag då när det regnar. Jag struntar i det där med "inga dåliga väder" bla bla. Regn är regn är regn. Och regn är blött).

Här är jag och H innan vi gör oss redo

Här är Lilla H i sin barnvagn. Sköna vårkläder!

Och som vanligt går jag och dottern på simning på söndagar. Inte så mycket jag som hon så klart. Jag får sitta och titta på. Men det är kul det med! 

Våriga tulpaner på väg till simningen! Och en dotter mitt i.

N på väg ner i vattnet. Hon älskar simningen nu. Och hoppar orädd ner i vattnet. Själv tittar jag inte så orädd på! Vatten ska man har respekt för.

 I helgen ska det bli fint här har jag hört (lite regn på lördagen). Vi ska ta ut storasyster till parken på lördag morgon för att öva på cykel. Vi har nämligen köpt en cykel till henne som hon ska lära sig cykla på är det tänkt. I vår park har de kurs på lördag där de hjälper till med tips. Cykel och hjälm är det som behövs och vi har båda.

Söndag är det morsdag här i USA och det får bli en parkdag det med om det är fint!

Hoppas ni har det fint!

Äventyrlig

Jag har länge skjutit på det sista jag måste göra inför min lärarlegitimation här i New York. Nämligen att ta mina fingeravtryck och skicka in till myndigheten. Det beror inte på att jag är rädd vad en eventuell utredning kommer att visa; jag har ett ganska så fläckfritt förflutet (om man nu inte får bli lärare om man har en parkeringsbot i bagaget?), men utav den enkla anledningen att man måste gå till en polisstation för att ta avtrycken. Jag har inget emot polisstationer, men det är ju en omväg och det tar tiiiiid. Och så blir det alltid problem.
Jag tog faktiskt mig i kragen och gick iväg till vår närmsta station under dotterns påsklov. Men nä, då kunde man ju inte ta fingeravtryck. För det första var det en onsdag, och på den här stationen kunde man bara göra fingeravtryck på måndagar och fredagar mellan 10.00 och 14.00. Plus att hon som brukar utföra uppdraget var på semester i två veckor. Jahapp. Eftersom dessa avtryck måste vara inne inom en viss tid var det bara att leta upp en annan polisstation att besöka. Som tur var var denna station lite mer tillmötesgående; fingeravtryck kan tas dygnet runt! Fantastiskt! Dock låg den lite avsides så jag latade mig rejält och tog en taxi.
Väl där, en väldigt fin byggnad för övrigt, blev jag väl bemött, men fick reda på att jag måste betala med "money order". Alltså en check utfärdad av en bank, på den summa som det kostade. Jag fick fråga var närmsta bank låg och leta upp den. Den låg ganska nära och jag fick en promenad i området. Efter det var det äntligen dags att ta de där avtrycken.
Fram med dynan med bläck (?) och så börja stämpla avtryck. Medan jag stod där med polismannen kom det flera andra polismänniskor förbi och utropade:
- This must be a first!
Jag hade ingen aning om vad de syftade på alls. Förrän polismannen förklarade att de övergått till datoriserade fingeravtryck för en sisådär 16 år sedan. Han hade dock jobbat med "vanliga" sättet att ta avtryck i 19 år dessförinnan och var van. Att man fick ta "manuella" avtryck hände väldigt sällan, om ens någonsin, och få nyare poliser hade fått göra detta i sitt arbete. En yngre polisman, som hjälpte mig med banken och allt men som var på lunch när jag kom tillbaka, kom från lunchen och frågade om han skulle ta över.
Den äldre polisen sa bara att han hade det under kontroll, men att den yngre gärna kunde titta och lära sig för framtida eventuella fingeravtryck!

Här är mina avtryck. Nu är det bara att hålla tummarna!

I alla fall blev vi klara och jag gick ut för att ringa på en taxi att åka hem. Medan jag stod där blev det utryckning med en polisbil. De var tillbaka inom några minuter tätt följd av en annan bil. Jag tänkte inte mer på det förrän jag vände mig mot polishuset och såg att mannen i den efterföljande bilen stod vid grinden och fotade mot poliserna. Då såg jag att de tydligen gripit någon som de nu förde in i polishuset. Värsta action man får vara med om!
Jag spelade lite papparazza jag med och fick bilder av det hela!

En gripen person på väg in.

Fotograf på väg till sin bil.

Man vet aldrig vad man får vara med om när man går ut på stan!