100 dagar av riktig mat is over and out

100 dagar har passerat sedan vår utmaning tog sin början. 100 dagar sedan årets första dag dessutom. Det ni! I fredags var den sista dagen, dag 100. Det har varit långa månader. Inte för att vi haft vår utmaning men för att det varit riktigt kallt och riktigt mycket vinter. Vi ser ljuset på alla sätt nu. Visserligen är det inte riktigt vårvarmt ännu, men vi slipper snö och slask. Vi slipper 15 minusgrader och 75 lager med kläder var gång vi ska gå ut.

Åter till 100 dagar av riktig mat. Här kommer en utvärdering av dagarna:

PLUS

• inga tillsatser i vår mat alls. 
• mer tid till matlagning, mer kärlek och mer uppskattning för maten
• mindre svinn av mat. Har man spenderat timmar på att baka, koka och steka är man inte lika sugen på att kasta maten. Faktiskt!
• vi har testat många nya recept och hittat en hel del nytt som vi kommer fortsätta laga
• vi har ätit mer frukt och grönt. Inget kött, bara kyckling någon gång i veckan.
• inser hur mycket tillsatser som finns i mat generellt. Även mat som anses nyttig av många. 
• man blir mättare av riktig mat. Håller sig längre.

MINUS

• mycket planera i förväg. Är brödet slut är det inte vara att springa till affären. Det tar minst 3 timmar att göra brödet (visserligen kan man svänga ihop nån slags tunnbröd och scones på mindre, men ni fattar vad jag menar).
• mycket tid. I princip har det tagit en dag i veckan att förbereda buljong, bröd. flingor och annat som vi gör från grunden. 
• ibland har man faktiskt inte tid att laga lunch eller middag. Att beställa mat kan ibland vara en hjälp när det krisar (inte varje dag, men då och då, ett par gånger i månaden). Vi har dock kunnat lösa det ganska okej ändå. Svårare när man har barn!
• när man är bortbjuden, hur gör man då? Det är ju ingen matallergi (då kan man ju dö eller bli inlagd om man äter en viss mat)...man får bestämma iförväg hur man ska hantera detta. Likaså restaurangbesök.
• svårt att hitta nödmat när man är ute längre än väntat och inte har med sig tillräcklig proviant.

Slutsatser:

Att äta riktig mat är lättare än man tror. Vi insåg också att vi redan innan eliminerat många varor med tillsatser. Vi har ätit mer varierat, mer frukt och grönt (trots att vi faktiskt åt mycket redan innan) och fått många nya maträtter att äta i framtiden. Vi kommer fortsätta att göra vårt eget bröd, egna buljong och flingor. Vi kommer att fortsätta dra ned på köttkonsumtionen. Ibland kommer vi att beställa hem mat. Ibland gå på restaurang eller äta en efterrätt. 

Det finns ingen återvändo efter dessa 100 dagar. Så här vill vi leva. 

De där 100 dagarna...

...av riktig mat. De tickar på! Nu är det runt 40 dagar kvar. Utav 100. Jag menar, det har gått fort! Varje helg förbereder jag hembakat bröd, buljong, musli och lite annat beroende på vecka och behov. Ibland gör jag någon dessert (om dottern har nåt speciellt i skolan), energibollar eller falafel för att ge några exempel.

Vi har lyckats undvika tillsatser ganska bra. Det har hänt nån gång att vi köpt en vara som senare visat sig innehålla nåt "otillåtet" ämne av misstag. Nu har vi inte varit så strikta att vi kastat varan. Vi har så klart använt den. Att slösa är heller inte okej.

Några reflektioner hittills:

- det tar visserligen längre tid med att förbereda exakt allt från grunden. Det går snabbare och snabbare för varje vecka dock!

- det finns många tillsatser i de flesta fabrikat (tänk er bröd, buljong, yogurt (den som är smaksatt framförallt), vissa kryddor, färdiga rätter, korv, salami etc)
Man blir alldeles för medveten för att ens vilja köpa sånt till slut. Vissa undantag ibland.

- hembakat bröd möglar på en vecka!

- vi har hittat många bra recept och saknar faktiskt inte kött så mycket. Nu äter vi kyckling ibland, men inte köttfärs eller stek eller liknande. Att köpa ekologiskt sådant är alldeles för dyrt.

-Det är ibland svårt att vara spontan. Som om man glömmer lunch till jobbet, vad ska man äta som är okej? Här är det svårt att hitta saker som inte innehåller tillsatser. Råa grönsaker och frukt går väl an. Kanske en yoghurt. Jag ska börja med att ta med mig havregryn så att jag iaf kan göra gröt.

- min vikt är ganska stabil och ökar inte alls, fastän jag äter något mer än tidigare och aldrig lättprodukter. Nu vill jag gå ned några kilon så jag ska väl strama åt lite denna månad.

- Vi kommer att fortsätta med detta efter att dessa 100 dagar är slut. Vi kommer att vara mer tillåtande när det kommer till kalastillfällen eller om vi vill gå på restaurang ibland. En pizzabit hit eller dit gör inget i längden. Jag kommer fortsätta att utesluta socker fram till vi åker till Sverige i augusti. Då vill jag kunna njuta av lite lösgodis, nån bakelse och annat man saknat. Sen är det tillbaka till sockerfritt igen året ut.

Jag återkommer när dessa 100 dagar är slut nu då!

100 dagar so far

Än så länge tuffar tåget på med 100 dagar av riktig mat. Det är svårt att handla i vanlig butik. Många produkter ser väldigt goda ut och de ser enkla ut. Ofta tänker jag att det ju inte kan vara SÅ många ingredienser i denna. Så vänder jag på paketet och ser en lååång lista med innehåll varav 50% är saker som jag inte känner igen. Vår tumregel är att inte köpa produkter med mer än 5 ingredienser och ingredienserna är något man själv skulle använda och har hemma, som calcium sulfate. Vem har det liggandes i skåpet liksom?

Jag har hittat massor med nya roliga recept på olika maträtter, vegetariska så klart, och bröd och lite desserter som inte kräver raffinerat socker. Jag kommer att dela med mig så småningom så klart!
Det är pyssligt fortfarande att hinna med att baka, göra buljonger, laga mat. När man lagar mat med bönor som grund gäller det att ha lite framförhållning. Vi försöker så långt det går att använda torkade bönor, men har några konserver i skåpet "ifall att". Det tar tid att laga bönor annars.

Dottern är en riktig trooper också. Hon är med på detta och i början var det nog svårare. Nu har hon lite tekniker att ta till. Det svåra är när de firar i skolan. Många har kalas i skolan och bjuder på cupcakes och godis. Dottern äter inte detta och jag har sagt att om hon säger till när det varit kalas i skolan ger jag henne ett nyttigare alternativ till lunch dagen efter. Det verkar funka så långt i alla fall.

Det gäller också för mig att vara förberedd eftersom jag spenderar dagarna hemifrån. Jag måste ha lunch redo, inget mer "Oj, jag HANN inte fixa lunch i morse, äsch, jag går och köper en macka eller liknande". Krismat är ju givetvis frukt och yoghurt. Men för att kunna stå emot frestelser är det bra att vara mätt och nöjd. Frukt och yoghurt håller mig inte särskilt länge.

Än så länge går det bra. Snart är vi 1/3 på väg!

Det här med att följa recept

Jag älskar att leta recept på mat och efterrätter på nätet! Det är lite utav en hobby kan man säga. Jag hittar väldigt många goda recept och sparar massor med sidor som "bokmärke", för att ha "senare" när det "passar". Ja, ni vet. Tidigare sparade jag mycket från olika mattidningar och klistrade in (eller skrev av) i en fysisk receptbok. Det gör jag inte längre.
Nu sparar jag på "favoriter". I mina favoriter huserar bland annat "Marockans kikärtsgryta", "Godaste kladdkakan", "Spaghetti squash primavera" tillsammans med "Ingefärsscones" och "Rocky Road Brownies". Även "Cupcakesemlor" och "Citronrutor" ligger där inne och trycker. Emellanåt måste jag gå in och rensa bland favoriterna eftersom listan har en tendens att svämma över och jag har svårt att hitta och sortera.
Vad sa du? Om jag någonsin använder recepten jag hittar? Ska man det menar du?

Okej! Jag erkänner! Av alla recept jag hittar kanske jag tar mig för en femtedel. Om ens det. För vet ni, av någon outgrundlig anledning brukar de allra flesta recept jag hittar vara gottsaker, gärna med choklad, och det kan man ju inte står och laga varje dag. Kan och kan, så klart man kan, men så värst nyttigt är det ju inte. Och det kan vara bra att äta ordentlig mat i alla fall fem av veckans sju dagar.

Något som jag numera söker efter är goda recept att använda i vår crock pot/slow cooker (jag ska testa dillkött Mrsclapper!. Vi har en gammal sån däringa maskin och den sjunger säkert på sista versen. Knoppen som styr värmereglaget har redan trillat av (man kan använda reglaget i alla fall, även om det är knepigt), men lika bra går det. I princip är det bara att kasta i alla ingredienser och låta stå över dagen på låg eller hög värme. Reklamen säger "Set it and forget it" (dvs "slå på den och glöm den" ungefär). Igår försökte jag mig på den där Marockanska kikärtsgrytan. Jag försökte följa receptet slaviskt, men som alltid är det så svårt. Någon ingrediens hittar man inte, eller så byter man ut en ingrediens mot en annan. Men på ett ungefär hade jag allt till grytan. Bland annat en jalapeno, en sån där stark rackare som, om man får i sig för mycket på en och samma gång, kan få en att spruta eld. I alla fall om man är så där mesig som jag är. Jag hackade den och slängde den i grytan. Efter några timmar började det lukta härligt av mat i huset. Också en fördel med slow cooker! Mest av allt luktade det...jalapeno! Jovisst. Jag och maken började få för oss att det skulle bli en brinnande gryta rentav. Så mycket luktade det. Kanske till och med så stark att vi skulle vara tvungna att hitta på en Plan B till middag. Det är alltid bra med en Plan B till allt. En Plan C också för säkerhets skull.

Jag köpte lite extra gräddfil (för det är bra att dryga ut soppor och grytor med, speciellt om det blivit aningen för starkt) och ett gott bröd (ja, bröd är lösningen på allt).
Som tur var visade det sig att grytan inte alls var så het som förväntat, utan smakade riktigt gott. Lite hetta i slutet, men helt överkomligt. Puh!
Jag har en tendens att gå helt overboard med kryddning eller så blir det bara platt och smaklöst, men detta blev alldeles lagom om jag får säga det själv. Och det gör jag.

Nä, ingen matbild. Jag har slutat ta matbilder (kanske tar upp det igen nån gång) just för att den delikata måltiden plötsligt ser ut som kräks på bild. Jag kan inte ta matbilder.

Så här ska det se ut, fast vi hade inget ris. INTE min bild. Lånad från myrecipes.com

Men??

HUR kunde jag missat att det var IDAG som det var semmeldagen? Det är ju typ den viktigaste dagen på året - näst efter julafton. Jag som älskar semlor. Av någon konstig anledning trodde jag att det var NÄSTA vecka det var och fattade först efter att bloggar och Instagram översvämmades av semmelbilder...jag är lite seg. I have to step up my game, till nästa år. Jag får se fram emot godbitarna i helgen istället. Ska ge mig på att göra egen mandelmassa för det vet jag inte var man köper här...jag har testat förut, men resultatet blev väl inte så där sanslöst lyckat. Jag hoppas på bättre lycka i år. Om ni har några tips på egen mandelmassa så är det hjärtligt välkommet!

Semlor....mmmmm....

Jag önskar att detta var mitt foto...

Cravings

Den här helgen har präglats av cravings för svensk mat och delikatesser. I fredags natt drömde jag till och med att IKEA hade utökat sitt utbud med en hel ICA-butik med svensk mat. En fantastisk känsla att hitta, efter vardagsrumsutställning och kontorsöar, hyllmetrar med godsaker. I mitt huvud snurrar fortfarande Aladdinaskar, ballerinakex, prinsesstårta, korvstroganoff, räkmackor, leverpastej och mandelbiskvier. Till slut blev jag grymt sugen på vita bönor i tomatsås med kokt potatis och coleslaw. Sug på den ni! Det var ju lättare att skaka fram. Idag har jag alltså till lunch inmundigat mina vita bönor, potatis och inhandlad coleslaw. Därför känns det aningen bättre just nu.
Mmmm...julskinka med senap. Dajm. Lakrits. Mmmmarabou.

På jakt

Igår blev jag så grymt sugen på våfflor! Helt galet sugen faktiskt. Vi har ju inget våffeljärn och har aldrig haft. Flera gånger har jag tänkt att jag ska inhandla ett eftersom de nuförtiden inte är så väldigt dyra. Sen kommer förnuftet. Hur ofta gör man egentligen våfflor så det är värt att köpa ett våffeljärn?
Nu önskar jag att jag tänkt mindre förnuftigt. Jag har nog inte ätit våfflor på tio år. Minst. Åh, tänk nygräddade frasiga våfflor med grädde och sylt! 
I alla fall jagade jag runt efter ett järn, alltså våffeljärn, igår ikväll. Det är förvånansvärt få som har såna. Till slut fann jag i alla fall ett hos pappa och jag ska få låna det! Kanske blir det våfflor nästa helg? Jag tror det. På självaste våffeldagen till och med? Det verkar inte bättre!

Angående cravings

Dottern vaknade igår morse på ett alldeles strålande humör. Kramar och pussar och idel glada miner. Jag satte mig på sängen och pratade med henne när hon plötsligt satte handen mot örat, som om hon lyssnade.
- Mamma, jag hör! sa hon.
- Ja, det var ju bra det, svarade jag, lättad att min dotter fortfarande hade hörseln i behåll även denna dag.
- Jag hör chips i köket! fortsatte hon.
Till och med att hon fått ännu bättre hörsel eftersom det inte ens fanns ett enda chips i hela huset och ändå kunde hon höra dem.
Därefter tog hon tag i min hand och drog ut mig köket för att öppna skafferiet och "bevisa" att hon hört rätt. Jag drog dock det längsta strået eftersom det faktiskt inte fanns några chips att uppbringa.
Som sagt, hon brås på mig. Jag kan få ruskiga cravings emellanåt. Nästan så att jag kan höra chokladbitarna, kakorna och bullarna ropa mitt namn när jag passerar dem i affären. Kanske har dottern fått min unika gåva?

GOD JUL!

När de flesta andra ligger på soffan (eller äter julmiddag nummer två nånstans) är det dags för oss att finslipa det sista. Klapparna ska slås in innan dottern vaknar. Vi ställde ut lite pepparkakor och mjök till tomten igår kväll och nu hoppas vi ju givetvis på att det kanske dyker upp lite klappar under granen under natten.
Sen är det tid att göra iordning min stuffing  och sätta in kalkonen i ugnen. Tyvärr blir det ingen tranbärssås. Den lokala affären har gjort ett dåligt jobb i år och inga färska tranbär kunde inköpas. Så det blir lingonsylt! Man tager vad man haver. Lite svenskt kan ju få smyga in också.
Och visst är det konstigt? Hur många gånger man än far till affären för att "handla det sista" finns det alltid något mer "sist" man måste handla ändå. Jag hade sett fram emot att bara koncentrera mig på att laga mat och städa i dag på morgonen, men så dök det upp en inköpslista i alla fall. Vi har redan "sista.-handlat" två gånger!
Well, well. Det blir i alla fall en lugn och fin dag. Det mesta preppades igår.

Ha en fin juldag mina vänner! Kram på er!

Nu är det slut på dan före dan före dan före dan

Den stora dagen är inne! Bakdagen! I dag ska vi baka så det står härligan till. Corn bread till stuffingen jag ska göra imorgon. Bröd till en rätt som ska intagas ikväll och imorgon. Saffransbullar och kanske saffransbiscotti. Full rulle.
Nu vet jag att andra här firar jul just idag så jag passar på att önska er en fantastiskt fin dag med familj och vänner, god mat, paket och massa mys!
Livet är allt bra härligt!

En bonus till er som gillar Gardell (idé snodd från Camilla)

Allt saffran och pepparkaka

Nu när julen står för dörren måste allt smaka saffran och pepparkaka, glögg och annat juligt. Det är ett krav. Jag kan krydda allt jag kommer åt med julen. Speciellt saffran. Och pepparkaka. Glögg not so much, men jag har sett glöggmarinad till kött som verkar intressant.
Saffransskorpor, saffranspannkaka (inte den från Gotland, men vanlig pannkisar med saffran), pepparkakor generellt, mjuk pepparkaka, knäckebröd med kanel...You name it. För två år sen gjorde jag en kycklinggryta med saffran som var himmelskt god. Nu har jag tappat bort receptet, men drömmer fortfarande om grytan. Kanske är det bara i fantasin den var så god. Om jag lagat den nu och ätit kanske jag inte gillat den lika mycket...ibland kan det vara så.
Även butikshyllorna svämmar över av diverse livsmedel med julsmak. Det är spännande! Snart kanske man får se saffranskryddad ost (mycket möjligt att det redan finns), Coca cola med en hint av pepparkaka eller varför inte kanelkryddad prinskorv? There is no end to the possibilites!
I helgen ska jag nog baka julinspirerade cupcakes. Yay!
Vad är er favoritkrydda så här i juletid? Recept?

The event

Gårdagen bjöd på spänning och relativt god mat. Det "stora" jag skulle göra var "tyvärr" inte att byta jobb eller peta rektorn (även om det skulle varit fantastiskt roligt! Ser fram emot den dagen!) som Monica gissade på, utan lite mindre drastiskt för en utomstående. Jag har ju pratat länge om att klippa håret och igår var det äntligen dags! Tanken hade fått mogna ett par månader och nu kändes det helt rätt. 

Mitt hår hade blivit ganska långt, sträckte ända ned till mitten på ryggen då det var utsläppt. Ändå är det ju så att det inte blir mycket gjort med trasslet. Jag brukade växla mellan två flätor, en fläta och en hårklämma. Typ. En gång då och då plattade jag håret och hade det utsläppt, men när man jobbar med små barn är det liksom lite i vägen. Jag får hår överallt, i munnen, ögonen och på vintern blir det så där elektriskt och drygt. Så jag stod i valet och kvalet, Behålla? Klippa? Och HUR kort skulle det få bli? Jag var lite sugen på väldigt kortklippt eller lite mellan. Så allvarlig var jag att jag till och med skrev ut bilder från internet på hårfrisyer jag kunde tänka mig och tog med till frisören! Har aldrig hänt tidigare, men nu var det ett stort beslut.

Frisörskan var mycket hjälpsam och klippte och skulle sen platta håret och klippa till lite mer. När hon plattat klart och skulle sätta igång med lite mer klippning ursäktade hon sig plötsligt och sprang iväg ut i personalrummet. Sa nåt om att det hänt en olycka. Jag satt kvar och fattade ingenting. Efter några minuter kom hon tillbaka med ett betryckt ansiktsuttryck och sa att hon inte kunde fortsätta. Hon sa att hon var gravid och hon hade fått en blödning. Givetvis var hon mycket illa berörd och väldigt uppjagad stackaren. Vi fick ett hastigt avslut och hon sa att jag fick komma tillbaka i veckan om jag inte var riktigt nöjd så klart. Nu hoppas jag mer att frisörskan mår bra och att bebisen är okej...Lite väl dramatiskt hårklipp kan jag tycka.

Resultatet? Här får ni det!

Givetvis är vi klädda så här varje dag när vi går till jobb och förskola. Om ni trodde annat menar jag!

Kvällen blev sen lyckad med spansk tapas. Inte lika gott och spännande som vi trott, men det var en mysig restaurang och vi hade mycket trevligt. Det är inte ofta det blir utgång så det var fantastiskt roligt! Det godaste vi åt var dadlar inlindade i serranoskinka, lite lätt brynta. Det var ruskigt gott och något vi nog ska prova på hemma nån gång. Impa på några matbesökare kanske!

Idag blir det dans med dottern och lite mer soffhäng. Städningen får nog vänta till i veckan. Det känns så! Trevlig söndag!

Som jag sett fram emot denna lördag

Joy! Jag har nu avslutat in formtopp för denna gång ( kommer säkerligen tillbaka). Jag har uppdaterat sidan också för er som är intresserade. Dessutom ska vi idag gå ut och fira bröllopsdag på restaurang i storstan. Klä upp sig, äta god mat och ha det mysigt. Det är verkligen inte varje dag som det händer! Lite champagne när vi kommer hem och jag har lovat att baka morotskaka idag med glasyr. Rena rama lyxen för mig som haft godisstopp så länge.
Plus en annan liten sak som jag meddelar imorgon. Jag hoppas verkligen att det blir riktigt bra! Lite nervös är jag minsann, ett stort steg för mig kan jag tala om. Gah!
Nu ska jag göra lyxfrukost med amerikanska pannkakor och rostat bröd. Som jag har längtat!
Lördag mina vänner! Kicka igång!

Snart i mitt kök. Bild lånad. For now.

För det är bara soool hos mig

Ja, så var det helg igen. En hektisk vecka är över och nu är det dags att landa igen, samla energi för den kommande veckan. Tidigare i veckan hade jag hoppats på regn och rusk inför helgen för att kunna sitta inne och mysa i soffan. Well, det är bara sol hos mig idag och lika glad är jag för det. Då kan jag gå en promenad med dottern och mysa på stan en stund. Kanske gå till lekparken som vi inte besökt på väldigt länge.
Ikväll ska jag laga en supergod maträtt som jag hoppas blir lika lyckad som den vi åt på restaurangen i Stockholm förra året. Det är en japansk maträtt som heter Yakiniku. Den var fruktansvärt god när vi åt den och ända sedan dess har jag letat efter ett bra recept på den. Nu verkar det som jag hittat nåt riktigt bra och jag håller tummarna att det verkligen är så. Ikväll är det upp till bevis!

Bild lånad. Ser mycket godare ut i verkligheten!

Nej, dags att kicka igång dagen tror jag! Frukost och väcka dottern! Ha en superfin lördag!

Slav under socker

Under det senaste året har jag slutat med godis ett antal gånger. Inte bara godis, utan även kakor, bullar, läsk, det mesta som innehåller socker. Juice. Allt med socker. Efter mina "utmaningar" har jag börjat äta det igen. Så roligt är det inte att alltid sitta på kalas och inte äta en enda smula av nånting alls. Oftast finns inga alternativ, utan det är för det mesta bara kakor, bullar och tårta på sådana tillställningar. Sen lever man ju bara en gång för sjutton! Lite sött hit och dit skadar inte. Något som jag märkt är att min kropp mår bra av att strypa tillgången till sött lite då och då. Rensa kroppen lite. Rensa hjärnan.
Det senaste året har jag lärt mig hur det fungerar, hur snabbt kroppen blir beroende av just socker. De första gångerna trodde jag att det kanske var ren slump, men nu, efter fyrtiofjärde gången vet jag exakt hur det fungerar. Trots att jag under långa perioder bara ätit sötsaker en dag i veckan eller bara på helgen, är det otroligt svårt att sluta.
Den första veckan är absolut värst. Då skulle jag nästan kunna gå över lik för att få äta godis eller bakelser eller nåt annat smaskigt. Jag tänker konstant på choklad, på varenda slags bulle min hjärna kan fantisera ihop, tårtor, cupcakes, kakor av all de slag, lösgodis...det vattnas i munnen av tanken på att äta nåt sött. Efter första veckan from hell saktar det av. Långsamt. Nu svävar kladdkakorna mer i bakhuvudet och daskar till mig då och då istället för att flyga framför ögonen dygnet runt. Det tackar vi för. Nu har det gått tre-fyra veckor och stormen har bedarrat. Jag tänker visserligen på goda saker ibland, men inte alls på samma sätt. Jag är inte ens sugen längre. Självklart skulle jag inte tveka att äta nåt sött om jag tillät mig själv göra det. Jag må vara detoxad, men ännu är jag inte komplett galen.

Det är faktiskt ganska läskigt att socker kan ha en sån inverkan tycker jag. Inte konstigt att många säger att det är som en drog, att man kan få ett beroende av socker. Jag tror stenhårt på det. En veckas abstinens är inte att leka med.
Nu är det ca 2 veckor kvar av min sockeravhållsamhet. Sen får vi se när nästa detox blir! Nu VET jag i alla fall hur det fungerar. Kan man bara hålla huvudet ovanför ytan den första veckan går det som en dans efter det!

Det här med julmat

Jo, det är sant. Vi har börjat planera vår julmat redan. Anledningen är att vi ska ha ett traditionellt julbord med en blandning av svenskt och engelskt och vi vill göra det mesta från scratch. Inte så mycket scratch att vi föder upp en gris till skinkan. Inte i år i alla fall. Vissa saker kommer att ta lite tid och därför förbereder vi oss med att samla in recept och idéer.
Vad jag fann när jag sökte på julmat och även julmat på engelska var massor med recept. Verkligen massor. Det som förvånade mig var andelen sötsaker. Det finns inget slut på antal recept på godis, kakor, bullar, choklad. Det kan se ut så här på listan:"Griljeringsrecept, nougatgömmor, saftiga saffransbullar, lutfisk, krispig ischoklad, saffranssnurror, knapriga sirapskakor, julig chokladfudge, sillsallad". 80% av alla recept är sötsaker. Just nu under min formtopp när jag går på kostschemat och allt, känns det lite som tortyr. Jo, faktiskt. Det liksom vattnas i munnen när jag bläddrar sida upp och sida ned med smaskiga recept. Och om min chokladreceptbok är djävulens hantverk, då är nog hemsidan Joyofbaking djävulens kanal. Ett varningens ord bara. Ni går in och kollar på egen risk, jag tar min hand ifrån er så snart ni klickar på länken. Ni hamnar mitt i julbaket och jag dör en smula bara jag tänker på alla godsaker som huserar runt på den sidan.

Om vi ska hinna laga och äta allt som vi vill, får vi börja redan i november och sen sluta nån gång i januari. Kanske dags att börja sålla i recepten? Äsch. Man får väl drömma. Och på så sätt har vi ju hur många jular som helst planerade redan nu. Det gäller att tänka framåt.
Något jag är sugen på att testa är lutfisk. Hur sjutton smakar det? Har ni testat?

Ni ser ju. Är inte detta djävulens verk så säg?

Lära känna sin kropp

Ända sedan jag startade mitt hälsosamma liv för två år sen har jag sakta men säkert lärt mig mer om hur min kropp och knopp fungerar. Det är en resa som tagit tid, som har förbättras allt eftersom och det är jag så nöjd med. En sak som jag kommit underfund med det senaste året är hur bra jag fungerar när jag äter regelbundet. Jag får inga konstiga dippar om jag äter var tredje timme, jag kan hålla mig fokuserad och pigg längre och sockersuget blir inte lika kraftigt. Förr kunde jag vänta sex-sju timmar med att äta och när jag väl åt var jag vrålhungrig och grinig.
Jag vet också att två saker händer när jag inte ätit mina mellanmål. Det första är att jag blir nästan apatisk. Om någon pratar med mig orkar jag knappt öppna munnen för att svara. Eller så svarar jag inte alls. Det känns som att hungern äter upp magsäcken i brist på annan föda. Jag är inte kontaktbar nästan. Och surlig blir jag.
Det andra som händer är att jag får ett supersug efter nåt sött att äta. När en figur slår i huvudet i tecknade serier flyger ett gäng fåglar runt den numera medvetslöse. När jag blir riktigt hungrig är fåglarna utbytta mot flygande cupcakes, skuttande lösgodispåsar och snurrande chokladbitar. De flyger runt mitt huvud och gör mig helt galen.
Därför ser jag till att äta det jag ska och med jämna mellanrum. Ibland är det svårt att tajma utflykter och mat och då händer det som jag just skrev.

Något mer som jag upptäckt är att om jag äter mycket tomma kalorier en dag, ja, låt oss säga som en söndag när man fyller år, if you know what I mean, så är dagen efter inte så rolig. Min mage känns tom och jag är hungrigare än när jag äter min normala kost. Det känns som om magen aldrig kommer att fyllas igen. Energin är inte på topp och ska jag träna på kvällen är kroppen inte lika stark som den brukar. Ibland händer det att jag får avbryta tidigare för att jag blir yr och konstig. Tänk vad maten kan göra för ens välbefinnande!

Nu ska vi inte ens börja prata om vad träningen gör och vilka underverk man kan åstadkomma med den...

Pizza och måndagslista

Härom veckan var jag ute på en rask morgonpromenad, also known as Powerwalk. Det var på den gamla goda tiden då jag hade semester. När jag går förbi järnvägsstationen ser jag att det är en del arbete i omlopp vid en av byggnaderna och även nya skyltar har satts dit. "U.S Pizza" stod det. Jag antar då helt fräckt att de kommer att severa pizza där av något slag. Då började jag tänka och räkna lite där jag fortsatte på min raska promenad. Hur många pizzor har vi egentligen i vår lilla stad? Jag kom efter mycket räknande fram till elva stycken och nu U.S pizza som bli den tolfte. Hur många pizzor äter vi här i stan undrar jag? Det är heller ingen av pizzeriorna som har varit tvungna att stänga, utan alla fortsätter som vanligt. I staden bor ungefär 12 000 människor i och för sig och i kommunen cirka 21 000. Då finns det också mindre byar några mil från stan som dessutom har pizzerior. I en liten by finns det till och med två. Det är ju fantastiskt att det kan gå runt. Jag antar att det kanske är lite så att man inte vill åka in till stan, men ändå vill "gå ut och äta" och då passar en pizzeria bra. Nära till hemmet och inte alltför dyrt. Skulle en lyxrestaurang öppna skulle den vara stängd inom en månad skulle jag tro.
Pizza är verkligen fascinerande populär. Vi älskar våra pizzor här i Sverige. Ja, även jag är förtjust i pizza, men äter det kanske bara några gånger om året. Men då smakar det riktigt, riktigt gott och jag kör all in. Oxfilé, grönsaker och bearnaisesås. Sån är jag. Girig!

Idag är det måndag, andra arbetsveckan, och jag är glad för att:

• tvättstugan är back in the business och har varit ett par veckor. Det är rena drömmen att tvätta där. Tvättmaskinerna är Gudasända och centrifugerar ordentligt. Spar massor med tid. Jag tycker nästan det är roligt att tvätta (I said, almost, sweet husband. Almost. Dont get any ideas!)
• förkylningen härjar fortfarande men nu borde det gå åt rätt håll...Jag har ju ändå varit förkyld i flera dagar...vi får se när nässprayen släpper.
• det är min födelsedag denna vecka. Något att se fram emot till helgen!
• idag flyttar biblioteket tillbaka till sina normala lokaler som är lite finare nu. Då återkommer det normala utbudet av böcker äntligen!
• jag har en fantastiskt familj att komma hem till i eftermiddag!

Fasiken

Asså, jag skulle verkligen inte. Verkligen inte. Så här i efterhand skulle jag avstått, lämnat skiten kvar i affären. Det här är ohållbart. Matporr utan dess like, det är vad det är.
Igår när jag var och handlade på affären fick jag syn på billiga kokböcker/recepböcker. Det var thaimat, vegetariskt, kött, kyckling. You name it. En för 39 och två för 59. Apbilligt! Snygga bilder, enkla recept. Som hittat. Inspiration är ju alltid bra tänkte jag. Speciellt till det priset (japp, jag är snålheten personifierad ibland). Jag valde ut en bok med kycklingrecept till en början. So far so good liksom. Jag drog blicken över hyllan igen, ratade thaimaten, vegetariska och kötträtter. Funderade. Kanske bara skulle köpa en ändå? Men tusan vad man tjänar på att köpa två! Jag tittade till ännu en gång.  Då, som en uppenbarelse, stod den där. The gift from God som skrek "Ta mig! Make love to me!" I en blålila liten pärm fanns himmelriket och alla dess änglar samlat på en och samma plats. Man kan kalla den Bibeln faktiskt. Eller the book of sin. Jag tror snarare att kan vara Satan som ligger bakom just denna samling av livsfarliga recept. Receptboken jag talar om heter givetvis "Choklad". Ängeln på min vänstra axel slogs tappert med djävulen på min högra men förlorade slaget. Boken slank ner i matkorgen lätt som en plätt, bara så där. La sig rätt bekvämt till rätta bland nyttigheter som keso, mjölk och frukt. Den låg och myste där fram till kassan, trivdes fantastiskt bra i kassen på vägen hem och ännu bättre i mina händer väl hemma. Det kan vara så att den är smått vattenskadad efter att jag glupskt bläddrat igenom och noga studerat vartenda jäkla recept i boken. Saliven rann till många gånger och för första gången någonsin har jag hittat en receptbok ur vilken jag skulle vilja testa alla recept. Då menar jag allt från knapriga småkakor till äckliga chokladtårtor till vidriga chokladmuffins med rinnig mitt till smaklösa och vulgära praliner och tryfflar som definitivt skapats av hin håle himself.
Jag vet inte hur detta ska gå. Året 2011 skulle ju vara dedikerat till sund mat och träning. Hur kunde det gå så fel? Jag tror att jag helt enkelt får lov att dedikera 2012 till året då jag testar chokladrecept varenda vecka. Lite som filmen "Julie och Julia" (den om Julie som bestämde sig för att varje dag laga något ur Julia Childs kokbok tills alla recept var avklarade). Tyvärr är ju risken att de kilon som jag planerar att gå ned, kommer att komma tillbaka mångfalt. Decisions, decisions.
Nu ska jag återgå till mitt dreglande. Det kanske jag förlorar ett halvt kilo på till vägningen imorgon. Och tar med mig boken i säng ikväll. Mycket möjligt.

Satans bakverk.

Abstinens och annat gott och blandat

I helgen har jag inte ätit några jordgubbar. Jag kände att vi hade ätit så många under veckan att det fick räcka just då, när vi passerade jordgubbsförsäljaren i lördags. I går stod de inte på torget, söndag ni vet. Jag var sugen. Väldigt sugen. Det blev inga jordgubbar och just då ångrade jag mig så fruktansvärt att jag inte köpt lite gubbar i lördags. Idag blir jag helt enkelt tvungen att ge mig ut och köpa lite, jag har abstinens. Snart är ju säsongen för sjutton slut och då blir det inga fler jordgubbar förrän nästa sommar. Det är lång tid att vänta. Ibland brukar jag slå till om det finns några fina i affären även på vintern. Tyvärr brukar de vara ganska dyra och dessutom inte smaka lika bra som på sommaren.

Igår såg vi dessutom matchen mellan Sverige och Australien och vilken lycka! Både det att vi är vidare till semin och dessutom att vi är kvalificerade till OS. Två flugor i en smäll. Det ska bli superkul att se vad damerna kan göra mot Japan som faktiskt slog Tyskland i sin kvalmatch!

Nu får det bli frukost för jag är superhungrig. Ingen gröt blir det, mjölken tog slut igår (och utan mjölk är det ju omööööjligt att äta gröten). Det får bli improvisation helt enkelt! Spännande :)
Ha en fin måndag!

Bild lånad. Jag hinner ju aldrig ta bilder på mina gubbar för de äts upp så fort!