Tandläkarskräck

Jag har aldrig varit direkt förtjust i tandläkare. Det är inte direkt kul att sätta sig i en stol när nån ska kika in i din gapande mun och peta med fan och hans moster däri. Jag har dock haft tur och kunnat stoltsera med ganska friska tänder.
Förutom några hål i barndomen, innan jag var 10, som förmodligen berodde på dåligt borstade tänder...och så tandställningen som tog bort min glugg i tonåren. Annars har tänderna varit fit for fight so to speak. Jag fick byta en amalgamfyllning för 15 år sen ungefär. DET var en chock. Jag gick dit för tandvärk och de såg att min amalgamfyllning förmodligen blivit stel och tryckte ut tanden, typ som att den skulle sprängas. Kul. Och ni vet hur det brukar låta "Gå ut till receptionen och boka en tid för lagning"? Hände inte!
"Jag har tid över nu faktiskt så vi kan fixa det på en gång!" säger hon!? Men alltså va`?? Vad hände där? Såååå mentalt oförberedd var jag kan jag säga.
På ett sätt var det skönt att få det gjort och slippa gå runt i nån vecka och härja upp sig. För det kan ni slå er i backen på att jag gjort, jag är alltid så himla nervös inför såna saker som kan göra ont.
Men det gick ju bra det där. Tanden och allt.

Ja, men så är jag nu här. 15 år senare. I ett annat land. Med tandproblem. Jag har ett hål på höger sida. Också en bit av tanden har liksom blivit "chipped" (vad det nu heter på svenska. Jag har bott på New York too länge now). På min vänstra sida har jag haft ont ett tag när jag tuggat. Inte tänkt så mycket på det. Så PLÖTSLIGT tuggade jag på nåt och en bit av tandkronan föll bort! Say whaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat`?!?! Jag veeeeet! Tooootaal chock! MIN tand liksom? MIN? Nehej du. Aldrig. Jag är alltså en person som panikgrät under en semester här i USA för att jag plötsligt upptäckt att min framtand börjat flytta på sig pga att min säkerhetstandställning bakom översta tandraden gått sönder (hade varit sönder i flera år, men tänder flyttar på sig ganska långsamt...och så upptäcker jag det under en semester som är sex veckor lång. HUR mycket kunde en tand flytta sig på SEX VECKOR när jag inte upptäckt nåt på FYRA ÅR? Ändå, den paniken! Jag mailade min tandläkare mitt i natten för att få akut tid så snart jag kom hem....)

Jag har en tandläkare här som jag inte riktigt litar på. Jag har varit några gånger och han har inte ens PETAT med en sån där läskig krokgrej ännu. Bara tagit en massa röntgenbilder och sen en gång tagit bort tandsten med nån maskin. Så det var med lätt panik som jag gick in på tandläkarens rum idag. Och det sa jag rätt ut:
"Jag vill behålla så många tänder som möjligt!" med darr på rösten. För i min tanke skulle kanske 50% av tänderna dömas ut och jag skulle få löständer. Minst.

Han tog en miljon fler röntgenbilder. Hummade och hummade när han kollade igenom hela arkivet av mina poserande tänder. Till slut konstaterade han att jag behöver en rotfyllning och sen fixa tandkronan. KAAAtching! Kaaaatching! (Ni vet dollartecken som rullar iväg här...)
Dock måste rotfyllningen göras hos en specialist och allt ska godkännas av min försäkring. Och min plånbok så klart. Den där plånboken är ganska svårövertalad tyvärr, men håll tummarna.

Och jag och mitt mentala tillstånd då? Jag är livrädd. Kommer att ha högt blodtryck ända till jag fixat tanden...mardrömmar. Får ta och ringa mitt försäkringbolag och snacka terapikostnader också misstänker jag...

Staycation

Även i år har vi stannat på hemmaplan under lediga dagar. Vi har inte haft mycket fritid i sommar, men försökt att hitta på lite saker när vi haft tid. Det finns mycket att göra här i NYC och mycket som är gratis vilket passar vår plånbok bra dessutom.
Dottern har gått på summer camp hela sommaren och sonen har varit på vårt camp på min skola. De har haft roligt på sina läger!

Än så länge har det inte regnat så mycket! Men den dagen det gjorde det ville barnen, i sann svensk anda, gå ut i regnet! Så klart att de fick det.

 Under den senaste veckan har dottern haft sin sista vecka på lägret och jag har haft en av syrrorna här och sonen har varit ledig med mig. Vi har passat på att träffa vänner som man aldrig hinner se annars och en fin vän som är på besök från Sverige dessutom! Vilken lyx!

Lite snigelfart har vi haft också ; )

 Vi tar dottern till camp på morgonen och hämtar henne på eftermiddagen igen.

 Flatiron Building.

 Under sommaren har de gratis musik för barnen i vissa parker. Idag gick vi på en sådan konsert!

 Och tog ett besök i Legobutiken som låg i närheten!

 Sonen ville se Empire State Building på nära håll idag och det fick han så klart! Han tyckte det var sååååå högt! Någon dag ska vi ta oss till toppen också!

 En liiiiiten polisbil i en stor stad!

 Vackra Empire på håll.

Jag och systeryster!

Vi har flera dagar ledigt fortfarande och en hel del planer! Härligt!

Valet och kvalet

Det är visst val i Sverige snart! Jag fick hem valpaketet på posten för några veckor sedan. Vilken service!
Jag har följt en hel del snack där hemma och man blir ju livrädd. Vad är det som händer med den mentala hälsan kan man undra? SD som ett av de största partierna?
Känns lite som att en våg av galenskap har tagit över världen. Men vet ni. Godhet ska segra. Så är det bara. Folk blir alltid lite rädda och förvirrade när det är instabilt i världen...när folk måste fly sina hemländer för att inte riskera att dö. Då blir det lätt att de som tar emot dessa människor får en identitetskris själva. Oro uppstår. Speciellt i ett litet och isolerat land som Sverige. Jag hoppas och tror att det svenska folket tar sitt förnuft till fånga och röstar som de borde. Och att de ser det positiva med allt också! Kanske är det så att vi alla har en del i flyktingpolitiken? I människors möjlighet att bli integrerade? Tänk om vi alla kunde omfamna de nya grannarna istället för att frysa dem ute? Välkomna dem, hjälpa till med det vardagliga under en tid för att underlätta. Tänk er själva att komma till ett helt nytt land, med helt nytt språk, en helt ny mentalitet, helt nya matvaror och kultur? Jag kommer ihåg när jag flyttade till NY första gången. Jag kunde ju språket och en del av kulturen. Det underlättade. Trots det, när jag skulle ta de barn jag barnvaktade för att köpa något så enkelt som mjöl, kom vi hem tomhänta för att vi först och främst gick till fel affär och för det andra för att jag inte visste hur paketet skulle se ut...

Då kanske man kan inse att det är ÄNNU svårare när man absolut inte talar språket, eller ens känner till alfabetet. Eller ens kan läsa och skriva vilket kan vara fallet med en hel del.

Tänk då, om vi alla tog ett ansvar? Tänk hur det skulle underlätta för dessa personer att känna sig välkomna, att älska sitt nya hemland och att kunna språket snabbare och kunna hitta jobb snabbare. Jag tror på det. På mentorskap, fadderskap, grannskap.

Love conquers all.

Making memories

Eftersom jag jobbar under sommaren går H också på vårt summer camp. Ibland gör vi utflykter på camp. Häromdagen åkte vi till New York med färjan som går över Hudson River. 

Otroligt vacker utsikt!

Vi åkte till en liten obskyr park nere i Battery Park som kallas Teardrop Park. Otroligt fin och söt park!

Vi hade med oss matsäck och njöt av den innan vi for tillbaka till NJ. 

Vägen till jobbet

Som jag skrivit tidigare har vi en ganska lång resväg till jobbet/skolan varje morgon och sen tydligen lika lång väg tillbaka på kvällen...Vi börjar vår resa klockan 05.50 på morgonen. 

Lite sopor! Vi har en del utav trottoaren som inte tas om hand. Ingen byggnad äger den och staden har bara tid att skyffla bort sopor enstaka gånger då och då. Givetvis finns ingen soptunna så långt ögat kan nå....Just ja. För en vecka sen låg en död råtta här också. Såg helt oskadd ut. Förutom att den var död då. Mysigt. 

Och passerar en hel del på vägen.

 Vårt bibliotek till exempel. Som har öppet ända till kl 20 några dagar i veckan. Älsk på det alltså!

 Vi bor ganska långt upp i NY. Men ändå nära till allt. Lugnar och trevligare. Förutom när bilar exploderar och hemliga växthus likaså...

När vi åkt första tåget är det dags att byta till nästa som tar oss över till New Jersey. Jag jobbar alltså i en helt annan stat. Fast väldigt nära ; )

Här kan vi se Madison Square Garden. 

Och varje morgon hälsas vi av det ståtliga Empire State Building! Rain and shine. 

Det finns en hel del hemlösa man stöter på överallt...

Vi tar ett tåg som heter PATH. Det går under vattnet till New Jersey.

På väg till jobbet åker vi ganska många rulltrappor. 

 Och ser en hel del typiska NY-byggnader. Tidigare såg vi Empire State Building och Madison Square Garden. Här har vi Freedom Tower.

På en galleria som vi går igenom finns det numera en "Selfie Station" där man uppmuntras ta en selfie och hashtagga gallerian...

Och såna här bankomater finns lite överallt. Här är det inte lika kontantlöst som hemma i Sverige ännu. Man betalat mycket med kontanter och med check. Ska jag vara ärlig så gillar jag checkar. Skönt när man inte har cash hemma och måste betala nåt. Bara skriva en check och personen som tar emot checken kan scanna den i sin bankapp så sätts pengarna in på kontot. Perfekt!

 Värsta stället på hela vägen...som en barnfälla! Som man måste gå igenom. Eller ta en enorm omväg. Tror jag ska börja ta omvägen för jag blir ruinerad!

 Genom ett stort garage.

 Och så är vi framme vid jobbet. Ja, jag jobbar inte i avloppet, men denna hälsar en välkommen när vi nästan är framme!

Strax före 08 är vi framme!