Memorial Day

Idag är det måndag. Och jag är inte på jobbet. Anledningen är att vi "firar" Memorial Day, till minne av de som krigat för vårt land, USA. Jag klagar inte. En ledig dag är en ledig dag. Och efter förra veckan behövdes denna dag. Vi hade rapportskrivning och utvecklingssamtal och massa annat att göra.
Bland annat kom det rymdskepp som vi planerat över hela året med barnen. En pappa i klassen hjälpte oss att sätta ihop det eftersom barnen ville använda metall och metall är ganska svårt att jobba med med mindre barn. I torsdags kom pappan med alla delarna och satte ihop det i klassrummet. Det är ett stort skepp. Barnen fullkomligt skrek av lycka! De satt i rymdskeppet och kramade varandra. Så glada var de.
Vi ska bara bygga taket och sen sätta ihop lite skruvar och annat så är det klart. Äntligen!

Apropå att fira de som kämpat för vårt land. Mitt medborgarskap går framåt. Jag kollade i fredags på hemsidan där man kan se statusen på ens ansökan och där stod det att en intervjutid har bokats. Tyvärr kommer den med posten så jag kunde inte se exakt datum och tid. Den intervjun kommer att innehålla olika tester om USAs historia bland annat. Jag fick en broschyr med frågor när jag tog mina fingeravtryck. Så jag ska börja studera den. Det är 100 frågor totalt man ska plugga. 10 frågor kommer på själva provet och man behöver få rätt på 6 av dem för att bli godkänd...

Efter att intervjun och provet är gjort får man vänta på en inbjudan till en ceremoni där man svär trohet till USA och sen vips är man medborgare. Vi får se när detta sker. Det vore lite roligt om det kunde ske den 4 juli på USAs nationaldag! Men vi får se. Intervju först.

Drumpf igen

The Donald (Trump) är på gång alltså. Jag är nästan mörkrädd. Han ser ut att få fler och fler väljare ju längre tiden går. Anonyma undersökningar visar att folk är mer benägna att rösta på Trump om de är anonyma (vilket man ju är under ett val!) än om de frågas rent ut. Så otroligt tragiskt. Vart är denna värld på väg? Jag tänker också på att Österrike är på väg att rösta på ett högerextremistiskt parti, SD blev tredje största parti i Sverige, Danmark och Frankrike ska vi ju heller inte glömma.

Det är fruktansvärt hur folk kan bli så blinda. Är det någon som kommer ihåg filmen/experimentet "The Wave"? Där en lärare lyckades skapa ett parti i sin skola, liknande ett nazistiskt parti, för att visa hur lätt det är att långsamt förändra synen på vad som är normalt och sedemera hjärntvätta folk att utesluta vissa grupper? Det var ju många som ifrågasatte HUR Hitler kunde få så många vanliga människor över på sin sida, HUR kunde folk vara så blinda? HUR kunde de bete sig som får hela bunten? Ja, gott folk. Är vi på väg dit igen måntro? En skock får som blint följer med alla andra?

Jag vägrar vara ett får.

"Färjan"

Syster M skickade en bok med min andra syster som kom på besök i april. "Färjan" av Mats Strandberg. Det handlar om en Finlandsfärja som är på väg över Östersjön när plötsligt hemska saker börjar hända. En liten pojke står i korridoren och behöver hjälp att hitta sin mamma. En förbipassarande man hjälper pojken in på sin hytt igen. Vad som händer där inne, kan jag inte tala om, men det förändrar mannen i grunden och ingenting blir sig mer likt på den här kryssningen...

Blod utlovas. Mycket, mycket blod. Och eventuellt en uppföljare? Jag kan ju tala om att slutet inte är ett helt avjort slut, utan mer en flytande (ni kommer fatta skämtet efter ni läst boken) iakttagelse.

Gillar ni läskiga, spännande, blodfyllda böcker kan jag varmt rekommendera "Färjan" av Mats Strandberg.

Tre veckor

Nu är det tre veckor kvar utav detta skolår, på min förskola där jag jobbar. Tre veckor! Jag tyckte nyss att det var jullov och sedan början av januari. Det kändes som om våren aldrig skulle komma. Men nu är den här och om tre veckor har vi skolavslutning. Visserligen påföljs den inte utav sommarledigt för oss lärare, men väl ett roligt sommarläger med några barn och ett lite lättare schema med ledigt en dag i veckan! Det ser vi fram emot. Ja och så två veckor ledigt i juli (då kommer syster M på besök!) förstås.

Jag kan fortfarande inte förstå hur mycket som har hänt under det här året som gått. Nytt jobb i september, ny inriktning på pedagogik, fantastiska utmaningar i form av att bygga en stege med barnen och ett rymdskepp (japp, ett rymdskepp). Och nu är det alltså dags att runda av det hela. Som tur är kommer de flesta barn att gå kvar på skolan, förmodligen bara inte i min klass, så jag får se dem ett tag till. Vi har haft en alldeles fantastisk klass. Inte helt utan utmaningar, men vad kan man förvänta sig?

Och så övar vi "Idas sommarvisa" för fulla muggar. Kan det bli mer skolavslutningskänsla än så? Jag tror inte det!

En frivilligt ofrivillig paus

Kan man säga det? Bloggen fick ta en paus ett tag. Det har varit en hel del de senaste veckorna. Ett besök på akuten med sonen, lokala musikaler, galakväll mitt i veckan, rapportskrivningar och förkylningar. Och så jobb så klart. Och städning och tvättning och allt annat i livet.

I onsdags hade min skola en fundraising. Jag vet, en onsdagkväll! Jag jobbade till 17.30, sprang hem till en kollega (25 min rask promenad) för att byta om och så bil till festligheterna. Jag fick gå tidigt eftersom det tar ca 2 timmar att komma hem den tiden på kvällen. Och idag, lördag, är jag fortfarande i återhämtningsfasen efter några nätters dålig sömn...Men galan var fin! Fantastisk utsikt över Manhattan, otroligt fina dekorationer och helt okej mat. Min klass hade knåpat ihop två tavlor, som auktionerades ut. De gick för 500 dollar styck till sist! Jag tror det var de verk som gick allra bäst på hela galan. När proffs arbetar vet du!;)

Den här helgen är för ovanlighetens skull helt obokad. Det ska tyvärr regna. Regnat har det gjort i flera veckor nu, ganska ofta. Igår var vädret helt fantastiskt, men idag är det åter igen regn, moln och kyligare väder. Här är man ju van vid varma vårar och heta somrar, men detta år har börjat långsamt. Jag bär fortfarande jacka under de flesta dagar vilket är ovanligt. Dock vet jag ju vad som komma skall. 30 graders tryckande värme med AC som står på dygnet runt. Det kan jag lätt vänta på...

Nu ska jag hjälpa dottern att rycka ut tanden som sitter lös! Jag är inte bara lärare och bloggerska, jag är också mamma och tandläkare!

Här kommer lite bilder från Sverigeresan förra sommaren!

Systerbesöket är över

Nu har syster och systerdotter åkt hem till Sverige igen. I söndags närmare bestämt. Avsked är aldrig roligt. Speciellt inte när man faktiskt inte vet när man kommer att träffas igen. Nästa år? Om två år? Tre år? Mer? Det är jättejobbigt att inte veta exakt när man ses igen.

Vi har haft två fina veckor tillsammans i alla fall med mycket roligt!

Sonen i skolan komverserar med en av mina elever som fullkomligt avgudar honom :)

Manhattanutsikt från gratisfärjan till Staten Island!

Frihetsgudinnan i förbifart

Fika på Dominique Ansels bageri (uppfinnaren av Cronut som är en mix av croissant och donut)

Titanosaurus igen på American Museum of Natural History 

Där fick N också lära sig enkel origami

Sen var vi på Bronx Zoo. Det gillade sonen speciellt.

Nu har som sagt syster och systerdotter åkt hem igen och lägenheten känns tom...