Ett "litet" sommaruppehåll blev det visst

Sommaren ja. Här är det fortfarande över 30 grader varmt dagligen. Ingen tillstymelse till höst än så länge. Min sommar så här långt har varit mycket händelserik. Så händelserik att jag måste punkta lite.

• Syrran M kom på besök i nästan två veckor. Mycket turistande eftersom jag råkade vara ledig ett par dagar. 
• Jag blev amerikansk medborgare! Den 12 augusti svor jag in mig i landet och räknas numera som amerikan. Känns bra faktiskt. Skönt att slippa behöva tänka på att förnya Green Card och sånt där. 
• Syster J kom också och hälsade på tillsammans med sin kille. Tyvärr jobbade jag, men ändå hann vi ses två utav dagarna. Mysigt!
• Jag har jobbat som en tok hela sommaren på sommarläger på min skola. Mycket utomhus, så jag har fått en fin solbränna. Även på benen! Värt att nämna!
• Senaste veckan har jag lärt känna min nya lärarkollega som jag ska jobba med under kommande år. Vi har fixat vårt klassrum och haft studiedagar hela veckan. Inklusive förstahjälpenutbildning. Trots att jag gjorde den förra året, känns det som om man börjar om från noll varje gång. Lite läskigt!

Detta är sista helgen innan skolan startar igen på måndag. I år kommer jag ha en något yngre grupp än förra året. Det blir spännande. Anledningen till det är att sonen min ska gå i den åldersgrupp som jag brukar undervisa i. Jag är inte så sugen på att ha honom i min klass! Just nu är han rebellisk så det heter duga! Jag kan se honom samla alla barn till en gemensam revolution mot mig...Det vore ju något.

I alla fall njuter jag av lugnet före stormen! På måndag smäller det. Sen brukar det plötsligt bli juni och sommar igen av någon anledning. Så snabbt känns det som  att det går.

Beachdag

Bronx Zoo. Familjen i bakgrunden är också svensk!

Glass på Coney Island

Coney Island

Ceremonien för medborgarskap. Man får en flagga också!

Högtidlig dag för 174 nya medborgare

Ta ett kort på mig mamma! Inne på Target...

Plötsligt händer det!

Lite har hänt sen sist jag skrev ett utförligt inlägg om mitt liv. Ja, ni vet, mina memoarer som är så olidligt spännande. Kommer ges ut om en 50 år eller så. Håll ögonen öppna!
Jag får helt enkelt göra punktform.

• Jag gick på intervju för amerikanskt medborgarskap i torsdag. Det gick väldigt bra. Svarade rätt på alla frågor och allt. Nu väntar jag på tid för ceremoni för att sväras in i landet som medborgare. Spännande tider. Kanske får jag rösta i valet i november? Hoppas

• Inte bara det hann jag med i torsdags. Jag vaknade också mitt i natten med en fruktansvärd värk i höger öra. Japp. Öroninflammation. Kul jul. Verkligen. Tur att jag var ledig och att min tid på USCIS var senare på dagen så jag kunde knalla till doktorn så fort de öppnade och få antibiotika. Som hjälpte nästan omedelbart.

• Långhelg denna helg. Vi firar USAs nationaldag, eller Independence Day som det heter här. Vi har planer för helgen. Något så när i alla fall. Idag är det picknick i parken. Imorgon åker vi till en vattenpark lite norr om New York. Måndag blir en lugn dag (det är då firandet sker) hemma med god mat. Inte illa tycker jag. Vädret ska vara fint också!

• En vecka kvar till jag har mina två veckors semester. Inte bara det. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar! Måndag och torsdag lediga. Nästan som att ha semester ändå... Typ. Förutom med 14 skrikande ungar runt benen...Vi har haft en ganska tuff grupp den här perioden. Vi har hållit ihop och lyckats överleva, men det har inte varit lätt. 

• Dottern har sommarlov nu. Härligt! Hon gick ut åk 3 med högsta betyg i alla ämnen! Vi är så stolta över henne så det är inte klokt! Vilken unge man har! På riktigt!

Vad gör ni i helgen eller på semestern?

Tre veckor

Nu är det tre veckor kvar utav detta skolår, på min förskola där jag jobbar. Tre veckor! Jag tyckte nyss att det var jullov och sedan början av januari. Det kändes som om våren aldrig skulle komma. Men nu är den här och om tre veckor har vi skolavslutning. Visserligen påföljs den inte utav sommarledigt för oss lärare, men väl ett roligt sommarläger med några barn och ett lite lättare schema med ledigt en dag i veckan! Det ser vi fram emot. Ja och så två veckor ledigt i juli (då kommer syster M på besök!) förstås.

Jag kan fortfarande inte förstå hur mycket som har hänt under det här året som gått. Nytt jobb i september, ny inriktning på pedagogik, fantastiska utmaningar i form av att bygga en stege med barnen och ett rymdskepp (japp, ett rymdskepp). Och nu är det alltså dags att runda av det hela. Som tur är kommer de flesta barn att gå kvar på skolan, förmodligen bara inte i min klass, så jag får se dem ett tag till. Vi har haft en alldeles fantastisk klass. Inte helt utan utmaningar, men vad kan man förvänta sig?

Och så övar vi "Idas sommarvisa" för fulla muggar. Kan det bli mer skolavslutningskänsla än så? Jag tror inte det!

Systerbesöket är över

Nu har syster och systerdotter åkt hem till Sverige igen. I söndags närmare bestämt. Avsked är aldrig roligt. Speciellt inte när man faktiskt inte vet när man kommer att träffas igen. Nästa år? Om två år? Tre år? Mer? Det är jättejobbigt att inte veta exakt när man ses igen.

Vi har haft två fina veckor tillsammans i alla fall med mycket roligt!

Sonen i skolan komverserar med en av mina elever som fullkomligt avgudar honom :)

Manhattanutsikt från gratisfärjan till Staten Island!

Frihetsgudinnan i förbifart

Fika på Dominique Ansels bageri (uppfinnaren av Cronut som är en mix av croissant och donut)

Titanosaurus igen på American Museum of Natural History 

Där fick N också lära sig enkel origami

Sen var vi på Bronx Zoo. Det gillade sonen speciellt.

Nu har som sagt syster och systerdotter åkt hem igen och lägenheten känns tom...

Tragiska nyheter

Jag har tragiska elektroniknyheter. Min fantastiska trotjänare Samsung har tyvärr gått ur tiden. Efter 2.5 år av upplevelser tillsammans har jag nu varit tvungen att säga farväl till min vän. Jag är just nu i väntan på en ny bekantskap som bör anlända i slutet av nästa vecka. Under tiden har jag dammat av en annan gammal vän - fliptelefonen från antiken. 

Det var en chock för systemet att skriva ett sms när man är tvungen att trycka fyra gånger för att få fram ett S och två gånger för ett E och så vidare. Det var ett tag sen jag använde en så gammal teknik och det fick mig att uppskatta de framsteg som skett de senaste tio åren...

Lucia comeback!

Jag jobbar ju på en skandinavisk förskola va. Ni förstår kanske vad det innebär nu när det så sakta lackar mot jul? Ja, precis. Lucia!
Det är med blandade känslor som jag går in i Luciaförberedelser. För er som följt bloggen ett tag vet ju om att jag arrangerade Lucia i flera år på min gamla skola i Sverige. Med blandade resultat. HÄR kan ni läsa om 2010, som gick till historieböckerna som världshistoriens mest kaotiska firande.

Nu ska galenskaperna börja igen. Nu uppdaterat med yngre barn! Visserligen är det inte jag som håller i trådarna, men jag måste öva med barnen. Lära dem sånger, gå i procession. Icke att förglömma: de flesta barn och föräldrar pratar inte svenska! Ni kan ju förstå hur det är att lära dessa barn svenska sånger! Det blir gött.
Sen ska det lussas på ålderdomshem och i kyrka i närheten.

Lucia är fint. Att titta på. När man slipper deltaga. När man slipper förbereda.

Sista veckan

Så är då sista veckan av Sverigevistelsen påbörjad. Idag är det måndag och på söndag åker vi hem. Hem till New York. Det känns både bra och dåligt på samma gång. Skönt att komma hem till lägenheten, att varva ned, att förbereda inför jobb-och skolstart, att sova i sin egen säng, att ha flygresan över Atlanten gjord och avklarad. Så himla tråkigt att lämna familjen och vännerna som tagit så väl hand om oss här. N och H har haft så roligt med sina kusiner och sysslingar, mostrar, morbröder, morfar, mormor...Vi njuter av sällskapet ordentligt för vi vet ju inte när vi ses nästa gång. Ena syrran och systerdotter har i princip lovat att komma över framåt vårkanten. En annan syrra kikar på biljetter till sommaren...så vi får se om vi får nåt främmande nästa år!

Vår sista vecka är i princip fullspäckad. Idag for vi till Västerås för en heldag som turister. Imorgon blir det Uppsala och onsdag ska vi besöka ena syrrans jobb och sedan fika en hel massa plus grilla med mor min. Sedan är det bara några dagar kvar,

Jag fasar redan för vårt avsked. Jag pallar inte sånt...Oavsett hur förberedd jag är blir det alltid en hink med tårar. Blir det någonsin bättre? Ni som vet menar jag...

Vi hade i alla fall tur med vädret

Nu har vi varit i hemlandet i lite över en vecka och vi har det superbra! Vi har hunnit med att träffa nästan alla i familjen och snart vännerna också. Vi inväntar några som bor i andra delar av landet, både från norr och söder. Sedan är resan nästan komplett. Det var skönt att ha tre veckor här så att man hinner med utan att behöva stressa. Förutom att träffa familjen har vi också hunnit med att åka till lite städer runt om och så till hufvudstaden. Vi tog tåget dit då syrrans bilar inte är pålitliga att åka långt med. Eller så är jag bara lite harig av mig!

Vädret har visat sig från sin bästa sida med mest sol och värme. Det har varit två dagar med lite mindre sol och en del regn, men det har varit okej. Vi hann till och med åka och bada när det var som varmast. Idag ska vi till stan och hämta dotterns nya pass och göra lite ärenden. Kanske till och med köpa lite rökt lax som är så gott!

Med andra ord har vi det toppen här!

Doktorn sa...

Jag gick tidigt till doktorn på lördag morgon och var in och ut på mindre än en halvtimme. Ingen kö! Jag berättade om alla symptom, hon undersökte, klämde och lyssnade. Och kom fram till att jag har  bihåleinflammation. Jag har aldrig haft det förut. Hon skrev ut antibiotika, en stark kur på fem dagar. Jag formligen sprang till apoteket när de öppnat för att hämta ut medicinen och ta första dosen.

I natt var det första gången på jag vet inte hur länge som jag inte vaknade upp med en heltäppt näsa (och jag får panik när ingen luft alls kan passera i näsan!)!! Fantastiskt! Nu hoppas jag att det fortsätter på det här sättet de kommande dagarna.

Apropå mediciner och kemikalier. Nu är det bara två veckor kvar av våra 100 dagar! Det har gått så snabbt på slutet nu. Vi kommer givetvis att fortsätta efter dessa två veckor. Det finns ingen återvändo. Inte när jag är så insatt i alla kemikalier som tillsätts i mat och vad dessa kan göra med oss. Vi tänker också mer på andra områden där man kan minska kemikalier, vilket vi i och för sig gjort tidigare också, men ännu mer nu. Som hudvårdsprodukter, schampoo och tvål etc. Vi har hittat bra ersättningsalternativ till dessa. Använda glas istället för plast, ekologiska kläder (jobbar på det mer och mer, Ibland är det dock för dyrt). I dagens samhälle är det svårt att gå ALL IN på kemikalier. Man utsätts för detta och föroreningar vare sig man vill eller inte (avgaser, renoveringar, arbetsplatser etc) men man kan i alla fall minska så gott det går. 

Något som jag INTE kommer att sluta med dock är nässpray. Ja, om jag INTE har en förkylning så klart, då är det väl onödigt att spray näsan ; ) Jag kan inte sova, leva utan att kunna andas genom näsan...Jag har testat sån där saltvattenlösning, men nä. Efter några minuter är det tillbaka... Så nässprayen får stanna! 

Rockade sockorna i fredags så klart!

H har börjat använda sin pall till allt möjligt nu. Bär den runt hela huset för att nå upp till allt!

Du ska inte tro det blir sommar...

...om inte nån sätter fart! Så här kommer, på februaris sista dag, ett vårtjut! Jag såg på väderleksrapporten igår förmiddag och såg, till min förtjusning, att från och med imorgon (dvs 1 mars) är det varmare väder som gäller. Med varmare menar jag givetvis inte 20 plusgrader eller så, utan snarare att temperaturen inte ligger på minus i alla fall. Dock ska det bli lite regn, men se, det kan jag stå ut med.
Vi går dessutom mot ljusare tider. Numera när jag kommer ut från jobbet runt 17.45 är det ljust ute! Det känns faktiskt lite konstigt att solen fortfarande är någotsånär uppe...nästan som om jag skolkar från jobbet och går hem tidigare.

Men så blir det så där. Jag får känslodippar. Speciellt efter en lång och kall vinter (New Yorks vintrar har verkligen förändrats på de här 10 åren sedan jag kom hit första gången). Samtidigt som jag ser fram emot att solen blir varmare, dagarna längre, hänger kroppen och knoppen inte riktigt med. Man går liksom in i en slags dvala över vintern. Stannar inne oftare, gräver ned sig i mörket och i alla ytterkläder som ska på. Nästan som en skyddande mur. Nu plötsligt ska den där muren strax falla. Jag känner mig naken, både kroppsligt och känslomässigt.

Som tur är brukar det gå över där i april-maj nån gång. Hur är det med er? Känner ni av någon vårdepp eller är det bara glädje som spritter i era kroppar nu när våren snart är på gång?

N på vårpromenad 2010

Vårpromenad 2010.

Får det lov att vara en hemla?

Fettisdagen har ankommit! Jag har ännu inte inmundigat en semla i år måste jag erkänna. Visserligen frestades jag förra veckan då jag tog en kollega med till FIKA på lunchen. Där serverades dessa läckerheter, men eftersom jag är på dag 50 eller så på "100 dagar av riktig mat" fick jag lov att tacka nej. Jag ska baka en nyttigare variant hemma i helgen istället.

Jag såg idag på någon kvällspress att det finns alternativa semlor som verkar spännande. Som Elvissemlan! Rostat vetebröd med grädde, mandelmassa och banan och jordgubb. Lät ju väldigt nyskapande. En annan variant var nån slags skorpa med mandelmassa och grädde, något mer minimalistisk kan tyckas (I am American, I like big and bold things!) Och så klart HEMLAN! Bara namnet är ju helt underbart! Ett runt vetebröd med en "hemlig" håla fylld med mandelmassa och grädde. Perfekt att frakta givetvis!

Påminner kanske lite om en vaniljbulle?

Jag är också sugen på att testa den där semmelwrapen, trots att jag hört att den inte var så fantastisk ändå. Maken förstår sig inte på hur jag kan vilja testa såna här nya saker när originalet är så gott, men jag gillar nytt. Jag gillar spänningen ; )

Vilken är den galnaste semlan ni ätit?

Välkommen 2015!

Nytt år. Igen! Ibland känns det som om ett år går fruktansvärt långsamt, ända fram till det nya året. Då plötsligt är det som om det gångna året bara flög förbi! Så här i efterhand alltså.

Vi har haft ett fullt jullov detta år också. Vi flög fram och tillbaka till Seattle. Det var sonens första flygtur och jag måste väl säga att det gick ganska bra! Han är helt klart ett livligare och rörligare barn än storasyster i samma ålder. Vill gärna klättra, gå, klänga och stå, hoppa. Ja, allt man kan göra med kroppen. Att sedan försöka hålla honom relativt stilla och lugn i 6 timmar...Ni förstår. Vi hade dessutom mellanlandning i Chicago och därmed också lite tid att "slå ihjäl" på den flygplatsen. Summa summarum, det gick bra! Han grät en skvätt då och då, men vi lyckades hålla det till ett minimum. Han kunde till och med sova ett par timmar. Dottern, hon är ju en van resenär, var duktig som alltid. Det enda som var jobbigt var resan hem då vi flög på natten. Hon kunde inte riktigt sova i sin flygstol och var riktigt fördärvad ett tag. Till sist vaknade hon ordentligt och kunde spela lite spel på sin dator och då lugnade allt ned sig.

Sedan tisdags, då vi kom hem, har vi hunnit sova (lite jetlag fortfarande) och fira nyår med baluns. Visserligen med barnens kusin som enda sällskap, men ändå väldigt roligt. Vi lyckades få till nyårsdans med faster och farbror i Seattle via Skype och ha vårt årliga teparty.

Nyårsdagen är alltid en festlig dag då barnens kusin (samma som ovan) och farbror fyller år. Födelsedagsfest med andra ord.

Idag är det en lugn dag och sedan blir det en fylld helg igen. På måndag är det "back to work"...Det känns i alla fall som om vi har haft ett alldeles strålande lov med mycket äventyr och det känns bra så här inför det nya arbetsåret.

På flygplatsen på väg till Seattle

Vi åkte till en trädfarm för att hugga vår julgran

Dekorera julgranen också så klart. 

Juldagens morgon. Med paket under granen,

Sonen festklädd för julfirande

Det finns många i Seattle med skandinaviska förfäder och därför finns det också ett stort museum; Nordic Heritage Museum

Vi spenderade fler timmar på museumet.

Lucia fanns också där så klart!

Sleepless in Seattle. Space Needle som gjordes för the World Fair 1962. Vi åkte inte upp denna gång. Vi åkte skridskor istället.

Nyårsfirande!

Årliga nyårskortet!

Blinkande glasögon hör ju till!

2015 bjuder på en hel del saker. Projektet "100 dagar av riktig mat" har kickat igång. Gårdagen var en dag av prövningar i och med kalasfestligheter. Att försöka stå emot pizza och tårta, på samma dag är inte så lätt. Dottern är ju också med på detta projekt och ja, när man inte är utsatt för frestelser är det lätt att tycka att det går galant. När man sedan är där, är det svårare. Trots det lyckades dottern nöja sig med den fruktsallad som vi tog med oss. Superbra!

En resa hem till Sverige står också på schemat i sommar. Tänk att vi inte varit hemma på tre år då! Det ska bli så skönt att få komma "hem" och mysa ett tag med alla systrar, brorsor, syskonbarn och vänner. Föräldrar också så klart! Äntligen!

Jobbmässigt får vi se hur det blir. Jag älskar de jobb jag har nu, men i längden vet jag inte om det fungerar tidsmässigt. Hellre skulle jag vilja ha ett jobb med bra lön och inte två jobb. Till hösten kan det bli nytt jobb, men det är inte säkert ännu. Jag ska börja söka i alla fall.

I övrigt ser vi fram emot att lillebror fyller 2 år i september och storasyster börjar trean i höst...Tänk!

Overaller är inte för alla

Det är väl inget nytt att många New York-bor är fasligt dåliga på att klä sig rätt för årstiden, speciellt vinter. Många skickar sina barn i gympaskor när det är minusgrader ute, ingen mössa och inga vantar. Jag blir chockad. Många gånger ser jag mammor och pappor som lämnar sina barn på skolan som själva är klädda i varm jacka och varma skor, medan barnen kommer i gympaskor och ingen mössa.

En grabb kommer i alla fall ordentligt klädd. Han har till och med overall. Som en annan lärare klagade på. Hon kunde inte riktig förstå varför en fyraåring hade overall, såna är ju bara för mindre barn. OCH de var så svåra att få på barnet, fortsatte hon. Skorna gick ju inte att få igenom...

Jag höll på att tuppa av! Jag förklarade att för det första skulle killen klara av att sätta på sig overallen själv. För det andra TAR MAN AV skorna innan man börjar dra på overallen. Sedan avslutade jag med att overall minsann är ett fantastiskt klädesplagg.

MVH,
Klädpolisen (Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder)

Sverigebesökare

I måndags kväll förra veckan kom min syster J från Sverige för att hälsa på. Vi har haft tio dagar med upplevelser. Plus att hon hade med sig ett gäng godsaker och ett kit för att klara årets jul (bland annat tre flaskor med glögg och många paket med saffran!) Det tackar vi för!
Detta var ju andra gången som hon kom hit till oss och nu är hon ju "van" vid storstadslivet. Hon for in till Manhattan några gånger själv och jag tog med henne på en runda en dag. Plus besök till djurpark och mycket shopping så klart.
Här kommer ett urval av bilder:

N spelade mängder med spel med sin moster under besöket. Moster hade allt tid i världen att spendera med henne och det uppskattade hon.

Vi gick till parken några gånger.

Och letade efter lekparker på kartan.

Vi hade en tjejdag på Bronx Zoo där vi tittade på 4D-film. Här moster J och N.

På djurparken såg vi bl a tigrar. N var väldigt fascinerad över just tigrarna.

Lillebror hängde på till parken och spenderade tid i gungan. Mycket kill i magen!

Igår eftermiddag åkte syster J hem igen. Tiden bara flyger iväg! Jättekul med besök hemifrån. Tänk att jag inte träffat de flesta hemma på över två år nu...Det känns verkligen i själ och hjärta. Därför var det extra skönt med en dos Sverige just nu. Tack syrran!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Vilken vecka som passerat! Dottern slutade första klass i torsdags, kan ni tro!? När fick jag så stora barn? Det frågar jag mig dagligen. I fredags var jag också på en arbetsintervju. Den första i den här omgången jobbansökningar. Tyvärr är det bara deltid, men ganska bra lön för att vara deltid. Efter min tidigare erfarenhet av att jobba på förskola här i New York var jag lite skeptiskt till att söka liknande jobb. Dock är det ju inom min utbildning och det är lättare att söka sådant man har specifik kunskap kring. Jag blev i alla fall glatt överraskad. Rektorn på skolan (en skola som är ganska liten, med få barn och få lärare) hade ungefär samma filosofi som mig kring barn och utbildning. Lärarna som jobbar där idag har jobbat där i flera år, till skillnad mot min förra arbetsplats där i princip alla lärare blivit utbytta efter några månader.
Jag ska på en andra "intervju" imorgon måndag (läs idag) och spendera lite tid med barnen och lärarna. Sedan få vi se.

Jag och maken skulle också på dejt idag söndag, för första gången på ett år ensamma. Tyvärr blev lillebror sjuk med feber i lördags eftermiddag och jag fick feber senare på kvällen. Dessutom halsont. Så dejten blir uppskjuten på obestämd tid. Lite otur! Men sånt är livet med små barn...

Den här veckan är dottern hemma fram till torsdag och sedan far hon till sin faster och farbror i Seattle igen. Denna gång stannar hon inte mer än två veckor, det räcker gott och väl tycker jag! Fram tills dess ska vi öva på att cykla. Det går väl så där med den biten. Sakta men säkert.

För en månad sedan åkte storasyster på sin sparkcykel och på nåt sätt ramlade hon illa. Hon hamnade på knöglig mark och sparkcykeln tvärstannade och dottern for av och landade med knäna först. Ett illa fall. Efteråt menade hon att hon inte skulle åka sparkcykel nånsin mer. Jag förklarade att det är lika bra att "hoppa upp på hästen igen". Ett uttryck hon inte hört tidigare och tyckte lät riktigt roligt. Jag fick förklara vad det betydde.
I alla fall gick veckorna och hon har inte sagt nåt om att åka sparkcykel igen, men jag har tänkt att jag ska dra upp frågan så småningom.
Igår, lördag, frågade hon vilken park vi skulle gå till och jag svarade "den stora parken" varpå hon sa:
- Ja, men då ska jag hoppa upp på hästen igen då!
Det tog några sekunder innan jag fattade vad hon syftade på! Mycket riktigt, sparkcykeln åkte fram och det var inga som helst problem. Tur att smärta är något man snabbt glömmer!

Midsommar!

Idag är det visst midsommar! Medan ni redan börjat ert firande och är på väg mot nån trevlig middag eller efterfest så har vi bara börjat dagen. New York ska tydligen bjuda på vackert väder hela dagen. Vi kickstartade dagen redan 05.30 när sonen bestämde att det var dags att gå upp. Således har vi redan hunnit träna, dusch och äta frukost och klockan är bara barnet ännu.

Nu ska vi förbereda oss inför eftermiddagen då vi far ner till Battery Park och firar midsommar Swedish style. Det händer inte så ofta, inte ens när vi bodde i Sverige. Dålig svensk är jag!

Hoppas ni har en bra fortsättning på midsommarafton så hörs i imorgon!

Midsommar i New York 2010

Storasyster på midsommar 2010

Battery Park 2010. Svenska flaggan vajar stolt!

Punktering

Idag får det bli en punktlig uppdatering!

• Lillebror hade tydligen tredagarsfeber eftersom han också sedan fick utslag över hela kroppen. Det är över nu tack och lov. Han är frisk och kry! Storasyster är också helt bra nu i princip. Hoppas att alla förkylningar har tagit sommarlov nu. Jag hatar förkylningar
• Igår hade jag en heldag med tjejkompisar! Utan barn! Hur stort som helst. Har ju inte varit hemifrån utan barn mer än ett par timmar ungefär sedan H föddes i september. Jag har en vän från Sverige på besök i New York. De (min kompis och hennes vän) bor på vandrarhem då men vi träffades upp i stan och gick på shopping och lunch. Ja, shopping. Jag som hatar att shoppa fann ett nytt favoritställe i form av Uniqlo. Ett japanskt klädmärke, samma prisklass som HM (något dyrare kanske) men med klassisk stil och något bättre kvalitet. Hittade en hel drös med kläder. Köpte en hel del, men såg massor med annat på väg ut ur affären som jag måste titta på nån dag. Joy! Det var riktigt skönt att komma ut och rå om sig själv ett tag. Maken styrde upp ungarna och dagen där hemma. Helt tryggt. Plus att sonen numera fattar vitsen med att bli matad med flaska. Det hindrade ju inte honom från att bryta ihop som om hela världen hade rasat samman när jag väl kom hem. Först värsta leendet och sen gråtande krypandes mot mig...Han är en drama King, den där. 

Hittade en street fair i Little Italy

Lite svenskt i Soho.

Lite byggnader i Soho.

• Jag gör framsteg med springandet. Idag sprang vi nästan 10km i parken med mammagruppen och det gick över förväntan. Jag vet med mig att jag springer ganska långsamt till en början, ökar på och avslutar starkt. Hann faktiskt upp den mamma som springer snabbast efter tredje varvet (vi sprang fyra totalt). Hon är ett huvud längre än jag och springer snabbare kortare distanser, men jag är som ett litet envist tåg som tuffar på och till slut så hinner jag alltid upp...Två veckor kvar till loppet nu! Jag är taggad!

Efter min runda i morse. 

• Lilla H har börjat sin flytt in i spjälsängen. Han har sovit där under dagen en längre tid. Nu sover han även där på nätterna. Han vaknar fortfarande en del på natten och vill snutta och tills vidare får han göra det. En sak i taget. Om ett tag ska vi minska ned på det med och förhoppningsvis kan han sova bättre. Och även jag! Han börjar bli stor. Tänk, snart nio månader gammal.

Man kan visst beställa allt på internet...Inte barn kanske. Men de kan leka med lådan!

• Jag har ungefär tio olika blogginlägg som jag smider på, men hinner inte sitta så mycket vid datorn just nu...SÅ typiskt när man väl har så mycket på gång. Det kommer dock!

NU får ni passa på att ha en fin helg! Jag har hört att det är Kristi Himmelfärd nu? Tänk vad jag missar. Här firas ju inte sånt. Man är absolut inte ledig mer än nödvändigt i det här landet. 

Ha det gött!

Nu fattas vara det en teleport

Eller vad en sån kan tänkas heta? En som kan transportera människor via teleportation alltså.

Jag har lyckats hitta filmjölk på min lokala affär. Det skrev jag om för ett par veckor sedan. Dessutom har jag hittat något som i princip är leverpastej, här heter det Liverwurst och finns tydligen lite överallt. Inte direkt så att de annonserar ut det stort (mest är det ju skinka, kalkon, ost som folk är intresserade av), och det har säkert funnits hela tiden. Jag har vetat om att det finns något som heter Liverwurst, men inte hittat det i affären. Förrän jag frågade om det. Så klart! Att jag inte tänkt på det innan! Så det gjorde jag och de hade det. På flera affärer!

Nu är jag varken en stor filmjölks- eller leverpastejätare hemma i Sverige, men när det inte är så självklart att man kan få tag på det (som när man bor i utlandet) är det plötsligt superintressant och det känns som "hemma". Nu har jag ätit filmjölk och leverpastej en vecka ungefär och det var härligt! Det dröjer nog ett tag tills man blir sugen igen. Men då vet jag ju var jag kan hitta det igen!

Fil och flingor = guld

Massa flaskor på affären. Come to mama!

Nu fattas det bara den där teleporten så att jag kan teleportera familjen hit från Sverige då och då. Är det någon som vet hur länge vi får vänta på en sån? 

Allt e bra med algebra

Det första jag är tacksam för denna vecka är att jag har ett mattegeni till make som lätt som en plätt kan förklara en hel massa algebra för mig nu när kursen startat. Jag är hoppfull. Och faktiskt att jag vågar mig på att säga att det är lite roligt...Lite skillnad mot att bara skriva en massa uppsatser och bajsa ord. Ja, ibland är de där uppsatserna och diskussionerna man för på kurser rena rama ordbajseriet. Man ska skriva ord "bara för att". Och jag har redan hunnit skriva många ordbajsande uppsatser denna termin.

Å andra sidan har jag bara harvat igenom mig halva kapitel ett i min enorma mattebok. Så det där med roligt... Ni kan ju fråga hur det står till i slutet av boken kanske...då är jag kanske inte lika morsk.

I övrigt är jag tacksam för:

• att ingen superstorm dragit in. Idag är det ett år sedan Sandy svepte in över New York och det var ingen rolig vecka efter det. 
• att det är Halloween på torsdag! Det är grejer det. Jag struntar i att folk tycker det är jobbigt med tiggande ungar (i Sverige oftast, men där vet heller inte alla HUR man ska fira Halloween och vilka regler som gäller och NÄR) och de tveeggade budskapen. Att klä ut sig, vara lite spöklig och ha roligt är inte fel. Vi ska gå "trick or treat" för första gången i år och N ser verkligen fram emot det!
• att jag tror att en demokrat kommer att vinna borgmästarvalet här i NY på tisdag. Visserligen har vi haft en demokrat de senaste 12 åren, men några år till skulle inte skada. Jag kan inte med republikaner. Jag får rysningar bara jag tänker på dem. Kanske skulle klä ut mig till en läskig republikan på torsdag till Halloween? 
• att vi fann glögg och julmust på IKEA i söndags. Mmmm. Och pappa och syster har lovat att ta med en massa gott när de kommer i jul. En Aladdinask till exempel. Det fanns tyvärr inte på IKEA, trots rapporter om att det finns på IKEA i Spanien. 
• att jag har en ruskigt fin familj att älska och som älskar mig...

Upptagen.se

Här är det tillfälligt avbrott. Livet snurrar på i 180 just nu och jag hinner knappt tänka...Därför blir det några dagars paus.

Under tiden hoppas jag att ni har det riktigt bra! Och att er Valborg var fantastisk. Här firas det ju inte Valborg alls. Vanliga dagar här hos oss med andra ord. 

Vi ses på fredag!