Fredagsgalej

Det känns att jag kom hem sent igår. Speciellt när man blir väckt 05.45 av en pigg son som är redo för dagen. NU, på en gång.

Jag arbetar på en privat förskola som förlitar sig på föräldrar som betalar en årsavgift. Vår avgift är ganska "låg" i New York-mått mätt, men för en svensk skulle det ändå se ganska dyrt ut. Vår avgift är subventionerad av den kyrka vari vi huserar och som även startade skolan. Vilket gör att vi också förlitar oss på donationer från föräldrar och familjer som tidigare haft barn på vår skola. Det är ofta det fungerar så här i New York (och i USA i det stora hela).
Många skolor, privata men även "kommunala" skolor (kallade public schools) som är gratis, brukar anordna en "fundraiser" årligen. Lite som en välgörenhetsgala. Föräldrar donerar saker och tjänster till en auktion där besökarna får buda på dessa. Man tar inträde dessutom. I inträdet ingår ofta dryck i form av vin och mat.

Igår hade vi en sån kväll på vår skola. Som lärare var det inte direkt ett val om jag skulle gå eller inte. Vi var "required" att komma. Och ja. En fredagkväll efter en vecka av arbete är väl kanske inte den bästa av kvällar att ränna ute.
Jag gjorde till mig i alla fall. Inhandlade en finare topp, tog byxor jag redan ägde, plattade håret (har alltid uppsatt annars) och slängde på lite maskara (det enda smink jag äger) för en kväll på galan. Jag mötte upp med en kollega och hennes man på tunnelbanan och vi gick dit tillsammans. Allt som allt var det en trevlig kväll med trevligt sällskap. Det är ganska trevligt att prata med föräldrar utanför jobbet, utanför den stressiga morgonen och alla måsten (och med lite vin i kroppen). Flera föräldrar kände inte igen mig till en början, så drastisk var en ny blus och rakt hår! Då kan man ju undra hur jag brukar se ut på jobbet egentligen? Jag kanske borde se över garderob och hår? Man kan ju inte se ut hur som helst även om man jobbar med barn menar jag.

Jag och kollegan budade också på lite tåg. Leksakståg så klart. Våra båda söner är förtjusta i Thomas the train och en av våra föräldrar designar tåg för leksakstillverkaren och han hade donerat ett gäng tåg. Ganska många. Vi har otroligt begåvade föräldrar i vår grupp. Fem musiker, varav tre jobbar professionellt, en konstnär, en kock med egen catering, leksaksdesigner, fysiker (och lärare på Columbia universitet) med flera. Tillsammans arbetade de och gjorde en fantastiskt fin kväll möjlig. Förhoppningsvis drog vi in en del pengar till nästa år!

Jag var ute efter min "läggtid" vilket är 22 och jag somnade nog inte förrän efter 23.30. Det kommer att kännas idag kan jag säga...Och givetvis är dagen fullspäckad med städning, karate (för dottern dock) och gå på födelsedagskalas. Dottern är inbjuden på ett kalas på Chuck E Cheese. Och jag ser inte fram emot det. Ska tydligen vara ett alldeles galet ställe med mat och spelmaskiner och all annan galenskap...Rapport kommer!

Ha en fin helg!

En heeelt nyyy väääärld!

JAG ÄR FRISK!!! Det känns så fantastiskt bra! Ingen rinnande näsa, ingen hosta, inget öront, ingen feber. Jag känner smaken på maten jag äter, jag känner lukter. Det är så otroligt att det är svårt att riktigt fatta att jag inte längre är sjuk. Energin är tillbaka (trött efter vaknatt, men det är en helt annan slags strötthet) och det känns som om jag gått ur en dimma. En dimma som varat i drygt två månader. Det riktigt spritter i mig nu!
Tänk vad lite antibiotika kan göra ibland...

Recept från 100 dagar

Vi har hittat en hel del recept som vi tagit till oss under dessa dagar. Jag kommer nu publicera länkar till recepten. De är på engelska, men jag vet att jag har fantastiska läsare som pratar många språk :)

Tortillabröd (gott och enkelt! Bakar varje helg)

http://www.100daysofrealfood.com/2010/05/26/recipe-whole-wheat-tortillas/

Musli/granola (gott till fil och yoghurt)

http://www.100daysofrealfood.com/2010/04/04/recipe-granola-bars-cereal/

Blomkålscurry

http://www.epicurious.com/recipes/food/views/cauliflower-and-chickpea-curry-51174400

Blåbärsscones

http://www.100daysofrealfood.com/2015/01/20/recipe-whole-wheat-blueberry-scones/

Pesto

http://www.simplyrecipes.com/recipes/fresh_basil_pesto/

Sötpotatis och svarta bönor (som burrito. Passar mycket bra med tortillabröden! Brukar utelämna jalapeno och det blir gott ändå!)

http://www.100daysofrealfood.com/wp-content/uploads/2013/09/Cuban-Sweet-Potato-and-Black-Bean-Burritos.pdf

Falafel

http://pickyeaterblog.com/healthy-falafel-recipe/

Dressing (som passar bra med falafeln!)

http://www.100daysofrealfood.com/2011/12/01/recipe-ranch-flavored-dip/

Jordnötssmörkakor 

http://www.bobsredmill.com/recipes_detail.php?rid=604

Andra saker som vi gör från scratch är:

Buljong
Bröd (fullkorn)
Såser
Bakverk

Doktorn sa...

Jag gick tidigt till doktorn på lördag morgon och var in och ut på mindre än en halvtimme. Ingen kö! Jag berättade om alla symptom, hon undersökte, klämde och lyssnade. Och kom fram till att jag har  bihåleinflammation. Jag har aldrig haft det förut. Hon skrev ut antibiotika, en stark kur på fem dagar. Jag formligen sprang till apoteket när de öppnat för att hämta ut medicinen och ta första dosen.

I natt var det första gången på jag vet inte hur länge som jag inte vaknade upp med en heltäppt näsa (och jag får panik när ingen luft alls kan passera i näsan!)!! Fantastiskt! Nu hoppas jag att det fortsätter på det här sättet de kommande dagarna.

Apropå mediciner och kemikalier. Nu är det bara två veckor kvar av våra 100 dagar! Det har gått så snabbt på slutet nu. Vi kommer givetvis att fortsätta efter dessa två veckor. Det finns ingen återvändo. Inte när jag är så insatt i alla kemikalier som tillsätts i mat och vad dessa kan göra med oss. Vi tänker också mer på andra områden där man kan minska kemikalier, vilket vi i och för sig gjort tidigare också, men ännu mer nu. Som hudvårdsprodukter, schampoo och tvål etc. Vi har hittat bra ersättningsalternativ till dessa. Använda glas istället för plast, ekologiska kläder (jobbar på det mer och mer, Ibland är det dock för dyrt). I dagens samhälle är det svårt att gå ALL IN på kemikalier. Man utsätts för detta och föroreningar vare sig man vill eller inte (avgaser, renoveringar, arbetsplatser etc) men man kan i alla fall minska så gott det går. 

Något som jag INTE kommer att sluta med dock är nässpray. Ja, om jag INTE har en förkylning så klart, då är det väl onödigt att spray näsan ; ) Jag kan inte sova, leva utan att kunna andas genom näsan...Jag har testat sån där saltvattenlösning, men nä. Efter några minuter är det tillbaka... Så nässprayen får stanna! 

Rockade sockorna i fredags så klart!

H har börjat använda sin pall till allt möjligt nu. Bär den runt hela huset för att nå upp till allt!

Tuffa veckor

Jag har haft ett par tuffa veckor av olika anledningar. Förra veckan jobbade jag massor. I princip 12 timmar om dagen fyra dagar i rad. Efter det var jag helt slut. Helgen gick som ett töcken, en massa måsten så klart, aldrig en lugn stund med barn. Den är veckan har jag istället försökt bli frisk. Jag hade en hosta som varade drygt sju veckor med medföljande halvförkylning, ni vet en sån där förkylning som känns men som aldirg bryter ut ordentligt. Något rinnande näsa, halsont då och då. Sedan bröt förkylningen ut ordentligt härom veckan och jag trodde att det skulle bli bättre. Dock har förkylningen stannat kvar med täppt näsa och i måndags fick jag ont i örat och jag antar en vätskesamling i detsamma eftersom jag inte kunde höra ordentligt. Höger öra gör inte lika ont, men hörseln är något nedsatt och det gör ont av och till. Så idag ska jag till doktorn. Risken är att de inte kan göra något, men då har jag i alla fall kollat upp det. Jag är så trött på att vara sjuk. Över två månader har det hållit på hittills. Och jag ser inte ljuset i tunneln ännu!
Så uppdatering kommer under dagen!

Amatörsångare

Det finns massor med amatörsångare här i New York och jag lyssnar både frivilligt och ofrivilligt på dessa. Ibland kan man stöta på någon som både spelar och sjunger riktigt trevligt i tunnelbanan i väntan på att tåget ska komma. Ibland åker någon spelman med på färden och underhåller. Man vet aldrig vad man kommer att uppleva nere i tunnlarna. På gott och ont. Mest på gott.

Något som jag (fast inte längre) förvånades över var hur många som lyssnar på musik öppet, utan att bry sig om att stoppa i hörlurar. Emellanåt är det någon som har ljudet på högt i lurarna också (och man kan ju undra om inte hörseln tar lite stryk) så alla runt hör.
Det konstigaste av allt är dock de som väljer att sjunga med i det de lyssnar på. Högt och tydligt. På tåget, på gatan. Majoriteten är verkligen inga skönsjungande människor. Och texterna kan man ju diskutera ibland också.

Där ni bor, hur är det där? Sjunger folk högt på gatan (nu menar jag inte de som faktiskt spelar och sjunger för att samla ihop några slantar, utan vanligt folk som lyssnar på musik!)? Har folk hörlurar?

Jag är stark!

En av pojkarna i klassen där jag är lärare har kommit hem och berättat historier för sina föräldrar. Historier om mig tydligen. Hans mamma kom till skolan häromdagen och berättade S hade kommit hem och sagt att jag minsann var lika stark som Uncle Bernie. Jag hade, enligt S, lyft S upp till basketkorgen med en hand i gymsalen (något som inte hänt alls, men jag är smickrad att han tror att jag lätt skulle klara av det)...

Samma lilla kille startade en konversation med en av de andra lärarna:
- Did you know Trillingnöten is a teacher AND a mom? I like her a lot and she is a really good person.

Värmer det inte ens hjärta så säg? Sånt där får man spara på ett alldeles speciellt ställe och ta fram när livet ger en citroner...

Sommartid här borta

Inte vädervis, men faktiskt har vi dragit fram klockan en timme i natt. Så det kändes lite bättre när sonen väckte mig 05.20 för att gå upp för då var ju klockan plötsligt 06.20! Man får vara glad för det lilla här i livet.
Vi har fått mer snö under veckan, många centimeter för att vara ärlig. Det har varit kallt, men nu kommer temperaturen att gå uppåt igen. Idag ska det bli plusgrader och nästa vecka blir det ännu fler plusgrader. Det ser jag fram emot!

För övrigt händer det inte så mycket här just nu. Det är jobb, skola och städning som gäller. Nåt barnkalas och förkylning på det.

Jo, HUR kunde jag glömma det? Vår lobby renoveras för fullt just nu. Lobbyn i byggnaden har inte blivit fixad sedan byggnaden uppfördes runt 1940 så det var väl på tiden. Just nu leder en tunnel till vår hiss och resten av nedervåningen är helt borta. Det värsta med detta är att tvättstugan kommer vara stängd på obestämd tid. Det var en sorgens dag när de lastade på maskinerna på lastbilen och körde iväg dem...Det kan ta uppåt 8 månader innan de är tillbaka. Under tiden får vi släpa våra kläder till en tvättomat. Som tur är har vi en som ligger uppför backen, men det är en bit att bära kläder för fyra personer veckovis. Och en av oss försvinner i drygt 2 timmar. Det går alltså inte att tvätta när man är ensam med ungarna. Det blir säkert lättare när det blir varmare ute. Allt är lättare när det är varmt!

Och förhoppningsvis blir det riktigt fint här när det är klart och för att vara ärlig var det dags att uppdatera tvättstugan. Det var ruskigt äckligt där inne. Nya maskiner, men golv, brunnar, väggar...riktigt hemskt var det.

Mot ljusare tider hörrni!

De där 100 dagarna...

...av riktig mat. De tickar på! Nu är det runt 40 dagar kvar. Utav 100. Jag menar, det har gått fort! Varje helg förbereder jag hembakat bröd, buljong, musli och lite annat beroende på vecka och behov. Ibland gör jag någon dessert (om dottern har nåt speciellt i skolan), energibollar eller falafel för att ge några exempel.

Vi har lyckats undvika tillsatser ganska bra. Det har hänt nån gång att vi köpt en vara som senare visat sig innehålla nåt "otillåtet" ämne av misstag. Nu har vi inte varit så strikta att vi kastat varan. Vi har så klart använt den. Att slösa är heller inte okej.

Några reflektioner hittills:

- det tar visserligen längre tid med att förbereda exakt allt från grunden. Det går snabbare och snabbare för varje vecka dock!

- det finns många tillsatser i de flesta fabrikat (tänk er bröd, buljong, yogurt (den som är smaksatt framförallt), vissa kryddor, färdiga rätter, korv, salami etc)
Man blir alldeles för medveten för att ens vilja köpa sånt till slut. Vissa undantag ibland.

- hembakat bröd möglar på en vecka!

- vi har hittat många bra recept och saknar faktiskt inte kött så mycket. Nu äter vi kyckling ibland, men inte köttfärs eller stek eller liknande. Att köpa ekologiskt sådant är alldeles för dyrt.

-Det är ibland svårt att vara spontan. Som om man glömmer lunch till jobbet, vad ska man äta som är okej? Här är det svårt att hitta saker som inte innehåller tillsatser. Råa grönsaker och frukt går väl an. Kanske en yoghurt. Jag ska börja med att ta med mig havregryn så att jag iaf kan göra gröt.

- min vikt är ganska stabil och ökar inte alls, fastän jag äter något mer än tidigare och aldrig lättprodukter. Nu vill jag gå ned några kilon så jag ska väl strama åt lite denna månad.

- Vi kommer att fortsätta med detta efter att dessa 100 dagar är slut. Vi kommer att vara mer tillåtande när det kommer till kalastillfällen eller om vi vill gå på restaurang ibland. En pizzabit hit eller dit gör inget i längden. Jag kommer fortsätta att utesluta socker fram till vi åker till Sverige i augusti. Då vill jag kunna njuta av lite lösgodis, nån bakelse och annat man saknat. Sen är det tillbaka till sockerfritt igen året ut.

Jag återkommer när dessa 100 dagar är slut nu då!