Ny telefon

Äntligen har nya telefonen kommit! Känns himla bra. Har fört över mitt liv från fen gamla telefonen nu och kan börja blicka framåt!  Haha! Låter dramatiskt men när man inte ens kan skicka och ta emot sms på sin telefon, då är det illa! Nu ska jag ta väl hand om den nya så den håller minst lika länge!

Kindle - so far

Nu har jag haft min Kindle i lite över en månad och jag måste säga att jag är väldigt nöjd! Jag har säkert plöjt igenom 5-6 böcker på den här tiden, nästan mer än jag läste på hela förra året faktiskt!
Den positiva upplevelsen av Kindle överväger helt klart den negativa.

På plus ligger:

• man får plats med många, många, många böcker! 
• jag slipper gå och låna eller köpa böcker och har alltid massor med böcker hemma att välja mellan
• jag hittar massor med billiga och även gratis bra böcker på nätet via bland annat Amazon.com. 
• jag kan trycka på ett ord och få upp betydelsen av detta i en ordlista. Dessa ord som jag tryckt på sparas automatiskt i en egen ordlista som jag sedan kan öva på om jag skulle vilja. Jag har lärt mig en hel del nya ord!
• det finns också en funktion där jag lägger in storasysters namn och hon kan logga in. Om hon läser barnböcker på Kindeln kan jag då se hur länge hon läst och vilka böcker. Man kan skaffa mål för henne att uppnå (t ex läsa 15 minuter om dagen etc)
• det står hur långt man har kvar på ett kapitel i minuter. Det kan stå ca 1 minut kvar att läsa, 25 minuter och liknande. Jättebra att se så att man vet om man kan fortsätta till slutet av kapitlet eller inte.
• det står också hur många procent av boken man läst så långt

På minus

• jag kan inte låna e-böcker från ett svenskt bibliotek eftersom det är olika format. Det finns program att använda för att konvertera från ett format till ett annat men biblioteksböcker är låsta och därför går det inte. Det finns heller inte många svenska böcker att köpa i Kindles format. Tips mottages gärna!
• det är ingen färg på skärmen. Kanske är det för mycket begärt? Men om man vill ha till exempel en barnbok är det lite trist att ha svartvita bilder...
• man har massor med böcker på Kindeln, och så klart kan man inte komma ihåg vad alla handlar om exakt. Då tar det en liten stund att trycka och ladda hem en "baksida". 
• man saknar känslan av att hålla i en bok, lukten och att gå runt i biblioteket och leta efter en bra bok. Men då är det bara att överge Kindeln för ett tag och läsa en riktig bok!

Detta är än så länge min erfarenhet av att läsa böcker på Kindle. Just nu är jag mest glad för att jag faktiskt läser igen! Och att jag alltid har en bok hemma.

Nymodigheter

Jag ska erkänna att jag älskar teknik - när den är som bäst. Jag är inte rädd för vad tekniken har att erbjuda. I alla fall inte so far. En gammal moster till mig brukade säga att "det där internettet kommer att bli vår undergång". Fast det tror inte jag. Jag är teknikfreak, helt enkelt. Speciellt när det gör att min vardag underlättas. Som detta:

En maskin som finns på en lokal affär. Man kan skicka sina bilder från telefonen via bluetooth (tar SEKUNDER) och få de utskrivna på nån minut. Seriöst. Helt utan hjälp från personal. Tada! Minuter mina vänner!

Det finns också självscanning på många ställen and I love it! Jag hatar nämligen att stå i kö. Jag känner enorm press att stå där och vänta. Dels blir jag irriterad på folk framför. I know, det är nåt jag måste arbeta på. Jag lovar, jag försöker verkligen att tänka positiva tankar, men det går inte. Småprat mellan den som står framför mig och kassören, nej tack. Låt mig komma fram och betala (men jag småpratar gärna själv ibland med kassörskan...erm...dålig ekvation det där. Men så är jag inte så bra på matte heller).

Och folk bakom mig stressar också. Nä, självscanning ska det vara. Snabbt. In och ut bara. Och så slipper man småpratet om man inte vill. Ibland är man bara inte på humör.

En nymodighet för New Yorkers är dessa:

Jag vet! Hur länge har inte vi haft dem i Sverige? Jag kommer då inte ihåg nåt annat. Men i olika delar av stan har det blivit lite dålig stämning kring dessa. Vadå, gå och betala i en automat med kort och kontanter och ta en lapp och sätta i bilen? Hur obekvämt som helst!

Dessa hade de förr:

Nä, jämna mynt är ju SÅ mycket bättre? Hallå. Jag är värsta kortfanatikern och har typ aldrig kontanter. Bojkottar alla affärer som INTE tar kort. Välkommen till det nya milleniumet säger jag bara. 

Något som jag dock är ganska tveksam till är detta:

Små TV-apparater vid bensinpumparna som visar reklam? Som om man inte får nog av reklam från TV hemma, radio, mobil, väggar, pelare? Nä. Så mycket älskar jag inte nymodigheter att jag under den minut jag tankar bilen också får tillgång till reklamfilmer...

Teknikoffer?

Dagens små barn är betydligt mer teknikvana än jag, eller kanske till och med alla er som läser också, var i den åldern. En mobiltelefon såg jag inte förrän jag var runt sju år. Det var mammas mobiltelefon och om jag inte missminner mig var den ganska stor och bökig. Dessutom värd sin vikt i guld. Det var inte alla som hade en sån där mackapär. Dator hade vi i skolan. En eller två datorer, med svart skärm och grön text. De byttes strax ut till en tjockskärm med vanlig bakgrund och de nya programmen. Vi hade en dator per klass på den tiden. Internet hade jag ingen aning om vad det var. Till slut, när jag gick på högstadiet kom det en vilsen, förvirrande dator hemma också, med internet. Samtidigt fick vi i skolan gå på "kurs" i dator där vi fick arbeta med korrekt fingersättning och sånt där. Mycket intressant. Jag drömde om att kunna skriva utan att titta på tangenterna. Det tog bara ungefär tio år innan det hände. Bättre sent än aldrig säger jag. Fast jag kan inte ta bort blicken från skärmen om jag ska skriva, då blir det en riktigt förvirrande text. Så nån sekreterare lär jag inte bli i första taget.

Tänk istället vilken kontrast det är med våra barn! Mobiltelefoner med touch som de lär sig manövrera ganska snabbt. Min dotter lärde sig på nåt ögonblick att låsa upp mobilen vid två års ålder. Helt galet! På förskolan har de Ipads som de använder då och då. De har även laddat hem engelska grejer så att dottern kan träna (tydligen finns det ingen hemspråkslärare i engelska i vår kommun. Tragiskt). Datorer i klasserna, ofta numera en-till-en (dvs att varje elev har en dator). Smartboards, Skype, platt-TV, HD-TV, 3D, läsplattor, 2000 tv-kanaler, flashiga leksaker...

Häromdagen kom dottern med min lilla dator, en sån där notebook med 10 tums skärm. Hon tittar på mig och frågar:
- Sååå, vad kan den här datorn göra då? Spela musik?

Ja, sa jag. Men ville också tillägga; och jonglera.

Som en bananfluga på väggen...eller var det bananen...eller soptunnan? Var ÄR jag?

Jo, så läste jag nyheterna som varje morgon och halkar in på en artikel om bananflugor. Bananflugor är i mitt tycke ena riktiga små odjur. Dryga som sjutton att få bort under vissa sommarmånader och förökar sig som jag vet inte vad. Jag vet att de är användbara i forskning och det är väl för väl att bananflugor finns i överflöd. Om de behöver kan jag skicka fina exemplar i augusti när de besöker mig. Det är bara att slå en signal, eller kommentera detta inlägg om ni inte har mitt nummer. 
Nyheten var att forskare nu upptäckt att ett ämne ur gurkmeja kan bota tydliga alzhemiertecken hos bananflugor. Ni hörde rätt! Alzheimertecken hos bananflugor! Say what again? Forskning i all ära. HUR ser man om en bananfluga har alzheimer? Detta är verklig science fiction för mig. Flyger den till fel ruttna banan? Och hur vet man vem som är vem? Rent logiskt fattar jag väl att det finns system för sånt här, men herregud. I en annan artikel om just bananflugor läste jag att de kan bli "gubbsjuka" och "gumsjuka". Det vill säga att äldre bananflugor dras till yngre. De hade undersökt bananflugor i åldern 7-65 dagar. DAGAR! Jag undrar hur många bananflugeår 1 dag är?
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag säger då det.
Förtidstanten i mig är lite orolig att forskare snart försöker göra nån slags genfusion mellan människa och bananfluga a la 80-talets "The Fly" med Jeff Goldblum. 

När jag googlade på The Fly fick jag fram lite äckligare bilder som jag inte tänker visa här. Detta får räcka. Ni har väl fantasti människor? En man som förvandlas till en gigantisk fluga...

Det gäller att ha tålamod

Asså, seriöst. De här "nya" energisnåla lamporna man måste köpa nu för tiden? Hur ska man klara sig på dem? Jag menar, den lampa vi har i badrummet tar en eeeeeeviiiiiiigheeeeeeeeet att bli tillräckligt ljus för att man ska kunna se nåt där inne. Man hinner både pinka och annat innan lampan laddat färdigt. Jag kan till och med slå vad om att man skulle få i sig en trerätters middag där inne, innan lampan är helt tänd. Hur kan man leva så?
Vill man kolla om man har nån fläck i fejjan, då gäller det att planera i tid och knäppa på lampan och göra nåt annat medan lampan laddar klart för att spara tid.
Livet är sannerligen ganska hårt i dessa miljövänliga tider.

Teknikens under

I morse när jag loggade in på mailen fick jag ett (o)välkommet mail. Jag tror minsann att de på bilbesiktningen dammat av nån IT-tekniker, för nu kan de jaga fatt bilägare även via mail.
"Välkommen till oss på besiktning" stod det i ämnesrutan. Det spelar nog ingen roll vad de skrivit i ämnet, jag känner mig inte direkt välkommen. Mer som om jag är på väg till en avrättning. Bättan (aka bilen) är välkänd för sina återkommande tvåor (jag tror att det betyder att man måste fixa nåt på bilen när man får tvåor. Tror.) och för sin panikslagna ägare. Funderar starkt på att låta pappa åka in med bilen nästa gång istället. Min kvinnliga charm tycks inte bita på den kvinnliga besiktningspersonen som jag alltid får. Vid det här laget hör jag nästan sucken när hon läser vilket registreringsnummer som är på väg in. Pappa kanske kan få till en flirt? De verkar vara i samma ålder dessutom och har säkert mycket gemensamt (bilar exempelvis). Visserligen är han gift, men jag får väl hoppas på att han får av sig vigselringen. Å andra sidan har jag hört att upptagna män är hett eftertraktade på marknaden. Får fila på planen lite till. Det är ju inte dags förrän i februari stod det. Bevare mig väl.

Skroten nästa?

I mitt eget Wordfeud vinner jag varje gång

Jag äger ingen sån där fancy Ajfån eller så. Jag tyckte jag var himla cool när jag köpte min telefon med en touchscreen för två år sen. Nu inser jag att jag är helt ute. Totalt ocool. Nu finns ju liksom Ajfån 397 ute eller nåt sånt och jag har fortfarande Samsung nånting. Fast med touch. Supercoolt i min värld. För två år sen. I alla fall har jag fått vara med och se på när ANDRA spelar till exempel Wordfeud. Verkar som ett roligt spel. Eftersom jag inte har en sån däringa mackapär får jag improvisera och har blivit helt besatt av min egen version av spelet; "Gissa - Ordet - På - Registreringsskylten - På - Bilen - Du - Möter (eller kör bakom)". Jag kör så himla mycket bil att det nästan blir tråkigt ibland. Därför hände det sig att jag började kika på bokstäverna på registreringsskyltarna på bilar runt om mig och började helt osökt att tänka på ord som detta kunde vara förkortningar på. NTN blev Nintendo, EMC blev Emancipation, JGA blev Jugar (spanska för spelar) unt så weiter. Ju längre ord desto bättre poäng. Och i brist på svenska ord får jag använda engelska och andra språk jag kan, men det måste vara rättstavat. 
Det har gått så långt att jag inte kan sluta. Jag har blivit beroende och kikar på varenda skylt jag kan hitta. Det går inte att stänga av. Och man behöver ju inte ens ha en annan spelare eller gå ut online på en telefon. Det finns liksom där hela tiden. Så himla praktiskt! Back to basic liksom. Skippa Wordfeud nu och börja med "Gissa - Ordet - På - Registreringsskylten - På - Bilen - Du - Möter (eller kör bakom)" istället!

Bild lånad.

Tillbaka till stenåldern

Det känns faktiskt lite så för oss just nu. För några år sen fanns det inte trådlöst internet. Fasiken, internet fanns knappt. Bredband, vad var det? Gammalt hederligt uppringande modem var det hetaste. Kommer ni ihåg hur det brukade låta? Och att man heller inte kunde ringa samtidigt som man surfade? Vilka tider. Och vad snabbt det gått att bli så där superbekväm. Nu är många vana vid att ha internet på telefonen som man bär med sig överallt. Uppringt internet var också sååå segt. Att ladda en sida tog hur lång tid som helst. Idag, när man är van vid bredband, skulle det ta väldigt lång tid att vänja sig vid det långsamma igen om man var tvungen. Jag skulle nog få en hjärtattack varje gång jag satt vid datorn. Här måste det gå snabbt!

I dagarna har vår router gått ur tiden. Igen. Förra gången det hände var det mitt fel. Jag kopplade om lite och satte kontakten lite fel och pang! var den utbrunnen. Katastrof. Den router som fick ersätta den tidigare har inte varit den bästa. Man har inte kunnat låsa internet (ni vet har ett lösenord så inte vem som helst i byggnaden kan nå det) för då har inte trådlöst funkat på min dator, bara för makens dator. För några månader sedan kunde jag heller inte nå via trådlöst, trots bristen på lösenord, så jag fick koppla om och vara direkt ansluten till vår router och därmed ha mer som en stationär dator om jag skulle använda internet.
Nu funkar routern inte alls. Nada. Zit. DET är rena stenåldern. Endast en dator kan vara uppkopplad samtidigt. Vilken katastrof! Därför klickade vi hem en ny router från Dustinhome. Typ världens snabbaste leverans. Vi betalade igår klockan 16.43. Cirka 17.00 kom ett mail som sa att ordern skickats. Det betyder att den möjligtvis kommer på posten idag, senast imorgon. Om jag hade skickat efter i går morse hade den med all säkerhet nått oss idag. DET kallar jag snabb service.

Snart är vi tillbaka på 2011. Idag eller imorgon nån gång. Hang in there.

Min bästa vän

Min allra bästa vän när förkylningen slår till är nässprayen. Utan den skulle jag gå under totalt. Att vara täppt i näsan är något av det värsta jag vet. Särskilt när man ska sova. Något jag beundrar maken för är hans förmåga att sova utan nässpray. Han tar aldrig en enda spray när han är förkyld. Till skillnad från mig som "badar" i det. 

Den som uppfann nässprayen förtjänar ett Nobelpris och en helgonförklaring av påven. Så mycket älskar jag nässpray.

Ibland kan man dock få för mycket av det goda. När jag var gravid med N (känns som för hundra år sen, har hon faktiskt växt i min mage?) jobbade jag i slutet av graviditeten på en förskola. Ni som har eller har haft barn på förskola vet ju vilka baciller som huserar där och hur lätt de sprids. Som gravid har man ju också sämre immunförsvar och jag drabbades givetvis av ett gäng förkylningar (var gravid på hösten och vintern så klart). Till slut var jag förkyld konstant och nässprayen var återigen min bästa vän. En dag insåg jag att jag inte längre var förkyld men täppt. Yikes. Beroende av nässpray alltså. Guld. Så jag fick köra en egen avvänjning hemma. Tänk er själva att vara höggravid, täppt i näsan och i panik att behöva vakna klockan 05.00 för att gå och jobba en hel dag med busiga små barn (när man ändå inte sover så bra på natten för man måste kissa typ en miljon gånger i timmen)...men där satt jag några nätter med täppt näsa och kuddar i ryggen för att stötta upp. It was hell för mig. Jag lyckades till slut, efter mycket svordomare och många trötta dagar och kunde fortsätta leva utan mitt beroende. Tack och lov. Nu används sprayen sporadiskt när jag är förkyld. 

Jag insåg igår också att den nässpray jag använt hittills faktiskt gick ut i maj 2009. Hm. Jag tror till och med att jag minns att jag köpte den när jag var gravid, när jag kom hem till Sverige igen. Dubbel-hmm. Vilket betyder att jag köpte den hösten 2007. Trippel-hmmm. Undrar om det är farligt att använda gammal nässpray? 

Tur att den tog slut igår kväll. Får köpa en ny idag. Jag uppdaterar er igen 2015 och berättar om min nässpray från 2011. Som jag fortfarande använder då.

Love (nässprayen alltså, inte kvinnan).

Det gick vägen

Bilen gick igenom besiktningen! Jag var grymt nervös i alla fall. Besiktningskvinnan (ja, det var en kvinna. Tummen upp för det!) fick specialinstruktioner om hur bilen ska startas och hur man öppnar huven. Vår bil är lite speciell på alla sätt. Lite mer High-Tech än andra bilar. Ibland är det som att inget sitter där det ska. Till exempel sitter parkeringslyset på knappen för sätesvärmaren. Spaken till att öppna huven sitter vid grillen och man startar bilen med en liten spak och knapp istället för nyckel. Spännande! Nästa gång ska jag be pappa installera en katapult på passagerarsidan, en turboknapp så att bilen kan gå lite fortare och varför inte såna där knivar på hjulen som typ James Bond har när han ska tackla en annan bil av vägen?

Under hela undersökningen höll jag tummarna att besiktningskvinnan inte skulle börja banka och titta för noga på resten av bilen så att hon hittar nåt mer fel. Tack och lov gick det vägen!
Och när besiktningen var klar hade jag i uppdrag att ringa pappa som varit så vänlig att fixa bilen. Jag är ju lite elak så när han svarar säger jag bara ett tveksamt "Jaaa....". Han kan inte hålla sig utan frågar irriterat hur det gick för sjutton. Stackaren. Lite lättad blev han allt när jag sa att allt gått bra.
Numera är jag alltså inte tågpendlare, utan bilåkare igen. Det känns ganska skönt. Lite mindre stress för min del helt enkelt.

SMS

I staden där jag jobbar, det är viktigt att poängtera att det inte är i stan där jag faktiskt bor eftersom det är skillnad, finns det massor av grejer man kan betala med SMS numera. Stadsbussbiljett (men även kommunbiljetter och länsbiljetter), parkering, godis i godisautomaten. Bara för att nämna några exempel. Sedan kan man ju numera deklarera med SMS och en hel massa annat. Man behöver snart inte prata med en enda levande person för att få det man behöver.
I går läste jag på nätet att Posten funderar ut en lösning så att man inom en snar framtid ska kunna betala porto med SMS, i alla fall ett vanligt brevporto på 6 kr. Det är ju strålande! Nuförtiden är det svårt att veta var man kan köpa frimärken, trots att Posten "finns överallt". Och man slipper stå i kö, slipper betala med kort eftersom man aldrig ändå har kontanter (ibland får man inte ens betala med kortet för en summa under 50 kr typ så frimärket kan bli dyrt). Spännande saker på gång i teknikens värld alltså.
Det öppnar ju också möjligheter för andra saker att betala via SMS. Som hyran :p Bensin kanske?
Till slut kanske man till och med kan skotta snö med SMS! Skicka iväg ett meddelande och vips så skottas det. Hur, det vågar jag inte ens tänka på, men på nåt sätt. Lite ironisk är jag nog allt, som ni kanske förstått.

Jag undrar lite hur äldre människor känner inför det här. De som kanske är pensionärer och har mycket annat att hålla reda på, men som ändå måste hitta ett försäljningsställe att köpa bussbiljett på för att de inte vill/kan/har möjlighet att betala med SMS eller kort. Och hur kommer vi, vi som nu är vana vid sånt här, att ha det på ålderns höst. Finns SMS kvar då, eller är det nåt alldeles nytt på gång då? Det är ju lite spännande att tänka på ibland!

Jag är lite rädd

Jag ska erkänna. Jag är inte sugen på att hoppa in i bilen och köra till jobbet. Det har snöat hela natten och jag hör skräckhistorier om köer och olyckor på vägarna. Igår var det en lastbil som störde på väg hem. Jag blev fast ett tag i en kö, men kunde ta mig ut och åka en annan väg. På vissa delar av sträckan fungerar ju inte det. Det finns bara en väg och den är blockerad.
Idag åker jag med andra ord extra tidigt och jag tar med mig lite matsäck och nån filt och andra förnödenheter. Kanske åker förbi och köper en spade också. Igår fick jag nämligen gräva ut bilen när jag skulle åka från jobbet. Med händerna och blöta vantar! Ingen höjdare.
Jag måste meddela dottern att det där med uppdragna byxben inte fungerar. Det verkar bara bli värre.

Igår var det rena rama julafton. Jag fick hem två spännande saker på posten. Ett proteinpulver med smaken Cookies and Cream (smakade supergott) som jag vann hos Alexi.

Sen fick jag också hem ett pack med Santa Maria kryddmixar från Buzzador. Det är nåt helt nytt som vi ska få testa och avge vår åsikt om.

Jag har några över så om ni är intresserade kan ni kommentera här så kontaktar jag er och skickar över ett paket! 
Själv ska jag testa i helgen så jag kan ju ännu inte avge en rapport om vad jag tycker. Det verkar spännande i alla fall!

Nu är det fredag go vänner! Och jag ska avnjuta lite havregrynsgröt och packa min överlevnadsväska :)

För lite över en vecka sen

...fick jag en utmaning. Ja, inte direkt en utmaning, men en förfrågan att få se min skrivarplats, av Anneli. I vår lilla lägenhet finns inte direkt plats för ett skrivbord eller en avskild plats att skriva på så min plats blir ett hörn av soffan. En soffa som vi givetvis älskar högt eftersom den är så otroligt bekväm. Samtidigt som jag sitter och skriver brukar TV:n vara på. Ibland lyssnar jag med ett halvt öra, ibland stänger jag av helt när jag skriver (trots att mina intentioner var att se ett program).

Här är min skrivarplats. Kudden är ofta över knät för att få upp datorn lite. 

Jag har en sån där liten notebook-sak som jag skriver på. Nu tycker jag större datorer är himla otympliga och tunga. Jag föredrar min lilla. Den har ju sina brister givetvis (ibland kan man inte se hela hemsidor och man kan inte trycka sig vidare eftersom hela bilden inte syns och då även viktiga knappar och länkar. Typiskt.) Å andra sidan är den fantastiskt hållbar. När jag hade haft den några månader spillde dottern ett glas mjölk på datorn. Den överlevde efter  några dagars torkning. Jag har tappat den från soffan. Så illa att det inte gick att trycka på vissa knappar. Maken fixade det. Ren tur om ni frågar mig :p
Dottern har tappat den en och två gånger. Den har flugit över Atlanten några gånger och varit med lite varstans. Underbar mackapär helt enkelt.

Så där. Det var min skrivarplats. Trots att det blev mer en hyllning till min lilla dator. Det är den värd. Utan den, vad skulle jag göra då?
Idag är jag glad för att kocken på skolan är tillbaka efter sin semester, fritidsledaren är tillbaka efter sjukdom och lite andra problem har löst sig på jobbet. Det känns mycket lättare att gå till jobbet idag och det är jag tacksam för!
Vad är ni tacksamma för en dag som denna?

Pigg som en mört

Igår var jag pigg som en mört efter att jag kommit hem från jobbet. Vanligtvis är jag halvt död, men igår gäspade jag knappt på hemvägen och jag formligen sprang till gymmet när lillan lagt sig. Jag undrar varför? Om jag visste hemligheten skulle jag fortsätta med den, för det var så skönt att vara så pigg. Slippa känna sig sömnig och tråkig. Vi får se hur idag blir. Man vet ju aldrig om det blir lika bra, men man kan hoppas och i alla fall börja dagen med den inställningen.

Jag läste om antikviteter på Lottas blogg idag. Antikviteterna det handlade om var kassettband.
Ni vet de där miniVHS-banden (VHS är alltså det som fanns innan DVD. En tjock, svart plasttegelsten som man sätter in i ett hål i en maskin och så visas filmen på TV) som man kunde spela in musik på. Kassettband är det som kom före CD-skivor (CD är en rund skiva,ungefär som en DVD för musik som man kan spela upp en musikspelare).
Nu undrar ni kanske varför jag sitter och förklarar dessa ord. Vet inte alla vad det är? Jag vill bara hänga med i tekniken som rusar fram och jag måste förklara vissa ord för mina eventuella yngre läsare också.
Jag hade nämligen en incident när jag jobbade för några månader sedan. Jag läste upp en text för mina elever och i texten förekom ordet "kassettband". Genast frågade eleverna vad sjutton ett "kassettband" var. De hade alltså ingen aning och hade inga som helst minnen av kassettband. Det var nästan lite skrämmande eftersom jag själv så väl kommer ihåg dem. Jag brukade spela in musik från radiostationer och spela av andras kassettband både hit och dit. Det var en stor grej. Ibland bytte jag också band med mina vänner.

När jag slutade i en klass, i årskurs 4, för att börja en annan skola, fick jag några presenter av mina klasskamrater och min fröken. Bland annat TVÅ CD-skivor! Oj! Det var så high tech så ni kan inte ana. Vi hade inte ens en CD-spelare! Den kom visserligen ganska snart, men just då var det riktigt häftigt att få CD-skivor.
Idag är ju läget annorlunda. Musik på internet, på ipods och andra musikmojänger. Till och med CD-skivor håller på att utrotas så sakta. När får jag undervisa den generation som inte vet vad CD-skivor är?
Tekniken går skrämmande fort framåt. De prylar vi köper är så gott som gamla redan när vi köper dem, för redan då sitter ingenjörer och filar på de sista detaljerna på nästa upplaga av den dator, telefon, Ipad, TV man precis köpt.
Det är väl bara att vänja sig. Den nya tiden är här.

Bild lånad

Bild lånad

Mindre trevligt

Fredagsmys i alla ära, men när jag kom hem hittade jag en trevlig räkning på byrån i hallen. Nämligen den fruktade elräkningen.
Det är den dyraste elräkningen vi någonsin fått, upptäckte jag ganska snart. En mindre trevlig start på helgen med andra ord. Den var så dyr att jag trodde att jag skulle svimma när jag såg den. Dubbelt så dyr som normalt. Jag vette tusan vad som hänt (förmodligen är jag inte ensam om en dyr elräkning heller).
Kanske skulle börja elda på vardagsrumsgolvet? Låtsas att vi bor i en tepee i vilda västern. Eller koka soppa på en spik. Dra ur alla kontakter. Inte ladda ett skit. Sitta i mörker och glo hela kvällarna, utan TV, utan musik eller dator. Levande ljus. Jag undrar om det skulle göra skillnad? Det borde göra det.
Jag hoppas verkligen att våren och värmen kommer väldigt snart. Väldigt snart. Jag menar typ igår.

Idag ska vi i alla fall bortse från räkningen och mysa. Inget speciellt att göra. Träffa syster C en snabbis på stan och överlämna brodern. Lite yoga. Lite lek med dottern. Kan ju knappast blir bättre!
Trevligt lördag!

To infinity and beyond

Jag är nog lite hjärntvättad. Bara lite.
För några månader sedan fick dottern N en schampooflaska av min syster C. Inget märkvärdigt med det kan tyckas. Lite konstigt att få just en schampooflaska  kanske. Till historien hör också att flaskan var/är formad som Buzz Lightyear från "Toy Story"-filmerna. N hade givetvis ingen aning om vem det var, hon gillade bara flaskan. Själv hade jag heller inte sett någon av filmerna och kunde väl inte säga mycket om karaktären Buzz eller filmerna.
Därför lånade vi filmerna och N blev totalt fascinerad! Hon satt som klistrad framför dem. Är det nåt annat på TV är hon kanske intresserad ett par minuter och sen springer hon runt och gör annat och kommer tillbaka då och då. Sen dess har vi sett på "Toy story" nästan varje dag. Jag kan filmerna utan och innan, precis som N. Hon har alltid sin Buzz med sig bredvid och hon flyger runt med den i rummet när Buzz på filmen gör samma sak. Samtidigt skriker hon: To infinity and beyond!

Det har gått så långt att hon till och med vill ha Buzz i sängen när hon sover. Och igår när vi var på biblioteket och affären stod hon innanför dörrarna innan hon gick ut och skrek: To infinity and beyond!
Sen kunde hon gå genom dörrarna och följa med mig hem igen. 

Vi har faktiskt beställt en riktigt Buzz till N. Hon är lite frustrerad att hennes Buzz inte har vingar till exempel och att armarna inte kan röra sig hur som helst och att benen är stela. (Tack och lov vet hon inte att den är fylld med tvål!). Den beställde vi via England eftersom den i Sverige pratar svenska. Hon har ju inte sett den svenska versionen ännu. Buzz bör komma nästa vecka. Det ska bli roligt att se hennes min när Buzz (som också har röst och över 30 fraser) kommer med posten. En försenad julklapp kan man säga.  

Nymodigheter

För någon vecka sedan hittade jag något nytt (i alla fall för mig) och fantastiskt. Jag satt på rasten på jobbet och lekte runt lite (på internet alltså, duh). Passade på att låna om ett par böcker jag hade hemma och letade efter nya att låna eller köpa. Då, på bibliotekets hemsida, hittade jag en länk till e-böcker. Den hade jag ju sett tidigare, men inte orkat bry mig om. Så jag klickade på den och letade fram en bok av Leif GW Persson och testade att låna den. Och vips (typ) fanns den på min dator och kunde läsas! Det är ju fantastiskt. Med denna teknik behöver man i princip aldrig vara utan nåt att läsa! Jag brukar ju alltid ha ett par böcker hemma och några i reserv i fall att man inte hinner låna en ny, eller köpa nåt. Trots det kan man ibland vara utan. Boken man har som reserv kanske inte lockar just då och där. Den kanske måste mogna lite. Då är det ju superbra att ha en back-up med e-böcker. Att slippa springa ut i kylan till biblioteket är ju också en fördel värd att nämna.

Tidigare har jag varit lite skeptisk till det där med att låna e-böcker, använda läsplattor och annat. Nu börjar jag förstå lite mer varför det också kan vara bra. Jag har ingen läsplatta än så länge, så det här med att läsa e-böcker kanske dröjer för mig (men på datorn kan man ju ladda ned i nödfall!). Jag har kollat runt lite och en läsplatta kostar en mindre förmögenhet som jag inte är beredd att betala just nu. Kanske i framtiden. När de blivit lite billigare.
Dock kommer jag fortfarande att föredra den gamla hederliga boken, att kunna ta på det man läser, bläddra i den (liksom kanske många andra före mig) och känna lukten av papper (ibland nytt och fräscht, ibland gammalt och gulnat)...Det kan inget slå.
Jag är i alla fall öppen för förslag nuförtiden. Det är ju fantastiskt i sig. Tekniken verkar ha lurpassat och slagit mig i bakhuvudet.

Två ofrivilliga nya traditioner

Förra året, liksom också i år, blev det knas med min bil på årets sista arbetsdag. Givetvis. Jag förstå Bättan. Minus 27 är inte bra för någon. Speciellt inte en som får sova ute om natten. Som Bättan. Hon ville inte riktigt vakna i går morse och jag fick kuta till tåget som en galning med väskor i högsta hugg. Jag förväntade mig så klart det värsta med tanke på min historia med SJ. Dock var tåget redan framkört och klart att gå ombord på. Vilken service. Väl i storstan skulle jag ta stadsbussen till arbetet och jag var först på plats. Det tog bara 2 minuter innan bussen infann sig med värme och en skön sittplats. När jag står och väntar på buss eller tåg får jag alltid en sån lust att bli typ åtta år igen. Ni kanske känner igen känslan när man kommer först till en plats där man ska gå på bussen eller tåget, och när fordonet väl kommer är det många, många flera människor som trängs för att komma på - fast du var först! Jag skulle gärna införa pax-systemet igen. Ni vet när man kommer till en plats och paxar vilken ordning man ska stiga på. När jag var skolbarn och gick på lågstadiet skyndade man sig till skolbusshållplatsen och paxade. Man sprang som en tok och skrek: Pax för trea, ett två tre! Då fick man gå på som nummer tre (eller fyra om man hann dit som fyra). Rättvist system som vi borde ha som vuxna också :)

Tyvärr gick hemresan inte lika bra. Då var tåget inställt så klart. Och buss ersatte. Den var försenade säkert tio minuter. Under tiden hann jag lyssna på en gubbe som skyllde allt elände på Hallandsåsen. Värsta teorin hade han. Bussresan började bra. Jag hamnade bredvid en dam som älskade att prata och ännu mer älskade hon att prata när hon insåg att hon kände ett antal fastrar till mig och ditten och datten. Världen är allt bra liten. Örona blödde nästan när vi var framme. Bussen skulle dessutom ta en avstickare till en mindre by för att lämpa av en person. Bussen stannar till vid sidan av den smala vägen för att släppa fram en lastbil och lastbilen kör på bussen på sidan så bussen studsar när den far förbi. Då blev det givetvis inspektion av skador och utbyte av information och vems fel det var. Bussen var skadad, men kunde fortsätta till destination.
En timme försenad kom jag slutligen hem och kunde förbereda de sista klapparna och maten inför idag.

Hemma hade också ett nytt julkort anlänt från vännen C i Malmö! Tack! Vi skickar julkort vartannat år till varann tydligen. En ny tradition. Vi skickade förra året till henne, året innan skickade hon till oss och så också i år. Nästa år är det väl vår tur!
Ha en god dan för dopparedan!

Tråkiga nyheter

Efter nästan 3,5 år av underbara minnen, upplevelser och fantastiska stunder måste vi nu med sorg i hjärtat meddela att vår kära vän och livskamrat Thomson hastigt gått ur tiden. Vi kan inte annat än uppleva en stor sorg och saknad (och så klart en tom plånbok) i dessa juletider. Vi trodde givetvis att vi hade många fina år kvar tillsammans med vår kära och underbara TV. Han var riktigt överviktig så det plötsliga dödsfallet kan ha berott på nån relaterad sjukdom (jag fasar nu för begravningen. Två trappor ner till bilen).
Livet kommer att bli tungt framöver.

Rest in Peace.