Det har faktiskt känts lite som att sommarlovet har börjat med tanke på hur länge vi varit lediga och dessutom vädret vi haft. Nu är det dags att räkna ned!
För eleverna på vår skola är det åtta skoldagar kvar och för oss lärare är det drygt elva arbetsdagar. Det börjar märkas på oss alla. Eleverna är stissiga och uppspelta. De är som små kalvar som ska ut på sommarbete för första gången. Det riktigt spritter i ben och skalle. De vill ut, vill slippa sitta och räkna eller skriva. Springa, hoppa, leka, bada och njuta av sommaren. Likaså vi vuxna. Det var ju så himla lätt att kliva upp tidigt på morgonen tidigare under terminen och hålla igång hela dagen. Numera är det segt. Man kickar liksom inte igång på hela dagen ibland ens. Hjärnan är någon annanstans, i framtiden, två veckor framåt. Sovmornar, dagar i lekparken, mysiga frukostar (kanske på den nyfunna balkongen), bra böcker att läsa, familjehäng, glassätande och miniresor för att upptäcka smultronställen i närheten...jordgubbar med grädde och så den där färskpotatisen.
Maken är lika hänförd varje kväll, trots snart fyra år i Sverige, att det är så ljust ute på kvällar och nätter. Jag själv reflekterar inte så värst över detta. Jag är ju van. Annat var det när jag bodde i New York. Då fattade jag inte att solen kunde gå ned så tidigt på sommaren! Lika mycket som jag älskar de ljusa sommardagarna och nätterna, lika mycket kommer jag att älska när det blir mörkare på kvällarna igen (i alla fall till en början och kanske fram till januari, då är det dags att återgå till ljuset igen). De här skiftningarna är så fantastiska. Från att solen nästan inte går ned, där jag bor, till att knappt vara uppe alls. Otroligt!
I dag är det dags för jobbet, som sagt. Vi börjar med en planeringsdag dessutom vilket är välbehövligt med tanke på allt som ska avslutas och planeras. Dessutom kommer någon utbildare inom omdömen och IUP som ska hjälpa oss utveckla dessa. Skönt!
Och på väg till jobbet i bilen får jag äntligen fortsätta lyssna på den nya CD-boken jag lånade förra veckan, också den skriven av Peter James (samma som skrev "Levande begravd"). Denna gång blev det "Ett snyggt lik". Även den verkar vara en riktig nagelbitare!
Skylt som jag fann vid ett bostadshus i New York förra sommaren.