Låt oss tala om byxor

Så igår, när jag skulle träffa en vän på stan, var jag tvungen att använda byxor för att det var lite kyligt. 20 grader. Helt sjukt konstigt att ha på sig byxor efter hela TRE MÅNADER i shorts! Det kändes instängt och knasigt kan jag tala om. Så allvarligt att jag på riktigt övervägde att kanske köpa massa yogatights att använda i höst och vinter. Jeans alltså. Jag har alltid älskat jeans. Kanske är det en ålderskris jag upplever så här nu när jag fyllt 36? Andra köper Ferraris, motorcyklar, eller plastikopererar sig. Jag? Yogatights!

Det ska vara lite kallare ett par dagar och sen kommer det återigen att ligga runt 30 grader några veckor till! Man ska inte klaga i alla fall.

Sommaren fortsätter

Det är idag den 25 september. I fredags hade vi nära 30 grader varmt. Inte en tillstymmelse till kallt väder med andra ord.
Då märks det tydligt att man jobbar med 90% svenskar. Alla börjar prata om att "det ska bli sååååå skönt med höst". Helst igår skulle det varit höst. Alltså, det har varit en lång, varm och fuktig sommar. Jag ser fram emot att använda låmgärmade tröjor och byxor. Och andra skor än sandaler. Jag ser fram emot fina löv på träden och höststormar då man kan sitta inne och mysa framför en film - utan att få dåligt samvete för att "man måste vara ute när det är fint väder!"

Jag fick faktiskt en chock igår när jag tog barnen till parken för det var KALLT. Jag hade på mig en t-shirt och byxor men frös. Det var visst 18 grader "bara"...hösten är på ingång? Eller? Vem vet.

Idag är det söndag och vi ska ha en lat dag tillsammans. Inte ett jota ska jag göra. Bara sitta på rumpan och göra ingenting. Jo, titta på film kanske. Och baka kakor med ungarna. Just ja, jag har ju två barn också. Göra "ingenting" har en helt annan innebörd då. Allt är ju relativt.

Nu ska jag ringa systersonen som fyller sju år! Måste ju gratta på dagen!

Sommarplaner

Sommarplaner var det. Nu har vi ju inte så himla mycket semester i det här landet. Jag har två veckor mitt i juli. Sen är det inget mer. Så några stora planer har vi inte i år. Ingen Sverigeresa (eller annan lång resa för den delen heller).
Dock kommer två systrar från Moderlandet och hälsar på. En i juli och en i augusti. Det blir ju fint! Ena systern har aldrig varit här heller så det blir mycket nytt! Och spännande! Svägerskan är också på ingång från Seattle. Hon stannar ett bra tag och umgås med oss.

I år hade jag tänkt att ta tillvara på sommaren mer. Åka på småutflykter. Passa på att åka till Bronx Zoo oftare (och de andra djurparkerna) eftersom vi har medlemskap där. Förra gången vi hade medlemskap åkte vi bara en gång! På ett helt år. Tragiskt alltså. I år får det bli skärpning.
Åka till stranden kanske. Det är en bit från oss så det blir till att kanske låna bil eller satsa på att åka 2 timmar med tunnelbana...kan det vara värt ett par gånger i alla fall.
Sedan finns det massa roliga aktiviteter runt i stan om man bara orkar hålla sig uppdaterad. Marknader, parader, uppvisningar. Och massa annats skoj.
Nu är ju också sonen lite äldre och har mer utbyte av att åka till olika ställen. Då blir det också roligare.

Vad har ni för planer i år?

Och plötsligt var det sommar ja.

Den här våren har varit konstig. Knappt någon vår. Nån enstaka dag med varmt väder. Annars har det regnat och varit ganska kyligt, för att vara New York. Så en dag förra veckan kom sommaren med buller och bång!
Från 10-15 grader till BOOM! 30! Bara så där. Kroppen hänger inte riktigt med. Och inte garderoben heller...Jag har ett par shorts. Typ. Jag måste ut och handla lite. Samma med barnen. De brukar vara förberedda men i år har det liksom inte blivit av eftersom våren varit så konstig. Dags att börja sålla och lägga till.

Vi har också börjat använda vår AC, annars överlever man inte. Det roliga är att på vintern sover vi med endast ett tunt lakan. På vintern, på grund av AC, så sover vi med tjockt täcke. Så har vi det. Jag längtar efter svensk sommar ibland, då det ofta räcker med att öppna ett fönster så att en bris kommer in.

Men nu är den här, sommaren. Jag ångrar att jag klagade på att det var kallt tidigare. Verkligen. Ångrar. Nu återstår det bara 3-4 månader av svettande och höga elräkningar, sen är det höst igen. Jag ska inte klaga. Allt är lättare i varmt väder.

Det kom snö!

Det började snöa igår kväll runt 22. Och sen har det liksom inte slutat. Snön har kommit ner i olika itensitet och kommer tydligen fortsätta  fram till imorgon bitti. Vanliga civila fordon får inte vara ute på vägarna här i NYC, utan endast utryckningsfordon får befinna sig där. Det händer ofta under stormar som denna att man stänger av vägarna. Många ger sig ut i alla fall även om vädret är ruskigt. Här är man inte så van att köra i vinterväglag och de flesta bilar har inte vinterdäck (antar att de kanske har allvädersdäck?) och det sliras och sliras här utanför när de ska upp för backen (vi bor mitt i en brant backe). 

Vi har gått ut och lekt i snön ett tag och imorgon när det slutat snöa ska vi åka pulka i backen!

Fyra veckor

Kan ni fatta att det är FYRA veckor kvar lite drygt innan vi landar i Sverige och får se familj och vänner för första gången på över tre år? FYRA veckor? Jag kan knappt bärga mig. Samtidigt är jag nervös så klart. Att flyga med sonen kommer inte att vara någon dans på rosor, det är jag övertygad om. Han är sprallig, rörlig och envis som synden. Å andra sidan flyger vi mot Sverige på natten så jag hoppas att han somnar på nåt sätt. Han har ju ingen egen sittplats denna gång (nästa gång måste han betala i alla fall, passar på nu när han är nästan gratis!)...Och samtidigt fasar jag redan för att säga adjö till alla fina människor när vi ska åka hemåt igen.
Jag saknar inte landet Sverige så mycket längre, men jag saknar alla mina nära och kära. Det är därför vi åker. Falukorv, lösgodis, prinsesstårta och natur i all ära, det ordnar sig alltid med det, men att vara ifrån mina fina syskon, syskonbarn, föräldrar och vänner - ja, det är det allra svåraste.

De här veckorna kommer att flyga fram. Samtidigt som jag vill att det ska gå snabbt vill jag heller inte att det ska gå för snabbt. Dels för att då är sommaren och semestern snart över, och dels för att då kommer de tre veckorna också att gå snabbt och vi måste fara hemåt igen.
Ett evigt dilemma det där med tid alltså. Varför kan man inte bara stoppa tiden när man vill eller stanna den om man behöver? Det skulle väl vara nåt? Kanske är det någon där ute som filar på det redan? Vem vet!

Nu är jag ledig från sommarlägret där jag jobbar ett par veckor, men är fortfarande barnflicka på seneftermiddagarna. Det känns nästan lite som semester ska jag erkänna. Ganska skönt att jobba två timmar om dagen (även om ens plånbok inte direkt växer utav att ha det så) istället för 9-10!

Hoppas ni har en härlig sommar så här långt!

Du ska inte tro det blir sommar...

...om inte nån sätter fart! Så här kommer, på februaris sista dag, ett vårtjut! Jag såg på väderleksrapporten igår förmiddag och såg, till min förtjusning, att från och med imorgon (dvs 1 mars) är det varmare väder som gäller. Med varmare menar jag givetvis inte 20 plusgrader eller så, utan snarare att temperaturen inte ligger på minus i alla fall. Dock ska det bli lite regn, men se, det kan jag stå ut med.
Vi går dessutom mot ljusare tider. Numera när jag kommer ut från jobbet runt 17.45 är det ljust ute! Det känns faktiskt lite konstigt att solen fortfarande är någotsånär uppe...nästan som om jag skolkar från jobbet och går hem tidigare.

Men så blir det så där. Jag får känslodippar. Speciellt efter en lång och kall vinter (New Yorks vintrar har verkligen förändrats på de här 10 åren sedan jag kom hit första gången). Samtidigt som jag ser fram emot att solen blir varmare, dagarna längre, hänger kroppen och knoppen inte riktigt med. Man går liksom in i en slags dvala över vintern. Stannar inne oftare, gräver ned sig i mörket och i alla ytterkläder som ska på. Nästan som en skyddande mur. Nu plötsligt ska den där muren strax falla. Jag känner mig naken, både kroppsligt och känslomässigt.

Som tur är brukar det gå över där i april-maj nån gång. Hur är det med er? Känner ni av någon vårdepp eller är det bara glädje som spritter i era kroppar nu när våren snart är på gång?

N på vårpromenad 2010

Vårpromenad 2010.

Det här med kyla va

Årets vinter är kall här i New York. För varje år blir vintern värre. Samma sak hände när vi flyttade till Sverige 2007. Första vintern var en sån där mesig vinter, med slask, snö, regn om vartannat. Jag hade inte ens en riktig vinterjacka. Åren som följde blev bara värre och värre. Mer snö, mer kyla. 2009 kom snön i början december och stannade till april. Vi skämtade så klart när det började snöa utanför kyrkan (vi var på systersonens dop då) att snön smälter ju bort inom nån dag/vecka...Nähä. Inte det. 2010 kom snön i november och ja, så klart skulle snön smälta bort inom nån dag. Nähä. inte det. Minus 20- minus 30 var inte ovanligt under den vintern. När snön sedan kom i OKTOBER 2011 var det ingen som sa att den skulle försvinna inom en dag eller så...Det var så kallt att när man andades ute klibbade näsborrarna ihop.

2012 när vi flyttade hit till NY var det lite snö någon vecka här och där. Det var 20 plusgrader ett par dagar i januari och februari. En "snöstorm". Inget mer. Visserligen hade vi ju superstormen i oktober, men den kan absolut inte räknas som en snöstorm.
Förra året var det värre. Fler snöstormar och snö som stannade kvar länge, länge. Några dagar med värme i december, men de tog slut snabbt. Kallt ända in i april (för att vara New York. Kommer ihåg våren 2006 då jag befann mig i New York, min första vår här, åkte till Florida över första helgen i april och kom hem till knoppande träd. Har inte hänt de senaste åren).
Årets vinter startade ganska lugnt. Några kalla dagar i höstas och i december men så kom januari och BAM! Kyla och snö. Snö som inte försvinner. Kyla på närmare minus 20 emellanåt. Inte så kallt att näsborrarna klibbar ihop, men i alla fall. I Boston har de haft fyra snöstormar på lika många veckor. Nästan 2 meter snö har kommit.

Här varnar man när graderna sjunker till under minus 5 typ. Stanna inne! Var försiktiga! Klä er varmt! Folk kan dö! Till och med borgmästaren kommer ut och uttalar sig om att vara försiktiga. Det lustiga är att inför, under och efter varje större storm får borgmästaren gå ut och uttala sig om planen, hur man ska hantera denna storm och efteråt är det alltid en utfrågning om varför det gick som det gick. Folk är aldrig nöjda. VARFÖR stängde han skolorna när vädret inte ens var så hemskt (kanske var stormen till en början trodd att vara större än den blev), eller så frågar man VARFÖR han INTE stängde skolorna när det var så farligt ute!
Kan ni tänka er era kommunalråd stå till svars för hur de hanterat snö och kyla så snart det kommit lite snö? De skulle ju inte hinna göra nåt annat.
Annika skrev ett bra, ingående inlägg om varför snö blir så uppstyssat här i USA. Inlägget hittar ni HÄR.

Hittills har det inte varit så kallt här att näsborrarna klibbat ihop, men kanske nästa år? Det är onekligen så det ser ut just nu...värre vintrar på gång!

Snökaos

Att bo i en storstad där minsta snöfall orsakar "kaos" är så klart ganska annorlunda mot att bo i, ja säg Sverige då, i en mindre stad där snö under vintern är ganska vanligt. Det är ju ändå vinter. Även här i New York snöar det varje vinter, oftast stannar inte snön mer än nån vecka. I måndags kväll förra veckan skulle en massiv snöstorm, den värsta i stadens historia, dra in. Skolor stängde tidigt på måndagen och skolorna var helt stängda på tisdagen. Det blev körförbud från måndag sen kväll tills vidare. Endast plogar och andra nödvändiga fordon som polis och ambulans, fick befinna sig på vägarna. Tunnelbanor och bussar ställdes in från tidig kväll.
En mängd snö kom under natten, men inte fruktansvärt mycket. Tisdagen var relativt vacker med sol och klar himmel. Ingen snöstorm här inte.

Ikväll är det tänkt att ytterligare en snöstorm ska dra in. Inga skolor är ännu stängda imorgon, men vi får se. De kanske tar det lugnt efter förra veckans "kaos"...
Det är alltid svårt att förutspå väder. Alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Speciellt här då det inte finns lag på att ha vinterdäck till exempel. Dessutom är processen att få körkort enormt lätt i jämförelse med exempelvis Sverige.

Vi får se hur denna "storm" artar sig.

Tisdag morgon i snö"kaoset".

Snön ligger kvar än så länge. Igår blev det slädåkning!

Ett inlagg utan svenska bokstaver

Har sitter jag pa biblioteket och skriver. En dator utan svenska bokstaver, men vad gor det? Kanns val lite mer exotiskt? Vad tycker ni?

Nu har snart en vecka gatt efter jullovet och ja, det kanns som om jag aldrig hade lov. Mandagen var rolig faktiskt. En liten pojke i min grupp kom och fragade om jag kom ihag honom. Och sa klart gjorde jag det. Vilka funderingar de har de sma!
Pojken som jag ser efter varje eftermiddag gav mig en stor kram nar jag hamtade upp honom efter skolan och det kandes som om jag behovde den uppmuntran!

Sedan har veckan flytit pa. Jag hade ett par dagar da jag inte fick ordentligt med somn. Natten till mandagen vaknade sonen 04.45. Och jag forsokte in i det langsta att fa honom att somna om, men icke. Natten till tisdagen, da jag trodde att jag skulle fa sova, tog det extremt lang tid att somna och sedan vaknade jag vid midnatt och kunde inte somna om forran tva timmar senare. Darefter vaknade sonen tidigt igen och kunde inte komma till ro. Jag var som en zombie den dagen kan jag tala om. Som tur var har det folj ett par riktigt langa och skona natter efter det. Annars vet jag inte vad jag gjort!

Hur som haver. Fredag imorgon! Kan knappt vanta. Det ar kallt nu. Manga minusgrader ar det och i ar ar jag valdigt forberedd. Lager av klader, varma vantar, en varm sjal och till och med understall. Sent ska syndaren vakna. Jag fryser alltsa minimalt. Typ. Inte sa att jag skulle vilja vara ute och vandra i timmar direkt, men tillrackligt for att kunna ga mellan tunnelbana och jobb och hem utan att forfrysa tar och fingrar.

hall er varma!

Bloggträff i Central Park

I tisdags for jag och barnen ned till Central Park för att äntligen träffa Saltistjejen och hennes två barn. Även om man bor i samma stad är det svårt att få till träffar. Vi bor ju heller inte jättenära varandra så att man spontant ringer och kommer över. Ibland känns avstånden här i stan väldigt långa, trots att det finns bra kommunikation med bussar och tunnelbana.

I vilket fall som helst. Vi träffades för en picknick och lite lek i parken. Jag och Saltis lekte väl inte lika mycket som vi pratade (;)) men desto mer lekte de stora tjejerna med varandra. Till en början var de lite blyga båda två, men efter en kvart eller så var den blygheten över och de lekte för fullt!

Sheeps Meadows i Central Park

Efter picknicken gick vi till en närliggande lekpark med massa vatten att leka i. Flickorna blev dyngsura till slut!

Här hade flickorna en låtsascamping med tält och grejer.

Medan tjejerna sprang runt och lekte pirater, prinsessor och spioner satt jag och Saltis och pratade i sällskap med våra små pojkar H och O på en filt i skuggan.
En alldeles skön och lagom eftermiddag i gott sällskap!
Verkligen jättehärligt och jättekul att få träffas! Nu hoppas vi att det blir en träff igen snart. Vart fjärde år känns väl lite väl långt? ; )

Jag hör om supersommar hemma i Sverige

Ja, rapporter kommer in från alla släktingar och vänner om att det är riktig supersommar i Sverige i år! Det var på tiden! Grattis! Jag har till och med fått klagomål på att det är FÖR varmt?! Att man VILL ha regn, och gärna moln. Vad är det för fasoner? : )

Här är det faktiskt lagom varmt än så länge. Inte lika kvavt som förra sommaren, men fortfarande obehagligt kladdigt ibland. Man vet aldrig vad augusti kommer att bjuda på. Nästa månad kommer dessutom syster J på besök och det ska bli så himla kul! Hon var ju här i julas också, men bestämde att hon skulle komma även nu i sommar. Det tackar vi för!

Själva njuter vi av lediga dagar för fullt. I torsdags gick vi till parken på kvällen och dansade tahitisk dans. Varje torsdag under juli anordnar parken barfotadans med olika musikteman. I torsdags var det Tahitisk dans alltså och det var riktigt roligt. Vi dansade en timme och lite till.

N med de duktiga dansarna

Liveband dessutom,

Lillebror var med på ett hörn han med.

Dottern och jag gick ensamma på ett disneyevent i fredags morse. The power of doing good-tema med piraten Jake och prinsessan Sofia som underhöll hundratals barn under hela fredagen. Jag och dottern for tidigt på morgonen med tunnelbanan och fick stå i kö i nästan en timme för att komma in. Trots biljetter (som ändå var gratis tack och lov). Väl inne fick barnen delta i olika stationer. En station om att återvinna, en annan om att hjälpa sina medmänniskor, en tredje om att ta hand om djur etc. Sist kom de två figurerna ut och hade en liten show för barnen. När allt var klart fick alla barn en present. N valde en Sofiadocka och var alldeles överlycklig.

Området var inhägnat. 

Här fick N sätta upp lappar om att hjälpa andra.

Jake och N

Jake och Sofia. Det enda jag kunde tänka på var hur varmt de stackars människorna måste haft det i de där enorma dräkterna!

N valde att ta hand om en bevingad häst. 

 Idag var jag med om nåt riktigt roligt, men det kommer i ett annat inlägg!

Kändisstalking i parken

Igår var det dags för tredje träningen med min mammagrupp i vår park. Jag tränar ju som sagt inför ett välgörenhetslopp i juni. Jag ska springa 10 km till förmån för leukemi - och lymfomforskning. Här hittar ni min hemsida (klicka på ordet hemsida) om ni vill stödja min insamling med några kronor.

Äntligen var det också fint väder då vi kom till parken! Varmt i solen, men lagom varmt för en springtur. Till en början var det bara jag av alla mammor som dök upp. Jag och TVÅ tränare! Det hade ju varit alldeles för mycket för mig. Som tur var kom det en mamma till precis innan vi skulle starta. En av mina tränare sprang dessutom Boston maraton i måndags, en fantastisk prestation! Väldigt inspirerande! Hon började dessutom springa efter att hon fyllt 50. Nu är hon väl runt 60 och har sprungit runt 16 maraton och oräkneliga kortare lopp.
Den löparklubb som huserar i "min" park är fantastisk på alla vis. De stöttar varandra till 150% hela tiden. När de träffar på varandra i parken under våra rundor är det glada tillrop, trevligt snack och varma kramar som gäller. I måndags hade ungefär 20 personer från klubben rest till Boston för att heja på de medlemmar som sprang maratonet. Vi träffades också en man från klubben som skulle mäta upp en bana inför ett lopp som går av stapeln imorgon söndag (som sprang längs med oss i snigelfart för sällskaps skull). Vi frågade så klart om han också sprungit Boston maraton någon gång, men det hade han inte. Han var ingen "maratonlöpare" sa han. Men dock hade han sprungit 11-12 andra maraton. Fastän han "inte" är nån "maratonlöpare"!

Otroligt vackert tidigt på morgonen!

Lägg till bildtext

Här ute springer vi

Dessutom såg vi en kändis springandes i parken. Nämligen den kvinnliga tvåan i samma maraton. Tydligen tränar hon i vår park här uppe och hon sprang förbi oss ett flertal gånger. Mina tränare var totalt starstruck och på gränsen till stalkers! Vinkade lite creepy och hälsade på henne då hon sprang förbi. Alla gångerna! Lite gulligt att se faktiskt.

Vi kunde i alla fall springa två varv runt parken utan att stanna. Ungefär 5 km allt som allt. Det här med att springa 10 km om någon månad börjar kännas helt okej. I maj ska jag lägga mer krut på löpningen för att orka 10 km löpning den 14 juni. Jag planerar att springa hela vägen!

Kanske lite semester på det här så?

Det är påskvecka här och påsklov för fulla muggar. Vi försöker hålla oss aktiva på olika sätt. Playdate i måndags i parken, lite påskpyssel under en regnig tisdag, biblioteksbesök igår onsdag och så ett besök till den botaniska trädgården idag torsdag.

Pyssel!

Ända sedan helgen har temperaturen gått stadigt nedåt och besöket i trädgården var inte lika behagligt som vi hade hoppats. Vi lånade svågerns bil och vi passade också på att låna barnens ettåriga kusin som fick följa med på tur ner till Brooklyn över dagen.
Allt har ännu inte börjat blomma, men vi fick se lite körsbärsträd i blom och andra vårblommor i alla fall. Skönt att komma ut lite! Och hörrni, om jag någonsin börjar snacka om att skaffa ett tredje barn - ni har tillåtelse att stoppa mig! Det känns helt okej att stanna på två barn, bara så ni vet. Trots att kusinen inte på långa vägar är jobbig, så är det verkligen ingen dans på rosor med tre små barn...

Under ett körsbärsträd

Väldigt fint är det, om än kallt.

En konstutställning. Ser ut som ett fågelbo?

Även H var med :)

I den japanska trädgården med damm.

Japanska trädgården.

Trötta barn efter en lång dag i bil och trädgård. Dags för Bolibompa!

Imorgon ska det bli lite varmare och kanske blir det ett besök till parken på eftermiddagen. Imorgon bitti är det dags för andra träningen i den mammagrupp jag är med i (och springer för att samla pengar till cancerforskning)...3 km ska vi springa imorgon. Yay...

Tänk om..

...tänk om New Yorks sommar kunde vara som de fantastiska dagarna vi hade i helgen? 20-25 grader varmt, en lätt varm bris, lagom stark sol och massa härliga skratt! Lördagen bjöd på besök från den lilla tjej som jag satt barnvakt åt förra året (och hennes mamma så klart). Tänk att jag träffade henne första gången för snart ett år sen, då hon bara var 2.5 månad gammal. Nu är hon över ett år! Det var verkligen roligt att få krama om henne lite grann. Vi gick så klart till parken en stund, gungade med de små, pratade och hade det väldigt trevligt allihop.

I söndags blev det en längre tur till parken. Till och med lilla H, som vanligtvis inte brukar sova längre stunder i vagnen, passade på att ta en lång lur i det fina vädret. Storasyster trivdes som fisken i vattnet och sprang hit och dit och lekte. Både ensam och med andra barn. Solen sken så underbart. Jag tror till och med att jag fick lite färg!

Gungan är himla rolig!

Träden börjar bli gröna.

Tänk att pinnar är så roliga att leka med :)

En sån där bil kanske man skulle skaffa och glida runt i?

Barfotaväder till och med!

Den här veckan och halva nästa vecka är N ledig från skolan. Vi har planerat in lite aktiviteter de dagar som vädret tillåter (så klart blir det något kallare och en dag med regn, men annars ser det strålande ut) och så mycket slappa så klart. Det är man värd när man har lov (och även vi föräldrar som slipper vara uppe före tuppen varje vardagsmorgon!)

Ta mej tusan

Om inte våren faktiskt har kommit? I förrgår var det vårjackeväder men eftersom jag lider lite utav "vårskräck" (definitionen av denna är: rädd för kallt vårväder och onödigt kalla vindar i håret) så svettas jag gärna in våren med tjockjacka och mössa. Bara för att. Visserligen var jag ut på morgonen och sprang, men med långärmat och när man springer blir man ju väldigt varm till slut.

Fönstret på vårt vackra bibliotek. Bild från "The very hungry caterpillar"

När jag hämtade dottern var så pass varmt (plus att jag kutar runt med barnvagn i uppförbacke i ca 20 minuter för att ta mig till dotterns skola) att jag faktiskt lade mössan hemma. Vilket framsteg! Det värsta nu är att man måste fixa till sig i håret när man ska ut...Känns väl så där. Man blir lite lat när man är mamma"ledig". Bara slänga upp håret i en hästsvans. För att vara ärlig ser jag inte så bra ut i hästsvans, mycket snyggare med håret utsläppt. I-landsproblem nummer en miljon är då att eftersom jag oftast har hästsvans hemma får håret konstiga "bulor" när det är utslaget och måste fixas till med lite plattång. Minst. Ja, ni ser. Vilka dilemman man lever med!

Lilla H som försöker ta kameran när jag tar bilder. Så klart!

Vårig mat. "Kräkset" på bilden är grötplättar som intas med mango och jordgubbar. Riktigt gott om jag får säga det själv.

Förutom att det är vår är jag inne på dag 4/31 med träning och på schemat stod det visst yoga. Jag har inte yogat denna kropp på 1.5 år eller mer så det var spännande. Som tur var tog jag en välkänd yogavideo som jag kört många gånger tidigare (Blossoms fitnessyoga) som jag kan utan och innan. Trots det var det ganska tufft med vissa ställningar. Det märks att musklerna förtvinat något under mitt träningsfria år...De kommer sakta men säkert tillbaka. Tror jag.

Och så var det viss fredag imorgon igen. Hör och häpna. Om en vecka är det dessutom påsklov för dottern som blir hemma 1.5 vecka. Jag hoppas på fint väder den veckan så att vi kan vara ute mycket i parken. Ta med lite varmt te, barnvagn och barn och sen kanske introducera sonen till barngunga till och med? Jag funderar också på att bjuda hem deras lilla ettåriga kusin en dag för lite lek och skoj medans hans föräldrar jobbar och studerar. Det får bli så tror jag!

Dottern i parken i helgen. Gungor är alltid en favorit!

Platt som en pannkaka!

Så kändes det efter förra veckans löpträning. Jo, i onsdags kände jag att det var varmt nog att kunna ge sig ut på årets första löprunda. Jag har ju ett lopp i juni att träna till och jag kände att det var dags att ta tag i det. Jag ska väl erkänna att det inte var en löprunda som jag brukade ägna mig åt förr i världen, när jag var mer vältränad. Då kunde jag springa en timme utan problem. Efter 1.5 år utan någon som helst löpning har denna timme drastiskt minskats. Så för att inte ta ut mig helt och tappa alla förhoppningar om att slippa krypa över målgången i juni, tog jag det ganska lugnt i onsdags. Jag satte min timer på 2 minuter gång och sen 1 minut löpning och gjorde en runda på drygt 45 minuter. Alldeles lagom. Dock kändes det lite långt att gå i 2 minuter så nästa gång blir det 1.5 minut istället. Jag var peppad att springa en gång till efter onsdagens premiär, men se, då återkom kylan med väldig fart! I torsdags var det många minusgrader och vind. Och ja, man KAN springa i minusgrader också. Men inte jag. Det känns inte aktuellt. Lite trist var det ändå. Det kändes så bra på första rundan, att vara igång liksom. Och så blir det kallt igen. Kylan ska fortsätta under veckan, om än något bättre än i torsdags. Vi får se hur det blir. Kanske att jag vågar mig ut ändå...Vi får se.

Jag ska också träna på att ta selfies, så ni får lite snyggare bilder.

Förutom träningen som så sakta återkommer till mitt liv, ska det tydligen vara vår på torsdag. Då är det officiellt vår här enligt kalendern. Lite lustigt är det, att det står i kalendern när sommar, höst, vinter och vår börjar. Det känns som att det är lite mer flytande i Sverige. Om jag skulle fråga er när vintern börjar i Sverige, vad skulle ni svara då? När första snön kommer? Slutet av oktober? Mitten av november? Kanske till och med december? När det blir vintertid kanske?

Vad vet jag? Jag tycker nog att det kan få vara lite flytande. Ibland har jag hört att vintern (t ex) startar då det varit ett visst antal dagar med ett visst antal minusgrader...En hel vetenskap det där.

Måndag och fredag

På sistone har det känts som om det bara finns måndagar och fredagar. Helgen är över, måndag och skola igen efter två dagars ledigt. Jag försöker att bara göra mitt skolarbete på vardagarna då storasyster är i skolan. Dels för att det är lugnare och jag kan koncentrera mig, men också för att det är skönt att kunna vara tillsammans som en familj under helgen och göra det som faller en in, utan att behöva oroa sig för att man inte gjort klart nån uppgift som måste vara inlämnad. Givetvis händer det att man är tvungen att fila på nåt emellanåt, men förvånansvärt sällan.
Ja, och sen rullar veckan på och så är det plötsligt fredag igen. Och helgen far förbi snabbt som bara den och så är det måndag. Måndag och fredag alltså.

Morfar och N för nån månad sedan vid senaste snöfallet.

Nästa vecka börjar vårens höjdpunkt. Först och främst är det februari! En månad och sedan är våren på väg. Kan man säga lite optimistiskt. Så tänkte jag förra året också, men då visade det sig att det var ganska kallt ända in i maj nästan...när det ofta brukar värmas upp här i april.
Sedan börjar också melodifestivalen vilket jag ser fram emot. Ännu ett vårtecken för mig.
Jag hoppas att det inte blir som förra året då jag drömde mardrömmar om Martin Stenmarck...Kanske var jag lite för investerad i programmet?

Apropå vår har jag märkt att kvällarna börjar bli ljusare. Igår satt jag och tittade ut genom fönstret, blicken fastnade och jag tänkte att det var något som var annorlunda...tills jag insåg att klockan var nästan halv sex på eftermiddagen och solen hade ännu inte helt gått ned för kvällen. Det kändes riktigt bra! Plötsligt händer det liksom!

För övrigt är det snö här (som kom i tisdags) och den verkar ligga kvar ytterligare en vecka (om man ser till väderrapporten som visar låga temperaturer minst en vecka framåt)...väldigt onormalt faktiskt. Jag har visserligen saknat snö, men ändå. Förhoppningsvis är det lagom kallt imorgon så att vi kan gå och åka lite pulka igen!

Vinter och sista helgen

I fredags kom snön! Det var en så kallad snöstorm som drog in. Det kändes egentligen inte som en storm (för en svensk i alla fall), men det kom väldigt mycket snö. Så mycket snö att skolan faktiskt stängdes! N blev alltså hemma i fredags. Det var tyvärr denna dag som min pappa och syster skulle besöka Ns klass, men du blev det inställt. Å andra sidan fick vi ha N hemma hela dagen istället och det kändes bra det också!

Igår lördag gick vi ut en stund. Jag och pappa var ute på förmiddagen för att inhandla en pulka så att N skulle kunna få åka lite. Vi letade i massor med butiker, men hittade ingen pulka! Inte ens en stjärtlapp. Här är det kanske snö 1-2 veckor per år, om ens det, så pulkor är väl inte direkt prioriterat hos handlarna.
Vi gick i alla fall till backen eftersom N föreslog att vi skulle kunna ha snöbollkrig och göra snöänglar istället. Jag, pappa, N och H i vagn gick till backen i närheten. Vi hittade en sopsäck som någon använt så pappa drog N nedför backen en lång stund och de hade jättekul. Jag och H stod och tittade på. När jag stod där kom plötsligt en kvinna fram med en lila pulka och sa att vi kunde använda denna istället. Jag trodde först att hon menade att vi fick låna den, men när jag tackat så hemskt mycket försvann hon in i en bil och åkte iväg. Så otroligt snällt gjort! Jag blev nästan lite tårögd.

Då kunde pappa och N åka pulka istället och det gjorde de med riktig fart. Till och med jag vågade mig på några åk till slut!

Här dras N i säcken.

Äntligen en pulka!

Stolta pulkaåkare!

Lite snöänglar så klart!

Idag är det tyvärr den dagen kommit då pappa och syster åker hem igen. Vi har haft två jättefina veckor tillsammans och jag är så glad att de kom och spenderade jul och nyår med oss. De fick träffa hela makens familj och så lilla H och N så klart. Vi hann med lite turer till stan, museum och annat skoj.
Jag ogillar verkligen att ta farväl, det värsta jag vet. Speciellt när man inte vet när man kommer att ses igen. Jag hoppas så klart på snart, men det kan man aldrig riktigt veta...