Helt oinspirerad

Idag är det blankt i skallen. Helt tomt. Jag har liksom inget på lut att skriva om alls, som jag normalt brukar ha. Det brukar bubbla av saker som vill komma ut på pränt i bloggen, som måste ut, där och då. Nu är det stilla. Inga vågor av tankar som kluckar mot pannbenet...inte ens en vind som blåser stilla. Så kan det vara ibland tydligen. Nu har det inte hänt mig så ofta på det 1,5 år som jag skrivit. Därför kanske det inte är så konstigt att det sker just idag. Speciellt som tankarna surrar kring tentan på lördag och lite annat som händer.
Måste ju i alla fall berätta att rektorn verkar ha vaknat på helt rätt sida igår. Jag får åka på den där läskonferensen nästa vecka! Så den 8 april far jag till hufvudstaden (Ja, Stockholm :p) för att lära mig mer om läsutveckling. Dessutom är det lite böcker och material som vi ska få beställa till skolan. Bara så där. Vad har hänt med rektorn? Jag ska inte klaga!

Ja, ni ser. Trots att jag inte hade inspiration till att börja med så dök den upp lite där halvvägs. Visst är det lustigt?
Jag avslutar detta "oinspirerade" inlägg med dotterns nya favoritlåt som hon plötsligt sjunger lite hipp som happ. Det har blivit mycket musik på sista tiden på bloggen, kanske för att det är vår?

Uppoffringar

På lördag har jag tenta i min kurs som jag läser (Andraspråksinlärning och flerspråkighet). Iiiiiiii, liksom. Nu känner jag mig aningen tvungen att läsa genom kurslitteraturen igen för att uppdatera mig. Jag har ju läst allt en gång eftersom vi har haft en hel del uppgifter att göra under kursens gång. Trots det inbillar jag mig att det är bra att läsa igenom nån gång till. Jag hoppas det fastnar lite till som kan vara användbart.

Så, för att slippa bli distraherad att läsa annat, har jag lagt ur min bok som jag vanligtvis brukar läsa på tåget och ersatt den med kurslitteraturen...bara den här veckan.
Missförstå mig rätt. Litteraturen är jätteintressant och jag gillar kursen. Jag har bara ett allmänt problem med att läsa eller se på något (serie eller film) flera gånger. Sånt pallar inte jag. Har jag läst en bok eller sett en film EN gång, räcker det. Att se, eller läsa om finns inte på kartan. Såvida det gått så väldigt många år att jag nästan glömt att filmen eller boken ens existerar. Då kan jag överväga att ta om det en andra gång. Maken blir ibland tokig på mitt sätt att resonera kring detta. Jag förstår honom. Ibland orsakar det problem för mig med. När man ska plugga till ett prov till exempel : )
Det finns så mycket nytt att upptäcka att jag inte vill "slösa" tid på att se och läsa sånt jag redan tagit mig igenom. Ge mig nåt nytt och spännande!

I alla fall har jag "offrat" denna vecka för att läsa lite till tentan. Jag hoppas det är värt det på lördag (men det tror jag!)...

Bild lånad. Inte direkt lördagens tenta.

Triumf!

Just nu flyter jobbet på ganska bra. Speciellt förra veckan. Då fick jag äntligen lite genombrott hos en del elever. Vi har till exempel en tjej i ettan som har kämpat så hårt med allt. Jag menar ALLT. Från att komma ihåg bokstäverna (vilket tog hela hösten och lite till) till att komma ihåg ordbilder och höra vilka bokstäver som finns i ett ord. På sistone har vi försökt att ljuda ihop två bokstäver till ett ord, men det har inte gått så bra. I flera månader har vi försökt på olika sätt. Och så förra veckan lossnade det! Pang, sa det bara. Lite som en ploppeffekt. Plötsligt kan hon läsa ord med två bokstäver och läser dem väldigt bra dessutom. Det bästa var dock att se hennes glädje när hon insåg att hon förstod hur man skulle göra. Hon sken som en sol, om inte ännu starkare, och sa genast att hon skulle läsa för mamma när hon kom hem. Det är under dessa stunder jag är tacksam för att jag blev just lärare. På vilket annat jobb kan man få uppleva samma glädje som när ett barn upptäcker nåt för första gången? Det är oslagbart och väldigt inspirerande!
Nu försöker jag övertala rektorn att skicka mig på läskonferens en dag nästa vecka. Konferensen kostar en del kulor, men jag tror att det är värt vartenda öre. Just läsning är något så otroligt viktigt i skolan och ju mer jag vet som lärare om läsprocessen, desto lättare är det att hjälpa alla elever till läsning. Även de elever som stöter på svårigheter på vägens gång. Framförallt dem, kanske jag ska säga. Idag ska jag fråga en sista gång. Håll tummarna!

Inte bara en utan två

Städningen gick över förväntan igår. Hann bara med köket tyvärr. Men då blev det verkligen HELA köket. Lite trist är det att göra vårstädningen redan nu eftersom jag vägrar tvätta fönstren. De har inte ens börjat sopa vägarna rena från sand och grus ännu. Och när de väl börjar blir fönstren dammiga igen. Undrar när de ska ta bort sanden? På många ställen nu är det verkligen mycket sand. Det börjar kännas lite som en strand där man går till affären. Bra träning i om man vill springa. Lite Baywatch-varning faktiskt.

Jag hittade en väldigt rolig lista på flera ställen på nätet som jag tänkte dela med mig av nu. Tyvärr kan jag pricka för varenda grej i princip. Pinsamt?

You know you are from Sweden when: 

• Everytime you see a swedish Brand/actor/company/phone/car/furniture store you feel compelled to point that out to your Non-Swedish friends (with barely hidden pride in your voice)
• You seriously want to HURT Non-Swedes who ask 'how's life in SWITZERLAND?
• People ask you if you have polar bears on the streets and you try to spread the myth further by saying it is true
• You go seriously sentimental when entering an IKEA store, outside the borders of Sweden.
• You love complaining about Sweden when you are there and state "it's much better in Sweden" when you are abroad
• You know at least 10 Abba songs by heart
• Whenever discussing international problems you always, without exception state that "why don't you do it like we do it in Sweden?"
• You take your shoes off when entering a house, and don't get why non-Swedes find that funny
• You don't consider a congregation of trees being a "real" forrest unless it takes at least 20 minutes to drive through it
• It annoys the hell out of you that there is no good translation for the word "lagom" in any language
• You don't mind walking instead of taking the car
• Generally, you prefer writing in pencil, so you get thoroughly confused and insecure when told to write in pen during exams in schools abroad
• You answer the phone by saying your first name and not just "hello"
• You actually miss “Knäckebröd” when you are abroad but never eat it in Sweden since it's too dry
• You insist that Swedish chocolate is the best in the world, despite what the Belgians and the Swiss might say.

Jag avslutar inlägget med min måndagslista så klart!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• jag haft en jättefin helg och fått mycket gjort
• jag vårstädat köket och i helgen blir jag klar med resten också
• målaren är försvunnen och dammet borta
• jag har tenta i helgen som kommer. Då blir den äntligen klar : )
• jag är så gott som frisk från min förkylning och kan träna ikväll!
• det är mycket bra som händer på jobbet och med eleverna
• pappa äntligen håller på att fixa bilen min
• jag har en helt fantastisk familj som jag älskar mer än nåt annat här i livet!

Söndagsspecial

I morse vaknade jag med ett ryck, bara så där. Jag tittade på klockan och den var 05.30. Min vanliga morgonväckning med andra ord. Av någon konstig anledning kom jag då på att klockan hade ändrats till sommartid och genast kändes det bättre att vakna 06.30 istället. Inget ont som inte har nåt gott i sig! Det gäller att tänka positivt helt enkelt.

I dag är jag taggad. Jag ska kavla upp ärmarna och städa köket och dotterns rum. Jag ser faktiskt fram emot det. Inget gym idag som jag annars brukar gå till på söndag eftermiddag. Förkylningen är bättre, men inte tillräckligt bra för att ha behållning av träningen. Därför blir det en heldag av städning istället. Visst är det konstigt vad man kan se fram emot? Jag ska också sätta upp nya gardiner i köket och hänga lite tavlor i hallen. Det kommer att bli jättefint!

I går hittade jag en, för mig, ny hemsida som  jag läste av och till i flera timmar. Jag skrattade så att tårarna sprutade och blev helt beroende av att läsa vidare. Passa på att gå in där om ni behöver lite skratt!

Bild lånad från damnyouautocorrect.com

Enjoy!

Friden har lagt sig

Målaren packade sina attiraljer och försvann igår i ett dammoln. Kvar lämnade han en (mycket dammig) ljus och fin lägenhet som vi nu städat in i minsta vrå. I alla fall de rum som blivit tapetserade. Köket och dotterns rum får vi ta i helgen. Vanligtvis vårstädar jag runt påsk vid påklovet, men nu har det blivit tidigarelagt av naturlig anledning. Då kan jag koncentrera mig mer på köket och Ns rum som båda verkligen behöver en rejäl omgång. Livet leker!
Förkylningen har ett stadigt grepp om mig och maken så det blir en lugn helg. Ingen träning. Inga extravaganser förutom att låna mammas bil för att storhandla. Och eventuellt baka en kladdkaka. Det var väldigt länge sen en mumsig klasskaka såg ljuset i vårt hus så det är verkligen dags för nåt sånt.
Solen skiner i alla fall på oss och det är jag glad för en förkyld helg som denna!

Jag lämnar er idag med en ny favoritsång som jag funnit. Ha en fin lördag!

Lite artighet skadar aldrig

Kulturkrockar är lite spännande tycker jag och säkerligen många av er. Speciellt ni om reser mycket eller som bor eller har bott utomlands har säkert lagt märke till ett och annat fenomen om skiljer sig från det ni är vana vid. Sen är det ju också personliga erfarenheter och eftersom de just är personliga kan det ju också betyda att någon annan upplevt det helt annorlunda. Det är ganska intressant.
Dagens iakttagelse är i alla fall artighet.

Innan jag flyttade till The big Apple hade jag alltid upplevt svenskar som väldigt artiga. Allt det där tackandet hit och dit, bara vid kassan i mataffären kan några tusen tack utbytas, man håller sig på sin kant...ja, ni vet. När jag sedan flyttade till New York fick jag en helt annan syn på det hela. Artighet är alltså inte bara att klämma ur sig så många tack man kan under ett möte!
Jag fick uppleva New York med barn och som gravid under den tiden jag bodde där. Det blev mycket bussåkande och tunnelbaneåkande med tre barn som skulle skjutsas runt i stan till skolor och aktiviteter. Ni som varit i New York vet också att det ofta är ganska fullt på allmänna färdmedel och att hitta sittplats är inte alltid det enklaste. Speciellt inte under rusningstimmar när man kanske måste åka.
95% av alla gånger jag åkte med barnen var det någon som genast reste sig upp för att jag skulle få sitta med barnen och slippa stå och trängas och kämpa för balans. Likaså när det syntes att jag var gravid. Till och med en äldre man med käpp ställde sig upp en gång när jag var gravid, fast jag bad honom att sitta.
I måndags när jag var tvungen att ta bussen till jobbet var bussen knökfull. Då kommer en mamma på med en liten tjej som är högst 2 år gammal. Det finns inga sittplatser och de står i mittgången. Jag tittar runt. Ingen gör en tillstymmelse till att resa sig för att barnet ska få sitta, inte ens de som sitter nära som ser hyfsat unga ut. Så jag ställer mig upp och ger min plats.
Mentaliteten här i Sverige är ofta att "kan du inte ta dig runt i stan utan hjälp bör du stanna hemma för räkna inte med att någon ska hålla upp dörrar fär dig oavsett anledning, lyfta vagn in i buss eller liknande."

Likaså säger man ofta "Excuse me" en halvmil i förväg i NY om man ska förbi nån i en mataffär och det finns en liten möjlighet att man stör på nåt sätt. Här står man och väntar en halv dag för att någon ska flytta sig alternativ att man försöker tränga sig förbi genom att knuffas lite och vara helt tyst.
Min vän C från Malmö som jag träffade i NY fick en annan kulturchock när hon kom hem till Sverige. Männen. (Rabiata superfeminister kan sluta läsa ett par rader). När C kom tillbaka till Sverige krockade hon ofta med män i dörrar. I New York är det många gånger så att om en kvinna och man går mot samma dörr för att öppna, låter mannen kvinnan gå före och han håller upp dörren (om det inte råkar vara en svängdörr). När C kom tillbaka tänkte hon inte på att hon numera var hemma i Sverige och därmed krockade hon ganska ofta med män i dörrar.
Bra eller inte bra kan man ju fråga sig.

Gentlemannen - utrotningshotad?

Idag är det fredag och snart är tapetseringen klar. Han bör bli klar runt lunch. Kunde inte vara gladare. Och vårstädning får vi till på en gång för dammet som blir efter en tapetsering är inte nådigt! Vi putsade och fejade vardagsrummet igår och det var ett ton damm ungefär.

Dessutom har både jag och maken fått ta del av dotterns förkylning. Vi gillar att dela med oss i familjen. Min röst och hals är kass så jag ska försöka vara så tyst jag kan idag. Lycka till med det som lärare! Tur att det är fredag! Jag hoppas ni alla får lite solsken både i hjärta och kropp!

Vad söker du?

Jag tycker det är ganska kul att ha lite koll på hur folk kommer hit till min blogg och varifrån. Ibland brukar jag gå in och kolla på den mätare jag har (sitemeter) och numera har ju också blogger en egen flik som heter "stats". Där kan man bland annat se de mest populära inläggen, varifrån besökare kommer, vilken sida som refererat flest besökare och också vilka sökord som lett hit.
När jag skrev om prinsessan Madeleine fick jag mystiska besök från Drottningholm och när jag nämnde Skatteverket fick jag massor av besök internt från Skatteverket. Välkomna hit igen!

I alla fall. Det här med sökord är ju ganska intressant. Jag tänkte lista några av de intressantaste bidragen so far i bloggens historia.

- "Fondation heinrich boll" or "bread for the world" or "kairo"
Jag har ingen aning om vad detta betyder alls. Tyvärr är det alltså inget jag har en aning om vad det kan vara. Låter som en tysk sagofigur, en välgörenhetsgala och kanske nåt med uppror i Egypten?

- like box problem
Jag tycker om alla lådor så det har jag inga problem med alls. No help here guys.

- är man tant eller kvinna vid 30 år
Det beror nog på vem man frågar. Jag är snart 30 år gammal, thank you very much. Kärring kanske?

- drapera liv
Ja. Drapera på. Vad sjutton söker man på dessa ord?

- duscha med feber
Go for it! Jag duschar med influensa, förkylning, hemorrojder, vattkoppor och mässlingen också. Inga problem.

- hur slipper jag mittlivsmagen
Där går jag bet. Vad är en mittlivsmage egentligen? Min fråga är: hur får man en?

Vad är ert konstigaste sökord?

Bild lånad.

i-landsproblem

I går gick tågen som vanligt igen tack och lov. Jag slapp lägga mig ned och skrika på tågstationen. Det var skönt faktiskt. Gjorde mitt liv lite lättare i alla fall.
På eftermiddagen åkte jag hem en timme tidigare för att hälsa på dotterns förskola. Det var verkligen jättekul. N fick visa runt och var så glad att få komma dit igen. Hon har varit hemma förkyld. Nu är hon ju bättre, men  eftersom hon kan vara hemma är det lika bra att hon får bli lite friskare innan hon kommer tillbaka. Vid senare tillfällen kanske det inte går lika bra att vara hemma så länge. Jag fick också träffa två av hennes lärare som jag kunde prata lite mer med och det var också spännande.

Därefter gick jag och dottern till affären. Allt som allt blev det en ganska lång utflykt på cirka två timmar. Vädret var fantastiskt och jag såg till och med gröna blad som växte vid en rabatt nära vårt bibliotek! VÅREN ÄR HÄR! Jag blev så obeskrivligt glad att se dessa små tappra gröna blad som kämpat sig ur marken. Då kändes det att det har vänt. Att nu kan det bara bli bättre!

Vår lägenhet dock är en helt annan femma. Den är helt upp och ned. Målaren gör sitt allra bästa, det är jag säker på. Ändå känns det lite som att vi lever i lite kaos just nu. Vi flyttar TV:n runt rummen, ingen soffa, plast överallt, målarfärgslukt och saker staplade överallt. Nu längtar jag verkligen till allt är klart. Gubben jag pratade med förra veckan sa torsdag, senast fredag. Jag hoppas på torsdag. Tänk vad skönt att få flytta tillbaka möbler och få ett normalt hem igen.

Usch vad man ska klaga! Dagens i-landsproblem. Ibland måste man få klaga så att det känns lite bättre senare. Eftersom jag inte har nåt värre att klaga på just nu får det bli kaotiskt hem : )

Nu får ni alla ha en skön lill-lördag!

Man ska tydligen inte ropa hej

Idag ångrar jag min hyllning av tågen. Med råge. För igår, när jag glad kom till tågstationen, förvandlades min lugna och trevliga morgon till kaos och panik. Först var det givetvis lugnt. Tåget var tio minuter försenat. Ingen fara på taket. Sånt händer. Jojo. Sen blev det tjugo minuter. 35 minuter. Till slut var förseningen 50 minuter! Då pallade jag inte längre. Skulle tåget ens gå?
Så i rena rama action-films-andan sprang jag hemåt (jag bor som tur är väldigt nära stationen) för att chansa med bilen som inte på långa vägar är lagad. Jag rådfrågade pappa bildoktor på vägen och fick ett okej.
In i bilen som ett huj och gasade på ut ur stan. Det kändes lite som en sån där film när människor försöker ta sig ut ur en stad som närsomhelst ska isoleras på grund av konstiga sjukdomar eller zombier som attackerar stan. Jag gasade liksom på för att ta mig iväg, men när jag når utankanter av stan, slutar gasen fungera och jag kommer ingen vart. Jag fick stanna på sidan av vägen och stänga av och sen slå på bilen igen. Efter några sekunders betänketid insåg jag att det var lika bra att vända och åka till stationen istället för att bli fast i ingenstans mellan min hemstad och jobbstad. Jag kör som ett huj tillbaka igen. Misslyckat rymningsförsök med andra ord. Bilen fick stannas ett antal gånger innan jag kom hem.

Sprang till stationen igen. Vänta. Observera att rymningsförsöket tog max 15 minuter. Tåget hade inte hunnit komma. För efter en timme blev det plötsligt inställt. Likaså det tåg som skulle komma efter vårt. Allvarliga signalfel i min jobbstad. Ersättningsbuss. Bra! Väntade på bussen som skulle komma. Tio minuter senare säger de att bussen ska lämna tjottahejtistan utanför min jobbstad och sedan komma via jobbstaden och sen hemstaden. What? Bussen skulle alltså komma om en dryg timme enligt mina uträkningar. Om jag hört rätt. Efter ytterligare femton minuter kommer en linjebuss, en reguljär buss, som går till hemstaden så jag och samåkerskan (som joinat mig) hoppar på den och betalar ytterligare en resa till jobbet (notera att resan med tåg redan är betald).
Under tiden har jag tät kontakt med fritidspedagogen på jobbet som får ta min första lektion. Bussen tar en jäkla tid, en timme, och sen är det stadsbuss till jobbet efter det.
Med andra ord. Istället för att komma klockan 8 till jobbet är jag där strax före 10.

Jag är noga med att kolla SJ:s hemsida för uppdateringar. Enligt den är det löst under dagen. Jag ser fram emot en lugn resa hem. Istället får jag mess från samåkerskan som meddelar att hennes tåg är försenat och att de flesta andra verkar bli det också. Jag kommer till stationen och möter upp. Förseningar. Vi planerar att ta linjebuss istället då vi får höra att tågen är inställda. En ersättningsbuss finns på plats- Vi kutar dit för att få sittplatser. Kommer dit, sitter ner och pratar i lugn och ro. Tio minuter senare kommer SJ:s lakejer och ber om ursäkt. Det FINNS nu ett tåg på perrongen som väntar in alla resenärer. What igen? Så vi får kuta en bra bit från bussen, till tåget som väntar längre bort. Jag vågade inte hoppas att tåget faktiskt skulle rulla, men det gjorde det. 30 minuter sen kommer jag hem (samåkerskan blev 1,5 timme sen).

Om detta upprepas idag får jag spel. Allvarliga störningar i min hjärna. Jag lägger mig ned på golvet och skriker som en trotsig treåring. Jag svär.

Allt och ingenting på en måndag

Måndag. Som vanligt flyger helgen bara förbi. Man hinner knappt säga hej innan det är dags att säga adjö igen.
I dag på morgonen har jag sällskap av dottern i soffan. Halv sex på morgonen. Hon är förkyld och kan väl inte sova längre helt enkelt. Jag satt vid datorn när jag hörde knackningar från hennes rum. Så jag gick dit och öppnade dörren. Där finner jag min dotter som står färdigklädd i mörkret. Strumpbyxor, kjol och linne minsann. Hon tog det säkra före det osäkra och såg till att vara klädd och redo i fall att jag sa att det var okej att komma med ut. Det får nog bli en tupplur i eftermiddag för hennes del.


Idag är det faktiskt måndag och jag är glad för att:

• man numera slipper frysa dygnet runt på grund av kylan ute. Att slippa frysa genom ben och märg vare sig man är inne eller ute känns underbart. Frihet!
• solen så gott som alltid är molnfri och lyser upp tillvaron.
• vi ska få lägenheten fixad alldeles lagom till vår! Vilken uppfräschning. Nu väntar vi bara på ny spis och nytt kylskåp också.
• jag har fått tag på två bra böcker som jag läser just nu och som jag knappt vill lägga ifrån mig. Återigen är jag tacksam att jag åker tåg och får läsa hela morgonen i princip.
• dotterns förkylningar verkar bli kortare och kortare samt lättare. Tidigare brukade hon spy i tre dagar för att slemmet retade hennes hals, men nu hände en pytteincident första dagen bara...Det går framåt.
• jag har en underbar, fantastisk, otrolig familj som alltid finns där!

Snabba puckar

Varje år får vi en lista på saker från vår hyresvärd om olika förbättringar vi kan göra i vår lägenhet. Det måste ha gått ett visst antal år innan man får byta ut en spis till exempel, eller tapetsera om. I år har vi massor som vi får göra i lägenheten om vi vill.
Vi har därför valt att tapetsera om vardagsrum, hall och vårt sovrum. Vi skickade in lappen i tisdags och i fredags ringer de från målerifirman och vill komma så snart det går. Snacka om service. De kommer alltså redan imorgon och ska hålla på veckan ut. Därför blir det ingen regelrätt städning idag, utan mest bara tvätt och nedplockning av tavlor och liknande från väggar. Ingen mening att städa om ett gäng målare ska rumstera i lägenheten fram och tillbaka. Sen ska tydligen möbler och sånt vara placerat mitt i rummet. Det måste vi nog också ta tag i eftersom de kommer redan halv åtta imorgon bitti.
Nästa helg får vi ha en jättestädning i helgen när det är nytapetserat och fint istället! Det ser jag fram emot.

Ha en härlig söndag!

Vilken överraskning!

Igår när jag gick till en ICA-affär på lunchen hittade jag nåt fantastiskt. Jag stod och letade efter nåt drickbart när jag fick syn på Arizona Ice tea, makens favorit. Bara så där. På ICA. Jag tittade runt lite till och fann även ett gäng Snapple. Vilken lycka!
Vid kassorna och godiset for ögonen runt lite, som vanligt, över godishyllan. Allt ser ju så gott ut och ÄR så gott. Bara kika.
Plötsligt tror jag att jag drömmer. För där på hyllan bland svensk choklad ligger Reeses-choklad och myser! Bara så där. Jag älskar Reeses. Smak av jordnötssmör och choklad. Det är mums.
Jag passade på att titta runt lite på hyllain i hopp om lite mer gott. Och! Jag hittade Butterfingers, Skittles och Hersheys choklad. Dessutom, när jag gick tillbaka efter kursen, fann jag Mountain Dew och Root Beer. Vilken lyx. Sånt man saknar när man bor här och inte åker till USA varannan vecka...

Idag blir det mys med syster och systerdotter och sen fika med mamma och co. Jättetrevligt!

Möten mellan människor

Igår påbörjade jag utbildning till Barnpilot. Jag ska så småningom vara ett stöd för personal på min arbetsplats i frågor som rör barn som far illa på olika sätt. Vi är cirka 25 stycken i grupp, blandade åldrar och arbetsplatser. Jag tycker alltid att detta möte med okända människor är så spännande och fantastiskt. Första timmen med en grupp nya personer som inte känner varandra är ofta ganska tyst och trevande. Efter första fikat är det mer livat och i slutet på dagen brukar man vara tjenis med hälften.
Att möta nya människor tycker jag är väldigt intressant. Jag tycker om att lyssna på deras erfarenheter, få ett utbyte genom samtal, ge och ta. Det finns så mycket att lära sig genom andra människor, bara man tar sig tid att lyssna.

När jag bodde i New York anmälde jag mig till ett nytt volontärprojekt som Hudson Guild startade. Jag var första att anmäla mig till och med. Projektet gick ut på att få en äldre person tilldelad sig. Man skulle sedan besöka denna person i hemmet och vara sällskap någon gång i veckan. Inte handla, diska, städa, utan bara vara sällskap. Givetvis var det fritt fram att hitta på nåt tillsammans som att gå på promenad eller gå och handla.
Min första tilldelade kvinna blev Margaret som var lite över 90 år då jag först träffade henne. Hon hade en fantastisk historia. Margaret hade flytt med sin familj från Jugoslavien under Andra Världskriget. Deras mål var USA, men nu hände det att kvoten för flyktingar från hennes land var uppfylld just då och de fick ta en omväg genom Mexiko. Den omvägen varade i flera år innan de fick tillåtelse att komma in i USA. Hon hamnade i New York med sin familj. Pappan blev dödad under kriget, men mamma och systrar var med. Tänk er vilken historia! Sen berättade hon mer vad som hände, hennes man, barn, arbete...Tyvärr blev hon sämre och fick till slut flytta till ett ålderdomshem där jag inte kunde besöka henne längre. Det var jättesorgligt och jag ville egentligen inte fortsätta med projektet på grund av det. Jag blev dock övertalad av chefen och fick en ny kvinna att besöka.
Eileen var vid tidpunkten lite över 70 år gammal. Fast hon såg ut som 60-nånting. Hon var helt blind och hade en blindhund som var specialtränad för henne. Eileen kom egentligen från Irland. Där hade hon växt upp med sin familj på en bondgård. Fattigt, enkelt, inte alltid så lyckligt. Väldigt kämpigt. Hon hade alltid haft en ögonsjukdom som sakta gjorde henne blind och därför var det svårt för henne att hänga med i skolan. En dag god hennes pappa och hon och hennes familj var tvungen att göra nåt. De tog båten över till USA och New York. Där kunde hon jobba som barnflicka under flera år och även som sekreterare innan hennes syn var helt borta. När hon var runt 40, blev hon helt blind.
Vi brukade ta promenader med hennes hund, jag hjälpte henne med datorn (japp, hon skulle prompt försöka sig på att lära sig datorn), vi fikade och pratade massor.
Eileen var också en underbar kvinna med en otrolig historia.

Att vara volontär i detta projekt var väldigt intressant och helt rätt för mig. Vi borde lyssna mer på varandra och vad vi har att ge. Speciellt de äldre som varit med om så mycket. Man glömmer lätt bort det i dagens stressade samhälle. Vi har mycket att lära om varandra. Ta första tillfälle du får och prata med någon okänd. Gärna på bussen eller tåget (med anledning av mitt inlägg igår :)) och lär dig nåt nytt!

Ha en superfin fredag!

Saker som jag tänker på

Nu när jag åker tåg får man en helt annan frihet att tänka på saker och fundera. Man behöver inte koncentrera sig på att köra bil och bli irriterad på andra som kör som idioter. Det är ganska skönt. Alla tankar som far omkring har blivit en diger lista.

• Varför bär man solglasögon inomhus eller på en buss? Igår var det en tjej som satt i bussen som hade solglasögonen på (det var ingen direkt sol att tala om ute) . Vi satt så att vi såg varandra ansikte mot ansikte, men en bit bort. Jag blir nervös när jag ser såna personer. Vad tittar de på? Vad döljer de? Varför har de solglasögon inomhus och när det inte ens är sol ute? Det kändes som att hon stirrade på mig bakom de där enorma glasögonen. Mycket obehagligt.

• På bussen sitter alla gärna en och en, med en tom plats bredvid. Och jag har själv tänkt på det när jag går på en buss eller ett tåg. Jag letar automatiskt efter platser med två tomma stolar så att jag kan sitta ensam med en ledig plats bredvid. Finns det inte en sådan, letar jag istället efter en trevlig person att sitta bredvid. En trevlig person betyder någon som jag tycker ser sympatisk ut. Varför är det så? jag ska börja sätta mig bredvid folk, fastän det finns lediga platser.

• Varför är det så många som aldrig säger "Hej!" eller "God morgon!" till busschauffören? Han/hon ska ju ändå ta dig en bra bit på väg till ditt arbete eller skolan. Ett leende och ett erkännande att man faktiskt existerar kan man ju vara värd. Det lyser ju upp.

• Varför rusar man som en tok till en buss eller pendeltåg fast man vet att det kommer fler bara minuter efter den man rusar efter har avgått? Det kanske är en psykisk grej?

Att pendla är onekligen väldigt spännande. Just nu läser jag också boken "The passage" när jag åker. Hittills är den mycket lovande och ger mitt pendlande "det där lilla extra".

Idag är det torsdag. Min favoritdag. Eftersom det är fredag imorgon och under fredagen har man hela helgen att se fram emot :) Visst är det så? 

Fler förmågor

Eftersom jag är så himla bra och bäst på många sätt är det inga problem för mig att hitta fler fantastiska förmågor att skryta om när jag får uppdraget av Anneli som jag tidigare fick av Monika. (Vad jag svarade då kan ni läsa här).
En annan förmåga jag har är att jag är fantastisk på att improvisera. Jag kan improvisera det mesta så att det verkar och ser proffsigt ut. Den förmågan upptäckte jag när jag gick på gymnasiet och skulle hålla föredrag. På engelska. Jag var fruktansvärt rädd för att hålla redovsningar inför grupper av människor. Det var det värsta jag visste. Och sen göra det på engelska!
(Hur jag sen vågade söka jobbet som guide på ett turistmål där jag utsatte mig för detta flera gånger om dagen är ju en gåta. Men det gick! Och efter de fem åren av "terapi" skulle jag lätt kunna tala inför flera hundra människor utan problem.)
I alla fall. Min arbetsgrupp skulle redovisa om olika presidenter och jag skulle ha hand om John F Kennedy. Problemet var att jag hade informationen men hade glömt bort när redovisningen var. Jag kom ihåg det på morgonen samma dag när jag satt och åt frukost. Jag fick skriva en snabb fusklapp och läste på nån minut innan det var dags att bege sig till skolan.
Väl där fick vi redovisa första lektionen på morgonen! Typiskt. På nåt sätt lyckades jag redovisa så bra att till och med läraren som jag hade och lärarpraktikanten kom efter lektionen och tyckte jag hade gjort ett superbra jobb. "Fake it until you make it" heter det ju.
Den förmågan kan jag utnyttja massor i mitt jobb som lärare när lektioner måste improviseras (och det händer ganska ofta). Ibland tar en övning eller en del väldigt lite tid och massor av lektionen finns kvar. Improvisera en bra lektion. On top of my head. Det finns mycket man kan improvisera i livet helt enkelt så min förmåga är väldigt användbar!

Medmänsklighet

Livet är bräckligt och livet är hemskt på många sätt. Lika mycket som livet kan vara underbart och kännas starkt emellanåt. På sistone är det många som skriver om just livets bräcklighet. Konstigt vore det annars med allt som pågår i vår värld just nu. Det är mycket elände som finns i denna stund. Eva  skriver om hur ett pågående liv helt abrupt avbryts. Bara så där. Likaså Minizillen.

Maken och jag pratade om det i helgen faktiskt. Mest med anledningen av förödelsen i Japan. Maken sa att här sitter vi vid vårt trygga matbord. Vi har tak över huvudet, mat och förnödenheter. Och varandra. Vårt liv går vidare som om inget hänt. Vare sig i Japan eller övriga världen. Medan livet ter sig så annorlunda för människor på andra sidan jorden. I Japan lever man i sorg, skräck, förödelse och förtvivlan. Här går vi och lägger oss för natten under ett varmt täcke som tryggt omsluter oss. I Japan går solen ned och ökar säkert på oroligheterna och skräcken för de som befinner sig där.
Det är klart att om man hela tiden går runt och tänker på världens orättvisor och hemskheter som pågår och händer överallt, skulle man till slut gå under. Det är en försvarsmekanism att inte tänka på sånt konstant.
 Men det man kan göra är att låta tanken flyta upp till ytan då och då. Att på så sätt visa lite tacksamhet till allt man har. Vår trygghet, mat på bordet, fred, kärlek, demokrati...för att nämna en bråkdel av allt man kan vara tacksam för.

Och visa lite kärlek till våra medmänniskor. För livet ÄR bräckligt. Vi vet inte vad livet har i sitt sköte när vi slår upp ögonen på morgonen.
Det är mycket möjligt att vi kommer att se eller träffa en person för sista gången just idag, av olika anledningar. Det kanske är (grymt att säga, men sant), vår sista dag i livet.
Tänker man så är det värt att visa medmänniskor det där lilla extra. Hålla upp dörren för någon, ge ett handtag med en tung väska eller vagn, ge det där extra leendet som någon kanske behöver just där och då, ge en kram, säga att man älskar någon, skänk en slant till en organisation, kanske betala någons fika (apropå Jakten på Lycka) eller liknande. Det är inte värt att bråka eller lämna någon med hårda ord. Livet är skört.
Så denna vecka tycker jag, liksom många andra, att vi kan göra några extra goda handlingar varje dag. Som Skrotmamman.

Min första gärning blir att efterfråga sångkurser för barn i Stockholm. Ni är ju fantastiska läsare hela bunten och har säkert nåt på lager : ) Min vän Marie söker sångkurser för barn. Har ni nåt bra tips?

Love is all you need. All you need is love.

Ny vecka

Helgen går om möjligt än snabbare än veckorna. Man hinner mest tänka "Så skönt med fredag!" så är det söndag kväll. Man hinner med mycket i alla fall. Besök av syster E med sonen S. Barnvakt en stund åt syster Cs lilla dotter N. Promenader, inhandling, bakning av paj, titta på TV, matlagning, städning, tvättning, gymmet, läsa böcker, lägga pussel med dottern...Det går i ett. Och så är det måndag igen. Jag känner mig mer utvilad idag i alla fall. Än så länge.
Idag har jag massor att planera och skriva eftersom veckan kommer att se lite annorlunda ut för mig. Idag är det nästan vanlig dag, förutom simning på eftermiddagen med tjejerna på skolan. Imorgon är vi på konferens om de nya läroplanerna som träder i kraft till nästa läsår. Onsdag är en vanlig dag och torsdag och fredag är jag på kurs för att bli Barnpilot på skolan. Detär ett projekt som finns i staden där jag jobbar och som fokuserar på att finna de barn som utsätts för olika typer av misshandel så att de kan gå den hjälp de behöver.
Det ska bli lite spännande faktiskt. Men då gäller det att skaffa ett detaljerat program för dagen åt min vikarie. Det tar lite tid och är lite pyssligt.

Idag är det i alla fall måndag och jag är glad för att:

• jag åker på konferens om nya läroplanerna imorgon. Äntligen!
• det ÄR VÅR! plusgrader så gott som varje dag, solen är tillbaka, livet är åter skönt och härligt.
• Melodifestivalens alla tävlingar är över och att man nu kan se fram emot Europafinalen i maj
• tågen som jag åker faktiskt, hör och häpna, avgår och anländer i tid. Våren har sina fördelar.
• det snart är tenta på min distanskurs.
• att Sverige, i alla fall än så länge, kan njuta av frånvaron av krig och naturkatastrofer som härjar på så många ställen runt om i världen.
• jag har en underbar make och en fantastisk dotter som jag älskar och som älskar mig!

Livet är helt enkelt härligt!

Söndag

Mellofestival. Erik Saade vann. Jag har egentligen ingen åsikt om vem som skulle vinna så det var väl bra med det. Maken tyckte att Sanna skulle gå vidare. Men bara för att hon har ett så där "svenskt" utseende; en tvåmeterslång kvinna med blont hår. Nu fick vi Erik. Jag hoppas han lyckas charma Europas alla tonårstjejer så att de röstar på honom. Vi får se i maj helt enkelt.

Ett lite annorlunda problem som jag har numera är att jag inte kan sova längre än 06.30 eller 07.00 (om jag har tur) på helgerna och när jag är ledig. Jag vaknar upp och kan inte somna om. Trots att jag är trött. Trots att jag senare på dagen gärna vill sova en stund. Är det för att jag normalt går upp mellan 05 och 05.30 när jag ska till jobbet? Är det solen som är på väg tillbaka som gör att jag inte kan sova? Jag vet inte, men irriterande är det. Jag blir liksom aldrig utvilad som jag borde. Tips mottages gärna. Inget om att gå och somna senare eller tidigare. Jag har prövat. Inga problem med att somna på kvällen. Aldrig. Jag somnar och sover som en stock. Det är på morgonen som det blir problem.

Idag blir det städning, gymmet och matlagning. Skönt med ett rent och fint hem : ) Och skönt när allt är klart med tvättning och städning! Ha en skön söndag!

Besatt

Jag har under veckan haft massor med tid att läsa. Det har känts som det i alla fall. Jag har åkt tåg hela veckan och på tåget har det funnits en hel del tid att läsa. Jag har passat på kan jag tala om. Väldigt mycket. Bland annat har jag den senaste tiden plöjt igenom del två och tre i Gerhardsens Hammarbyserie; Mamma, Pappa, Barn och Vyssan Lull. Jag läste den första delen Pepparkakshuset före jul och gillade den väldigt mycket.
De två efterföljande delarna har verkligen inte gjort mig besviken heller! Det är böcker som är svåra att lägga ifrån sig, man tänker "bara en sida till", "bara till nästa kapitel" och innan man vet ordet av har man läst nästan halva boken. Dessutom är det såna böcker som man vill ska sluta så att man får veta hur allt är sammankopplat, samtidigt som att historien är så bra att man INTE vill att det ska ta slut. Då är det sannerligen bra och välskrivna böcker!
Nu har jag läst ut del två och tre och jag hoppas innerligt att det så småningom kommer att skrivas en del fyra, fem och sex också. Jag kan knappt vänta!

Idag kommer systerdotter N på besök en stund medan syrran ska klippa sig. Ska bli superkul för hon är så himla söt och go! Sen kanske det blir en promenad och lite inhandling av proviant på affären. Ikväll är det ju Mellofinal. Inte för att jag ens hoppas på att någon ska vinna, men det är ett måste att se. Jag är ju numera Alban i Mellosammanhang. Alternativt norsk faktiskt. Eller Schweizare. Spännande med finalen i maj! Jag är ju en vinnare no matter what liksom!

Ha en superfin lördag!

Tänk vad en vecka passerar snabbt

Fredag. Redan! Första veckan efter sportlovet redan förbi. Fantastiskt.
Igår var vi på "föräldramöte" på förskolan. De hade bjudit in en föreläsare från nåt ställe som föreläste om föräldrarollen och gav verktyg för att hantera utmanande barn. De har vi väl alla stött på. Jag trodde att det efteråt skulle bli som ett möte och lite fika, men ack så fel jag hade. Jag fick i alla fall träffa Ns fröknar, som jag inte träffat tidigare, och prata med dem om N. Det kändes skönt att få höra lite mer!
N trivs väldigt bra på förskolan och längtar dit.
Eftersom hon bara går tre timmar om dagen är hon också ledig på de olika loven. Förra veckan var hon ledig när jag var ledig. En av dagarna skulle vi gå ut och jag hade bestämt att fixa hennes hår för en gångs skull. Hon blev jätteglad och frågade om vi skulle gå till förskolan och blev så klart superbesviken när jag sa nej...
I måndags var det dags att återgå till rutinerna och när maken tog henne till förskolan på morgonen sa N vid grinden när de väl var framme:
- Åh, tack pappa!
Det måste väl vara ett kvitto på att hon gillar förskolan? : )

I dag är det fredag och en hel helg ligger framför oss. Det ska bli en lugn och skön helg med massa mys och trevliga program.
I söndags förra veckan gjorde jag köttfärspaj och fick köttfärs över. Den köttfärsen har räckt hela veckan och till och med för i kväll! Helt fantastiskt. Det är nog den billigaste matveckan vi någonsin haft eftersom det var billig köttfärs vi fick tag på vid ett erbjudande. Ikväll blir det hemmagjord pizza med köttfärs på. Det ser jag fram emot. Inga fredagstacos här inte : )
Vad äter ni en fredag som denna?
Ha det toppen!

Varför?

Gårdagen var ganska lång med eftermiddagsmöte och tågresa. Jag har haft tur (ta i trä) med tågen. De har verkligen gått i tid och utan problem. Jag är imponerad. Har ni sett den nya SJ-reklamen? Om inte så finns den i slutet av inlägget. Klockren.

I går blev jag utsatt för megastora frestelser. Jag ska "bara" äta sötsaker och onyttigt på lördagar och på lördag ser jag fram emot en stor påse godis framför Melodifestivalen. Därför finns det inte utrymme för något i veckan. Jag var så himla glad över att ha kunnat överleva semmeldagen med hedern i behåll. Då blev det onsdag. Min tur att ta med fika till mötet, men det gjorde inget. Jag var inte sugen.
MEN tror ni inte att chefen kommer insulandes med typ 20-25 semlor (till en arbetsstyrka på mindre än 10 personer)! Hela personalkylskåpet var proppat med semlor. Jag höll på att avlida och var så nära att verkligen käka en till mellanmål. Min taktik blev att tänka på att efter att jag satt i mig den där semlan skulle jag ångra mig. Dels för att den säkerligen inte skulle smaka lika gott som jag föreställt mig, brödet skulle vara torrare och mandelmassan lite äckligare än min egen hembakta fantastiska semla. Skulle det vara värt det? Nej. Så jag lyckades strunta i typ tre semlor. Bra jobbat. Nu håller jag tummarna att de andra har käka upp resterande semlor så jag slipper slåss med mig själv även idag.

I kväll blir det spännande! Vårt allra första föräldramöte. Det är stort! Vanligtvis är det ju jag som sitter på andra sidan, som lärare. Nu slipper jag hålla i trådarna och ta hand om allt. Skönt! Det ska bli superspännande att se hur det är att vara förälder på ett möte!

Jakten på lycka

Jag har börjat titta på den där "nya" serien på Svtplay om Hanna som åker runt och försöker hitta ett "recept" på lycka. Det är flera som har tipsat om den så jag kände att det var dags att kika på den. Dessutom är avsnitten knappt 30 minuter långa vilket är en fördel. Man kan titta lite närsomhelst man har tid.
Jag måste säga att jag tycker att den är väldigt rolig och väldigt klok. Nu har jag bara sett en så där fyra avsnitt och det är några kvar till att titta på.

Vi människor verkar vara så fascinerade av just lycka och av att uppnå lycka. Alla böcker som poppar upp överallt om hur man ska bli lycklig och finna sig själv, säkerligen kurser och föreläsningar dessutom. Och nu TV-program.
Men vad är lycka undrar jag? Det beror nog på vem man frågar. Är någon verkligen alltid lycklig? Jag tror faktiskt inte det. Om man alltid är lycklig, hur vet man då vad lycka är?
Det är ofta som människor väntar på lyckan, att man försöker uppnå den på olika sätt och bara man lyckas med det där lilla, lilla, då blir man lycklig. Bara man går ned de där sista kilona, då kommer lyckan och livet är perfekt. Bara man tjänar lite mer pengar, då kommer man att bli lyckligare och fri från oro. Bara jag får resa jorden runt och se alla platser jag vill se, då infinner sig lyckan och man får en slags lycksalig ro i själen.
Att finna lyckan i det vardagliga är nog svårare, men ack så mycket mer nödvändigt. För sanning är, ett par kilo på vågen till exempel, kan omöjligen vara den enda vägen till lycka.
Man får börja med det lilla, som att se det vackra i att befinna sig i livets oändliga hamsterhjul där närvaron oftast snurrar fort och däremellan långsamt. Det gäller att hitta lyckan i sin omedelbara närhet och inte ute någonstans i det okända. Att sedan få lite mer i plånboken, att få resa och se världens alla hörn och få bort de där extrakilona, det är ju bara en bonus.

Lycka för mig är att få vara hemma en helt vanlig dag med min familj. Att få gå upp när jag vill, att ligga i sängen och gosa med make och dotter en stund, att äta en god brunch tillsammans, att få välja att stanna inomhus en hel dag trots att solen skiner utanför och titta på TV eller film, att få läsa en bok i fyra timmar utan avbrott.
Lycka är solvarma jordgubbar en solig sommardag, den första vårsolen som värmer ansikte och själ, ett glas iskall mjölk och nybakta kanelbullar, en stor hård kram när man soom mest behöver det, en stor påse godis när man himla sugen.
 Lycka är att älska och bli älskad villkorslöst. Lycka är att bara få vara.

SMS

I staden där jag jobbar, det är viktigt att poängtera att det inte är i stan där jag faktiskt bor eftersom det är skillnad, finns det massor av grejer man kan betala med SMS numera. Stadsbussbiljett (men även kommunbiljetter och länsbiljetter), parkering, godis i godisautomaten. Bara för att nämna några exempel. Sedan kan man ju numera deklarera med SMS och en hel massa annat. Man behöver snart inte prata med en enda levande person för att få det man behöver.
I går läste jag på nätet att Posten funderar ut en lösning så att man inom en snar framtid ska kunna betala porto med SMS, i alla fall ett vanligt brevporto på 6 kr. Det är ju strålande! Nuförtiden är det svårt att veta var man kan köpa frimärken, trots att Posten "finns överallt". Och man slipper stå i kö, slipper betala med kort eftersom man aldrig ändå har kontanter (ibland får man inte ens betala med kortet för en summa under 50 kr typ så frimärket kan bli dyrt). Spännande saker på gång i teknikens värld alltså.
Det öppnar ju också möjligheter för andra saker att betala via SMS. Som hyran :p Bensin kanske?
Till slut kanske man till och med kan skotta snö med SMS! Skicka iväg ett meddelande och vips så skottas det. Hur, det vågar jag inte ens tänka på, men på nåt sätt. Lite ironisk är jag nog allt, som ni kanske förstått.

Jag undrar lite hur äldre människor känner inför det här. De som kanske är pensionärer och har mycket annat att hålla reda på, men som ändå måste hitta ett försäljningsställe att köpa bussbiljett på för att de inte vill/kan/har möjlighet att betala med SMS eller kort. Och hur kommer vi, vi som nu är vana vid sånt här, att ha det på ålderns höst. Finns SMS kvar då, eller är det nåt alldeles nytt på gång då? Det är ju lite spännande att tänka på ibland!

Hamsterhjulet

Gårdagen med badhuset blev en riktig hit måste jag säga! N skrek av förtjusning  så fort hon satte foten i vattnet och skrattade och skrek till vi gick upp drygt 1,5 timme senare. När vi kom hem pratade hon om badhuset och hur vi lekte hela eftermiddagen i princip. Det är så härligt att se när barn är så där glada och upprymda! Det smittar och man känner av glädjen på en gång. Vi kommer absolut att gå många fler gånger framöver.

I dag är det dessutom måndag och det vet vi ju vad det betyder. Back to work. Jajemensan. Dags att ta sig i kragen och ta nya tag. Det kändes lite skumt att gå upp i morse då det fortfarande var mörkt. Under veckan som gått har jag klivit upp vid sju och då har det varit sol ute! Fantastiskt!

I dag är det ju måndag och jag är trots allt glad för att:

• jag har haft ett underbart lov med mycket vila och mycket gos och sol
• när man jobbar har man fredag att se fram emot
• solen faktiskt kommer att vara uppe när jag går till tågstationen
• jag åker tåg (hör och häpna) för då kan jag passa på att läsa lite medan jag åker till jobbet. Kanske rätta en och annan läxa också.
• nästan en tredjedel av mars redan har passerat och snart är det april. Då MÅSTE det väl vara knopp i håret?
• på torsdag ska vi gå på vårt första föräldramöte (iiiiiii)
• maten jag gjorde igår räcker till idag också. Ingen matlagning idag med andra ord!
• jag har en underba och fantastisk familj att älska och som älskar mig!

Nu kickstartar vi veckan! 

Sköna söndag

Nu sitter jag här ensam i soffan framför TV: med datorn i knät. Det är lugnt och tyst. Familjen sover, inga bilar hörs från gatan vilket det normalt gör en vardag och till och med en lördag. Solen skiner in genom fönstren och lyser upp både rum och själ. Vilken frid som kan infinna sig en söndag! 

Morgongröten med bär är precis uppäten och TV:n påslagen. Att det var Vasaloppet idag hade jag faktiskt ingen aning om. Det är inget som jag brukar titta på direkt. En stund och sen kan det vara bra.

Semlorna igår blev mycket lyckade måste jag bara få tala om. Jag använde Leilas recept på bullarna och de blev mycket saftiga och goda. Receptet kan jag varmt rekommendera. Mandelmassan jag gjorde passade utmärkt. 

Den enda nackdelen var att jag köpte fel sorts grädde. Vanligtvis köper jag den vanliga grädden 36 % eller 40%. När jag var i affären och handlade inför baket fick jag nåt infall och köpte istället en lättare variant med 20%. Så fort jag vispade grädden märkte jag skillnaden. Den blev fast på en gång och lite blank. Och den smakade inte likadant som riktig grädde. Inget jag kommer att göra om. Vi har helt gått ifrån lättare varianter av smör och grädde och sånt. Dels för att det inte är bra för kroppen. Det är ju en massa annat de stoppar i så att det ska smaka "lika bra" och fungera som den fetare varianten. 

Dels för att det smakar godare med äkta vara! Det kan man kosta på sig. 

Nog om det!

Idag är det badhuset på schemat. Det ska bli riktigt roligt! En promenad dit i vår solen, en trevligt stund i poolen och sen en promenad hemåt igen. Kan en söndag bli bättre? Jo! Om man sedan planerar att laga en god middag som till exempel köttfärspaj och sallad, då blir den snäppet bättre. 

Jag hoppas er söndag blir lika fantastiskt!

De sista

Nu är vi nere på de två sista dagarna av lovet. Varje gång vi har lov förundras jag över hur en vecka kan  gå så snabbt och samtidigt så långsamt. I slutet av varje lovvecka blir det så där. Vart tog tiden vägen?
Vi har två fyllda dagar kvar. Idag ska jag gymma på morgonen, kalas hos syster C på eftermiddagen och baka semlor till efterrätt. Jajemensan. Årets första semlor. Förmodligen de enda också. Till råga på allt har jag gjort egen mandelmassa! Ni häpnar, förstår jag : )

Imorgon är det städning och bad i badhuset med samåkerskan och hennes små barn. Det blir första gången i badhuset för vår lilla N. Jag tror hon kommer att gilla det, men man vet ju aldrig. De kan vara nyckfulla de där små.
Ja, efter söndag kommer ju den sedvanliga måndagen med jobb. Bilen är fortfarande out of commission så det blir tåget. Kanske går tågen bättre nu när det är mars och vår. För det är vår go vänner! Igår regnade det när jag gick hem från gymmet. Jag har aldrig varit så glad för regn!  Visserligen ligger en hel mängd snö kvar, men det bryr jag mig inte om. Det var plusgrader, regn och solsken efter det. Då är det vår. Om det blir minus 20 grader imorgon, betyder det ingenting. Ett tillfälligt bakslag. Det är det som är skönt med mars. Det är bara bakslag som kan komma, ingen fortsättning på vintern.

Jag önskar er en fantastisk lördag med mycket solsken, glädje, kärlek och humor! Kom ihåg att le lite extra och smitta av er till era medmänniskor. De kan alla behöva lite kärlek!

Bild lånad.

American

När vi kikade igenom bilder i förrgår när vi skulle spara ned dem på skivor, hittade jag bilder från min telefon som jag skulle ha visat er i somras när vi var i New York. Då fick jag inte över dem till datorn av någon konstig anledning. Dock finns de på datorn nu så jag kan visa er.

Den här mannen träffade vi på i tunnelbanan i New York. Han satt bara där rätt upp och ned med en amerikansk flagga i näven. Han satt och blundade för det mesta, men efter en stund vaknade han till och vinkade till N som vinkade tillbaka. När vi gick av sa han också hej då. Såna här original kan man träffa på överallt i stan. En annan man vi träffade på vid ett tidigare tillfälle (ett annat år) hade aluminiumfolie på huvudetav någon oförklarlig anledning.

Här var vi på Broadway-musikal. "Promises, Promises". Den var väldigt, väldigt bra. Så här såg det ut utanför teatern. Jag älskar att gå på musikaler och teater. I New York finns ju i princip obegränsat utbud av sånt. 

Innan föreställningen hade vi ganska gott (ni kan ju suga på det skämtet ett tag) om tid att fördriva. Som "tur" var fanns det ett cupcake ställe vägg i vägg med teatern. Och vilka cupcakes! Hade jag haft tid, ork och pengar hade jag passat på att köpa en av varje smak. 

Kolla bara! Vilka kreationer :) Cupcakes är nog min absoluta favoritsynd. Stället låg så nära att jag sprang ut i pausen för att köpa fler cupcakes. Men inte till mig och maken, utan till svärmor och dottern som var hemma och myste. De skulle ju också få lite godbitar att njuta av. 
Stället som jag pratar om heter "Crumbs" och finns lite överallt i New York. Vi fann ett på Upper West Side också när vi var ute och promenerade. Vilken lycka.


Ett annat cupcake-ställe som är populärt är också Magnolia Bakery. Det är känt från serien "Sex and the City" och är ett litet bageri på Lower Manhattan. När man går förbi är det ofta kö runt hörnet av folk som är sugna på cupcakes. När jag var där sist var man tvungen att köpa ett dussin cupcakes. Man kunde alltså inte gå in och köpa en och en. Jag tror också att bageriet har "knoppat" av sig och finns på några fler ställen numera.
När jag flyttade till New York åkte jag på en "Sex and the City"-tur runt stan med några nyfunna vänner. Det var en perfekt rundtur för någon som var helt ny i stan. Jag hade heller inte direkt sett många avsnitt av serien då, men det gjorde inget. Mycket av det vi såg på turen kom jag ihåg senare när jag av en slump passerade igen. Då med tanken att "jösses, låg det här när vi åkte på turen?" 
Vi stannade vid Magnolia Bakery och fick smaka på cupcakes. De smakade bra, men jag vet inte om de var gudomligt goda. Just då hade jag inget att jämföra med. Nu har jag det så det kanske är läge för ett nytt besök. Man måste ju göra medmänniskorna en tjänst så att de vet om de behöver gå dit eller inte eftersom jag rekommenderat stället nu : )

Bild  lånad tyvärr.

Bilder och minnen

TACK alla för den fantastiska feedback jag fick på frågan jag ställde igår! Ni har gett massor med bra tips och funderingar som jag ska tänka igenom och sen bestämma hur jag ska göra. Ni är verkligen så fina med era tips och tankar!

Igår hade vi en ganska lugn dag i hemmets vrå. Vi passade på att bränna en massa bilder som vi sparat på datorn, till skivor. Maken ville tömma sin dator och förnya den lite och då skulle alla bilder ryka. Vi brukar normalt bränna bilder lite då och då, man vet ju aldrig med datorer och vad de får för sig. Det är inte roligt att bilder försvinner om nåt händer. Nu upptäckte vi dessutom att vi inte hade bränt bilder på ganska precis två år! Jösses. Tänk vad som kunde ha hänt!
Vi fann också en hel del gamla videor från när lillan var mindre. Hela dagen blev en tripp på memory lane kan man säga. Jättekul var det!
När man filmar lite då och då som vi gör, det kanske händer varannan månad eller så, tycker jag kanske att det känns lite löjligt. Det gör man inte nu, två- tre år senare. Då är man ruskigt glad att man faktiskt filmar en snutt då och då.
Igår kikade vi bland annat på Ns första steg... Vilka minnen! Helt klart är det värt att dra fram filmkameran ibland : )

På eftermiddagen gick jag till gymmet. Det är så otroligt skönt att gymma på dagen. Dels är man inte lika trött som när man gått upp okristligt tidigt och jobbat hela dagen. Dels är det nästan ingen på gymmet. Man slipper trängas och vänta på maskiner och ibland till och med omplanera sin träning för att man inte får löpbandet...Dessutom slipper man sticka ut när lillan lagt sig och det är mörkt och man är trött och seg. Det var riktigt härligt att vara på gymmet i går med andra ord!

Idag får vi se om det blir en tripp till Öppna förskolan. Är lite sugen på det, men vi får se på vilket humör N är på också. Det är det viktigaste.
Ha en superfin torsdag!

Lilla N 2008. Plutten :)

Att (s)vara eller inte (s)vara - det är frågan

Idag är vädret lite bättre. Jag anar att solen kommer att vara framme och lysa upp tillvaron på flera sätt. Tack för det televerket! Annars hade jag fått sätta en snigel på ögat på någon.

Nu har jag lite funderingar som jag vill bolla med er läsare angående kommentarer. Hur gör ni och hur ska jag göra? Vad är bäst och vad är sämst?
Tidigare har jag svarat på de kommentarer som jag fått i kommentarsfältet varje dag. De senaste veckorna har jag inte hunnit göra det och jag får lite dåligt samvete. Givetvis svarar jag om jag får en fråga tillbaka som bör svaras på.
Jag är otroligt glad för ALLA kommentarer jag får! Och jag vill gärna svara på var och en som tack egentligen. Därför har jag lite frågor till er.
- Hur gör ni med er blogg? Svarar ni på kommentarerna i eget kommentarsfält?
- Eller svarar ni kanske i den kommenterandes blogg?
- Kommer ni som kommenterar tillbaka för att se om era kommentarer blivit besvarade?

Jag tycker sånt här är supersvårt! Numera lägger jag mer energi på att kommentera hos andra för jag vet att det är så mycket roligare att få en kommentar när man bloggar.
Sen vet jag inte om de svar jag ger på kommentarer som jag får på bloggen verkligen går fram. Själv går jag mycket sällan in och kollar om bloggaren svarat på min kommentar : ) Jag hinner inte. Jag läser hellre nya inlägg och kommenterar om jag har kort om tid.
Så mina vänner, vad säger ni? Har ni några goda råd? Och hur gör ni själva?

Bild lånad.

Ja, då var det vår!

Jag har ju tjatat ett tag om att mars verkligen är en vårmånad. Då ska det vara knopp i håret och vårsol minsann. Det har jag sett fram emot sen november ungefär, då snön kom. Okej, efter jul åtminstone. Det var ganska trevligt att ha en jul med snö. Juldagen kan det få bli vår igen.
I alla fall. I går var det 28 februari och i dag är det 1 mars. Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag slog upp ögonen i morse.
Eftersom det är vår hade jag räknat med plus tio grader, knoppar på träden, fågelsång och lite vårsol. Så klart, vem gör inte det liksom?
Ni må tro att jag var besviken! Minus tio, grått och fortfarande all snö på marken. Vad måste man göra för att det ska bli lite vår på det här stället? Jag är beredd att göra en hel del. Börja skotta till exempel. Gå runt med nån värmelampa. Spela fågelsång på datorn. Se till att politikerna förbjuder snö efter 28 februari.

Idag är det trots allt tisdag och jag är glad för att:

• det faktiskt är mars i alla fall. Trots att våren lyser med sin frånvaro.
• jag har sportlov med flera härliga dagar av ledighet framför mig. Det är guld.
• jag har en hel hög med spännande böcker att läsa på mitt nattduksbord. Hela fyra stycken! Jag kan knappt vänta tills jag får lägga vantarna på dem.
• det är bokrea och bara tanken på att få köpa böcker gör mig glad.
• jag har en fantastisk familj som alltid finns där för mig!

Var är du vår?