Yoghurtheaven

Igår kväll gick vi ut på en promenad, uppför backen istället för nedför som vi brukar. Det finns en hel värld där uppe tydligen. Spännande saker. Vad vi var ute efter var frozen yoghurt. Tidigare har vi passerat ett ställe som säljer just detta och igår var det dags för smakpremiären. Farligt var det kan jag tala om. Självservering! Och betalning efter vikt på det man tagit. Det fanns vanilj, choklad, kaffesmak, granatäpple och mango. Och jag gillade alla. Plus att det fanns toppings man kunde lägga på som små bitar av kakdeg, brownie, kitkat, mashmallow, strössel, bär etc. Riktigt, riktigt farlig och gott. Väldigt gott!

Det blir fler resor upp för backen hädanefter! Och några springturer där emellan...

Avstressad

Ni kan bara gissa hur avstressad jag är just nu. Vaknar senare, vilar, tränar, äter gott, myser och bara tar det lugnt. Absout ingen stress. Jag känner mig 20 är yngre...ja, kanske inte riktigt, men jag känner mig väligt avslappnad. Härligt! Solen skiner, jag får vara med maken och dottern och bara vara. Det var länge sen! Så om jag inte är så aktiv på bloggen vet ni varför. Jag njuter av vilan helt enkelt. 100% semester. Inga måsten. Bara vara. Härligt! Passa på att njuta ni med! Sitt inte här och häcka :) Ner i solstolen och läs en bok.

Gym i staterna

Japp, så har jag varit på mitt första gym i staterna. Det var en upplevelse. Eftersom jag har en gratis vecka så testar jag på det gym som ligger närmast mig. Första dagen var idag och jag fick först en rundtur av the manager och sen fick jag fritt spelrum.

Några noteringar jag gjorde:
1. Mycket folk! Massor, verkligen. Fast managern ska att det är lugnare på kvällarna. Det är ju toppen!
2. Pryda människor. I omklädningsrummen är det separata duschrum, inte öppet som hemma in the Sverige.
3. Old fashion träning. Cardio för viktminskning sa han som visade mig runt.
4. Urgammal utrustning. Jag tror maskinerna var från 80-talet alltihop, men massor med nya maskiner för mig. Vissa hade jag ingen aning om hur de fungerade, så jag försökte kika på de andra.
5. Inga bokningar på gruppträningen. Bara att valsa in och köra liksom. Jag antar att de inte har problem med att det blir fullbokat (även om det fanns massor med folk på den träningen som var då jag var förbi. Ganska skönt ändå att slippa planera en vecka eller två i förväg.

Jag kör nog min gratisvecka och sen testar jag nåt nytt gym. Man måste ju passa på!

22:30

Halv elva blev det igår! Rekord! Ikväll, vad kan det bli då? Kanske 23:00? Vem vet. Spänningen är olidlig. Förutom detta så har det varit en lugn dag. Vi har varit hemma hela dagen. I morse regnade det och åskade som tusan. Det är väldigt svalt och skönt just nu. Jag har skrivit på några straffuppgifter som jag har till min kurs som är avslutad. Eftersom jag inte gick på föreläsningarna måste jag skriva en uppsats på 10 sidor. Mums! Jag har kommit fyra sidor in...Only 6 to go! Jag tar en fråga i taget. Envishet kommer man långt med! Ha en skön kväll!

Jetlag

Det är så härligt att vara jetlaggad! Eller inte. När ögonen hotar att stänga för natten redan klockan sju på kvällen är det inte speciellt roligt. Igår lyckades jag hålla mig vaken till 21 i alla fall. Och sov faktiskt till klockan sju på morgonen. Jag och dottern myser med varsin dator i sängen i sovrummet eftersom maken och svärmor sover fortfarande. Jag tror att dottern också har en släng av jetag, men hon sover ju ändå vid 19 om dagarna så hon känner nog inte av eländet lika mycket ändå.
Jag satsar på att vara uppe till klockan 22 ikväll. Wish me luck!

Perfekt dag

Idag har det varit alldeles underbart! Soligt, lagom varmt och ingen luftfuktighet att tala om! Om varje dag kunde vara så här...Vi passade på att ta oss till lekparken som ligger en dryg 15 minuters promenad från där vi bor. Dottern hade en helt fantastiskt rolig stund. På så gott som alla lekparker här i New York finns det vattenspridare/vattensprut där barnen (och vuxna om de är sugna så klart) kan svalka av sig och leka vattenkrig. 

Bild från nätet

Vi hade inte tagit med nån baddräkt, men N sprang som en tok i shorts och linne, runt, runt i vattenspridarna. Till slut var hon lika genomvåt som hon var genomlycklig! Vi köpte en vattenpistol som vi turades om att använda och jaga varandra med och det var riktigt härligt.
Efteråt gick vi hem och åt lite glass. Det var vi väl värda!

Biblioteket

Idag tog vi oss ut. Faktiskt regnade det lite grann, men inte så farligt. Ganska skönt faktiskt. De har byggt ett nytt bibliotek i närheten som är hur fint som helst. Två våningar varav ena våningen är under jord nästan. Hela undervåningen är barnens tillhåll med små bord och stolar, en enorm matta att sitta på och läsa och massor med böcker. Jag menar massor! Dessutom har de roliga evenemang för barn. På måndag ska vi på läsestund och i juli är det pyjamasfest. Då får man komma i pyjamas och läsa sagor och pyssla. Jättekul!

Dessutom tog jag mig ut till parken på morgonen för en promenad efter träningen. Väldigt fuktigt, men mycket bättre än igår. Ikväll ska vi kika på True blood säsong 5...me like. Äntligen!

Framme

Vi har kommit fram till New York nu! Har har hunnit sova, äta och umgås och kramas.Vi är så glada att vara här! Resan var lååååååång, men gick väldigt bra. Det var spännande att resa ensam med en liten tjej. Hon var så duktig. Det var vissa perioder som var jobbiga, men den längsta resan, från England till New York, gick klart bäst. Jag kom genom tullen, fick ge mina fingeravtryck inför mitt Green Card och sedan var det klart det med. Nu får jag mitt GC inom tre veckor. Så ör det i alla fall utlovat, men man vet ju aldrig.
N är helt överlycklig att umgås med pappa och är på honom som en liten igel hela tiden.

Här är supervarmt! Har inte varit ute idag och planerar det inte heller. Här inne är mycket skönt och trevligt så jag passar på att vila en dag som denna!

Återkommer! Tack för alla fina lyckönskningar!!

Resfeber

Today is the day. Vi reser. Och mina resnerver sitter snart utanpå kroppen. Det sista packas just nu, bil inväntas och sen bär det av. Vi ses på andra sidan!

Busy

Tillbaka imorgon eller så. Jobbar, packar, städar, tvättar...säger adjö....städar lite till och panikpackar saker jag glömt. Försöker kommer ihåg allt som ska tömmas och sorteras, kastas...Jag har inte tid med det här! Nu måste jag kila!!

Fågelkvitter

Här vaknar man på morgonen till fullt ös medvetslös. Fåglarna har nån slags sing-off ute i trädet klockan 04. En ovanlig morgon med andra ord. Sopbilen lyser med sin frånvaro. Likaså tågen. Jag har vaknat hos syrran ute på vischan. Vi sov över igår och det är en upplevelse att vakna till tystnaden. Förutom fågelkvitter givetvis. Vilken skillnad mot att bo i lägenhet och i stan, och ändå bor jag ju i en pyttestad som inte genererar massor med oljud...
Två sista dagarna på jobbet väntar. Avresa på onsdag. Bråda dagar. Hinna med att packa, jobba, inhandla det sista, städa lite också...Livet rullar på.
Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det blev en härligt fin söndag igår med familjen
• det snart är onsdag och dags att träffa maken
• jag bara har två dagar kvar på jobbet och sen är det semester
• håret bidde snyggt med klippning. Och är det inte typiskt att man hittar en fantastiskt bra hårfrisörskan när man är på randen att flytta till ett annat land! Som jag har letat under mina år här...En ny frisör varje klippning, utan att det klickat...
• jag har en fantastisk make som alltid finns där och en underbar dotter som är så söt och klok

Ha en fin måndag!

Jobbiga dagar framför oss

Nu börjar det jobbiga. De sista dagarna fram till dess att vi åker. Alla dessa "Hej-då-vi-får-se-när-vi-ses-igen"-avslut. Visserligen kommer jag tillbaka några veckor i augusti igen, men inte dottern. Hon stannar kvar i NY då.
Det är tungt med farväl. Jag försöker att tänka på att det är väldigt många som har det som oss runt i världen. Och så tänker jag på hur det var för bara 20-30 år sen, utan Skype och "nästan-gratis"- samtal, mail och mobiler. Ynka små brev kanske. Eller dyra korta samtal nån gång om året.
Det är så annorlunda nu. Tack och lov.
Likväl är det fruktansvärt jobbigt att säga adjö.
Idag har vi grillfest hos syrran där hela familjen samlas och det ska bli mysigt. Och samtidigt påfrestande eftersom det är sista gången vi träffar några av familjemedlemmarna på länge...Märks det att jag inte är ett big fan av farväl?

Puh!

Skolavslutningen är över och det känns skönt. Vi hade en riktigt mysig morgon och sen hade vi en eftermiddag tillsammans med personalen. Det är många som slutar till hösten så vi åkte iväg på nåt riktigt roligt. Faktiskt till min gamla arbetsplats där jag jobbade under fem år.

Nån som kan gissa var vi är?

Jag gillar den platsen otroligt mycket och jag saknar faktiskt att arbeta där. 

Klänningen blev också bra. Dottern blev alldeles till sig när hon såg mig i klänning. Hon bugade och bockade och erbjöd mig sin hand som min prins. Man tackar ja! 

På förskolan kutade hon sedan in till fröknarna och skrek:

- Kom och titta på mamma! Hon är en prinsessa!

Sedan stod hon och pekade med båda armarna ut i hallen där jag stod. Ja, det var ju bara för fröknarna att pallra sig ut och titta på "prinsessan".

Nu får det mig att undra hur jag egentligen ser ut en vardag om detta med klänning är så fantastisk uppiffande? Sunk är ute tydligen. 

Skolavslutning

Sista dagen på jobbet med eleverna och även några av kollegorna. Känns både bra och vemodigt. Jag är redo att gå vidare och göra nåt nytt. Vad det nya blir, det får vi se i höst. Eller i sommar. Just nu har jag ju ingen aning om hösten. För första gången någonsin. Jag är alltid den som planerat långt i förväg. Plugga, jobba...alltid haft en plan. Nu är agendan väldigt tom inför hösten. Helt tom. Inte en enda nedklottrad anteckning. Visserligen har jag ingen riktig kalender att skriva i. Men min mentala kalender duger väl?

Förresten. Apropå kläderna till avslutningen. Jag dammade av en gammal klänning jag hade på avslutningen för tre år sen. Den duger. Ingen har ju som sagt skrivit anteckningar på vad jag har burit genom åren. Fast jag ibland får för mig att jag är så pass viktig. För när jag tänker efter kan jag inte alls påminna mig om vad kollegorna bar förra året. Faktiskt vet jag inte alls vad de hade på sig igår. Skrämmande.

Vilket land bor vi i?

Jag är lite förvirrad ibland kan jag tala om. Vi firar nationaldagen fast vi inte kan vår egen nationalsång till exempel. Andra människor kan ofta missta Sverige för Schweiz. SJ (ni vet de som har hand om tågen) glömmer varje år att Sverige har snö vilket leder till att tågen ofta inte går när de ska. Eller så köper de in tåg som inte tål kyla.
Nu har dessutom en besökspark här i Schweiz- sorry, Sverige - ordnat en karusell. Som inte tål vatten. Nåt man egentligen borde fixa är väl nåt som inte tål värme. Det finns det inte mycket av här. Och gör det det så handlar det om en dag eller två då och då med temperaturer över 30 grader. De flesta somrar är det alltså inget problem.

OBS! Inte den karusell som beskrivs i texten

Nedräkning

- 2 dagar till skolavslutning och hej då till elever
- 2 dagar till inlämning av uppsats (som dock är klar, men måste skickas och det är jobbigast)
- 5 arbetsdagar kvar
- 7 dagar till avresa

Är det uppenbart att det är mycket just nu? Livet rusar känns det som. Då gäller att stanna till och andas ibland, även om det är svårt. Nu andas jag. Och så kör vi igen. Dags att väcka dottern.

Alla fashionistas out there - I call you

Jag har en skolavslutning på fredag, va. Som varje år tydligen. Och varje år glömmer jag att jag aldrig har nåt att ta på mig. Det vore väl bra trevligt att ha nåt fint på sig nu när det är sista avslutningen i Sverige, förmodligen någonsin. Problemet är att jag hittar INGENTING. Som vanligt. De vanliga ställena (läs: billiga) har inte det jag söker, what to do? Det är ju inte så att jag har överdrivet mycket tid att springa och rota i affärer hela eftermiddagarna. Fortfarande har jag ett jobb att gå till och fortfarande har jag apmycket att göra. Beställa online är ju inte på fråga (med tanke på leveransservicen i detta landet, lär det dröja till juli innan de kläderna dyker upp).
Det jag har att tillgå hemma om jag skulle sy nåt själv då är:

- två tapetrullar med olika mönster, svart och vitt
- nyss inköpta svarta soppåsar, ganska stora
- lite gamla handdukar i diverse färger
- kanske, eventuellt nån synål och lite tunn tråd i rosa färg

Vad säger ni? Bra eller anus?
 McGyver, var är du när man behöver dig?

En lärares bekännelser

Anneli önskade rubriken när jag efterlyste lite inspiration i form av önskerubriker. Och det är klart att jag ska besvara alla rubriker jag fick! Även om denna orsakade en hel del funderingar om jag ska vara ärlig...en lärares bekännelser? Vad ska man skriva på det egentligen? Jättesvårt!
Jag gör ett försök i alla fall.
En lärares bekännelser:

- läraryrket är inte ett kall. Det finns de som jobbat i över 30 dedikerade år som tjänar mycket mindre än en outbildad (med det menar jag endast gått gymnasiet) ungdom som precis börjat arbeta. Och när lärare sedan påpekar detta får man höra, "men sjuksköterskor då? Eller den och den? Ska inte de också gå mer betalt?" eller "Ja, men ni valde väl inte läraryrket för pengarna heller?" Betyder det att vi ska jobba gratis då?

- man blir trött på alla som vet hur skolan SKA vara eftersom de själva gått i skolan. News flash: det är skillnad på att vara elev och att arbeta på en skola och se allt bakom. 

- loven ÄR fantastiska. Och jag är en sån lärare som inte jobbar på loven. För jag har redan jobbat in den tiden. Det finns de lärare som jobbar flera dagar varje lov, för att göra ett bättre jobb, för att de inte hinner det de ska under normal arbetstid. Inte jag. Jag jobbar mina 45 timmar i veckan. Det jag hinner, hinner jag. Det jag inte hinner, gör jag när jag hinner. Kanske hade det varit annat om jag haft fler elever?

- jag önskar att fler föräldrar skulle vara mer stöttande och involverade i sina barns skolgång. Inte bara genom att klaga på skolan, utan att se till barnet gör sina läxor och respekterar lärare och klasskamrater. Det finns många fina föräldrar där ute och de uppskattar man! Sedan finns det de här andra som tycker att skolan ska ta sitt ansvar (dsv uppfostra deras barn, ge dem högsta betyg utan ansträngning)

- tankarna på eleverna man undervisar snurrar dagligen och stängs aldrig av. Man oroas ständigt för den ena och den andra. Hur ska man kunna hjälpa dem? Nya metoder att ta till, och lektionsplaneringar poppar upp mitt på semestern...på gott och ont.

- när det kommer till undervisningen - det finns inget roligare arbete. Helt ärligt. Jag har jobbat med en hel del och inget kommer i närheten. (Det som suger är allt arbete och all dokumentering) 


Jag vet inte om ni hade velat höra nåt smaskigare? Nåt ni inte redan visste? Det jag kan säga är att de allra flesta lärare är superfokuserade och dedikerade (rötägg finns, javisst) och arbetar riktigt hårt. Ibland känns det som om samhället inte tror på det, på oss lärare. Vi lallar omkring och gör ingenting och sen har vi lov. Det är frustrerande tycker jag. Ändå är det ingen som vill jobba som lärare? Hur går det ihop?

Hörrni, den bittra Trillingnöten ska gå till jobbet snart. Ha en fin måndag!!

1,5 vecka

Nu är det 1,5 vecka kvar till avfärd mot New York. Kan ni tänka. Tiden bara rusar iväg. Sista veckan på jobbet med eleverna (sen jobbar vi två dagar veckan efter). Uppsatsen flyter på. Jag misstänker att jag missuppfattat hälften av frågorna. Jag har 1,5 fråga kvar. Halvan gör jag ikväll. Den sista frågan får jag göra senare i veckan eftersom jag väntar på en bok. Skönt. Böckerna här hemma väntar fortfarande på ägare. Väskorna är ännu inte packade, men allt löser sig. Nu har vi i alla fall resväskor så det räcker. Det är alltid en fördel när man ska packa. Jag vet inte vad flygbolagen tycker om att packa i matpåsar? Fast i och för sig har jag sett både det ena och det andra på flygplatser. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Idag blir det dansuppvisning för dottern. Sista gången på dansen med andra ord. Jag har preppat filmkameran så klart och ska filma. Värsta proffset, ni vet.

N förra dansuppvisningen i höstas

Värre än jag trodde

Den här tentan är mycket värre än jag trodde den skulle vara. Det blir säkert en lång kväll ikväll när jag ska skriva klart den. Men klar ska den bli senast imorgon kväll. Dock är det en ok som fattas som jag nog måste komplettera med. Som tur är har min skrivarkompis (vi som skrev uppsatsen tillsammans) den som jag kan låna. Tack och lov. Men det blir först nästa vecka. Nej, jag ska grotta ned mig lite till och sen ska vi åka och köpa resväska.
Jippi!

Ton och ton

Jag sitter här och tittar på bokhyllan och på byrån. Och så tittar jag lite till. Undrar hur många kilo som står där. Kilon av böcker alltså. Jag har gett bort en hel del böcker redan, men har massor kvar. Det är omöjligt att ta med sig allt över Atlanten. Det kostar verkligen skjortan att frakta över saker, och hur mycket jag än älskar böcker så kan jag inte prioritera dessa. Många böcker är dessutom kurslitteratur, eller liknande. Tjocka jäkla böcker. Jag funderar på vad jag ska göra av allt. Jag vill ju liksom inte kasta. Det är fina böcker och det går emot alla mina principer att göra mig av med dem...Några tankar på vad jag ska göra med dem? Har redan mailat biblioteket och de kan ta emot donationer, men det är ju inte säkert att de har användning för alla böcker. Ge bort givetvis. Eller kanske nån sån där välgörenhetsorganisation...som säljer saker ni vet...what to do, what to do?

Nä, inte ska man väl...

...sjunga nationalsången på nationaldagen? Nä, vem kom på en sån dum idé? Det kan man väl absolut inte göra?
Vi var ju på nåt sånt där firande igår och det var mysigt på alla sätt så. Det märks att själva firandet är väldigt "ungt", det finns liksom inga fasta traditioner (som midsommar med måstematen sill och potatis, nubbe, midsommarstång, dans och supaskallen-fasoner) ännu. Folk är lite förvirrade. HUR ska man bete sig? FÅR man vifta med flaggan och känna sig lite stolt, FÅR man bära blå-gult och FÅR man sjunga nationalsången?
Värden för firandet vi var på igår blev lite osäker. Han höll nåt tal där i en kvart och förklarade varför man firar nationaldag just den 6 juni. I slutet drar han till med ett fyrfaldigt leve för Sverige (intressant bara det) och sen säger han något generat: Ska man sjunga nationalsången då kanske? Kan ni den eller? Jag vet inte om jag kan hela...
Sen kör han igång i micken och sjunger första versen och nästan ingen åskådare hänger på (kanske skulle flera tagit i om han sjungit "Helan går" eller nåt liknande?). Han fortsätter hela första versen ut, i ett plågsamt försök att vara nationalistisk. Därefter avslutar han och säger att han hoppar andra versen helt enkelt. Jahapp. Så var det med det. Leve nationalstoltheten!

N och hennes kusin S som lekte hela dagen igår.

Vad är en bal på slottet?

Jaha, Sveriges Nationaldag. Det har jag aldrig firat tidigare, men idag, sista året i Sverige, kan det väl vara dags eller? Bättre sent än aldrig. Jag tycker det är helt rätt att det blev en röd dag, varför har inte det skett tidigare? Jag vet att det varit nu några år, men jag menar, way, way back? Dåligt. Fast nu är ju felet rättat och dessutom heter det Nationaldagen numera. Och firandet runt om börjar kicka igång mer och mer för varje år. Jag menar, om en så där 100 år kommer kanske Nationaldagen att gå om Midsommar som sommarens höjdpunkt? Kanske. Tveksamt. Men den som lever får se.

För övrigt gick opponeringen bra. Jag och skrivarkompisen var först ut att opponera och det gick väl så där. Har inte gjort på år och dar, och det verkade som om kvinnan vi opponerade tog lite illa vid sig eftersom vi hade många frågor. Alla frågor var inte av ondo, vi var bara nyfikna. Själva fick vi faktiskt minst kritik av alla (tre saker i princip) och vi fick absolut godkänt på uppsatsen med ett stort plus. Inte illa. Ikväll ska jag börja med hemtentan. Den vill jag ha färdig på söndag. Därmed basta!

Ha en fin Nationaldag!

The never ending story

Bilen asså. Den kommer jag inte att sakna i första taget när vi flyttar. Jag lovar. Och jag tror att jag valt fel yrke i livet, med tanke på de bilar jag ägt så skulle jag blivit bilmekaniker. Igår hände det igen. På väg till jobbet, nästan framme såg jag att bensinmätaren sjönk i botten. Fast jag visste att jag hade bensin kvar för åtminstone en dag till. När denna första ledtråd dök upp testade jag att slå på vindrutetorkaren och den gick låååångsamt. Detta är alltså två tecken på att laddningen i batteriet är lågt, och när jag stänger av bilen går det sedan inte att starta den. Fatta hur mycket jag lärt mig på dessa fem år med bilen! I alla fall. Mycket riktigt. Jag parkerade och bilen dog. Tada! Panikringer farsan. Kollar tåg. Har utvecklingssamtal på eftermiddagen som jag kan boka om lite, dotter på dagis och opponering i en annan stad på tisdag (läs idag). What to do? Jag skulle inte hinna springa med batteriet i en påse och ha på stadsbuss och sedan tåg hem eftersom tiden skulle bli knapp efter utvecklingssamtal. En kollega var så snäll att hon erbjöd sig att ta med batteriet hem och ladda över natten och ta med nästa dag. Då skulle bilen i alla fall komma hem. Well, problemet var ju att jag skulle till en annan stad och inte hem dagen därpå. Jag kan ju inte ta bilen till en stad som ligger längre bort och sen inte kunna ta med den hem? Till slut skulle pappas fru komma in till storstan och hon hade med ett extra batteri. Jag trixade och fixade och bytte batteri och sen kunde jag åka hem. Och givetvis var det bara ett skitfel. Samma som förra gången då jag baxade batteri över halva länet  och på tåg och bussar och guvetvad. Bilen går att köra igen. Lovely. Och idag är det visst opponering.

Saker som får ens hjärta att klappa lite extra fort

...är till exempel att säga upp sig från jobbet! Vilket jag gjorde i torsdags. Väldigt pirrigt av många skäl. För nu kastar vi oss ut i det okända. Skriver nya kapitel i vårt liv eftersom det som kommer nu, i sommar, är helt oskrivet egentligen. Vi flyttar till New York i sommar. Det blev ett beslut taget förra veckan och det känns riktigt bra. Att vara ifrån varandra, att vara en splittrad familj är inte kul. Inom några dagar var allt uppsagt och nu återstår en hel del givetvis, men vi är en god bit på väg i alla fall. Den 20 juni drar vi. Samtidigt som det är spännande och roligt och alldeles underbart, är det också sorgligt att lämna familjen här. Jag kommer att sakna alla otroligt mycket! Oavsett var i världen vi befinner oss, här eller i New York, London eller Tokyo,  kommer hjärtat att vara splittrat. Det är tur att det hjärtat är så elastiskt att det går att töja enormt mycket...Känslorna går upp och ned hela tiden. Nervositet, glädje, sorg, förväntan, stress, lycka och alla slags känslor huserar om i kroppen just nu. Det känns rätt. Det ÄR rätt. Nu är det dags.

 

Ett tecken på överdosering av film

Igår regnade det verkligen katter och hundar så det blev en kort, uppfriskande tur på stan. In och ut genom affärer i ett rasande tempo. Jag tror aldrig att det gått så snabbt någonsin. Fast någon man inte kan skynda på är lilla N. Hon går där under sitt lilla paraply i sina stövlar och filosoferar. Smart var hon också. Vinterjackan hade hon satt på sig. Den är både varm och vattentät! Dessutom hade hon långbyxor under jeansen, också hennes idé. Hon kan det där med väder. Så hon var ju varm och glad där vi gick på stan. Annat var det med hennes mamma, moi. Vid något tillfälle var jag en bit framför henne, för hon hade minsann inte bråttom. Jag vände mig om och bad henne att skynda på lite nu. Fortfarande lugn som en filbunke ropar hon tillbaka:
- Mamma! I come in peace!

Jag dog lite av skratt där faktiskt.

Battle of the neighbors

Under gårdagskvällen följde jag grannarnas hårda musikkamp, kanske kan bli en ny programidé? Ena grannen laddade CD-spelaren (finns såna nuförtiden förresten?) med nån slags jazz med mycket saxofon. Eftersom jag själv inte är bevandrad i jazzvärlden har jag ingen aning om vem som fick äran att spelas denna kväll. Jazz som jazz är det lite för mig. Den andra grannen drog på 80-tals klassikern "Nothing compares to U" med Sinnéad O'Connor på högsta volym. Sen emellanåt blev det liksom helt tyst och med spänd förväntan satt jag i soffan för mig själv och gissade vem som skulle börja spela vad och vem som skulle börja.


Här ovan har ni vinnaren. Grannen vägg i vägg krämade på med denna och liknande sånger. Till slut överröstades 80-talsfantasten rejält. 


Mycket exalterande en fredagkväll! Mycket mer spännande än så blir nog inte mina fredagkvällar för övrigt. Förutom om jag tränar. Det kan bli väldigt spännande. Speciellt om dottern preppat golvet med såpbubblor vilket händer då och då. Stabilitetsträning får en helt annan innebörd.